Konstitutionsutskottets betänkande
2007/08:KU10
Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning
Inledning
Enligt 12 kap. 1 § regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Det åligger
utskottet att när skäl föreligger till det, dock minst en gång om året, meddela
riksdagen vad utskottet vid sin granskning har funnit förtjäna uppmärksamhet
.
I det betänkande som nu läggs fram behandlar utskottet vissa allmänna,
administrativt inriktade granskningar angående regeringsarbetet.
Sammanfattning
Utskottet följer Regeringskansliets utveckling. Förändringen av personalstyrkan
i Regeringskansliet har under det senaste året varit ringa totalt sett.
Årets granskning har inte givit underlag för några mera långtgående uttalanden
av utskottet.
Den formella granskningen av regeringens protokoll avser år 2006.
Genomgången av huvudprotokollen har visat att det finns skillnader mellan
departementen när det gäller utformningen av ärendeförteckningar.
Enligt utskottets mening finns det ett värde i att i samband med ett pågående
arbete i Regeringskansliet i syfte att göra regeringsprotokollen och
ärendeförteckningarna mer lättillgängliga ta upp frågan om att upprätta
ärendeförteckningarna efter ett mer enhetligt mönster.
Vid granskningen av regeringsprotokollen har utskottet vidare uppmärksammat
att vid ett tillfälle lagar som avser ingrepp i enskildas ekonomiska
förhållanden kungjorts först efter det att de trätt i kraft. Utskottet understryker
att detta inte är acceptabelt och förutsätter att rutinerna ändras.
Utskottets granskning av vissa förvaltningsärenden och av de regeringsärenden
som beslutats av expeditionsministären år 2006 har inte givit
anledning till något uttalande från utskottets sida.
1

Utskottet har granskat handläggningen av frågor om notifiering och avnotifiering
av statsstödsärenden. Utskottet framhåller betydelsen av att det
framöver i beredningen av statsstödsärenden, och särskilt i fall där avgörande
sakuppgifter lämnas muntligen, framförs till uppgiftslämnaren att det
för svensk del är av avgörande vikt att besked även lämnas i skriftlig
form. Från offentlighetssynpunkt är det enligt utskottet en fördel om beredningsarbetet
och beslutsfattandet kan grundas på dokumenterat underlag,
inklusive tjänsteanteckningar.
Den bristande dokumentationen i ett statsstödsärende om utvecklingen
av småskalig livsmedelsproduktion ger utskottet anledning till en kritisk
erinring om att informella kontakter mellan Regeringskansliet och kommissionen
inte får medföra att dokumenteringen av enskilda ärendens beredning
uteblir. Utskottet betonar att omsorgsfull dokumentation utgör en
nödvändig förutsättning för en efterföljande kontroll.
Utskottet påminner om att det ankommer på regeringen att notifiera och
återkalla notifieringar. Förutsätts notifiering i ett riksdagsbeslut kan det
enligt utskottet vara rimligt att riksdagen så snart som möjligt underrättas
om en återkallelse av notifiering sker och om skälen för denna.
Reservation (s, v, mp)
Med anledning av vissa iakttagelser i fråga om dokument i regeringsarbetet
har utskottet genomfört en granskning avseende handlande i regeringens
eller utrikesministerns namn. Utskottet anser att det bör övervägas att
formulera budskap som gäller Sveriges eller utrikesministerns ståndpunkt
på ett sådant sätt att risk för missuppfattning om vem som är avsändaren
inte uppkommer.
Utskottet har fortsatt sin granskning av regeringens utövande av utnämningsmakten
. Tidigare insamlat material har kompletterats med uppgifter
om utnämningar under 2005–2007. Sammantaget ger vad som framkommit
inte anledning till någon erinran från utskottets sida.
Härtill vill utskottet framhålla sin tidigare uppfattning om politisk bakgrund
i samband med tjänstetillsättning. Den omständigheten att en person
har en politisk bakgrund ska inte vara diskvalificerande vid tillsättningen
så länge endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet tillämpas
vid tillsättningen. Förekomst av politisk erfarenhet kan utgöra saklig grund
att fästa avseende vid och den får då värderas tillsammans med andra erfarenheter
. Vad som i sådana fall är relevant är inte vilket politiskt parti den
person som utnämns har bakgrund inom, utan det att han eller hon har
haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och utfört dessa på ett
sådant sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas.
2007/08:KU10
2

Innehållsförteckning
Inledning ......................................................................................................... 1
Sammanfattning .............................................................................................. 1
Utskottets anmälan .......................................................................................... 5
1 Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation ............... 5
Ärendet ...................................................................................................... 5
Regeringens sammansättning ................................................................... 5
Regeringskansliet ...................................................................................... 6
Utskottets ställningstagande ..................................................................... 9
2 Regeringsprotokollen ................................................................................... 9
Ärendet ...................................................................................................... 9
Statistik över regeringsärenden ............................................................... 10
Formell granskning av regeringsprotokollen .......................................... 11
Utskottets ställningstagande ................................................................... 15
3 Vissa förvaltningsärenden .......................................................................... 16
Ärendet .................................................................................................... 16
Gällande ordning ..................................................................................... 16
Utredning i ärendet ................................................................................. 17
Utskottets ställningstagande ................................................................... 17
4 Expeditionsministärs befogenheter ............................................................ 17
Ärendet .................................................................................................... 17
Gällande ordning ..................................................................................... 18
Utredning i ärendet ................................................................................. 20
Utskottets ställningstagande ................................................................... 23
5 Regeringens handläggning av notifiering och avnotifiering av
statsstödsärenden ....................................................................................... 24
Ärendet .................................................................................................... 24
Gällande ordning m.m. ........................................................................... 24
Utredning i ärendet ................................................................................. 35
Utskottets ställningstagande ................................................................... 44
6 Handlande i regeringens eller utrikesministerns namn .............................. 45
Ärendet .................................................................................................... 45
Gällande ordning ..................................................................................... 46
Utredning i ärendet ................................................................................. 51
Utskottets ställningstagande ................................................................... 54
7 Utnämningsmakten .................................................................................... 55
Ärendet .................................................................................................... 55
Gällande ordning ..................................................................................... 56
Utredning i ärendet ................................................................................. 57
Utskottets ställningstagande ................................................................... 66
Reservationer ................................................................................................ 68
Regeringens handläggning av notifiering och avnotifiering av
statsstödsärenden (avsnitt 5) ................................................................ 68
Utredningsmaterial ........................................................................................ 70
Bilaga 1.1 ................................................................................................... 70
Bilaga 1.2 ................................................................................................... 73
Bilaga 2.1 ................................................................................................. 180
2007/08:KU10
3

Bilaga 2.2 ................................................................................................. 183
Bilaga 2.3 ................................................................................................. 187
Bilaga 4.1 ................................................................................................. 189
Bilaga 5.1 ................................................................................................. 204
Bilaga 5.2 ................................................................................................. 212
Bilaga 5.3 ................................................................................................. 275
Bilaga 6.1 ................................................................................................. 277
Bilaga 7.1 ................................................................................................. 280
Sakregister 2000–2007 ............................................................................... 289
Tabeller
Tabell 1.1 Tjänstgörande i Regeringskansliet per departement 2000–
2007 ............................................................................................................. 6
Tabell 1.2 Tjänstgörande i Regeringskansliet 1990–2007 .............................. 7
Tabell 1.3 Politiskt tillsatta tjänstemän i Regeringskansliet 2000–
2007 ............................................................................................................. 8
Tabell 2.1 Ärenden som avgjorts vid regeringssammanträden ..................... 10
Tabell 7.1 Antal utnämnda myndighetschefer i Sverige januari 2001–
september 2007 och politisk bakgrund ...................................................... 60
Tabell 7.2 Typ av politisk bakgrund bland utnämnda myndighetschefer
januari 2001–september 2007 .................................................................... 61
Tabell 7.3 Partipolitisk bakgrund bland utnämnda myndighetschefer
januari 2001–september 2007 .................................................................... 62
Tabell 7.4 Kön och utnämnda myndighetschefer i Sverige januari 2001–
september 2007 .......................................................................................... 63
Tabell 7.5 Kön och utnämnda myndighetschefer per departement januari
2001–september 2007 ................................................................................ 64
Tabell 7.6 Antal utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna januari
2001–september 2007 och politisk bakgrund ............................................ 65
Tabell 7.7 Kön och utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna januari
2001–september 2007 ................................................................................ 66
2007/08:KU10
4

Utskottets anmälan
Konstitutionsutskottet anmäler härmed enligt 12 kap. 2 § regeringsformen
för riksdagen resultatet av den i detta betänkande redovisade granskningen.
Stockholm den 13 december 2007
På konstitutionsutskottets vägnar
Berit Andnor
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit Andnor (s), Per Bill (m),
Henrik von Sydow (m), Eva Bengtson Skogsberg (m), Stefan Tornberg
(c), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Billy Gustafsson
(s), Ingvar Svensson (kd), Anna Bergkvist (m), Phia Andersson (s), Annie
Johansson (c), Mikael Johansson (mp), Karl Sigfrid (m), Liselott Hagberg
(fp), Katja Larsson (s) och Mats Einarsson (v).
1 Regeringens sammansättning och
regeringsarbetets organisation
Ärendet
Som ett led i den granskning som enligt 12 kap. 1 § regeringsformen
ankommer på konstitutionsutskottet följer utskottet hur regeringens och
Regeringskansliets organisation utvecklar sig. Utskottet har ansett denna
granskning angelägen av skäl som senast utvecklats i betänkande 2005/06:
KU10. I årets betänkande behandlar utskottet utvecklingen under tiden
fr.o.m regeringsskiftet efter valet till riksdagen år 2006 t.o.m. november
månad 2007. Underlag för granskningen har inhämtats genom skriftväxling
med Regeringskansliet, bilaga 1.1.
Regeringens sammansättning
Enligt 6 kap. 1 § regeringsformen består regeringen av statsministern och
övriga statsråd, som tillsätts av statsministern. Statsministern utser även
enligt 7 kap. 1 § bland statsråden chefer för departementen. Enligt 7 kap.
5 § kan statsministern förordna att ett ärende eller en grupp av ärenden,
som hör till ett visst departement, ska föredras av annat statsråd än departementschefen.
2007/08:KU10
5

De förordnanden och entlediganden av statsråd och de förordnanden
enligt 7 kap. 5 § regeringsformen som förekommit under den tid granskningen
avser återfinns i bilaga 1.2.
Förordnanden och entlediganden av statsråd
Statsministern entledigade den 14 oktober 2006 statsrådet Maria Borelius.
Statsministern entledigade den 16 oktober 2006 statsrådet Cecilia Stegö
Chilò.
Statsministern förordnade den 24 oktober 2006 Sten Tolgfors och Lena
Adelsohn Liljeroth att vara statsråd.
Statsministern förordnade den 1 januari 2007 statsrådet Lars Leijonborg
att vara chef för Utbildningsdepartementet, statsrådet Sven Otto Littorin att
vara chef för Arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Andreas Carlgren
att vara chef för Miljödepartementet och statsrådet Nyamko Sabuni att
vara chef för Integrations- och jämställdhetsdepartementet.
Statsministern entledigade den 5 september 2007 statsrådet och chefen
för Försvarsdepartementet Mikael Odenberg. Samma dag utsåg statsministern
statsrådet Sten Tolgfors att vara chef för Försvarsdepartementet.
Statsministern entledigade den 11 september 2007 statsrådet Lars Leijonborg
från uppdraget att vara chef för Utbildningsdepartementet. Samma
dag utsåg statsministern statsrådet Jan Björklund att vara chef för Utbildningsdepartementet
.
Statsministern förordnade den 12 september 2007 Ewa Björling att vara
statsråd.
Regeringskansliet
Antalet tjänstgörande
Antalet tjänstgörande i Regeringskansliet, exklusive utlandsmyndigheterna
och kommittéanställda, var 3 590 i september 2007. Vid samma tidpunkt
2006 var antalet tjänstgörande något högre, vilket framgår av tabell 1.1.
Av tabellen framgår även antalet tjänstgörande per departement.
Tabell 1.1 Tjänstgörande i Regeringskansliet per departement 2000–2007
Departement 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
SB 54 59 61 63 61 87 100 119 (+19)
Ju 243 282 292 280 288 288 293 285 (–8)
UD – – – 891 908 849 779 748 (–31)
Fö 114 127 116 133 142 137 142 143 (+1)
S 168 190 194 208 211 206 210 214 (+4)
Fi 388 382 396 442 419 413 418 402 (–16)
U 164 172 161 185 190 – – –
Ku 120 74 70 68 74 – – –
U – – – – – 251 258 163 (–95)
Jo 127 124 128 134 147 141 141 136 (–5)
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
6

Departement 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
M 164 160 149 157 163 209 203 163 (–40)
N 348 408 399 401 412 394 379 279 (–100)
IJ 105
Ku 72
A 86
FA 545 572 592 588 627 640 685 675 (–10)
Totalt – – – 3 550 3 642 3 615 3 608 3 590 (–18)
Exkl. UD 2 435 2 550 2 558 2 659 2 734 2 766 2 829 2 842 (+13)
Kommentar: Tabellen visar antalet tjänstgörande exklusive kommittéanställda och anställda vid utlandsmyndigheterna
i september månad för perioden 2000–2007. Uppgifter om antalet tjänstgörande vid Utrikesdepartementet
redovisas dock endast för perioden 2003–2007. Tjänstgörande i detta avseende innebär att varje
deltidsarbetande redovisas som 1 tjänstgörande.
Den 1 januari 2007 genomfördes en ombildning av departementen (se t.ex.
prop. 2007/08:1 utg.omr. 1 avsnitt 9.4.3). Integrations- och jämställdhetsdepartementet
bildades. Det tidigare Utbildnings- och kulturdepartementet
delades upp i Utbildningsdepartementet respektive Kulturdepartementet.
Arbetsmarknadsfrågorna bröts ut ur Näringsdepartementet till ett eget departement
, Arbetsmarknadsdepartementet. Det tidigare Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet
benämns numera Miljödepartementet efter att
bostads- och energifrågorna flyttats till Finansdepartementet respektive
Näringsdepartementet. Härutöver kan bl.a. nämnas att migrationsfrågor flyttades
från Utrikesdepartementet till Justitiedepartementet.
I samband med departementsombildningen bytte ett stort antal medarbetare
departementstillhörighet. Detta påverkar utvecklingen av antalet tjänstgörande
vid de olika departementen.
Den samlade utvecklingen av antalet tjänstgörande i Regeringskansliet
under en längre tidsperiod framgår av tabell 1.2.
Tabell 1.2 Tjänstgörande i Regeringskansliet 1990–2007
År Antal tjänstgörande exklusive UD Antal tjänstgörande inklusive UD
1990 1 786 –
1991 1 803 –
1992 1 720 –
1993 1 849 –
1994 1 846 –
1995 i.u. –
1996 2 157 –
1997 2 233 –
1998 i.u. –
1999 2 307 –
2000 2 435 –
2001 2 550 –
2002 2 558 –
2003 2 659 3 550
2004 2 734 3 642
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
7

År Antal tjänstgörande exklusive UD Antal tjänstgörande inklusive UD
2005 2 766 3 615
2006 2 829 3 608
2007 2 842 3 590
Kommentar: Tabellen visar antalet tjänstgörande exklusive kommittéanställda och anställda vid utlandsmyndigheterna
i september månad. För åren 1990–2002 redovisas Regeringskansliet endast exklusive Utrikesdepartementet.
För en sammanställning över antalet tjänstgörande före år 1990, se betänkande 2003/04:KU10
s. 15.
Politiskt tillsatta tjänstemän
Med politiskt tillsatta tjänstemän avses följande:
– Politiskt sakkunniga i Regeringskansliet såsom planeringschefer,
pressekreterare.
– Politiskt sakkunniga, inklusive politiskt sakkunniga assistenter vilka
omfattas av avtalet Anställda enligt avtal om anställningsvillkor för
politiskt sakkunniga samt politiskt timanställda brevskrivare eller talskrivare
i Regeringskansliet.
– Statssekreterare som omfattas av Avtal om regeringsbeslut om avlöningsförmåner
för vissa högre anställningar m.fl.
Därutöver tillkommer statsministern och statsråden som inte är tjänstemän
i traditionell mening och som därför inte ingår i definitionen politiskt tillsatta
tjänstemän.
Antalet politiskt tillsatta tjänstemän i september 2007 var 161. Utvecklingen
av antalet politiskt tillsatta tjänstemän sedan år 2000 framgår av
följande tabell 1.3. Jämfört med september föregående år har antalet politiskt
tillsatta tjänstemän minskat.
Tabell 1.3 Politiskt tillsatta tjänstemän i Regeringskansliet 2000–2007
År Politiskt tillsatta tjänstemän
varav statssekreterare Antal statsråd och statsminister
2000 136 24 17
2001 146 25 20
2002 145 25 20
2003 172 27 22
2004 167 27 23
2005 181 30 22
2006 190 28 22
2007 161 33 22
Kommentar: För uppgifter om antalet politiskt tillsatta tjänstemän före år 2000, se betänkande 2001/02:
KU10 s. 9.
Tidigare granskning m.m.
Utskottet har tidigare uppmärksammat att Regeringskansliet sedan en
längre tid ökat sin personalstyrka (t.ex. bet. 2006/07:KU10 s. 12). Detsamma
har gjorts för antalet politiskt tillsatta tjänstemän. Som förklaring
till att antalet anställda i Regeringskansliet successivt ökat har anförts att
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
8

arbetet blivit bl.a. mer komplicerat till följd av den ökade internationaliseringen
och medlemskapet i EU. Utskottet har med anledning av detta
efterlyst nyckeltal eller löpande statistiska uppgifter som redovisar utförda
prestationer inom det internationella området inklusive EU (bet. 2004/05:
KU10 s. 38).
Efter detta har sådan resultatinformation börjat redovisas i budgetpropositionen
och Regeringskansliets årsbok tillsammans med annan, sedan
tidigare redovisad resultatinformation för Regeringskansliet. I budgetpropositionen
för 2008 redovisas således resultatinformation för Regeringskansliet
t.o.m. 2006 (prop. 2007/08:1 utg.omr. 1 avsnitt 9.4.3). Bland annat
framgår att antalet propositioner och antalet författningsärenden ökade mellan
2005 och 2006, medan antalet kommitté- och tilläggsdirektiv, regleringsbrev
och ändringsbeslut, interpellationssvar och frågesvar till riksdagen
minskad under samma period. Inom det internationella området kan
noteras att antalet arbetsdagar i kommissionens kommittéer och arbetsgrupper
ökade liksom antalet arbetsdagar i internationella organisationer utanför
EU. Antalet resdagar utomlands (med övernattning) och antalet
arbetsdagar i EU:s rådsarbetsgrupper minskade däremot.
Utskottets ställningstagande
Granskningen ger vid handen att förändringen under det senaste året av
Regeringskansliets personalstyrka har varit ringa totalt sett. Störst var antalet
tjänstgörande i Regeringskansliet år 2004. Sedan dess har skett en viss
nedgång.
Den stora departementsombildning som genomfördes vid ingången av
2007 gör att utvecklingen över tid här inte låter sig analyseras på departementsnivå.
Vidare avser de resultatindikatorer som utskottet har kunnat ta
del av enbart perioden fram till departementsombildningen.
Sammantaget innebär detta att utskottet i årets granskning inte har underlag
för att göra några mer långtgående uttalanden. Utskottet avser att i sin
granskning fortsätta följa Regeringskansliets utveckling.
2 Regeringsprotokollen
Ärendet
Inom utskottets kansli har gjorts en genomgång av huvudprotokollen över
regeringssammanträden under perioden juli–november 2006. Vidare har
gjorts en genomgång av Justitiedepartementets, Finansdepartementets och
Näringsdepartementets underprotokoll över regeringssammanträden under
perioden januari–december 2006.
Vid granskningen av regeringens protokoll har utskottet uppmärksammat
en rad smärre brister i formellt hänseende när det gäller regeringsbesluten
inom Finansdepartementets område. Dessa brister har under hand
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
9

påpekats för Regeringskansliet. Protokollsgranskningen har gett utskottet
anledning att lyfta fram ett regeringsbeslut den 12 januari 2006 om utfärdande
av vissa lagar inom Finansdepartementets område. Även utformningen
av ärendeförteckningarna till huvudprotokollen har uppmärksammats
särskilt.
Hemliga underprotokoll (serie B) från Näringsdepartementet år 2006 har
gåtts igenom. Utskottet har även granskat konseljprotokollen under 2006.
Utöver regeringsskifteskonseljen som hölls den 6 oktober 2007 (jfr bet.
2006/07:KU10 s. 6–9) hölls en konselj den 3 april 2006 där statsministern
och övriga statsråd redogjorde för regeringens arbete.
Genomgången av B-protokollen och konseljprotokollen har inte visat
några formella brister.
Härutöver redovisas statistik över antal regeringsärenden.
Statistik över regeringsärenden
Antalet ärenden som avgjordes vid regeringssammanträden uppgick år
2006 till 7 900. Det var en ökning från föregående år, då antalet var
7 529. De största ökningarna avsåg dispensärenden och övriga partsärenden
, som ökade med 299 till 1 974, och ärenden om författningar, som
ökade med 243 från 800 till 1 043. Antalet ärenden om regleringsbrev
minskade med 442 från 1 664 till 1 222. Utvecklingen för samtliga ärendegrupper
under år 2006 och fördelningen på departementen m.m. framgår
av bilaga 2.1. Den sammantagna utvecklingen sedan år 1988 framgår av
nedanstående tabell.
Tabell 2.1 Ärenden som avgjorts vid regeringssammanträden
År Antal
1988 20 279
1989 19 293
1990 20 650
1991 21 394
1992 13 990
1993 13 992
1994 12 981
1995 11 691
1996 10 241
1997 9 373
1998 9 946
1999 9 007
2000 8 272
2001 10 521
2002 9 548
2003 7 934
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
10

År Antal
2004 7 615
2005 7 529
2006 7 900
Formell granskning av regeringsprotokollen
Ärendeförteckningarna i huvudprotokollen
Genomgången visar stora olikheter när det gäller ärendeförteckningarna i
huvudprotokollen.
I vissa departement numreras de skilda ärendeförteckningarna med
romerska siffror. I andra departement förs de skilda ärendeförteckningarna
i vissa fall med fortlöpande numrering och i andra fall med ny numrering
för varje förteckning. Vidare har ärenden från vissa enheter inom ett departement
egen ärendeförteckning medan ärenden från andra enheter i departementet
samlas i en förteckning. Inom Justitiedepartementet har ärendeförteckningarna
från bl.a. nådeenheten egen nummerserie. Ärendeförteckningarnas
numrering med romerska siffror grundar sig bl.a. på att vissa
områden inom departementen omfattas av förordnanden till annat statsråd
än departementschefen, vilket för med sig att vissa nummer i en serie med
romerska siffror kan saknas.
Beslut om utfärdande av vissa lagar
Riksdagen beslutade den 23 november 2005 dels lag om fastighetsskatt
avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxering, dels lag
om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och dels lag om
ändring i lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt. Riksdagens
beslut expedierades till regeringen genom riksdagsskrivelse (rskr.
2005/06:34) samma dag. Dessa tre lagar trädde i enlighet med riksdagsbeslutet
i kraft den 1 januari 2006.
Regeringen utfärdade lagarna genom beslut den 12 januari 2006
(Fi2005/5932 delvis). Lagarna kom ut från tryck den 13 januari 2006 (SFS
2006:2–4).
Gällande regler m.m.
Enligt 7 kap. 6 § regeringsformen förs vid regeringssammanträde protokoll.
Närmare bestämmelser om protokollföring fanns till den 15 oktober
2007 i förordningen (1975:1)1 om protokoll och expediering i regeringsärenden
m.m. Protokoll vid regeringssammanträde förs enligt 1 § i förordningen
som huvudprotokoll och underprotokoll. Huvudprotokoll ska enligt
2 § innehålla uppgift om närvarande statsråd, om ordförande och om protokollförare
samt förteckning över de ärenden som handläggs vid sammanträdet
med uppgift om föredragande statsråd. Underprotokollen förs enligt
1 Ersatt av förordningen (2007:725) om beslut och protokoll hos regeringen.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
11

3 § för varje departement och i två serier, A och B. Den senare omfattar
besluten i sådana ärenden där handlingarnas innehåll helt eller delvis är
sekretessbelagt.
I 8 kap. 19 § regeringsformen föreskrivs att beslutad lag ska utfärdas av
regeringen utan dröjsmål. Lagar ska kungöras så snart det kan ske. Detsamma
gäller förordningar om ej annat föreskrivs i lag. Regeringsformen
skiljer sålunda mellan utfärdande och kungörande av en författning. Med
utfärdande avses det regeringsbeslut genom vilket författningen får sin slutliga
utformning, i fråga om lag genom att ingressen kompletteras med
orden ”Enligt regeringens beslut …” och underskrifter tillfogas.
Enligt Gröna boken – Riktlinjer för författningsskrivning (Ds 1998:66)
bör det datum då en författning ska träda i kraft normalt sättas så att författningen
kan komma ut från trycket i Svensk författningssamling (SFS)
minst fyra veckor före ikraftträdandet. En författning bör endast i speciella
undantagsfall komma ut från trycket senare än två veckor före ikraftträdandet
(s. 76). SFS kommer vanligtvis ut med häfte varje helgfri tisdag, och
för att en författning ska komma med i ordinarie sändning måste den
senast klockan 10 tisdagen i veckan före ges trycklov. Inför hel- och halvårsskiften
när tryckeriet är hårt belastat kan trycklovs- och utsändningsdagarna
ändras. Om en författning med hänsyn till sitt ikraftträdande måste
komma ut från trycket mellan två ordinarie utgivningsdagar måste enligt
riktlinjerna SFS-expeditionen vid granskningsenheten kontaktas för att förbereda
arbetet (s. 115).
Lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar gäller
författningar som har beslutats av riksdagen eller regeringen eller av en
myndighet under regeringen eller riksdagen. Kungörandet har bl.a. en speciell
rättslig betydelse. Ett uteblivet kungörande av en författning kan leda
till att författningen inte ska tillämpas. I betänkandet Bättre överblick över
lagar och andra bestämmelser (SOU 1973:23 s. 40 f.) konstaterades att författningar
normalt inte kan tillämpas mot enskilda förrän de publicerats i
vederbörlig ordning.
I den proposition som betänkandet resulterade i uttalade det föredragande
statsrådet bl.a. att det i huvudsak hade överlämnats till rättstillämpningen
vad gällande rätt innebar om det fanns brister i kungörandet av en
författning samt att övervägande praktiska skäl talade för att så även borde
ske i fortsättningen (se prop. 1975/76:112 s. 61 f.). Vid riksdagsbehandlingen
underströks i flera motioner vikten av att författningar kan nå sina
adressater i god tid före ikraftträdandet.

Med anledning härav anförde konstitutionsutskottet
att som allmän riktlinje bör gälla att en författning ska
träda i kraft först efter erforderligt rådrum. Utskottet förordade att om möjligt
minst fyra veckor bör förflyta mellan kungörande och ikraftträdande
eller om detta är ogörligt borde enligt utskottet åtminstone två veckor
skilja kungörandet och ikraftträdandet. Kortare tid än en vecka borde
endast kunna komma i fråga i undantagsfall. Utskottet anförde vidare att
till de absoluta minimikraven hör att en författning ska kungöras på ett
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
12

sådant sätt att möjlighet föreligger för envar som berörs av författningen
att ta del av författningens innehåll innan den träder i kraft (bet. KU
1975/76:51 s. 8–9).
I augusti 2007 beslutade regeringen att en särskild utredare ska undersöka
om det är möjligt och lämpligt att kungöra författningar elektroniskt i
Sverige. Om utredaren kommer fram till att ett sådant kungörelseförfarande
bör införas ska han eller hon lämna förslag till en författningslösning
som gör detta möjligt. Utredaren ska också undersöka om det, vid
sidan av den elektroniska kungörelsen, bör ges ut en pappersversion av
kungörelsen och vilken rättslig status den elektroniska versionen respektive
pappersversionen i så fall ska ha. Uppdraget ska redovisas senast den 30
september 2008.
Tidigare granskning
Utskottet har återkommande granskat författningsutgivningen. Vid granskningen
våren 1996 (bet. 1995/96:KU30 s. 12 f.) framhöll utskottet att det i
riktlinjerna för författningsutgivningen lagts fast att tiden mellan det att en
författning kommer ut från trycket och författningens ikraftträdande borde
vara minst fyra veckor. Endast i speciella undantagsfall borde tiden kunna
vara mindre än två veckor. Utskottet ansåg det inte vara godtagbart att
60 % av författningarna inte uppfyllde de riktlinjer som ska gälla i normala
fall. Att omkring en tredjedel av författningarna under flera år
kommit ut mindre än två veckor före ikraftträdandet var enligt utskottet
inte heller acceptabelt. Utskottet anförde vidare att det var ett självklart
minimikrav att författningar inte kommer ut från trycket först efter ikraftträdandedatum.
Av en bilaga (A3.1) framgår att 12 författningar hade
kommit ut efter ikraftträdandet, en av dem 17 dagar efter ikraftträdandet.
Utskottet hänvisade till tidigare påpekanden om att andelen sena författningar
var alldeles för högt och om att åtgärder borde vidtas för att bringa
ned denna andel. Den fortsatt höga andelen sena författningar visade att
utskottets påpekanden inte lett till önskat resultat. Utskottet ville därför
markera att utskottet i kommande granskningar avsåg att närmare analysera
författningsutgivningen. En aspekt som var av intresse i sammanhanget
var till vem författningarna riktade sig. Det var av särskilt vikt att
författningar som riktar sig till enskilda publiceras i god tid.
Hösten 1997 gjorde utskottet en granskning av författningsutgivningen
som kan betecknas som fördjupad (bet. 1997/98:KU10 s. 14 f.). En rad
promemorior från Regeringskansliet redovisades. Enligt en promemoria
från Justitiedepartementets granskningsenhet den 24 februari 1997 (bil.
4.2) ordnades ett par extra trycklovsdagar för att det över huvud taget
skulle vara möjligt att få ut de författningar som beslutades av riksdagen
den 19 och 20 september.

Trots det kom många författningar ut för sent.
Vidare framhölls att extra regeringssammanträden regelmässigt hålls när
det behövs för att regeringen ska kunna utfärda lagar och förordningar.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
13

I granskningen under hösten 2004 (bet. 2004/05:KU10 s. 39 f.) uppmärksammades
ett flertal särskilt sena författningar som kom ut från trycket två
dagar före ikraftträdandet. Utskottet anförde i sitt ställningstagande att tidsgränsen
fyra veckor före ikraftträdandet i sig är snävt tilltagen med hänsyn
till behovet av rådrum. Andelen författningar som kommit ut senare än
fyra veckor före ikraftträdandet hade visserligen sjunkit men var fortfarande
mycket hög, och utskottet underströk vikten av att arbetet med att
minska denna andel fortsätter och blir mer effektivt. Utskottet utgick ifrån
att regeringen beaktade de ökade krav på förutsebarhet och framförhållning
som budgetprocessen och EU-lagstiftningen fört med sig. Utskottet
ville också understryka värdet av att frågan om elektronisk publicering och
kungörelse av författningar avsågs bli föremål för utredning. Genom en
sådan utredning skapades förutsättningar för nya bedömningar i fråga om
tidsgränserna.
Promemorior från Regeringskansliet
Huvudprotokollen
Inom Statsrådsberedningen har upprättats en promemoria med svar på frågor
som utskottet ställt, bilaga 2.2.
I promemorian framhålls att syftet med ärendeförteckningarna i första
hand är att de ska användas som föredragningslistor och förslag till dagordning
vid regeringssammanträdena. De utformas därför främst med tanke på
statsrådens behov vid föredragningarna i regeringen.
De flesta departement som har fler än ett statsråd utformar sina ärendeförteckningar
så att varje statsråd har en egen förteckning över de ärenden
han eller hon ska föredra, och förteckningarna för varje regeringssammanträde
förs med en återkommande romersk siffra. Ärendena i varje förteckning
inom ett departement har då egen nummerserie som alltså inte löper
över förteckningarna. I andra departement numreras ärendena i en serie
som löper över de skilda statsrådens förteckningar. Om ett statsråd vikarierar
för en kollega kan han eller hon ha flera förteckningar vid samma
sammanträde.
Nådeenheten (NÅD) och enheten för brottmålsärenden och internationellt
rättslig samarbete (BIRS) inom Justitiedepartementet har en gemensam
ärendeförteckning med egen nummerserie.
Inom Statsrådsberedningen och Justitiedepartementet bedrivs ett arbete i
syfte att göra regeringsprotokollen och ärendeförteckningarna mer lättillgängliga.
Regeringens nyligen beslutade förordning (2007:725) om den formella
utformningen av beslut och protokoll hos regeringen följs nu upp med en
översyn av Statsrådsberedningens handbok Gula boken – Handläggningen
av ärenden i Regeringskansliet (Ds 1998:39) och av de dokumentmallar
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
14

som finns där. Inom Justitiedepartementet diskuteras frågan om ärendena
vid NÅD och BIRS bör tas upp i samma ärendeförteckning som justitieministerns
övriga ärenden.
Beslut om utfärdande av vissa lagar
Inom Finansdepartementet har upprättats en promemoria, bilaga 2.3, som
svar på begäran från utskottet om en redogörelse för orsakerna till att besluten
om utfärdande av de aktuella författningarna dröjde till den 12 januari
2006.
I promemorian anförs bl.a. att orsaken till det sena utfärdandet var ett
olyckligt förbiseende. I promemorian anges vidare att utfärdandet borde ha
skett den 24 november 2005. Flera förändringar i personalen på ansvarig
enhet bidrog till att ett utfärdande inte skedde då. Felet uppmärksammades
först i slutet av december 2005, vilket innebar att regeringen kunde
besluta om utfärdande först på 2006 års första regeringssammanträde, dvs.
den 12 januari 2006.
Utskottets ställningstagande
Genomgången av huvudprotokollen har visat att det finns vissa skillnader
mellan departementen när det gäller utformningen av ärendeförteckningar.
Utskottet välkomnar det arbete som pågår inom Regeringskansliet i syfte
att göra regeringsprotokollen och ärendeförteckningarna mer lättillgängliga.
Enligt utskottets mening finns det ett värde i att i detta sammanhang ta
upp frågan om ärendeförteckningarna bör upprättas efter ett mer enhetligt
mönster och därmed göras mer lättillgängliga.
Utskottet har vid tidigare granskningar av författningsutgivningen återkommande
understrukit vikten av att lagar kungörs i god tid före ikraftträdandet
. I den nu aktuella granskningen av regeringsprotokollen har
framkommit att lagar som avser ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden
kungjorts först 12 dagar efter det att lagarna trädde i kraft. Utskottet
vill understryka att en ordning som innebär att lagar kungörs efter ikraftträdandet
självfallet inte är acceptabelt, särskilt om lagarnas giltighet för
tiden före kungörandet skulle kunna komma att ifrågasättas. Utskottet förutsätter
att rutinerna inom Regeringskansliet förbättras så att tidpunkten för
kungörandet av lagar inte är beroende av personalförändringar eller av att
möjligheterna att hålla extra regeringssammanträde inte tillvaratas. Utskottet
ser med tillfredsställelse att frågan om elektronisk kungörelse nu
utreds, bl.a. mot bakgrund av den betydelse trycktiderna har för kungörandetidpunkterna
.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
15

3 Vissa förvaltningsärenden
Ärendet
Som ett led i granskningen går utskottet som regel igenom någon eller
några grupper av förvaltningsärenden. Årets genomgång har avsett en
genomgång av akterna i vissa miljöärenden som inkommit till Regeringskansliet
år 2006. Det gäller ärenden om överklaganden som handlagts
inom Miljödepartementet. Totalt kom 25 överklagandeärenden in till Miljödepartementet
under 2006. Genomgången har avsett samtliga ärenden,
utom två ärenden i vilka akterna var utlånade till Regeringsrätten. Överklagandena
gäller bl.a. frågor om upphävande av strandskydd, vattenskyddsområde
för ytvattentäkt, bildande och upphävande av naturreservat,
interimistiska förbud enligt 7 kap. 24 § miljöbalken, skyddsområde samt
skydd för ytvattentäkt, kulturreservat, skoterförbud och vindfällda träd.
Gällande ordning
Regeringen är inte en förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens mening.
Trots detta har det ansetts viktigt att även regeringen i regeringsärenden
följer de principer som förvaltningslagen ger uttryck för (se Gula boken,
Handläggningen av ärenden i Regeringskansliet, Ds 1998:39 s. 14). Viktiga
sådana principer är objektivitetsprincipen, offentlighetsprincipen och
kommunikationsprincipen.
I 16 § förvaltningslagen fastslås principen om parts rätt att få ta del av
det utredningsmaterial som finns i ett ärende. Enligt bestämmelsen har en
sökande, klagande eller annan part rätt att få ta del av det som har tillförts
ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Den s.k.
kommunikationsprincipen kommer till uttryck i 17 §. Enligt denna bestämmelse
får ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande, klagande
eller annan part har underrättats om en uppgift som tillförts ärendet genom
någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över
den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten
får dock avgöra ärendet utan att så har skett, bl.a. om avgörandet inte
går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av
någon annan anledning är uppenbart obehövliga. Kommunikation med part
kan även underlåtas om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt
svårare att genomföra beslutet i ärenden eller om ärendet inte kan uppskjutas.
Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.
Enligt 15 § ska uppgifter som myndigheter får på något annat sätt än
genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet antecknas
av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot enskild.
I 20 § finns bestämmelser om motivering av beslut. Ett beslut varigenom
myndigheten avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt
utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skä2007/08
:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
16

len får dock utelämnas helt eller delvis bl.a. om beslutet inte går någon
part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt
att upplysa om skälen eller om ärendet är så brådskande att det inte finns
tid att utforma skälen. Om skälen har utelämnats bör myndigheten på begäran
av part om möjligt upplysa honom eller henne om dem i efterhand.
Vissa allmänna krav på handläggningen av ärenden kommer till uttryck
i 7 §. Ett allmänt krav som uppställs i 7 § är att handläggningen av varje
ärende där någon enskild är part ska vara så enkelt, snabbt och billigt som
möjlig utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen ska myndigheten
beakta möjligheten att själv hämta in upplysningar och yttranden från
andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten ska sträva efter att
uttrycka sig lättbegripligt och även på andra sätt underlätta för den
enskilde att ha med den att göra.
Vid granskningen av regeringens handläggning av miljöärenden har prövats
om dessa ärenden handlagts i enlighet med de förvaltningsrättsliga
principerna.
Utredning i ärendet
Genomgången av ärendena har, som nämnts, avsett 23 ärenden om överklagande
som handlagts av Miljödepartementet. Ärendena har i flertalet fall
avsett överklaganden av beslut fattade av länsstyrelsen. I några fall har
överklagandet gällt beslut av kommuner. I flertalet fall har regeringen avslagit
överklagandet eller inte funnit anledning att ta upp talan till prövning.
Utskottets ställningstagande
Granskningen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.
4 Expeditionsministärs befogenheter
Ärendet
Den 18 september 2006 inlämnade statsminister Göran Persson sin ansökan
om entledigande till talmannen Björn von Sydow. Talmannen entledigade
omedelbart statsministern och övriga statsråd samt erinrade om att
entledigade regeringsledamöter enligt 6 kap. 8 § regeringsformen uppehåller
sina befattningar till dess en ny regering har tillträtt. En regering som
avgått och som sitter kvar i avvaktan på en ny regerings tillträde brukar
benämnas expeditionsministär.
Som ett led i utskottets granskning har samtliga regeringsärenden som
beslutats av expeditionsministären under 2006 gåtts igenom. Syftet har
varit att undersöka om den avgående regeringen fattat beslut inom ramen
för sina befogenheter.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
17

Gällande ordning
Regeringsformen och dess förarbeten
Det förflyter alltid en kortare eller längre tid mellan den tidpunkt då en
regering beviljats avsked, dvs. då samtliga statsråd entledigats, och till
dess att en ny regering kan tillträda vid den särskilda konseljen inför statschefen
. Staten kan under mellantiden inte stå utan en regering. Därför
föreskrivs i regeringsformen att de avgående statsråden ska uppehålla sina
befattningar till dess att den nya regeringen tillträtt:
Har regeringens samtliga ledamöter entledigats, uppehåller de enligt 6
kap. 8 § regeringsformen, sina befattningar till dess en ny regering har
tillträtt.
Noteras kan att termen expeditionsministär dock inte används i regeringsformen
utan endast i förarbetena till densamma (prop. 1973:90 s. 282). I
namnet ligger att expeditionsministären begränsar sin verksamhet till att
expediera löpande ärenden.
Den enda formella begränsningen i en expeditionsministärs befogenheter
som regeringsformen anger är att den enligt 3 kap. 4 § regeringsformen
inte får förordna om extra val. I övrigt anses en expeditionsministärs handlingsfrihet
inte lämpa sig för en grundlagsreglering. En expeditionsministärs
faktiska handlingsmöjligheter begränsas dock i praktiken av den
parlamentariska situationen (prop. 1973:90 s. 282).
Författningsutredningen föreslog (3 kap. 3 § förslaget till regeringsform)
att en expeditionsministärs behörighet skulle vara begränsad till ”löpande
ärenden och sådana ärenden, vilkas avgöranden icke kan uppskjutas utan
betydande olägenhet” (SOU 1963:16 s. 100). Grundlagberedningen avvisade
dock i princip tanken att i grundlagen begränsa en expeditionsministärs
behörighet (SOU 1972:15 s. 147). Enligt Grundlagberedningens
mening inskränker bristen på stöd i riksdagen ändå regeringens handlingsmöjligheter
till de åtgärder Författningsutredningen åsyftade med sitt förslag
. Samtidigt framhöll Grundlagberedningen att innebörden av det här
citerade uttrycket förskjuts, om expeditionsministären sitter kvar under en
längre tid. Med andra ord, ju längre tid som går desto fler ärenden kan
komma att behöva avgöras av expeditionsministären. Departementschefen
anslöt sig till Grundlagberedningens ståndpunkt att en expeditionsministärs
behörighet inte lämpar sig för en statsrättslig reglering (prop. 1973:90 s.
282).
Statsrådsberedningens riktlinjer
I en promemoria från Statsrådsberedningen har utfärdats vissa riktlinjer för
det praktiska arbetet i departementen under en expeditionsministär (se Statsrådsberedningens
PM 1990:1 (reviderad 1998-06-30), Ds 1998:52 s. 135–
138). I riktlinjerna framhålls allmänt att regeringsformens regler i 6 kap.
om regeringsbildning m.m. har utformats för att kunna tillämpas i en mångfald
av situationer, delvis mycket svåra att förutse, som kan uppkomma
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
18

vid regeringsavgång eller regeringsbildning. Syftet med reglerna är att landet
alltid ska ha en fungerande regering. Samtidigt anförs att en expeditionsministär
utan stöd av en riksdagsmajoritet i praktiken har begränsade
handlingsmöjligheter. För sådana fall anses den princip som Författningsutredningen
föreslog, dvs. att expeditionsministären bör avgöra endast ärenden
av löpande eller brådskande karaktär, ändamålsenlig. En annan sak är,
enligt promemorian, att om expeditionsministären sitter en längre tid, blir
det även i ett sådant parlamentariskt läge nödvändigt att verksamheten inte
begränsas.
Promemorian innehåller vidare vissa rekommendationer för det praktiska
arbetet. Till att börja med framhålls att begreppet ”löpande ärende”
bör kunna ges en ganska vidsträckt innebörd. Sådana ärenden om vilket
det råder politisk enighet anses sålunda kunna avgöras där det bedöms
som angeläget, även om de inte är av ren rutinkaraktär.
Enligt riktlinjerna bör inga nya propositioner, förordningar, kommittédirektiv
m.m. som är politiskt kontroversiella eller som har en särskild
partipolitisk ”profil” beslutas annat än om ett dröjsmål skulle skada viktiga
allmänna intressen. Inte heller andra propositioner bör beslutas om de kan
vänta utan olägenhet.
Interpellationer och frågor bör enligt riktlinjerna normalt inte besvaras
av expeditionsministären.
I fråga om förvaltningsbeslut anges att beslut som endast är konsekvenser
av tidigare fattade riksdagsbeslut får fattas. Däremot anses beträffande
innehållet i regleringsbrev och liknande beslut gälla detsamma som vad
som sagts i fråga om propositioner, dvs. regeringen bör avhålla sig från att
besluta om regleringsbrev i politiskt känsliga förvaltningsärenden. Förvaltningsärenden
utan politiska implikationer – t.ex. nådeärenden, överklaganden
i anställningsfrågor, vissa utnämningar – anses, enligt riktlinjerna,
kunna avgöras som vanligt. Högre utnämningar av politisk betydelse, t.ex.
av verkschefer, bör undvikas. Om ett dröjsmål i ett förvaltningsärende
skulle skada enskilda eller allmänna intressen får ärendet avgöras.
Internationella förhandlingar får enligt riktlinjerna fortsätta. I fråga om
beslut och utfästelser gäller detsamma som sagts om propositioner. Sveriges
arbete i mellanfolkliga organisationer bör fortsätta som vanligt, med
motsvarande begränsningar i fråga om möjligheterna att göra politiska ställningstaganden.
Enligt den juridiska litteraturen har det inte förekommit att en expeditionsministär
fattat beslut i annat än ärenden av löpande karaktär. Vidare
har, enligt den juridiska litteraturen, inte några propositioner till riksdagen
lagts fram, och några högre befattningshavare har inte utnämnts. Interpellationer
och frågor har inte besvarats av expeditionsministären (Holmberg &
Stjernquist m.fl. Grundlagarna, 2006, s.

284).
I den juridiska litteraturen har dock framhållits att regeringsskiftet 1986,
”som inte avsåg någon partimässig förändring”, av naturliga skäl avvek
från detta mönster (Holmberg & Stjernquist, Vår författning, 1988, s. 120).
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
19

I den senaste upplagan av Vår författning har denna mening utgått. Petrén
& Ragnemalm (Sveriges grundlagar, 1980, s. 149) har påpekat att en aktiv
utövning av styrelsemakten har ansetts tänkbar om t.ex. skiftet på statsministerposten
aktualiserats av personliga skäl, som inte rubbat den avgående
regeringens parlamentariska bas.
Utredning i ärendet
Tidigare granskning i konstitutionsutskottet
I samband med granskningen av 1982, 1986 och 1990 års regeringsskiften
har konstitutionsutskottet uppehållit sig vid frågan om hur expeditionsministären
utövat sina befogenheter. Under tiden den 20 september t.o.m.
den 8 oktober 1982 då regeringen Fälldin III fungerade som expeditionsministär
inträffade ubåtsincidenten i Hårsfjärden. Regeringen höll den tillträdande
statsministern Olof Palme och medlemmar av hans kommande
regering informerade om utvecklingen. Även Moderata samlingspartiet fick
del av informationen. Utskottet ansåg enhälligt att kontakterna mellan regeringen
och riksdagspartierna fungerade väl under ubåtsincidenten. Utskottet
ansåg att detta var särskilt betydelsefullt mot bakgrund av att ett regeringsskifte
inträffade då denna incident ägde rum (KU 1982/83:30 s. 23).
Efter mordet på statsminister Olof Palme fungerade regeringen Carlsson
som expeditionsministär fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 13 mars 1986.
Utskottet noterade i sin granskning att det under denna tid beslutades ett
flertal propositioner och att ett par interpellationer besvarades (KU
1986/87:33 s. 16 f.). Utskottet erinrade i sammanhanget om att regeringsformen
endast innehåller den begränsningen att en expeditionsministär inte
får förordna om extra val (KU 1986/87:33 s. 22).
Under tiden den 15 februari t.o.m. den 27 februari 1990 då regeringen
Carlsson fungerade som expeditionsministär hölls ett regeringssammanträde
, den 22 februari. Vid detta sammanträde fattade regeringen beslut i
341 ärenden, varav det alldeles övervägande antalet ärenden var förvaltningsärenden.
En handfull av ärendena var av normgivningskaraktär och
gällde ändringar i olika förordningar (1989/90:KU30 s. 12).
Utskottet erinrade i sin bedömning om att för en s.k. expeditionsministär
finns ingen annan formell kompetensbegräsning än att den inte får
besluta om extra val till riksdagen. Vidare framhölls med hänvisning till
förarbetena till regeringsformen att bristen på stöd i riksdagen för en expeditionsministär
inskränker dess handlingsmöjligheter. Utskottet underströk
allmänt vikten av att landet alltid har ett fungerande styrelseorgan, vilket
innebär att även en expeditionsministär måste ha vida ramar för sitt handlande
(1989/90:KU30 s. 13). Ju längre en sådan regering sitter desto större
handlingsfrihet måste den givetvis ha, menade utskottet. Utskottet betonade
vidare att det är särskilt viktigt att regeringen fullföljer påbörjade och
planerade aktiviteter på det utrikespolitiska området. Om regeringens
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
20

avgång beror på att statsministern avlidit eller lämnat regeringen av personliga
skäl, ansågs den expeditionsministär som då fungerar ha ännu större
handlingsmöjligheter.
Expeditionsministären efter valet 2006
Under tiden den 18 september t.o.m. den 6 oktober 2006 ledde statsminister
Göran Persson en expeditionsministär. Tre regeringssammanträden ägde
rum under denna tid, nämligen den 21 september, 28 september och 5 oktober
2006. Vid dessa sammanträden fattades beslut i totalt 128 ärenden.
Vid sammanträdet den 21 september 2006 fattades beslut om vissa skrivelser
från riksdagen. Vidare fattades beslut om utlämningar och överförande
av straffverkställighet, om förordnanden som sändebud och om
rekrytering av valobservatör. Några av ärendena rörde framställningar från
Försvarsmakten om att få delta i samövning med utländsk krigskraft och
om utbildning i utlandet. I ett ärende beslutade regeringen om ändring av
regleringsbrev för budgetåret 2006 avseende Finansinspektionen och vissa
angivna anslag. Övriga ärenden gällde överklaganden och ansökningar
m.m.
Det övervägande antalet ärenden som avgjordes den 28 september 2006
var förvaltningsärenden – utnämningar av rådmän, ansökningsärenden,
utlämningsärenden och nådeärenden, överklaganden i anställningsfrågor
samt överklaganden i miljöbalksärenden m.m. Regeringen fattade även
beslut om att tillsätta ett vikariat som landshövding och chef för Länsstyrelsen
i Södermanlands län. Vidare fattades beslut om en tidsbegränsad
anställning som departementsråd i Regeringskansliet. En handfull av ärendena
rörde framställningar från Försvarsmakten om bemyndigande att
förhandla fram avtal, att genomföra samövningar med utländskt flygvapen
och om tillträde till svenskt territorium för utländskt stridsflyg m.m. Vid
detta sammanträde beslutades även om en förordning om uppräkningsfaktorer
vid beräkning av preliminära kommunalskattemedel för 2007. Vidare
fattades beslut om ändring av ett regleringsbrev för budgetåret 2006 avseende
Insättningsgarantinämnden. Regeringen fattade också beslut om en
skrivelse till kommissionen med meddelande om ändring av Sveriges
Miljö- och landsbygdsprogram för perioden 2000–2006.
Regeringen fattade även beslut om en ny proposition om Svenskt deltagande
i Förenta nationernas insats i Libanon (prop. 2005/06:208). Regeringen
beslutade vidare att vid Europeiska unionens rådsmöte i början av
oktober 2006 rösta för en förlängning av en gemensamt antagen ståndpunkt
om ytterligare åtgärder till stöd för ett effektivt genomförande av
Internationella tribunalen för f.d. Jugoslaviens uppgift.
Merparten av de ärenden som beslutades vid sammanträdet den 5 oktober
2006 gällde ansökningar om upphävande av utvisningsbeslut eller nåd.
I övriga ärenden fattades beslut om begäran om att få del av allmänna
handlingar och framställning från Försvarsmakten om marin samövning.

Inga interpellationer besvarades av statsråd under denna tid.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
21

Promemoria från Regeringskansliet
Utskottet har genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt att få svar
på följande frågor:
• Hur går det egentligen till i praktiken vid avvägningen av vilka ärenden
expeditionsministären bör/bör inte besluta om? Förekommer det
någon form av samarbete eller kontakter med den tillträdande regeringen
inför denna avvägning?
• Har statsrådsberedningen med anledning av höstens expeditionsministär
gjort några reflektioner eller dragit några slutsatser för arbetet i
departementen?
Som svar har den 11 oktober 2007 översänts en inom Statsrådsberedningen
upprättad promemoria (bilaga 4.1). Till denna promemoria har
bifogats en bilaga innehållande en sammanställning av samtliga ärenden
som den avgående regeringen behandlade vid regeringssammanträdena den
21 september, 28 september och 5 oktober 2006. Bilagan innehåller även
kommentarer som belyser vilka närmare överväganden som gjordes i frågan
om huruvida ärendena borde behandlas av den avgående regeringen
samt uppgifter om huruvida kontakter i den frågan togs mellan den
avgående och den tillträdande regeringen. I de flesta fall togs inte några
sådana kontakter.
Av promemorian framgår bl.a. att vid bedömningen av vilka frågor expeditionsministären
borde besluta om eller inte besluta om har avvägningar
gjorts från fall till fall och att Statsrådberedningens riktlinjer om en expeditionsministärs
befogenheter varit vägledande. Vidare framgår att en vanlig
anledning till att ett ärende bedömts kunna avgöras av expeditionsministären
varit att ärendet ansetts vara av löpande eller rutinbetonad art.
Det framgår också att ett antal andra ärenden bedömts vara av så brådskande
karaktär att avgörandet inte kunde eller borde anstå. Vidare framgår
att avgörandet i några av dessa ärenden föregicks av kontakter med företrädare
för den tillträdande regeringen. Ett av dessa ärenden gällde avlämnandet
av proposition 2005/06:208 om svenskt deltagande i Förenta
nationernas insats i Libanon. I ärendet övervägdes vilken tidpunkt för
avlämnande av propositionen som var lämpligast med hänsyn till valutgången
och den nya riksdagens sammansättning. Regeringsbeslutet i detta
ärende föregicks av kontakter mellan den avgående regeringen och övriga
riksdagspartiers partiledare. Noteras kan att riksdagen beslutade i enlighet
med regeringens förslag (rskr. 2006/07:1).
I den nämnda propositionen begärde regeringen riksdagens bemyndigande
att ställa svensk väpnad styrka till förfogande för deltagande i
insatsen i Libanon. Regeringens målsättning var att det svenska marina
bidraget skulle vara på plats i mitten av oktober. Den 5 oktober 2006 fattade
regeringen beslut om en marin samövning i Medelhavet. Försvarsmakten
behövde tillstånd från regeringen för att kunna vidta nödvändiga
förberedelser för deltagandet i insatsen i Libanon.

Enligt promemorian dis2007/08
:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
22

kuterades frågan om det svenska deltagandet i denna insats och de riksdagsbeslut
och regeringsbeslut som krävdes för att uppfylla det svenska
åtagandet vid flera kontakter mellan den avgående regeringen och företrädare
för den tillträdande regeringen.
Ett annat ärende gällde ändring av regleringsbrev för budgetåret 2006
avseende Insättningsgarantinämnden. Ändringen avsåg en höjning av myndighetens
anslagskredit och påkallades av ökade förvaltningskostnader till
följd av hantering av vissa ersättningsfall under insättningsgarantin. I detta
ärende skulle statssekreteraren kontakta den tillträdande regeringen, vilket
enligt promemorian förmodas ha skett.
Enligt promemorian gavs ett par beslut ett något annat innehåll än vad
de annars skulle ha fått just av den anledningen att ärendena prövades av
en expeditionsministär. Ett av dessa ärenden rörde en framställning från
Försvarsmakten om bemyndigande att genomföra avtalsförhandlingar inför
en planerad övnings- och testverksamhet i Sverige med franska flygstridskrafter
, vilket krävde regeringens bemyndigande. Med hänsyn till att beslutet
skulle fattas av expeditionsministären medgav regeringen endast ett
bemyndigande om förhandlingar och inte rätt att ingå avtal.
Ett ärende som bedömdes vara brådskande och där innehållet i beslutet
modifierades med hänsyn till att det fattades av en expeditionsministär
gällde förordnande av ledamöter i den nyinrättade Försvarsmaktens nämnd
för kvalificerade skyddsidentiteter. Lagen (2006:393) om kvalificerade
skyddsidentiteter trädde i kraft den 1 oktober 2006. Inför lagens ikraftträdande
beslutade regeringen – genom en ändring i förordningen (2000:555)
med instruktion för Försvarsmakten – att Försvarsmakten skulle utgöra
beslutsmyndighet i fråga om vissa tjänstemän hos Försvarsmakten. Nämnden
inrättades för att fullgöra beslutsmyndighetens uppgifter. Det bedömdes
som angeläget att nämndens verksamhet kunde påbörjas i omedelbar
anslutning till lagens ikraftträdande. Mot den bakgrunden ansågs det nödvändigt
att förordna ledamöterna i nämnden senast vid den aktuella tidpunkten.
Den omständigheten att beslutet om förordnande fattades av
expeditionsministären avspeglades i att tiden för förordnandena begränsades
till ett år. Karaktären hos nämndens verksamhet hade annars föranlett
betydligt längre förordnande. I detta ärende togs kontakter med den tillträdande
regeringen och namnen på de ledamöter som sedermera förordnades
förankrades inför regeringsbeslutet med en företrädare för den tillträdande
regeringen.
Utskottets ställningstagande
Granskningen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
23

5 Regeringens handläggning av notifiering och
avnotifiering av statsstödsärenden
Ärendet
Våren 2007 granskade utskottet både den avgående socialdemokratiska
regeringens och den tillträdande alliansregeringens handläggning av presstödet
(bet. 2006/07:KU20). Utskottet konstaterade att den tidigare regeringen
i propositionen rörande förändringar i presstödet anförde att den avsåg att
anmäla förändringarna i presstödsförordningen till kommissionen (s.k. notifiering)
samt att förändringarna förutsatte ett godkännande från kommissionen
. Om kommissionens behandling av ärendet skulle innebära att
tidpunkten för ikraftträdandet behövde ändras var avsikten att återkomma
till riksdagen. Utskottet konstaterade att den nuvarande regeringen hade
handlat i enlighet med detta. Vidare konstaterade utskottet att beslutet att
återkalla anmälan av statsstödsärendet (s.k. avnotifiering) fattades av kulturministern
med stöd av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet
och arbetsordningen (RKF 1998:1) för Regeringskansliet.
Härutöver noterade utskottet (bet. 2006/07:KU20 del 1 s. 5) bl.a. att de
generella rutinerna från kommissionens sida är att ge meddelanden liknande
det här aktuella ärendet endast per telefon, men att det från offentlighetssynpunkt
hade varit en fördel om beredningsarbetet och beslutsfattandet
kunnat grundas på ett skriftligt meddelande från kommissionen.
(Reservation av de ledamöter som tillhör s, v och mp.)
Mot bakgrund av tidigare granskning är det enligt utskottet angeläget att
kartlägga och analysera gällande bestämmelser vid beredningsarbetet och
tidigare aktuella fall av anmälningar enligt EG-fördragets artikel 88.3 som
har återkallats.
Gällande ordning m.m.
Svenska bestämmelser om notifieringar
Enligt 20 § 3 förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet
ska Regeringskansliet besvara formella underrättelser från kommissionen
och i övrigt upplysa kommissionen om hur Sverige har uppfyllt de
förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i unionen. Vidare framgår
av 20 § 6 samma förordning att regeringen överlåtit till Regeringskansliet
att anmäla förslag till författningar i enlighet med informationsförfaranden
som följer av Sveriges medlemskap i EU samt besluta om svenska svar
och kommentarer inom dessa förfaranden.
Med stöd av instruktionen för Regeringskansliet har i 3 § 7 Regeringskansliets
föreskrifter (RKF 1998:1) med arbetsordning för Regeringskansliet
föreskrivits att chefen för ett departement på Regeringskansliets vägnar
inom departementets verksamhetsområde får anmäla förslag till författningar
i enlighet med informationsförfaranden som följer av Sveriges
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
24

medlemskap i EU eller av andra internationella överenskommelser samt
avge svenska svar och kommentarer inom dessa förfaranden. Av 13 § framgår
att chefen för ett departement får överlåta sin beslutanderätt enligt 2–
7 b §§ till ett annat statsråd eller till en tjänsteman i Regeringskansliet.
Samordning av statsstödsfrågor inom Regeringskansliet
Alltsedan Sveriges EES-inträde existerar i Regeringskansliet en särskild
samordningsfunktion för statsstödsfrågor. Ansvarig enhet inom Näringsdepartementet
ansvarar för beredningen av ärenden som rör EG:s statsstödsregler,
t.ex. frågor där kommissionen vänder sig till medlemsstaterna för
att få synpunkter på det gemensamma regelverket. Vissa typer av ärenden
är undantagna från denna samordning. Det gäller ärenden på transportområdet
som omfattas av EG-fördragets artikel 73 samt stödärenden inom
Jordbruksdepartementets område som faller inom ramen för gemenskapens
särskilda riktlinjer för stöd till jordbruks- och fiskesektorerna.
Av 18 § i Regeringskansliets föreskrift med arbetsordning för Näringsdepartementet
(RKF 2007:5) följer att en av de två rättscheferna på departementet
ska ansvara bl.a. för att inom Regeringskansliet samordna
anmälningar och rapportering av statsstöd och därtill knutna uppgifter
inom ramen för Europeiska gemenskapernas regler om statligt stöd, utom
såvitt avser sådana frågor inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde.
Enligt samma föreskrift svarar departementets marknads- och konkurrensenhet
(N/MK) för samordning i Regeringskansliet av anmälningsförfarandet
enligt EG:s regler om statligt stöd, utom vad avser jordbruksområdet.
I Statsrådsberedningens cirkulär 11 Riktlinjer för beredning i Regeringskansliet
av ärenden som rör Europeiska gemenskapens statsstödsregler
framgår skyldigheten att förhandsanmäla stöd och invänta kommissionens
godkännande av artikel 88.3 i EG-fördraget innan stödordningar tillåts
träda i kraft. Cirkuläret beskriver även de förfaranden som aktualiseras vid
handläggningen av anmälningsärenden på statsstödsområdet.
Gemenskapsrättsliga bestämmelser om notifieringar
Bestämmelser om anmälan och granskning av statsstöd enligt artikel 88 i
EG-fördraget återfinns i rådets förordning (EG) nr 659/1999 från den 22
mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 (numera 88) i EG-fördraget
. I förordningen beskrivs de förfaranden och bestämmelser som
gäller vid handläggningen av olika typer av nationella statsstödsordningar.
Förordningen definierar vad som utgör befintligt, nytt och olagligt stöd
samt missbruk av stöd.
I rådets s.k. procedurförordning återfinns även bestämmelser om skriftväxling
, tidsfrister m.m. Vad gäller nytt stöd säger förordningen bl.a. att
om kommissionen efter en preliminär granskning finner att en anmäld
åtgärd föranleder tveksamhet ska den besluta att inleda ett formellt granskningsförfarande
enligt EG-fördraget.

Beslutet måste, i enlighet med artikel
4.5 i förordning (EG) 659/1999 fattas inom två månader från den dagen
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
25

kommissionen mottagit en fullständig anmälan, dvs. efter det att eventuella
ytterligare upplysningar som begärts av kommissionen har inkommit till
kommissionen från medlemsstaten.
Vad gäller befintligt stöd ska kommissionen, enligt förordningen, erhålla
alla nödvändiga upplysningar från den berörda medlemsstaten för att, i samarbete
med medlemsstaten, granska stödet. Om kommissionen anser att en
befintlig stödordning inte är eller inte längre är förenlig med den gemensamma
marknaden ska den underrätta den berörda medlemsstaten om sin
preliminära uppfattning och ge den berörda medlemsstaten tillfälle att
inkomma med sina synpunkter. Om kommissionen därefter fortfarande finner
att den befintliga stödordningen inte är eller inte längre är förenlig
med den gemensamma marknaden ska den utfärda en rekommendation
med förslag till lämpliga åtgärder. Om medlemsstaten inte godtar de föreslagna
åtgärderna kan kommissionen inleda ett formellt granskningsförfarande
enligt EG-fördraget.
Kommissionen kan i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) 659/1999
avsluta ett formellt granskningsförfarande genom att 1) besluta att den
anmälda åtgärden inte utgör ett stöd, eventuellt efter det att den berörda
medlemsstaten har gjort ändringar, 2) delge ett s.k. positivt beslut där kommissionen
anser att tveksamhet inte längre råder med avseende på stödordningens
förenlighet med den gemensamma marknaden, 3) delge ett s.k.
villkorligt beslut där kommissionen förenar ett positivt beslut (se ovan)
med villkor enligt vilka stöd kan anses förenligt med den gemensamma
marknaden samt 4) delge ett s.k. negativt beslut där kommissionen finner
att stödordningen inte är förenlig med EU:s bestämmelser om den gemensamma
marknaden. Kommissionen får även i kraft av artikel 8 i procedurförordningen
avsluta ett formellt granskningsförfarande om den berörda
medlemsstaten återkallar sin anmälan om stödordning.
Tidigare granskningar
Konstitutionsutskottet har inte tidigare (med undantag för granskningen i
bet. 2006/07:KU20) granskat handläggningen inom Regeringskansliet av
notifieringar och avnotifieringar av statsstödsärenden till EU. Nedanstående
upplysningar ur tidigare granskningar rör således utdrag ur granskningar
som bedöms i vissa hänseenden kunna tjäna till jämförelse med det
föreliggande ärendet.
Granskning våren 2004
I utskottets betänkande 2003/04:KU20 granskades dåvarande regeringens
hantering av frågan om en vald ordförande i Europeiska rådet. Granskningen
fokuserade på dåvarande statsministerns och utrikeministerns
ansvar och handlingar i denna fråga. I samband med utskottets utfrågning
den 20 april 2004 påpekade dåvarande statsministern att, vid telefonsamtal
mellan stats- och regeringschefer, samtalsuppteckningar upprättas av närvarande
tjänsteman och läggs som en egen handling till en akt eller till
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
26

ärendet. Vidare angav statsministern att de inte granskas efteråt, och även
om de oftast är riktiga, kan schablonmässiga skrivningar leda till att nyanser
missas. En viktig aspekt som dåvarande statsministern lyfte fram var
att alltmer av samtalen med utländska företrädare i dag sker informellt.
Allt mindre dokumenteras på det gamla sättet med samtalsuppteckningar.
Samtal förs oerhört ofta på telefon, på mobiltelefon. Hur man i en framtid
med alltmer av informella kontakter, alltmer av snabba kommunikationssystem
, ska dokumentera exakt vad som pågår i samtal mellan stats- och
regeringschefer är enligt dåvarande statsministern en fråga att reflektera
över (bet. 2003/04:KU20 s. 152 f.).
Granskning hösten 2004
I utskottets betänkande 2004/05:KU10 granskades remissberedningen av
svenska ståndpunkter inför ministerrådets beslut om EG-direktiv samt
beslutsfattande på utrikespolitikens område. Vad gäller de övergripande
riktlinjerna för beredningen av regeringsärenden nämns i betänkandet att
dessa återfinns i 7 kap. regeringsformen (RF). Av 7 kap. 1 § framgår att
det för beredning av regeringsärendena ska finnas ett regeringskansli. I
detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Enligt 7 kap. 3 § RF
avgörs regeringsärenden av regeringen vid regeringssammanträde. Ett statsråds
deltagande i ett möte med ministerrådet utgör emellertid inte i formell
mening ett regeringsärende. Bestämmelsen i 7 kap. 2 § RF om beredningen
av regeringsärenden är därmed inte direkt tillämplig på beredningen
av svenska ståndpunkter i förhandlingar rörande EG-direktiv.
Närmare bestämmelser om Regeringskansliets uppgifter ges emellertid i förordningen
(1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Förutom
uppgiften att bereda regeringsärenden åligger det enligt 1 § Regeringskansliet
att i övrigt biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet. Även
om riktlinjerna för beredningen i Regeringskansliet av svenska ståndpunkter
i EU-frågor har tillkommit genom formlöst beslutsfattande, uttalade
utskottet i sitt betänkande 2004/05:KU10 att chefen för Regeringskansliet,
dvs. statsministern, konstitutionellt sett bär ansvaret för att rutinerna för
beredningen i Regeringskansliet av svenska ståndpunkter beträffande direktivförslag
är utformade på ett sådant sätt att olika berättigade intressen kan
tillvaratas genom remissförfaranden (bet. 2004/05:KU10 s. 86 f.).
Vad gäller beslutsfattande på utrikespolitikens område måste man först
och främst framhålla att utskottets granskning inte berörde bestämmelser
med avseende på statsstödsärenden till EU. Utskottet konstaterade (bet.
2004/05:KU10 s. 94) dock att två olika vägar för att uppnå överensstämmelse
mellan beslutsprocessen på EU-nivå och nationella regler existerar.

Den ena vägen innebär att beslutsprocessen inom EU anpassas så att de
nationella reglerna kan upprätthållas utan att ändras, medan den andra
vägen innebär att de nationella reglerna anpassas till systemet på EU-nivå.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
27

Finner regeringen behov av ändrade regler för den nationella hanteringen
får regeringen föreslå sådana ändringar (eller, om ändringarna ligger inom
regeringens kompetensområde, på egen hand besluta om sådana ändringar).
Granskning våren 2007
I konstitutionsutskottets betänkande 2006/07:KU20 granskades bl.a. den
avgående socialdemokratiska regeringens och tillträdande alliansregeringens
handläggning av presstödet (med fokus på avnotifieringsprocessen). I
betänkandet konstateras det bl.a. att beslutet att återkalla notifieringen fattades
av den nyss i ämbetet insatta kulturministern med stöd av förordningen
med instruktion för Regeringskansliet och arbetsordningen för
Regeringskansliet. Även om nämnda föreskrifter inte uttryckligen stadgar
att beslutsbefogenheten även omfattar rätt att återkalla en notifiering av ett
statsstödsärende, godkände utskottet det klargörande som lämnades i den
promemoria som översänts från Regeringskansliet i ärendet. I promemorian
(bet. 2006/07:KU20 del 2 s. 303) anges att bestämmelsen i 20 § 6
förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet har tolkats
och tillämpats på så sätt att den innefattar beslutsbefogenhet att såväl
anmäla förslag till författningar till kommissionen som återkalla en notifiering
. Som jämförelse för ovannämnda tolkning nämner promemorian reglerna
om rättegångsfullmakt som medför behörighet för ett ombud att
såväl väcka talan som att återkalla talan.
Härutöver kunde utskottet notera följande. Kommissionen meddelade
per telefon till Regeringskansliet att en fördjupad granskning av presstödet
skulle inledas. Meddelandet innehöll inget beslut om att ett formellt granskningsförfarande
inletts, utan i stället gavs en preliminär uppfattning att ett
sådant granskningsförfarande var att vänta både avseende de anmälda förändringarna
och den befintliga stödordningen. Utskottet ansåg dock att
kommissionens förfarande hade klara fördelar, bl.a. eftersom det skapar
utrymme för det berörda medlemslandet att utifrån de intressen det har att
bevaka vidta nödvändiga åtgärder innan ärendet har gått så långt som till
ett formellt granskningsförfarande.
Vidare noterade utskottet att de generella rutinerna från kommissionens
sida är att ge meddelanden liknande det här aktuella endast per telefon.
Meddelandet i det aktuella ärendet hade förvisso karaktären av ett underhandsbesked
men fungerade samtidigt som utgångspunkt för omfattande
beredningsarbete och beslutsfattande i Sverige. Utskottet bedömde att det
från offentlighetssynpunkt hade varit en fördel om beredningsarbetet och
beslutsfattandet kunnat grundas på ett skriftligt meddelande från kommissionen
. Ett skriftligt meddelande hade eventuellt även underlättat kommunikationen
och informationsspridningen till berörda enheter och funktioner
inom Regeringskansliet.

Utskottet ansåg att det för svenskt vidkommande
dock bör finnas utrymme att framöver som sin uppfattning framföra att
dylika besked från kommissionen företrädesvis bör lämnas i skriftlig form,
utan att för den skull ett formellt granskningsförfarande inleds.
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
28

I en reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
uttalades att den dåvarande nyss utsedda kulturministern genom sitt handlande
satte sig över vad riksdagen beslutat och att hon därmed överskred
sin konstitutionella befogenhet som statsråd. Den reserverande minoriteten
godkände inte Regeringskansliets klargörande i ovan angiven promemoria
att bestämmelsen i 20 § 6 förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet innefattar beslutsbefogenhet att såväl anmäla förslag till
författningar till kommissionen som återkalla en notifiering. Förordningen
kan vidare, enligt reservationen, under inga omständigheter anses innefatta
befogenhet att besluta på ett sätt som åsidosätter ett av riksdagen fattat
beslut utan att först inhämta och följa riksdagens uppfattning i frågan.
Även om telefonkontakt mellan kommissionens och Regeringskansliets
tjänstemän är lika naturliga som självklara inslag när ärenden av det här
aktuella slaget hanteras, anser reservanterna att beredningsunderlaget inte
var acceptabelt med avseende på det beslut som dåvarande kulturministern
fattade.
Beredning av regeringsärenden
Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen ska behövliga upplysningar och yttranden
inhämtas från berörda myndigheter vid beredningen av regeringsärenden
. I den omfattning som behövs ska tillfälle lämnas sammanslutningar
och enskilda att yttra sig.
I proposition 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning
återfinns inga särskilda kommentarer med avseende på telefonsamtal
eller andra former under vilka behövliga upplysningar och yttranden
ska inhämtas. Beslutsformerna i regeringen borde enligt Grundlagberedningen
i första hand ge säkerhet för att ärendena blir omsorgsfullt beredda
och riktigt avgjorda (jfr prop. 1973:90 s. 121). Avsaknaden av detaljreglering
av regeringsarbetet kan ses i ljuset av departementschefens (s. 179)
uttalande i grundlagspropositionen att regeringens arbetsformer inte bör
göras till föremål för en ingående grundlagsreglering som tynger regeringsarbetet
med formaliteter och hindrar anpassning av arbetet till växlande
förhållanden. Yttermera betonar departementschefen (s. 288) att något hinder
mot att beslut som gäller regeringsärendenas beredning fattas av
enskilt statsråd eller av tjänstemän i departement inte förelåg i det dåvarande
förslaget om en ny författning.
Statsrådsberedningens riktlinjer för handläggning av ärenden i Regeringskansliet
(Ds 1998:39 s. 14) berör endast summariskt användningen av
telefon i beredningen av regeringsärenden. Där nämns endast att telefon
utgör ett viktigt redskap när det gäller bl.a. att dels ta vara på kompletterande
uppgifter inför behandlingen av ett ärende (Ds 1998:39 s. 21), dels
erhålla förtydliganden vad avser inkomna skrivelser (s. 23), dels meddela
till berörd part eventuella beslut i regeringskansliärenden (s. 57). I övrigt
anger Statsrådsberedningens riktlinjer att, trots att regeringen inte är en förvaltningsmyndighet
i förvaltningslagens mening, det är viktigt att man
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
29

även i regeringsärenden följer de principer som förvaltningslagen ger
uttryck för. Ett par av dessa (objektivitets- och kommunikationsprinciperna)
har en viss motsvarighet i regeringsformens allmänna regler om
saklighet och opartiskhet och om hur regeringsärenden ska beredas (1 kap.
9 § och 7 kap. 2 § regeringsformen). Endast i regeringskansliärenden är
förvaltningslagen direkt tillämplig. Förvaltningslagen tillämpas analogt i
regeringsarbetet.
Muntlig handläggning och tjänsteanteckning
Förvaltningslagen (1986:223) anger i 15 § att uppgifter som en myndighet
får på annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för
utgången i ärendet ska antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild. 14 § fastställer i paragrafens andra
stycke att myndigheten bestämmer om handläggningen ska vara muntlig i
andra fall än de som avser myndighetsutövning mot enskilda. Departementschefen
noterar i propositionens specialmotivering att bestämmelsen avseende
muntlig handläggning tar sikte inte minst på de fall där en blandning
av skriftlig och muntlig handläggning är den lämpligaste formen samt att
bestämmelsen är avsedd att förenkla kontakterna myndigheter emellan
(prop. 1985/86:80 s. 65). Med avseende på 15 § pekar departementschefen
på att bestämmelsen innebär att skyldigheten att dokumentera muntliga uppgifter
vidgas till att omfatta också uppgifter av andra än parter, t.ex. gäller
detta uppgifter som myndigheten självmant har inhämtat vid telefonsamtal
med andra myndigheter.
Vad avser tjänsteanteckningar anger Statsrådsberedningens riktlinjer för
handläggning av ärenden i Regeringskansliet (Ds 1998:39 s. 21) att uppgifter
som tillförs genom telefonsamtal och som kan ha betydelse för
utgången ska antecknas t.ex. på dagboksblad, aktomslag eller någon annan
handling som hör till ärendet. Av en sådan tjänsteanteckning ska det
framgå vem som lämnat uppgiften, när det skett och vem som tagit emot
uppgiften. Skyldighet att dokumentera muntliga uppgifter av andra än parter
ska enligt riktlinjerna ses mot bakgrund av regeln om muntlig handläggning
i 14 § andra stycket förvaltningslagen. En anteckning som har
kommit till endast för ett ärendes föredragning eller beredning och som
inte tillför ärendet någon sakuppgift utgör en minnesanteckning enligt
2 kap. 9 § första stycket TF. En tjänsteanteckning enligt 15 § förvaltningslagen
föreligger om anteckningen innehåller en sakuppgift som kan ha
betydelse för utgången i ärendet.
Granskning av Justitieombudsmannen
I ett ärende har Justitieombudsmannen (JO), med anledning av en anmälan
i fråga om handläggning av ett upphandlingsärende inlämnat till JO under
1978, granskat bl.a. frågan om dokumentation och kommunicering av muntliga
upplysningar (se Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1979/80
s. 334 f.). I beslutet från den 31 januari 1979 anförde JO bl.a. att det
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
30

måste anses höra till god förvaltningsordning att dokumentation sker av
muntligen inhämtade upplysningar som är av betydelse för ett ärendes avgörande
. Enligt JO:s beslut är nämligen dokumentation av betydelse inte
endast för part, om sådan finnes, utan även för myndigheten själv som därigenom
får en bättre ledning vid framtida avgöranden av likartade ärenden.
JO betonar i sitt beslut att dokumentationen framför allt är en nödvändig
förutsättning för en efterföljande kontroll av JK, JO eller annan myndighet
(s. 338).
E-post
En allmän handling enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen kan bestå av ett
meddelande per e-post. Allmänna handlingar ska enligt huvudregeln i
15 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) registreras, dvs. diarieföras. Trots
att regeringen inte är en förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens
mening anses det viktigt att man även i regeringsärenden följer de principer
som förvaltningslagen (1986:223) ger uttryck för. Enligt 10 § sista
stycket förvaltningslagen ska telegram eller annat meddelande som inte är
underskrivet bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad
handling om myndigheten begär det. Myndigheten får från fall till fall
avgöra om ett icke underskrivet meddelande kan godtas som det är eller
om det behövs bekräftelse på att meddelandet kommer från den angivna
avsändaren. Enligt motivuttalanden måste myndigheten för att förfarandet
ska bli så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts
pröva behovet av en bekräftelse med hänsyn till omständigheterna i
det särskilda fallet. Bekräftelser ska inte begäras slentrianmässigt.
Förfarandet vid notifiering av ett statsstödsärende
Statsrådsberedningens riktlinjer för beredning i Regeringskansliet av ärenden
som rör Europeiska gemenskapens statsstödsregler (cirkulär 11) anger
i detalj rutiner vid anmälan av statsstödsärenden till EU.
Den sakenhet i Regeringskansliet som är ansvarig för stödåtgärden gör
en första bedömning under regelmässiga samråd med samordnande enhet
på Näringsdepartementet (före 2007 var samordnande enheten Näringslivsenheten,
N/NL, och efter 2007 är det Marknads- och konkurrensenheten, N/
MK, jfr RKF 2006:3 samt RKF 2007:5) huruvida den planerade åtgärden i
fråga utgör statsstöd. Om åtgärden bedöms utgöra statsstöd ska underlag
för anmälan förberedas av den ansvariga sakenheten. Underlaget skickas
till samordnande enhet för en närmare granskning inklusive avstämning
med Näringsdepartementets rättssekretariat. En förutsättning för att anmälan
ska göras till kommissionen är att ärendet har beretts gemensamt.
Ansvaret för detta ligger på den sakenhet som är ansvarig för stödåtgärden.

Därefter utformas den särskilda anmälan enligt vilket stödordningen
anmäls till kommissionen i enlighet med EG-fördraget. Detta brev skrivs
under av rättschefen vid Näringsdepartementet och diarieförs i Näringsdepartementets
diarium tillsammans med övrigt anmälningsunderlag. SamordUTSKOTTETS
ANMÄLAN 2007/08:KU10
31

nande enhet översänder därefter anmälan till kommissionen, vilket sker via
Sveriges ständiga representation i Bryssel (Brysselrepresentationen). För
vidarebefordran av korrespondens i anmälningsärenden svarar tjänstgörande
industriråd eller attaché vid Brysselrepresentationen. Det finns ingen
fastställd tidsfrist för beredning i Regeringskansliet av ett enskilt stödärende
. Vid fall där planerade stödåtgärder också ska underställas riksdagen
för godkännande bör regeringen i samband med propositionen upplysa
om att stöd inte kan lämnas förrän kommissionen gett sitt godkännande.
Vad gäller nytt stöd anges i riktlinjerna (avsnitt 3.2 i ovannämnda cirkulär)
att kommissionen kan skicka antingen en bekräftelse på att tvåmånadersfristen
(se ovan) börjat löpa eller en begäran om ytterligare
upplysningar. När Brysselrepresentationen har tagit emot en skrivelse från
kommissionen, ska denna vidarebefordras till Näringsdepartementet. Regeringens
svar på begäran om ytterligare upplysningar ska beredas på samma
sätt som en anmälan om stöd, dvs. med berörda departement och Näringsdepartementet.
Det färdiga svaret ska ställas till kommissionen och sändas
till Brysselrepresentationen med instruktion att det ska överlämnas till kommissionen.
Denna hantering ombesörjs av Näringsdepartementet. Rättschefen
vid Näringsdepartementet undertecknar svarsskrivelsen på Regeringskansliets
vägnar.
Vad gäller befintligt stöd anges i riktlinjerna (avsnitt 4.4 i cirkulär 11)
att det förekommer att kommissionen begär upplysningar från medlemsstaterna
för att kunna granska befintligt stöd. Vid detta förfarande kan kommissionen
finna det nödvändigt att lämna förslag till s.k. lämpliga
åtgärder. Till exempel kan krav ställas på att ett stöd antingen ändras eller
avskaffas. Om medlemsstaten därvid inte accepterar kommissionens förslag
kan ett formellt granskningsförfarande inledas. Förfarandet i Regeringskansliet
i det initiala skedet, fram till att ett formellt granskningsförfarande
inleds, beskrivs inte närmare i riktlinjerna. Det anges att ansvarsfördelningen
på svensk sida i samband med korrespondensen med kommissionen
vid förslag till lämpliga åtgärder är densamma som vid ett formellt
granskningsförfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.
Förfarandet vid avnotifiering av ett statsstödsärende
Enligt gällande europeiska bestämmelser kan en s.k. notifiering av statsstöd
återkallas på flera olika sätt.
I enlighet med artikel 8 i procedurförordningen får den berörda medlemsstaten
återkalla en anmälan som avser planer på att bevilja nytt stöd, om
inte annat föreskrivs i förordningar antagna enligt artikel 94 i EG-fördraget
eller andra relevanta bestämmelser i detta.

Återkallelse måste ske i
god tid innan kommissionen har beslutat om att inleda eller ej ett formellt
granskningsförfarande (artikel 4) eller i god tid innan kommissionen har
beslutat om att avsluta det formella granskningsförfarandet (artikel 7). Om
kommissionen redan har inlett ett formellt granskningsförfarande, ska den
avsluta detta.
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
32

I enlighet med artikel 5.3 i procedurförordningen ska en anmälan anses
som återkallad om de begärda upplysningarna inte har lämnats inom den
av kommissionen föreskrivna tidsfristen avseende begäran om ytterligare
upplysningar. Detta gäller såvida inte tidsfristen dessförinnan antingen har
förlängts med såväl kommissionens som den berörda medlemsstatens samtycke,
eller den berörda medlemsstaten i en vederbörligen motiverad förklaring
underrättat kommissionen om att den betraktar anmälan som
fullständig därför att de ytterligare upplysningar som begärts inte finns tillgängliga
eller redan har lämnats. I det fallet ska tidsfristen enligt artikel
4.5 i procedurförordningen börja löpa dagen efter det att förklaringen har
mottagits. Om anmälan anses återkallad ska kommissionen underrätta medlemsstaten
om detta.
Med avseende på svenska bestämmelser lämnas inga föreskrifter inom
cirkulär 11 eller andra författningar om återkallelse av anmälan av statsstöd.
Beslut av regering och enskilda statsråd
Enligt 1 kap. 6 § RF styr regeringen riket. Den är ansvarig inför riksdagen.
Enligt 7 kap. 3 § RF avgörs regeringsärenden av regeringen vid
regeringssammanträde. Regeringsärenden som gäller verkställighet inom
Försvarsmakten av författningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i
den omfattning som anges i lag, under statsministerns överinseende avgöras
av chefen för det departement till vilket ärendena hör. Av 7 kap. 4 §
RF framgår bl.a. att minst fem statsråd måste vara närvarande vid ett sammanträde
för att regeringen ska vara beslutför.
Under arbetet med 1974 års regeringsform diskuterades frågan om regeringens
beslutsformer. För ett kollektivt beslutsfattande talade vikten av
samarbete över departementsgränserna, möjligheterna att utkräva politiskt
ansvar och behovet av regeringens sammanhållning (SOU 1972:15 s. 79 f.,
148 f.). I grundlagspropositionen (prop. 1973:90 s. 179 f.) framhölls att
enligt ett parlamentariskt synsätt bör alla regeringsärenden färgas av eller
åtminstone vara förenliga med värderingar gemensamma för hela regeringen.
Vad som är ett regeringsärende får i första hand bestämmas formellt.
Ärende som hänskjuts till regeringens avgörande är regeringsärende.
Alla regeringsbeslut – med undantag för vissa beslut enligt lagen
(1974:613) om handläggning av vissa regeringsärenden – fattas av regeringen
kollektivt.
Enligt grundlagspropositionen är det uppenbart att regeln om kollektiv
beslutsform inte får kringgås på så sätt att ärenden förklaras vara departementschefsärenden.
Principen måste vara att alla frågor som anses kräva
ett ställningstagande från någon i regeringskretsen ska behandlas som regeringsärende
. Bestämmandet i grundlag av regeringens arbetsformer måste
ses mot bakgrund av att regeringen är ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns
person. Samtidigt tillfogar grundlagspropositionen (s.

184 f.) att
det i ett fåtal speciella fall bör vara möjligt att i särskild författning förlägga
den formella beslutanderätten hos en departementschef. Ärenden
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
33

som avgörs av endast ett statsråd är de s.k. kommandomålen, vilka är uppräknade
i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden.
Ytterligare ett undantag från nämnda huvudregel om kollektivt beslutsfattande
är s.k. regeringskansliärenden, vilka avgörs av ett enskilt statsråd.
Statsrådet fattar då inte beslut i egenskap av medlem av regeringen utan
som chef i Regeringskansliet.
Konstitutionsutskottet har tidigare (bet. 1976/77:KU44 s. 15) uttalat att
bestämmelsen om regeringens kollektiva beslutsfattande inte bör urholkas
genom alltför vidsträckta bemyndiganden till ett enskilt statsråd. Utskottet
betonade vidare att ett enskilt statsråd endast i undantagsfall borde ges
beslutanderätt i andra frågor än sådana som har samband med departementsadministrationen
och beredningsarbetet i vid mening.
Konstitutionsutskottet redovisade i en tidigare granskning (bet. 2006/07:
KU10 s. 24 f.) en kartläggning av omfattningen av enskilda statsråds beslutanderätt
med undantag av statsministerns och utrikesministerns. Kartläggningen
tar fasta på den principiellt viktiga frågan om huruvida ett ärende
kan avgöras som ett regeringskansliärende eller om det ska avgöras som
ett regeringsärende. För att skaffa en bild av vilka ärenden som avgörs
som regeringskansliärenden genomförde utskottet en kartläggning av Regeringskansliets
beslutsfattande. Beslut av både enskilda statsråd och tjänstemän
i Regeringskansliet ingick i kartläggningen. Frågan gällde om
beslutsfattandet har skett i enlighet med den konstitutionella praxis som
tillåter att Regeringskansliet och inte regeringen fattar beslut i vissa typer
av ärenden. I samband med kartläggningen granskade utskottet om regeringskanslibesluten
även i övrigt har fattats på formellt riktiga grunder. I
ljuset av granskningens slutsatser uttalade utskottet att en konstitutionell
princip i det svenska statsskicket är att frågor som anses kräva ett ställningstagande
från någon i regeringskretsen ska behandlas som regeringsärenden.
Undantagen från denna princip bör vara få och snävt avgränsade,
t.ex. till frågor kring Regeringskansliets egen administration. Utskottet
ansåg även att endast i dessa få fall bör det således vara möjligt att förlägga
beslutanderätten hos Regeringskansliet, dvs. hos ett enskilt statsråd
eller, efter delegation, en tjänsteman i Regeringskansliet. Beslut i ärenden
som innebär ställningstaganden i frågor av politisk natur bör alltid fattas i
regeringsbeslutets form. Vidare angav utskottet att ärenden där regeringen
i gällande författningar utpekas som beslutande myndighet naturligtvis alltid
ska avgöras i regeringsbeslutets form. Slutligen pekade utskottet med
anledning av granskningen på två fall där ett enskilt statsråds beslut i ett
ärende kunde diskuteras från konstitutionell synpunkt (bet. 2006/07:KU10
s. 50). I det första fallet hade ett statsråd beslutat att förordna en person
att företräda staten på bolagsstämma utan att det funnits stöd för ett sådant
beslut i ett regeringsbemyndigande.

Det andra fallet gällde ett beslut av ett
statsråd om fortsättning av ett uppdrag till länsstyrelserna att utvecklas till
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
34

24-timmarsmyndigheter. Utskottet ansåg att uppdrag till myndigheter i grunden
är sådana ärenden som inte bör delegeras till Regeringskansliet att
besluta om.
Enskilt statsråds befogenhet vid notifiering
Vad avser befogenheten att besluta om notifiering i statsstödsärenden framgår
det av 20 § 6 förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet
att regeringen har överlåtit till Regeringskansliet att anmäla
förslag till författningar i enlighet med informationsförfaranden som följer
av Sveriges medlemskap i EU samt att besluta om svenska svar och kommentarer
inom dessa förfaranden. Enligt 30 § andra stycket kan Regeringskansliets
chef, dvs. statsministern, överlåta beslutanderätten i ärenden som
inte är regeringsärenden till en departementschef eller tjänstemän i Regeringskansliet.
Departementschefer kan i sin tur, enligt 31 § andra stycket,
överlåta beslutanderätten till en tjänsteman i Regeringskansliet. Hur detta
ska ske anges i en arbetsordning för myndigheten eller i särskilda beslut.
Enligt 32 § ska Regeringskansliet besluta de ytterligare föreskrifter som
behövs för dess organisation och formerna för dess verksamhet. Sådana
föreskrifter kan tas in i en arbetsordning för myndigheten eller i arbetsordningar
för departementen.
I 3 § 7 Regeringskansliets föreskrifter (RKF 1998:1) med arbetsordning
för Regeringskansliet stadgas att chefen för ett departement får på Regeringskansliets
vägnar inom departementets verksamhetsområde anmäla förslag
till författningar i enlighet med informationsförfaranden som följer av
Sveriges medlemskap i EU eller av andra internationella överenskommelser
samt avge svenska svar och kommentarer inom dessa förfaranden. Av
13 § i samma föreskrift framgår att chefen för ett departement får överlåta
sin beslutanderätt enligt 2–7 b §§ till ett annat statsråd eller till en tjänsteman
i Regeringskansliet. Beträffande verkställandet av beslut gäller enligt
18 § första stycket Regeringskansliets föreskrifter (RKF 2007:5) med arbetsordning
för Näringsdepartementet att en av rättscheferna har till uppgift att
inom Regeringskansliet samordna anmälningar och rapportering av statsstöd
och därtill knutna uppgifter inom ramen för EG:s regler om statsstöd
utom såvitt avser sådana frågor inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde
. Samma lydelse återfinns i 22 § första stycket Regeringskansliets
föreskrifter (RKF 2006:3) med arbetsordning för Näringsdepartementet.
Utredning i ärendet
Samtliga svenska avnotifieringar under gällande bestämmelser
Med anledning av konstitutionsutskottets granskningsärende 2006/07:24
Regeringens handläggning av presstödet begärde utskottet i en skrivelse
den 25 januari 2007 till Regeringskansliet svar på vissa frågor. Bland
dessa svar (svar på fråga 11) återfanns en förteckning över alla de statsstödsärenden
under 2000-talet vars notifieringar har återkallats. Förutom
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
35

återkallelsen av notifieringen i oktober 2006 som avsåg förändringar i driftsstödet
till dagstidningar (stödordning N386/06) beskrivs tre ytterligare
tillfällen då notifieringar återkallats (bet. 2006/07:KU20 del 2 s. 253 f.). I
underhandskontakter med Näringsdepartementet inför 2007 års allmänna
granskning har konstitutionsutskottets kansli fått kännedom om ytterligare
en (fjärde) återkallelse av en notifiering gällande en statsstödsanmälan med
avseende på nedsättning av koldioxidskatt på visst bränsle (stödordning
N347/06). Av en inom Näringsdepartementet upprättad promemoria från
den 4 oktober 2007, (bilaga 5.2), som överlämnats som svar på utskottets
begäran med anledning av konstitutionsutskottets skrivelse den 20 september
2007, framgår att ytterligare två notifieringar av statsstödsärenden har
återkallats. Det ena ärendet avsåg statligt stöd för utveckling av småskalig
livsmedelsproduktion (stödordning N205/2002) och det andra ärendet
avsåg statligt stöd inom fiskesektorn med beteckningen Ersättning för tillfälligt
upphörande av verksamhet. Sammanlagt har sju statsstödsärenden
notifierats och sedan återkallats (avnotifierats) under perioden den 22 mars
1999–1 september 2007. En beskrivning av handläggningen av dessa ärenden
, med fokus på kommunikationen mellan Regeringskansliet och kommissionen
, återfinns i bilaga 5.1.
Beredning av ärenden
Med avseende på beredning av samtliga sju ärenden gäller att dessa har
beretts vid den sakenhet som ansvarar för sakområdet. I alla fallen utom
två innebar beredningen att ärendet samordnades med ytterligare minst ett
departement utöver Närings- eller Jordbruksdepartementet. I både ärendet
som avsåg statligt stöd inom fiskesektorn med beteckningen Ersättning för
tillfälligt upphörande av verksamhet och ärendet om statligt stöd för funktionstest
av lantbrukssprutor bereddes ärendet endast vid Jordbruksdepartementet
. I fallet med statsstödsärendet med anledning av stormen Gudrun
deltog Finans-, Jordbruks- samt Näringsdepartementen i gemensam beredning
av ärendet. I ärendet som avsåg statligt stöd för utveckling av
småskalig livsmedelsproduktion bereddes ärendet gemensamt av Jordbruks-
och Näringsdepartementen. I både ärendet med avseende på nedsättningen
av koldioxidskatt på visst bränsle och ärendet om lagen om skatt
på flygresor bereddes ärendena gemensamt av Finans- och Näringsdepartementen
. Slutligen bereddes ärendet om presstödet gemensamt av Utbildnings
och kultur- och Näringsdepartementen.
De sju fallen av avnotifieringar för perioden 1999–2007 fördelar sig på
följande vis: två avnotifieringar skedde under 2003, en under 2005, tre
under 2006 och en under 2007.
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
36

E-post
Användning av e-post under beredningen av notifieringar och avnotifieringar
av statsstödsärenden har, enligt de allmänna handlingarna i akterna,
förekommit i betydande utsträckning i samband med tre fall: dels lagen
om skatt på flygresor, dels de särskilda stödåtgärderna på grund av stormen
Gudrun och dels presstödsärendet.
I fallet med lagen om skatt på flygresor framgår av tillgängliga handlingar
att e-postkommunikationen mellan Regeringskansliet och kommissionen
begränsades till ansökningar om anstånd med tidsfristen upp till den
1 november 2006 för att besvara kommissionens begäran om ytterligare
upplysningar.
I fallet med de särskilda stödåtgärderna på grund av stormen Gudrun
framgår både av de allmänna handlingarna i akten och av utskottets tidigare
granskning (bet. 2006/07:KU20 del 2 s. 254) att e-postkontakt mellan
Regeringskansliet och kommissionen förekom regelbundet. I de allmänna
handlingarna i akten återfinns endast ett exempel på e-postkontakt mellan
Regeringskansliet och kommissionen, och denna gäller en fråga från en
tjänsteman vid kommissionen om en viss lydelse i förordningen
(2005:229) om tillfälligt stöd för lagring av virke och regeringens svarsskrivelse
från den 17 augusti 2006 med anledning av kommissionens fråga.
I fallet med driftsstödet till dagstidningar behandlade den omfattande epostkommunikationen
mellan Regeringskansliet och kommissionen under
perioden den 11–18 september 2006 olika aspekter av det anmälda driftsstödet
till dagstidningar, främst presstödsförordningen.
Muntlig handläggning
Vad gäller muntlig handläggning i den aktuella typen av ärenden kan två,
en specifik och en generell, iakttagelser ur utskottets kartläggning av avnotifieringar
av statsstödsärenden göras. För det första, och mer specifikt
med avseende på de sju fallen av granskade avnotifieringar, gäller att muntlig
handläggning av direkt avgörande betydelse för utgången i ett statsstödsärende
skedde endast vid beredningen av ärendet om driftsstödet till
dagstidningar.
I fallet med stödåtgärderna med anledning av stormen Gudrun förekom
ett antal möten mellan tjänstemän från Näringsdepartementet, ständiga representationen
i Bryssel och kommissionen, och man höll regelbunden kontakt
via telefon (bet. 2006/07:KU20 del 2 s. 254). Vid ett möte mellan
tjänstemän från Regeringskansliet och kommissionen diskuterades bl.a.
beräknad handläggningstid, möjligheter till underhandskontakter med ansvarig
handläggare vid kommissionen och underlag till anmälan (se Rapport
från Näringsdepartementet 2005-02-17 s. 2 f.). Vid ett annat möte lämnade
tjänstemän från kommissionen förslag på hur processen med handläggningen
av vissa stödåtgärder som skulle behandlas i riksdagen kunde
underlättas (se pm från Näringsdepartementet 2005-09-19 s. 2).
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
37

För det andra, och mer generellt, gäller att muntliga underhandskontakter
förekommer flitigt mellan tjänstemän i kommissionen och i Regeringskansliet
under handläggningen av ärenden om statligt stöd. I Statsrådsberedningens
cirkulär 11 anges med avseende på beredningen av en anmälan
om nytt stöd att förberedelser för att klargöra ett förslags förenlighet med
regelverket inför en granskning av kommissionen bör starta så tidigt som
möjligt – helst redan då de första idéerna om att införa nya stöd eller
ändra befintliga stöd väcks. Cirkulär 11 stadgar även att det, innan en anmälan
lämnas in till kommissionen och under tiden en anmälan formuleras,
kan vara lämpligt att ha underhandskontakt med kommissionens konkurrensdirektorat,
inte minst för att undvika onödig tidsspillan i samband med
kommissionens formella prövning. Vidare anger cirkuläret att underhandskontakt
bör tas först efter samråd med N/NL (cirkulär 11 s. 4). Slutligen
påpekar cirkulären att det under kommissionens handläggning av en anmälan
om statligt stöd förekommer också direkta kontakter mellan tjänstemän
och det ansvariga departementet (s. 8).
Avnotifieringsärenden och riksdagsbeslut
Enligt Statsrådsberedningens cirkulär med riktlinjer för beredning i Regeringskansliet
av ärenden som rör Europeiska gemenskapens statsstödsregler
gäller att vid fall där planerade stödåtgärder också ska underställas riksdagen
för godkännande bör regeringen i samband med propositionen upplysa
om att stöd inte kan lämnas förrän kommissionen gett sitt godkännande
(cirkulär 11 s. 6).
Vad gäller avnotifieringen av statsstödsärenden och eventuella riksdagsbeslut
med avseende på godkännande av i statsstödsärendena innefattade
åtgärder uppvisar de sju fallen få likheter. I tre av fallen fattade regeringen
, med stöd av tillämpliga förordningar, själv beslut om de åtgärder i
de notifierade ärendena. Dessa tre statsstödsärenden avser dels statligt stöd
för utveckling av småskalig livsmedelsproduktion, dels statligt stöd inom
fiskesektorn med beteckningen Ersättning för tillfälligt upphörande av verksamhet
och dels statligt stöd för funktionstest av lantbrukssprutor.
I övriga fyra fall av avnotifieringar gäller att riksdagen har fattat beslut
om de stödåtgärder som granskats av kommissionen i enlighet med EU:s
statsstödsregler. Nedan redogörs för förhållandet mellan riksdagsbehandlingen
och avnotifieringen i varje berört statsstödsärende.
Skatt på flygresor
Regeringen notifierade kommissionen den 5 maj 2006 i ärendet. Riksdagen
beslutade den 2 juni 2006 (prop. 2005/06:190, bet. 2005/06:SkU34,
rskr. 2005/06:354) att nya regler avseende skatten på flygresor skulle träda
i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringsbeslut i frågan om ikraftträdande
erfordrade ett positivt besked från kommissionen i statsstödsärendet.

Den 16 oktober 2006 presenterade regeringen sin budgetproposition
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
38

och föreslog att lagen om skatt på flygresor skulle upphävas (prop.
2006/07:1 s. 34, 103 och 157 f.). Den 19 oktober 2006 skickade regeringen
en skriftlig återkallelse, underskriven av rättschefen i Näringsdepartementet
. Den 6 december 2006 beslutade riksdagen att anta regeringens
förslag med innebörden att lagen om skatt på flygresor skulle utgå (prop.
2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1, rskr. 2006/07:9).
Nedsättning av koldioxidskatt
Riksdagen beslutade den 23 november 2005 att anta regeringens förslag
om slopande av koldioxidskatten för bränslen som förbrukas i anläggningar
som omfattas av EU:s utsläppshandel, med tillämpning fr.o.m. den
1 januari 2006, givet nödvändiga gemenskapsrättsliga godkännanden (prop.
2005/06:1 avsnitt 5.5.2 s. 138 f., bet. 2005/06:FiU1 s. 159, rskr. 2005/06:
34). Riksdagen beslutade vid samma tidpunkt att bryta ut regeringens lagförslag
med avseende på slopad och sänkt koldioxidskatt för den handlande
sektorn ur ärendet och att överlämna dessa delar till skatteutskottet
för vidare beredning i avvaktan på besked från kommissionen (bet. 2005/06:
FiU1 s. 36). Den 6 juni 2006 notifierade regeringen stödåtgärden vad
avser nedsättning av koldioxidskatten. Riksdagen godkände den 14 juni
2006 regeringens förslag om att det planerade avskaffandet av koldioxidskatten
i den handlande sektorn senarelades till den 1 januari 2007 (prop.
2005/06:100, bet. 2005/06:FiU20, rskr. 2005/06:369). Den 8 november
2006 beslutade kommissionen att inleda ett s.k. formellt granskningsförfarande
mot Sverige i detta specifika statsstödsärende. Riksdagen beslutade
den 20 juni 2007 att avslå förslaget om nedsättning av koldioxidskatt
(prop. 2006/07:100, bet. 2006/07:FiU20, rskr. 2006/07:220). Genom en skrivelse
den 5 juli 2007 återkallades regeringens anmälan om stödordningen.
Driftstödet till dagstidningar
Vad avser ärendet om driftsstödet till dagstidningar beslutade riksdagen
den 14 juni 2006 om nya villkor för driftsstödet till dagstidningar (prop.
2005/06:201, bet. 2005/06:KU40, rskr. 2005/06:367). Enligt riksdagens
beslut skulle de ändrade reglerna träda i kraft den 1 januari 2007. Regeringen
notifierade det planerade statsstödet den 20 juni 2006 till kommissionen.
Genom en skrivelse av den 9 oktober 2006 återkallade regeringen
notifieringen av det planerade driftsstödet. Riksdagen beslutade den 14
december att godkänna regeringens förslag med innebörden att ändringarna
i reglerna om driftsstöd skulle träda i kraft vid en senare tidpunkt som
regeringen får bestämma (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:KU1, rskr. 2006/07:
45–52).
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
39

Åtgärder med anledning av stormen Gudrun
Den ursprungliga notifieringen av dieselskattebefrielse, stöd för lagring av
stormfällt virke, skattereduktion för virke och slopade ban- och farledsavgifter
skedde den 10 juni 2005. En preliminär bedömning av både dieselskattebefrielsen
och skattereduktionen gjordes i regeringens vårproposition
(prop. 2004/05:100, bet. 2004/05:FiU20, rskr. 2004/05:310).
Vad avser skattereduktionen för virke beslutade riksdagen den 15 december
2005 (prop. 2005/06:44, bet. 2005/06:SkU14, rskr. 2005/06:118) att
delvis bifalla regeringens förslag givet att stödåtgärden godkändes av kommissionen
från statsstödssynpunkt innan dess ikraftträdande. Redan den 8
december 2005 hade kommissionen meddelat att skattereduktion till drabbade
skogsägare var förenligt med EG-fördraget.
Vad avser dieselskattebefrielsen beslutade riksdagen den 15 december
2005 (prop. 2005/06:44, bet. 2005/06:SkU14, rskr. 2005/06:118) enligt
regeringens förslag. I propositionen anges bl.a. att om ett statsstöd anses
som försumbart anses det inte oförenligt med statsstödsreglerna. Enligt
kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 anses stöd som inte överstiger
100 000 euro under en treårsperiod vara försumbara. Regeringens underhandskontakter
med kommissionen under förslagets beredning visade att
skattebefrielsen inte skulle överstiga angiven beloppsgräns. Den 17 oktober
2005 hade regeringen meddelat kommissionen att man avsåg att
tillämpa dieselskattebefrielsen inom ramen för kommissionens förordning
(EG) nr 69/2001.
Vad avser stöd för lagring av stormfällt virke och slopade ban- och farledsavgifter
förekom inga riksdagsbeslut, utan dessa åtgärders rättsliga
grund låg i regeringens beslut om förordningen (2005:229) om tillfälligt
stöd för lagring av virke samt förordningen (2005:28) med ändring i järnvägsförordningen
(2004:526).
Promemoria från Näringsdepartementet
Utskottet har genom en skrivelse den 20 september 2007 som sänts till
Regeringskansliet begärt svar på frågor om bl.a. antalet notifierade och
avnotifierade statsstödsärenden, om riktlinjer inom Regeringskansliet vad
avser muntlig handläggning, e-post och telefonkontakter med EU-tjänstemän
samt om regeringens beredning och beslut i statsstödsärenden. Som
svar har den 11 oktober 2007 översänts en inom Näringsdepartementet upprättad
promemoria (bilaga 5.2).
Antal notifieringar och avnotifieringar under 2000-talet
I promemorian framhålls bl.a. att en genomgång av diarier ger vid handen
att antalet notifieringsärenden som anmälts till kommissionen i enlighet
med artikel 88.3 i EG-fördraget uppgår till 97 under perioden den 22 mars
1999–1 september 2007. Vad gäller antalet återkallelser av anmälningar av
statsstödsärenden eller s.k. avnotifieringar uppger Regeringskansliets pro2007/08
:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
40

memoria att det, utöver de fem ärenden som konstitutionsutskottets kansli
redan identifierat, existerar ytterligare två fall av avnotifieringar av statsstödsanmälningar
under perioden den 22 mars 1999–1 september 2007.
Riktlinjer vid muntlig handläggning
Vad gäller bestämmelser och riktlinjer med avseende på muntlig handläggning
via telefon av ärenden inom Regeringskansliet, och utöver ovannämnda
riktlinjer, pekar Näringsdepartementets promemoria på Regeringskansliets
riktlinjer för bidrag till föreningar, stiftelser m.fl. (RKFC
2006:1). I dessa riktlinjer berörs bl.a. skyldigheten att anteckna nya uppgifter.
Där stadgas att uppgifter som en myndighet får in muntligt eller
genom egna undersökningar och som kan ha betydelse för utgången av ett
ärende, ska antecknas av myndigheten om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild, 15 § förvaltningslagen. Med enskild avses i lagen
också en organisation eller ett företag (RKFC 2006:1 s. 6).
Vidare stadgar riktlinjer i promemoria RKFC 2006:1 att det faktum att
förvaltningslagen kräver dokumentation endast i ärenden som avser myndighetsutövning
inte innebär att uppgifter inte kan behöva antecknas också
i andra fall. Förutom att trygga den rätt som en part enligt 16 och 17 §§
förvaltningslagen har till insyn i ett ärende speglar dokumentationen och
beslutsunderlaget över huvud taget myndighetens handläggning av ett
ärende. JO har uttalat att det måste anses utgöra god förvaltningsordning
att dokumentera muntliga upplysningar av betydelse för ärendets avgörande
(JO 1079/80 s. 334). Oavsett om det är fråga om myndighetsutövning
bör därför nya sakuppgifter som tillförs ett ärende alltid dokumenteras.
Anteckningen, som bör dateras och undertecknas av den som gör den,
bör ske med inriktning på väsentligheter (RKFC 2006:1 s. 6 f.).
Regeringskansliets promemoria om riktlinjer i denna del stadgar även
att om en part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning
mot någon enskild, ska han eller hon få tillfälle till det om
det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. I andra fall bestämmer
myndigheten om handläggningen ska vara muntlig, jfr 14 § förvaltningslagen
. Regeringskansliets riktlinjer påpekar att muntlig handläggning kan
vara ett bra komplement vid beredningen av ett ärende, och det kan påkallas
även av myndigheten om det skulle vara lämpligt, t.ex. för att vinna
klarhet om viktiga sakförhållanden. Särskilt gäller detta i fall där full klarhet
om sakförhållanden inte kan vinnas genom övriga kontrollåtgärder.
Anteckningar om vad som har framkommit ska alltid föras till akten
(RKFC 2006:1 s. 7 f.

och 11).
Riktlinjer för e-post- och telefonkontakter med tjänstemän vid EU:s
institutioner
Regeringskansliet anger i sin svarspromemoria att särskilda bestämmelser
eller riktlinjer om e-post- och telefonkontakter med tjänstemän vid EU:s
institutioner saknas. Däremot hänvisar Regeringskansliet till StatsrådsberedUTSKOTTETS
ANMÄLAN 2007/08:KU10
41

ningens riktlinjer (SB PM 2000:2) för hur EU-handlingar ska hanteras
inom Regeringskansliet. Den angivna promemorian innehåller begränsad
information om Regeringskansliets riktlinjer för e-post- och telefonkontakter
med tjänsteman vid mellanfolkliga organisationer, utan tonvikten i
riktlinjerna innefattade i SB PM 2000:2 gäller sekretessprövningen av EUhandlingar
och registrering av handlingar med anledning av 15 kap. sekretesslagens
(1980:100) krav på registrering av allmänna handlingar i syfte
att underlätta tillämpningen av 2 kap. tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om allmänna handlingars offentlighet.
Vad avser handlingar gäller enligt föreskrifterna i promemorian att även
information i elektronisk form, t.ex. e-postmeddelande i en dator, betraktas
som en handling på samma sätt som ett brev eller annat dokument på papper
med text eller bild på (se SB PM 2000:2 s. 5). Statsrådsberedningens
riktlinjer stadgar att inkomna EU-handlingar, även sådana som kommer in
direkt från någon EU-institution eller från myndighet i Sverige, normalt
betraktas som allmänna handlingar som ska registreras när de kommer in
till Regeringskansliet. Vidare stipulerar riktlinjerna att en handling anses
ha kommit in till Regeringskansliet när den anländer dit eller kommer behörig
tjänsteman till handa. Sålunda blir t.ex. handlingar som tas emot av en
person som enligt uppdrag av regeringen eller Regeringskansliet företräder
Sverige allmänna handlingar redan vid mottagandet (s. 6).
Promemorian anger även att Regeringskansliet inte har någon skyldighet
att registrera mer än ett exemplar av en handling, därav följer att om en
och samma handling kommer in vid olika tidpunkter, t.ex. först via e-post
och därefter via kurir eller fax, kan registreringen av det första exemplaret
anses som tillräcklig (s. 10).
I Näringsdepartementets promemoria anges vidare att det inte finns
några bestämmelser eller riktlinjer inom Regeringskansliet för när ett icke
underskrivet meddelande kan godtas som det är eller om det behövs bekräftelse
på att meddelandet kommer från den angivna avsändaren.
Regeringens beredning och beslut i statsstödsärenden
I svarspromemorian anges med avseende på beredning av statsstödsärenden
att inget sägs i cirkulär 11 om vad som ska gälla beträffande samråd
inom Regeringskansliet vid en återkallelse av notifiering (avnotifiering).
Till följd härav anförs i promemorian att den allmänna regel som formuleras
i Statsrådsberedningens riktlinjer för handläggning av ärenden (Ds
1998:39) med avseende på beredning får anses gälla. Enligt denna allmänna
beredningsregel gäller att det i regeringskansliärenden upprättas
koncept med förslag till beslut motsvarande dem i regeringsärenden. Efter
en lämplig beredning i det enskilda ärendet justeras konceptet av den som
fattar beslutet eller, om beslutet fattats av ett statsråd, av expeditionschefen
. Det justerade konceptet tas direkt in i departementets protokoll.

Denna handling utgör i sin tur förlaga för det särskilda uppsatta beslut
eller protokollsutdrag som expedieras (Ds 1998:39 s. 17).
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
42

Som svar på frågan om vilka enheter inom Regeringskansliet som ska
ingå i den gemensamma beredningen av den svarsskrivelse som regeringen
förväntas inkomma med till kommissionen för den händelse att den sistnämnda
inleder ett s.k. formellt granskningsförfarande anger promemorian
att, till följd av organisationsförändringar inom Regeringskansliet, lydelsen
av cirkulär 11 inte är rättvisande. Gemensam beredning sker i dag med
Näringsdepartementets enhet för marknad och konkurrens (N/MK), Statsrådsberedningens
EU-kansli (SB/EU) och övriga berörda departement.
Enligt promemorian pågår för närvarande inom Statsrådsberedningen en
översyn av cirkuläret.
Vidare anges i promemorian att beslutet i samtliga fall av återkallelse
av anmälningar till kommissionen avseende statligt stöd har fattats efter
föredragning för det statsråd som varit ansvarigt för sakfrågan. Enligt promemorian
har skrivelserna till kommissionen undertecknats av rättschefen
i Näringsdepartementet respektive rättschefen eller chefen för rättssekretariatet
vid Jordbruksdepartementet.
Övriga frågor om Regeringskansliets kontakter med kommissionen
m.m.
Vad avser statsstödsärendet kring stödåtgärder med anledning av stormen
Gudrun skickade regeringen en anmälan (som sedermera kom att utgöra
ärende N185/06) den 14 februari 2006 från Näringsdepartementet till Brysselrepresentationen
. När anmälan skulle ske kunde Regeringskansliet, på
grund av tekniska problem, inte tillämpa kommissionens nya elektroniska
notifieringssystem SANI (engelsk akronym som står för State Aid Notifications
Interactive) som började gälla den 1 januari 2006, i enlighet med
artikel 3.4 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004. Anmälan gjordes
enligt promemorian därför på traditionellt vis i pappersform via Brysselrepresentationen
. Den sändes även i elektronisk kopia direkt till berörd
handläggare vid kommissionen. Enligt promemorian kunde kommissionen
inte formellt registrera den inkomna anmälan förrän anmälningssystemet
SANI börjat fungera i Regeringskansliet, den 22 mars 2006.
I fallet med det tillfälliga stödet för lagring av virke med anledning av
stormen Gudrun och skillnader i lydelser av viss förordningstext anförs i
promemorian att de skillnader som finns mellan det utkast till förordningstext
som skickades till kommissionen och gällande lydelse är av författningsteknisk
natur. Enligt promemorian var regeringens avsikt med att
tillställa kommissionen ett utkast till ändrad förordningstext att tydliggöra
för tjänstemännen vid kommissionen att stöd för vissa lagringskostnader
skulle kunna utgå även för 2007. Vidare anförs i promemorian att eftersom
även andra förändringar av förordningen övervägdes genomfördes inte
ändringarna enligt utkastet omedelbart, och efter riksdagsvalet och regeringsskiftet
har frågan om eventuella ändringar fortsatt beretts. Kommissionen
har inte underrättats om att de i skrivelsen av den 17 augusti 2006
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
43

förutskickade ändringarna i förordningen inte har genomförts. Enligt Regeringskansliet
har inte detta ansetts nödvändigt eftersom den oförändrade
lydelsen väl ryms inom vad kommissionen godkänt.
Vad gäller fallet med nedsättningen av koldioxidskatten och förlängningen
av tidsfristen för att i enlighet med artikel 6.1 i förordningen (EG)
nr 659/1999 inkomma med ytterligare upplysningar efter att kommissionen
fattat sitt beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande anförs i promemorian
att en sådan begäran lämnades in genom en skrivelse. Skrivelsen
till kommissionen undertecknades av rättschefen i Näringsdepartementet
och skickades den 5 december 2007.
Promemoria från Jordbruksdepartementet
Utskottet har genom en skrivelse den 18 oktober 2007 som sänts till Regeringskansliet
begärt en redogörelse för vilka kontakter som förekommit
mellan Regeringskansliet och kommissionen under perioden den 18 juni
2002 till 1 september 2003 med avseende på stödordningen (N205/2002).
Som svar har den 6 november 2007 översänts en inom Jordbruksdepartementet
upprättad promemoria (bilaga 5.3). I promemorian framhålls bl.a.
att det inte finns några uppgifter i akten om kontakter mellan Regeringskansliet
och kommissionen under den tidsperiod som åsyftades i utskottets
begäran. Ansvariga handläggare har inga minnesbilder av att några kontakter
förekommit.
Utskottets ställningstagande
Ett statsråd har alltid det yttersta ansvaret för en fungerande kommunikation
vad gäller statsstödsärenden inom sitt område. Kontakter via telefon
och e-post mellan Regeringskansliet och kommissionen i statsstödsärenden
kan ha fördelar, då de förenklar kontakterna myndigheter emellan samt möjliggör
för det berörda medlemslandet att vidta nödvändiga åtgärder och
även tillföra kommissionen ytterligare upplysningar i ett statsstödsärendes
handläggning. Utskottet vill emellertid påminna om de krav som gällande
bestämmelser ställer på tjänsteanteckningar. Utskottet framhåller betydelsen
av att det framöver i beredningen av statsstödsärenden, och särskilt i
fall där avgörande sakuppgifter lämnas muntligen, framförs till uppgiftslämnaren
att det för svensk del är av avgörande vikt att besked även lämnas i
skriftlig form. Från offentlighetssynpunkt är det en fördel om beredningsarbetet
och beslutsfattandet kan grundas på dokumenterat underlag, inklusive
tjänsteanteckningar. Skriftliga meddelanden underlättar även kommunikationen
och informationsspridningen inom Regeringskansliet.
Den bristande dokumentationen i statsstödsärendet om utvecklingen av
småskalig livsmedelsproduktion ger anledning till en kritisk erinring om
att informella kontakter mellan Regeringskansliet och kommissionen inte
får medföra att dokumenteringen av enskilda ärendens beredning uteblir.
Utskottet betonar att omsorgsfull dokumentation utgör en nödvändig förut2007/08
:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
44

sättning för en efterföljande kontroll. Enligt utskottet riskerar avsaknaden
av skriftligt berednings- och beslutsunderlag att försvåra insynen i Regeringskansliets
och regeringens arbete och beslutsfattande.
Utskottet vill påminna om att det ankommer på regeringen att notifiera
och återkalla notifieringar. Förutsätts notifiering i ett riksdagsbeslut kan
det enligt utskottet vara rimligt att riksdagen så snart som möjligt underrättas
om en återkallelse av notifiering sker och om skälen för denna.
Utskottet välkomnar Statsrådsberedningens översyn av Regeringskansliets
riktlinjer för beredning av ärenden som rör Europeiska gemenskapens
statsstödsregler. Utskottet anser att det vore önskvärt att Regeringskansliet
i sina riktlinjer behandlar processer vid återkallelser av anmälningar om
statsstödsärenden med samma pregnans som de processer som gäller anmälningar
av statsstödsärenden.
6 Handlande i regeringens eller
utrikesministerns namn
Ärendet
Vid konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning våren 2007 uppmärksammades en uppgift
i Yemen Observer den 15 februari 2006 enligt vilken den jemenitiske
utrikesministern mottagit ett brev från utrikesminister Laila Freivalds, där
hon uttryckt beklagande över publiceringen av Muhammedteckningar på
en högerextremistisk grupps hemsida och sagt att den svenska regeringen
stängt hemsidan. Brevet var en bilaga till ett brev från ambassadören i
Riyadh till utrikesministern i Jemen. Statsrådet uppgav vid utfrågning att
hon inte hade undertecknat brevet. Brevet finns intaget som bilaga A1.1.5
i betänkande 2006/07:KU20 del 2 s. 19. Utskottet uttalade sig bl.a. om
utformningen av budskapet i brevet (bet. 2006/07:KU20 s. 29).
Vid granskningen av en återkallelse av en notifiering till kommissionen
av ändringar i presstödsförordningen våren 2007 anfördes i en promemoria
från Regeringskansliet att såväl anmälan som återkallandet av anmälan är
utformade med angivande av att det är regeringen som vidtagit respektive
åtgärd trots att det inte har föregåtts av ett regeringsbeslut utan av beslut
av ett statsråd. I promemorian anfördes vidare att detta var i enlighet med
den praxis som föreligger i Regeringskansliet. En kopia av skrivelsen till
Europeiska kommissionen med anmälan om ändring i presstödsförordningen
fanns tillgänglig för utskottet vid granskningen (bet. 2006/07:KU20
s. 199). Skrivelsen finns intagen som bilaga A3.6.4 i betänkande 2006/07:
KU20 del 2 s. 256.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
45

I en interpellationsdebatt om förordnande av statssekreterare i januari
2007 svarade utrikesminister Carl Bildt att något egentligt undertecknande
inte sker även om utrikesministerns namn formellt står på handlingen (interpellation
2006/07:218, besvarad den 30 januari 2007, protokoll 2006/07:
56, anf. 29).
Mot denna bakgrund har utskottet inlett en granskning med inriktning
på att klarlägga praxis i fråga om handlande på regeringens eller statsråds
vägnar.
Gällande ordning
Regeringsbeslut
Regeringen består, enligt 6 kap. 1 § regeringsformen (RF), av statsministern
och övriga statsråd, vilka tillsätts av statsministern. För beredningen
av regeringsärenden finns enligt 7 kap. 1 § RF ett regeringskansli i vilket
ingår departement för olika verksamhetsgrenar. Detta kansli ska även i
övrigt biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet. I formell
mening kan man tala om två myndigheter (jfr Ds 1998:39 s. 11): regeringen
respektive regeringens kansli.
Det är regeringen som enligt 7 kap. 1 § RF fördelar ärendena mellan
departementen, medan det är statsministern som bland statsråden utser cheferna
för departementen. En departementschef är – förutom chef för sitt
departement – enligt 7 kap. 5 § RF föredragande vid regeringssammanträde
i ärenden som hör till hans eller hennes departement. Statsministern
kan förordna att ett ärende eller en grupp av ärenden som hör till ett visst
departement ska föredras av ett annat statsråd än departementschefen (s.k.
paragraf 5-förordnanden).
Enligt 1 kap. 6 § RF styr regeringen riket. Regeringsärenden avgörs,
med undantag för vissa ärenden som gäller verkställighet inom Försvarsmakten
(s.k. kommandomål), av regeringen vid regeringssammanträde.
Detta framgår av 7 kap. 3 § RF. Innebörden av denna bestämmelse är att
beslutsfattande i regeringen sker kollektivt, vilket i sin tur innebär att regeringsformen
i princip tar avstånd från ministerstyre, dvs. rätt för enskilt
statsråd att även statsrättsligt sett avgöra regeringsärenden. Grundlagberedningen
(GLB) anförde om detta bl.a. följande (SOU 1972:15 s. 79–80):
Systemet med kollektiva regeringsbeslut kan te sig som onödigt formbundet
med avseende på åtskilliga ärenden av mindre räckvidd och
betydelse. Det har emellertid stora företräden såsom underlag för det
samarbete som pågår ständigt i ärenden av varierande art. Särskilt
under tider av koalitions- och samlingsregering ligger det ett värde i
ett gemensamt ansvar för ministrarna, ett ansvar som åberopas som
motiv för insyn och medverkan över departementsgränserna. Det är
också bäst förenligt med vårt system med självständiga ämbetsverk att
rätten att ge direktiv för förvaltningsmyndigheterna läggs hos regeringen
som sådan.
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
46

Justitieministern instämde i det väsentliga i beredningens synpunkter och
tillfogade (prop. 1973:90 s. 183):
Enligt ett parlamentariskt synsätt bör avgörandena i alla regeringsärenden
färgas av eller åtminstone vara förenliga med värderingar gemensamma
för hela regeringen. Det är med tanke på den stora mängden
regeringsärenden visserligen ofrånkomligt att ett avsevärt antal ärenden
måste avgöras efter reellt ställningstagande från endast en ledamot i
regeringen. Men avgörandet bör i sådana fall vara ett uttryck inte
enbart för det enskilda statsrådets värderingar utan för hela regeringens
. Med detta betraktelsesätt ligger det en realitet i att alla regeringsärenden
avgörs av regeringen genom samfällt beslut, fastän flertalet
ärenden realbehandlas av endast ett eller ett par statsråd.
Justitieministern hänvisade även till de praktiska svårigheterna att skilja
mellan enmansbeslut och samfällda beslut, vilket skulle kunna leda till kompetenstvister
, samt till de mellanformer som faktiskt förelåg.
Enligt 7 kap. 3 § RF kan regeringsärenden som gäller verkställighet
inom Försvarsmakten av författningar eller särskilda regeringsbeslut, i den
omfattning som anges i lag, under statsministerns överinseende avgöras av
chefen för det departement till vilket ärendena hör. Dessa ärenden, de s.k.
kommandomålen, är uppräknade i lagen (1974:613) om handläggningen av
vissa regeringsärenden. Det är främst kravet på snabbhet som påkallar att
kommandomålen bör kunna avgöras i enklare former än andra regeringsärenden.
Regeringskansliärenden och departementsärenden
Ett ärende som är av sådan natur att det inte behöver avgöras av regeringen
kan avgöras av myndigheten Regeringskansliet eller av ett departement
. Att ett ärende kan avgöras som ett regeringskansliärende framgår
oftast av någon bestämmelse i lag eller annan författning. Regeringen kan
också besluta om bemyndiganden för särskilda fall. Som exempel på
sådana föreskrifter kan nämnas 2 § i arbetsordningen för Regeringskansliet
som ger departementschefen rätt att på Regeringskansliets vägnar besluta
om vissa administrativa frågor, t.ex. om anställningsförhållanden. Departementscheferna
och andra statsråd får också regelmässigt särskilda bemyndiganden
för varje tillkallad kommitté att besluta om frågor som rör
kommitténs arbete. Uppgiften att företräda staten på bolagsstämma är
också en från regeringen delegerad uppgift. I de flesta fall är det Regeringskansliet
som pekas ut som beslutande myndighet.
Vem beslutar i regeringskansliärenden?

Statsministern är enligt 5 § förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet (instruktionen för RK) chef för myndigheten Regeringskansliet
och har enligt huvudprincipen beslutanderätten (framgår av 30 §).
Ärenden som inte behöver avgöras av Regeringskansliets chef får avgöras
av chefen för ett departement, av ett annat statsråd eller av en tjänsteman
eller grupp av tjänstemän i Regeringskansliet. Hur detta ska ske anges i en
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
47

arbetsordning för myndigheten eller i särskilda beslut. Genom föreskrifter i
instruktionen för Regeringskansliet (som är beslutad av regeringen) och
arbetsordningen för Regeringskansliet (beslutad av Regeringskansliet enligt
32 § instruktionen för Regeringskansliet) samt arbetsordningar för de olika
departementen (beslutade av respektive departementschef enligt 31 § instruktionen
för Regeringskansliet) får således beslutanderätten delegeras. Föreskrifter
för utrikesrepresentationen finns enligt 3 § instruktionen för
Regeringskansliet i förordningen (1992:247) med instruktion för utrikesrepresentationen
.
Enligt 2 § Regeringskansliets föreskrifter (1998:1) med arbetsordning
för Regeringskansliet (arbetsordningen för RK) får chefen för ett departement
på Regeringskansliets vägnar inom departementets verksamhetsområde
föreskriva eller för särskilda fall besluta om bl.a. anställningar. Vissa
anställningar beslutas dock enligt 34 § instruktionen för RK av regeringen.
Det gäller chefstjänster som t.ex. statssekreterare, kabinettssekreterare, förvaltningschef
, expeditionschef, rättschef m.fl.
Enligt 3 § 7 arbetsordningen för RK får chefen för ett departement på
Regeringskansliets vägnar inom departementets verksamhetsområde bl.a.
anmäla förslag till författningar i enlighet med informationsförfaranden
som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen samt avge
svenska svar och kommentarer inom dessa förfaranden. Av 13 § framgår
att chefen för ett departement får överlåta sin beslutanderätt enligt 2–
7 b §§ till ett annat statsråd eller till tjänsteman i Regeringskansliet.
När det gäller notifiering av statsstöd gäller enligt 22 § första stycket
Regeringskansliets föreskrifter (2006:3) med arbetsordning för Näringsdepartementet
att en av rättscheferna har till uppgift att inom Regeringskansliet
samordna anmälningar och rapporteringen av statsstöd och därtill
knutna uppgifter inom ramen för EG:s regler om statsstöd (dock inte inom
Jordbruksdepartementets ansvarsområde).
Om undertecknande av skrivelser i utrikesförvaltningen
Enligt 3 § första stycket förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet består utrikesförvaltningen av Utrikesdepartementet och
utrikesrepresentationen. Utrikesrepresentationen utgörs av beskickningar,
delegationer vid internationella organisationer och karriärkonsulat (utlandsmyndigheter)
samt Svenska institutet i Alexandria, liksom även honorärkonsulat
och konsularagenturer (3 § andra stycket instruktionen för Regeringskansliet
samt 1 § förordningen [1992:247] med instruktion för
utrikesrepresentationen). Enligt 25 § instruktionen för utrikesrepresentationen
företräder en beskickningschef samtliga konsulat i verksamhetslandet i
förhållande till verksamhetslandets regering och utrikesministerium. Enligt
4 § instruktionen för Regeringskansliet lyder utrikesrepresentationen under
Regeringskansliet. Regeringskansliet får enligt 40 § meddela ytterligare
föreskrifter om utrikesrepresentationens organisation och om formerna för
utrikesrepresentationens verksamhet.
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
48

I Skrivhandbok i serien ”Utrikesförvaltningens handböcker” ges förklaringar
och bestämmelser om skriftväxlingen. En s.k. not (fr. note) är en
officiell skrivelse från en utländsk beskickning till landets utrikesministerium
eller omvänt. Den vanligast förekommande formen av not är tredjepersonsnoten
, som inte undertecknas. En sådan not kallas ofta verbalnot
(note verbale). Tilltalsformen i denna typ av skrivelser är genomgående
tredje person. I en tredjepersonsnot ersätts underskiften av en stämpel och
en signatur (parafering2) i stämpeln.
En not kan också enligt skrivhandboken vara en skrivelse till utrikesministern
som är undertecknad av beskickningschefen. I sådana fall kallas
även skrivelsen ministriell not (fr. note ministrielle). Denna form av not
används t.ex. för viktigare meddelanden till regeringen i det land där
beskickningschefen är ackrediterad (Skrivhandbok 2001 s. 79).
Cirkulär 11 Riktlinjer för beredning i Regeringskansliet av ärenden som
rör Europeiska gemenskapens statsstödsregler
Enligt riktlinjerna, senast uppdaterade 2003-04-04, ska ärenden som kan
komma i fråga för anmälan till kommissionen enligt artikel 88.3 EG-fördraget
handläggas på följande sätt:
– Den sakenhet som är ansvarig för stödåtgärden gör en första bedömning
huruvida den planerade åtgärden i fråga utgör statsstöd. Samråd
bör regelmässigt ske med Näringslivsenheten vid Näringsdepartementet
(N/NL).
– Om åtgärden bedöms utgöra statsstöd ska underlag för anmälan förberedas
av den ansvariga sakenheten. Särskilda anmälningsformulär tillhandahålls
av N/NL.
– Underlag skickas till N/NL för en närmare granskning inklusive avstämning
med Näringsdepartementets rättssekretariat. En förutsättning för
att anmälan ska ske till kommissionen är att ärendet har beretts gemensamt
. Ansvaret för detta ligger på den sakenhet som är ansvarig för
stödåtgärden.
– N/NL svarar därefter för utformning av det särskilda brev enligt vilket
begäran sker om kommissionens prövning enligt EG-fördragets artikel
88.3. Detta brev skrivs under av rättschefen vid Näringsdepartementet
och diarieförs i Näringsdepartementets diarium tillsammans med övrigt
anmälningsunderlag.
– N/NL översänder därefter anmälan till kommissionen, vilket sker via
Sveriges ständiga representation i Bryssel. För vidarebefordran av korrespondens
i anmälningsärenden svarar tjänstgörande industriråd eller
attaché vid representationen.
2 Inom folkrätten att preliminärt underteckna en internationellt framförhandlad överenskommelse
i väntan på ratifikation. Källa: Nationalencyklopedin.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
49

Regeringskansliet som en myndighet
Regeringskansliet är sedan den 1 januari 1997 en myndighet med statsministern
som myndighetens chef. Dessförinnan var varje departement, liksom
Statsrådsberedningen och dåvarande Regeringskansliets förvaltningskontor
, egna myndigheter, och varje departementschef var således också
myndighetschef. Den närmare organisationen av Regeringskansliet framgick
av ett antal förordningar: departementsförordningen, förordningen
med instruktion för UD samt förordningen med instruktion för Regeringskansliets
förvaltningskontor. I samband med reformen ersattes dessa av
förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.
Skäl för att genomföra förändringen redovisade regeringen i budgetpropositionen
för 1997 (prop. 1996/97:1 s. 20). Det ansågs att generella
samhälleliga tendenser, såsom den ökade internationaliseringen och de pågående
stora omställningarna inom den offentliga sektorn, ställde stora krav
på statsförvaltningens högsta ledning, och det var nödvändigt att anpassa
Regeringskansliets organisation och arbetsformer till dessa krav. En gemensam
myndighet bedömdes också ge ökad flexibilitet.
Utlandsmyndighetens rättsliga status
Enligt 4 § instruktionen för RK lyder utrikesrepresentationen under Regeringskansliet
. Regeringskansliet beslutar i frågor som rör personalen i utrikesrepresentationen
och i andra frågor som rör utrikesrepresentationens
administration, om något annat inte är särskilt föreskrivet. Regeringskansliet
får överlämna åt en utlandsmyndighet att avgöra ärenden eller grupper
av ärenden som enligt föreskrifter i en annan förordning ska prövas av
Regeringskansliet. Enligt 42 § förordningen (1992:247) med instruktion
för utrikesrepresentationen beslutar varje utlandsmyndighet om sin egen
arbetsordning inom ramen för de föreskrifter som Regeringskansliet meddelar
.
Sedan budgetåret 2002 har Utrikesdepartementets anslag lagts samman
med övriga Regeringskansliets så att riksdagen numera anvisar medel för
hela Regeringskansliets verksamhet över ett samlat förvaltningsanslag,
under utgiftsområde 1 i budgetpropositionen.
Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen får ingen myndighet, inte heller riksdagen
, bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska
besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör
tillämpning av lag.
Med anledning av en framställning till riksdagen av Riksdagens revisorer
, 1997/98:RR4, uttalade sig utrikesutskottet i betänkande 1997/98:UU23
om ett klarläggande av utlandsmyndigheternas status (s. 17 f.). Utskottet
noterade att denna fråga var föremål för utredning i betänkandet Utrikesförvaltningens
inriktning och organisation (SOU 1988:58). Denna utredning
fann att utlandsmyndigheterna måste betraktas som självständiga myndigheter
i de sammanhang där de beslutar om förmåner och liknande för
enskilda. Utrikesdepartementets befattning med vissa ärenden ansågs dock
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
50

innebära en inblandning i utlandsmyndigheternas handläggning i det
enskilda fallet. Utskottet anförde att utlandsmyndigheterna har en rad uppgifter
vid sidan om uppgiften att utgöra instrument för Sveriges utrikespolitik
, t.ex. service till svenska medborgare i frågor som rör juridiskkonsulära
angelägenheter. Även om utlandsmyndigheterna i dessa sammanhang
agerar självständigt har UD som centralmyndighet uppgiften att meddela
föreskrifter och lämna allmänna råd. Med de vitt skilda uppgifter som åvilar
utrikesförvaltningen var det, menade utskottet, förståeligt om det för
övriga statsförvaltningen gällande regelverket inte i alla delar var direkt
tillämpligt på den verksamhet som bedrevs av UD och utrikesrepresentationen
.
Utredning i ärendet
Tidigare granskning av regeringens och Regeringskansliets
beslutsfattande
I betänkande 2001/02:KU20 gjorde KU en kartläggning av formerna för
utrikespolitiska beslut. Granskningen avsåg främst i vilken omfattning utrikespolitiska
beslut behandlades som regeringsärenden (frånsett propositioner
och förordningar) samt vilken betydelse Sveriges medlemskap i EU
hade i detta perspektiv. Granskningen föranledde inte något särskilt uttalande
från utskottets sida, men det noterades att granskningen tjänar ett
syfte som underlag och bakgrund för bl.a. framtida granskningsfrågor
(s. 250).
Närmare om omständigheterna kring Jemenbrevet
Till grund för granskningen av omständigheterna kring Jemenbrevet låg en
promemoria från Regeringskansliet som bl.a. innehöll ett yttrande till Justitiekanslern
(JK) från Utrikesdepartementet. I yttrandet anförde Utrikesdepartementet
följande som bakgrund till bl.a. ovan nämnda brev.
Det kunde också konstateras att uppgifter om karikatyrtävlingen snabbt
spreds i den muslimska världen. Med anledning av utvecklingen skickade
Utrikesdepartementet den 9 februari ut ett meddelande till utlandsmyndigheterna
med följande budskap. Karikatyrtävlingen riskerar att
vålla skada för våra förbindelser med era värdländer, men också att
framkalla särskild fara för svenska intressen i landet. Det gäller direkt
säkerheten för ambassaden, dess personal och verksamhet liksom för
svenska medborgare, företag och sammanslutningar. Förutom uppmaningarna
till förhöjd säkerhet och skärpt beredskap i tidigare instruktioner
krävs mot den aktuella bakgrunden ytterligare åtgärder. Myndighetscheferna
anmodas därför att återigen se över skyddet vid den egna
myndigheten och för personalen. Det bedöms dessutom angeläget att
myndigheterna skyndsamt informerar svenska medborgare om den risk
för dessas säkerhet som publiceringen kan innebära och uppmanar till
ytterligare stegrad vaksamhet och försiktighet.
Såvitt avser utskottets fråga om brevet till den jemenitiske utrikesministern
lämnas i promemorian följande svar.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
51

I det meddelande till berörda utlandsmyndigheter den 9 februari som
omnämns i departementets yttrande till Justitiekanslern ombads dessa
att på lämplig nivå och i utrikesministerns namn framföra ett budskap
till myndigheterna i sitt eller sina anställningsländer mot bakgrund av
att karikatyrtävlingen riskerade att vålla skada för förbindelserna med
dessa och framkalla särskild fara för de svenska intressena i respektive
länder. Budskapet byggde på vad den dåvarande utrikesministern framförde
vid sitt möte den 7 februari med beskickningscheferna från de
muslimska länder som är representerade i Stockholm och hennes uttalande
av den 9 februari som publicerades på UD:s hemsida. I departementets
meddelande överlämnades till berörda beskickningschefer att
framföra utrikesministerns budskap på lämpligt sätt. Vad gäller Jemen,
där Sverige saknar ambassad, framförde ambassaden i Riyadh utrikesministerns
budskap med ett brev till den jemenitiske utrikesministern
som formulerades av ambassaden. Det är detta brev som synes ha nått
offentligheten genom media i Jemen.
Vid KU:s utfrågning med Laila Freivalds uppgav hon att hon tagit ställning
till en grundtext och att den grundtexten sedan skulle användas för
olika ändamål. Det var en text som handlade om ett uttalande från Sveriges
utrikesminister. Sedan hanterades den grundtexten av tjänstemän i
olika syften, bl.a. till brev till ambassaderna, till UD:s hemsida och till
pressmeddelande som skrevs av informationsenheten. Hon kunde inte kommentera
vad det beror på om det fanns skillnader i de olika texterna. I
grunden handlar det, vad hon förstår, om att UD inte anser att det finns
något brev från henne skickat till några ambassader, eftersom det budskap
hon skickat till våra beskickningar är något som sedan ska hanteras av
beskickningarna själva efter egen bedömning. Beskickningen till Jemen
valde att göra det på det sätt som de gjorde, med ett eget brev och med en
bilaga som skulle se ut som ett brev från utrikesministern i Sverige. Frågan
är om det finns ett brev från utrikesministern i Sverige till utrikesministern
i Jemen eller inte är en ordlek, för det finns ett budskap som
formulerats utifrån den instruktion som man har fått från Stockholm, men
något brev direkt från Stockholm har inte utgått i detta fall.
Laila Freivalds uppgav vidare att formuleringarna i brevet, såsom de
under utfrågningen återgavs i frågor till henne, inte är gjorda av henne. På
frågor om ”originalbudskap” uttalade Laila Freivalds att det finns ett original
som hon tagit ställning till; när det skulle formuleras ett budskap från
utrikesministern var det hon som godkände det innan det användes. Det
låg till grund för hur det sedan formulerades i olika kanaler.

Vid ytterligare utredning i frågan om ”original” har svar lämnats från
Regeringskansliet och kommenterats av Laila Freivalds. Med original
menas enligt Laila Freivalds den eller de handlingar som hon har godkänt
för expediering, dvs. instruktionen till utlandsmyndigheterna samt ett pressmeddelande
. Laila Freivalds uppgav att hon godkänt instruktionen på
engelska och pressmeddelandet i svensk språkversion.
I en promemoria från Regeringskansliet besvaras bl.a. frågor om Utrikesdepartementets
instruktion till utlandsmyndigheterna. Instruktionen till
utlandsmyndigheterna var att det personliga budskapet från utrikesministern
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
52

… kan framföras till myndigheterna i ert anställningsland/era anställningsländer
. Direkt referens till utrikesministern skall göras. Myndighetschefen
avgör enligt eget bedömande om detta bör göras aktivt eller
användas om/när tillfälle gives. Under alla omständigheter bör budskapet
framföras på lämplig nivå.
Instruktionen gick enligt svaret till samtliga utlandsmyndigheter i Mellanöstern
och Nordafrika utom ambassaden i Tel Aviv, vilket med hänsyn till
att vissa ambassadörer förutom i sitt stationeringsland också är sidoackrediterade
i andra länder innebär att samtliga länder i denna region utom Israel
omfattades. Instruktionen sändes vidare till utlandsmyndigheterna i huvudsakligen
muslimska länder i Asien och asiatiska länder med betydande
muslimsk minoritet, till huvudsakligen muslimska länder i Afrika söder
om Sahara och afrikanska länder med betydande muslimsk minoritet samt
till utlandsmyndigheterna i huvudsakligen muslimska länder i Europa och
europeiska länder med betydande inhemsk muslimsk minoritet.
Vidare anges i svaret att instruktionen gav utlandsmyndigheterna betydande
frihet om, hur och på vilken nivå budskapet skulle överlämnas, och
det skedde därför på olika sätt. I ett antal fall överbringades budskapet
muntligen – per telefon eller vid annat samtal. I några fall överlämnades
vid mötet eller efter samtalet dessutom budskapet informellt som ett s.k.
non-paper. Vad gäller sidoackrediteringsländerna till ambassaden i Riyadh
(bl.a. Jemen) översändes utrikesministerns budskap genom ett brev från
ambassadören till landets utrikesminister med, som bilaga, ett icke undertecknat
brev, försett med citationstecken, från Sveriges utrikesminister
innehållande det aktuella budskapet. Brevet från ambassadören till Jemen
med utrikesministerns budskap ligger med tanke på att det var fråga om
ett sidoackrediteringsland och en brådskande instruktion inom ramen för
instruktionen som lämnade betydande frihet vad gäller genomförandet. Utrikesministerns
budskap var det centrala i instruktionen till utlandsmyndigheterna,
och självfallet var det utrikesminister Laila Freivalds som stod för
innehållet. Ambassadörens brev med utrikesministerns budskap som bilaga
var ambassadens sätt att överlämna budskapet till myndigheterna i Jemen,
där Sverige inte har representation på plats.
Promemoria från Regeringskansliet
Som svar på utskottets frågor har lämnats en promemoria från Utrikesdepartementet,
Finansdepartementet och Näringsdepartementet (bilaga 6.1).
På utskottets fråga om det är vanligt förekommande att en beskickningschef
i en skrivelse till regeringen i verksamhetslandet bifogar en skrift
som ser ut som ett brev från Sveriges utrikesminister innehåller promemorian
svaret att det inte är vanligt förekommande. Vidare anförs att instruktionen
i det aktuella fallet lämnade betydande frihet anseende genomförandet
och att det därför låg inom ramen för instruktionen.

På utskottets fråga hur det kommer sig att en rättschef i Näringsdepartementet
skriver till kommissionen i regeringens namn trots att det inte finns
något bakomliggande regeringsbeslut, utan ett beslut av ett statsråd, inleds
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
53

svaret med en redogörelse av bestämmelserna för anmälningar till kommissionen
av statligt stöd. Vidare anförs att det således är Sverige som
medlemsstat som är part i förfaranden angående sådana anmälningar. Mot
denna bakgrund faller det sig, enligt vad som anförs i svaret, naturligt att
det i skrivelser till kommissionen sägs att det är den svenska regeringen
som anmäler stöd, lämnar kompletterande uppgifter m.m. Denna ordning
har tillämpats alltsedan Sverige inträdde i unionen och även dessförinnan
under motsvarande regler i EES-avtalet. Den torde också stå i överensstämmelse
med hur andra medlemsstater agerar. Därutöver anförs att den
inhemska beslutsordningen normalt inte anges i denna typ av skrivelser.
På utskottets fråga om detta förfaringssätt förekommer i andra kontakter
med institutionerna i Europeiska unionen anförs som svar att det förekommer
i många olika sammanhang att enskilda politiska befattningshavare
och tjänstemän använder formuleringar som innefattar att regeringen, eller
Sverige, uttalar en viss mening utan att det har fattats ett formellt regeringsbeslut
. Dessa formuleringar används i det diplomatiska språkbruket för att
beteckna att det som framförs är en svensk ståndpunkt. Det förekommer
inte bara i förhållande till EU:s institutioner utan i de flesta internationella
sammanhang och överensstämmer med internationell praxis. I svaret från
Regeringskansliet anförs vidare att en ordning där varje uttalande om Sveriges
ståndpunkt i en fråga skulle föregås av ett formellt regeringsbeslut
vore av lätt insedda skäl omöjlig att upprätthålla. Svaret hänvisar till den
granskning som utskottet tidigare gjort om formerna för utrikespolitiska
beslut, betänkande 2001/02:KU20, och den promemoria från Utrikesdepartementet
som gavs in i det ärendet, betänkandet, del 2, bilaga A5.1.1 s. 287–
298.
När det slutligen gäller utskottets fråga om hur ett beslut om förordnande
av statssekreterare dokumenteras, sägs i svaret från Regeringskansliet
att beslutet fattas av regeringen och att det för varje sådant beslut
upprättas en beslutshandling som undertecknas av det statsråd som har föredragit
ärendet i regeringen och av en tjänsteman som berett ärendet.
Beslutet i original expedieras till den anställde, medan en kopia tas in i
regeringens protokoll.
Utskottets ställningstagande
Vid utskottets granskning våren 2007 av utrikesminister Laila Freivalds
och regeringens roll vid stängningen av en hemsida gjordes bl.a. en granskning
av det budskap som framfördes till regeringarna i ett antal muslimska
länder, bland dessa Jemen. Utskottet uttalade sig om innehållet i brevet
och anförde att större försiktighet borde ha iakttagits. Den i och för sig
korrekta uppgiften att hemsidan hade stängts kunde tillsammans med andra
uppgifter tolkas felaktigt.

Utskottet konstaterade att Laila Freivalds själv
framhållit att hon som utrikesminister var ytterst ansvarig för vad som
skedde inom Utrikesdepartementet i hennes namn.
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
54

När det sedan gäller regeringens anmälan till Europeiska kommissionen
om statligt stöd framgick det under granskningen samma år av en till utskottet
inkommen handling att vissa tjänstemän inom Regeringskansliet visserligen
har befogenhet att göra en sådan anmälan men att anmälan sker i
regeringens namn. Dessa båda förhållanden gav utskottet anledning att
granska förfarandena på ett mer generellt plan.
Av vad som har anförts i de svar på utskottets frågor som lämnats från
Regeringskansliet framstår handlandet i båda fallen som byggande på en
utvecklad internationell praxis, även om det anges att det inte är vanligt
att utlandsrepresentationen skickar brev som framstår som skickade av utrikesministern
. Oavsett om det är Sveriges, såsom fallet är vid anmälan till
Europeiska kommissionen, eller utrikesministerns ståndpunkt som framförs
borde det enligt utskottet övervägas om det inte finns möjlighet att formulera
det budskapet på ett sätt så att risken för missuppfattning om avsändaren
inte uppkommer.
När det gäller formerna för förordnande av statssekreterare kan utskottet
konstatera att detta enligt de uppgifter som lämnats från Regeringskansliet
sker i enlighet med vad som är föreskrivet.
7 Utnämningsmakten
Ärendet
Regeringsformen föreskriver att ”vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende
fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”.
Huruvida regeringen i sin utövning av utnämningsmakten lever upp till
denna bestämmelse har vid flera tillfällen granskats av utskottet. Hösten
2003 granskade utskottet regeringens utnämningar av myndighetschefer
under 2001–2003 med avseende på politisk bakgrund och kön (bet. 2003/04:
KU10). Utskottet uttalade därvid att det, för att erhålla en mer heltäckande
bild, avsåg att fortsätta följa regeringens utövande av utnämningsmakten i
kommande granskningar. Hösten 2005 återkom således utskottet till frågan.
Uppgifter om utnämningar av myndighetschefer under 2003–2005
tillfördes granskningen (bet. 2005/06:KU10).
Nämnda granskningar avsåg endast utnämningar av myndighetschefer
för statliga myndigheter i Sverige. Våren 2006 genomförde utskottet en
granskning av regeringens utnämningar av ambassadörer och andra chefer
vid utlandsmyndigheterna under 2003–2005 med avseende på politisk bakgrund
och kön (bet. 2005/06:KU20).
Utskottet fortsätter i detta avsnitt sin granskning av regeringens
utövande av utnämningsmakten. Tidigare insamlat material kompletteras
med uppgifter om utnämningar under 2005–2007. Både myndighetschefer
för myndigheter i Sverige och chefer vid utlandsmyndigheterna ingår i
granskningen.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
55

Gällande ordning
Bedömningsgrund
Enligt 11 kap. 9 § regeringsformen (RF) tillsätts tjänst vid en domstol
eller vid en förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen av regeringen
eller av en myndighet som regeringen bestämmer. Vid tillsättning av
statlig tjänst ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst
och skicklighet.
Enligt förarbetena (prop. 1973:90 s. 405 f.) är bestämmelsen ett uttryck
för principen att statliga tjänster ska tillsättas efter objektiva grunder utan
hänsynstagande till ovidkommande omständigheter. Med ”förtjänst” avses
närmast den vana som förvärvats genom föregående tjänstgöring. Med
”skicklighet” brukar förstås lämpligheten för befattningen, ådagalagd
genom teoretisk och praktisk utbildning samt den dittillsvarande verksamhetens
art. Bestämmelsens utformning är sådan att även andra sakliga
grunder än förtjänst och skicklighet kan få vägas in i bedömningen. Härvidlag
anfördes i förarbetena att arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska
hänsyn kunde göra det nödvändigt att vid vissa tjänstetillsättningar
ta hänsyn inte bara till de faktorer som i första hand brukar läggas
in i begreppen förtjänst och skicklighet. Vid behandlingen av förslaget kommenterade
konstitutionsutskottet bestämmelsens formulering. Utskottet förutsatte
att arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska hänsyn skulle
komma att utnyttjas på ett sådant sätt att inga faror för den enskildes rättssäkerhet
uppstod (bet. KU 1973:26 s. 72).
I 4 § lagen (1994:260) om offentlig anställning upprepas att avseende
ska fästas enbart vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Det
sägs även att skickligheten ska sättas främst, om det inte finns särskilda
skäl för något annat. I förarbetena (prop. 1993/94:65 s. 44) påpekades att
förtjänst och skicklighet i RF bara nämns som exempel och att även andra
sakliga grunder kan vägas in vid bedömningen, t.ex. strävanden efter jämställdhet
mellan könen på arbetsplatsen och intresset av att bereda arbetshandikappade
sysselsättning. I sammanhanget kan även nämnas vad som
står i 9 § jämställdhetslagen (1991:433). Enligt denna paragraf ska, när det
på en arbetsplats inte råder en i huvudsak jämn fördelning mellan kvinnor
och män i en viss typ av arbete eller inom en viss kategori av arbetstagare
, arbetsgivaren vid nyanställningar särskilt anstränga sig för att få
sökande av det underrepresenterade könet och söka se till att andelen arbetstagare
av det könet efter hand ökar.

Rekryteringsförfarandet
Vad gäller förfarandet vid rekrytering av myndighetschefer går det till så
att varje departement, efter samråd med Statsrådsberedningen och Finansdepartementet,
svarar för rekrytering av myndighetschefer inom sitt eget
område (Regeringens chefspolicy – Kvalitet i den statliga chefsförsörjningen
, Finansdepartementet 2005). Gäller chefsrekryteringen en myndig2007/08
:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
56

het som leds av en styrelse med fullt ansvar bör samråd med styrelsen ske
om den aktuella kandidaten. Oavsett styrelseform bör regeringen informera
berörd ordförande innan den fattar beslut om anställning och entledigande
av myndighetschefer.3 En skriftlig kravprofil, baserad på myndigheternas
nuvarande och kommande verksamhet, ska alltid tas fram innan sökandet
efter kandidater börjar. Numera biläggs kravprofilerna akten för respektive
anställningsbeslut (prop. 2007/08:1 utg.omr. 2 avsnitt 6.3.2).
Regeringen har också anfört att den avser att som regel utannonsera
befattningar som myndighetschef (prop. 2007/08:1 utg.omr. 2 avsnitt 6.4);
hittills har ett antal genomförda rekryteringar föregåtts av annonsering.
Enligt regeringens bedömning behöver annonseringen kompletteras med
andra tillvägagångssätt för att hitta bra chefer, och regeringen anser att det
i vissa fall kan bli nödvändigt att tillsätta en tjänst utan föregående annonsering
. Avsikten är också att rekryteringskonsulter vid sidan av den befintliga
kompetensen i Regeringskansliet ska kunna bistå regeringen med att
hitta och utvärdera kandidater i aktuella anställningsärenden.
För universitet och högskolor sker rekrytering av rektor enligt förslag
från styrelsen, se 2 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100) och 2 kap.
9 § förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet. I dessa fall
sker således inget särskilt rekryteringsförfarande inom Regeringskansliet.
Vad gäller ambassadörsbefattningar m.m. i utrikesrepresentationen ligger,
enligt vad Regeringskansliet tidigare redovisat för utskottet, Utrikesförvaltningens
chefspolicy till grund för rekryteringsprocessen (bet. 2005/06:
KU20 del 2 s. 268 f.). Rekryteringsprocessen inleds med att en kravprofil
för den aktuella befattningen upprättas. Befattningarna utlyses internt inom
Regeringskansliet, men även intresserade utanför Regeringskansliet har möjlighet
att söka. En särskild beredningsgrupp under ledning av expeditionschefen
går igenom alla ansökningar. Till varje befattning upprättas ett
förslag på tre namn, minst en man och en kvinna. Beredningsgruppen föreslår
en lämplig kandidat men överlämnar underlaget i dess helhet till
departementsledningen, som efter gemensam beredning med statssekreteraren
för jämställdhetsfrågor och Statsrådsberedningen föreslår regeringen
den kandidat som bäst motsvarar befattningens krav.
Utredning i ärendet
Tidigare granskning
Politisk bakgrund
Som anförts i det föregående har utskottet vid flera tillfällen granskat regeringens
utövning av utnämningsmakten, främst i fråga om utnämning av
myndighetschefer i Sverige. Hösten 2005 begärde utskottet en förteckning
3 Den 1 januari 2007 träder en ny myndighetsförordning (2007:515) i kraft. Med reformen
avvecklas styrelser som i dag inte har fullt ansvar. Myndighetsförordningen reglerar
således ledningsformerna enrådighetsmyndighet, styrelsemyndighet och nämndmyndighet
.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
57

från Regeringskansliet över samtliga utnämningar av myndighetschefer
som beslutats under januari 2003–september 2005 (bet. 2005/06:KU10
s. 49 f.). Två år tidigare, hösten 2003, hade utskottet genomfört en liknande
granskning och begärde då in en förteckning över samtliga utnämningar
under januari 2001–oktober 2003 (bet. 2003/04:KU10 s. 58 f.).
I betänkandet konstaterade utskottet att bilden från granskningen 2003 i
stort sett var oförändrad 2005. Flertalet utnämnda myndighetschefer hade
inte politisk bakgrund som t.ex. statsråd, riksdagsledamot, statssekreterare
eller kommunalråd, och bland dem som hade politisk bakgrund var bakgrunden
statssekreterare vanligast. Vidare anförde utskottet att då regeringarna
under de senaste drygt tio åren varit socialdemokratiska hade flertalet
statssekreterare som utnämnts till myndighetschef bakgrund inom Socialdemokraterna
.
Utskottet framhöll också sin tidigare uppfattning, nämligen att politisk
bakgrund inte ska diskvalificera någon från att utnämnas till statlig tjänst,
t.ex. generaldirektör. I vissa fall kunde politisk erfarenhet t.o.m. vara särskilt
värdefull för ledningen av en offentlig organisation. I anslutning till
detta anförde utskottet att vad som i sådana fall var relevant inte var vilket
politiskt parti den person som utnämns hade representerat, utan det att han
eller hon hade haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och
utfört dessa på ett sådant sätt att det var meriterande för den tjänst som
skulle tillsättas (se även bet. 2005/06:KU20 s. 184).
Reservation avgavs av ledamöter från m, fp, kd, c och mp. Reservanterna
menade bl.a. att det finns en överrepresentation av utnämnda myndighetschefer
med bakgrund inom regeringspartiet som är så stor att den kan
väcka misstanke om att inte enbart sakliga grunder vägs in vid utnämningen
. Vidare delade reservanterna inte uppfattningen att statssekreterare
ska ses som en särskild grupp i sammanhanget eftersom denna befattning
sedan flera årtionden tillbaka i praktiken är partipolitiskt bundna tjänster.
Det vore därför enligt reservanterna fel att i granskningen bortse från att
dessa har partipolitisk bakgrund.
Vad gäller chefer vid utlandsmyndighet genomförde utskottet våren
2006 en granskning av förekomsten av politisk bakgrund bland ambassadörer
m.fl. som utnämnts under 2003–2005. Granskningen föranledde i
denna del inget uttalande från utskottets sida (bet. 2005/06:KU20 s. 184).
Kön
I ovan nämnda granskningar från hösten 2003 och hösten 2005 uppmärksammade
utskottet även frågan om kvinnor och män bland utnämnda
myndighetschefer i Sverige. I den senare granskningen kunde utskottet konstatera
att utvecklingen hade gått i riktning mot en större andel kvinnor
(bet. 2005/06:KU10 s. 58). Uppdelat per departement var bilden alltjämt
att andelen kvinnor respektive män bland de utnämnda myndighetscheferna
i vissa fall skilde sig kraftigt åt.

Vid flera departement fanns en klart
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
58

större andel män bland dem som utnämnts, medan det vid några departement
finns en klart större andel kvinnor. Granskningen gav i denna del
inte anledning till något uttalande från konstitutionell synpunkt.
Vad gäller utlandsmyndigheterna har utskottet under en följd av år
begärt och erhållit uppgifter från Regeringskansliet om chefer vid dessa
och kön (t.ex. 2005/06:KU10 s. 14 f.). Syftet har varit att granska regeringens
arbete med att rekrytera fler kvinnliga chefer till utlandsmyndigheterna
. Granskningarna har visat att andelen kvinnliga chefer vid
utlandsmyndigheterna är lägre än andelen manliga chefer men också att
andelen har ökat successivt. Utskottet har sett det som positivt att denna
utveckling fortsätter (s. 17).
Promemorior från Regeringskansliet
Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt
en förteckning över samtliga myndighetschefer vid myndigheter i Sverige
respektive chefer vid utlandsmyndigheterna som utsetts av regeringen
under 2005, 2006 och 2007 fram till september månads utgång. Som svar
har den 11 oktober 2007 översänts två promemorior upprättade inom Finansdepartementet
och Utrikesdepartementet (bilaga 7.1). Nedan redovisar
utskottet resultatet av sin granskning med avseende på myndighetschefernas
politiska bakgrund respektive kön. Liksom tidigare avses med politisk
bakgrund statsråd, politiskt tillsatt tjänsteman inom Regeringskansliet, riksdagsman
, landstings- eller kommunalråd eller högre uppdrag eller befattning
inom politiskt parti som vederbörande låtit bli känt för allmänheten.
I promemorian från Finansdepartementet redovisas även vilka nya
moment som tillförts eller borttagits från rekryteringsprocessen. Det framgår
att kravprofiler numera biläggs akten och att så har skett för varje
anställningsbeslut av myndighetschefer som tillträtt sin anställning under
2007 eller senare. Vidare framgår av promemorian vid vilka rekryteringar,
både genomförda och pågående, regeringen hittills har annonserat efter
intresseanmälningar. Enligt promemorian har tre myndighetschefer anställts
efter ett förfarande där regeringen annonserat efter intresseanmälningar.
Det gäller befattningarna som universitetskansler vid Högskoleverket, konsumentombudsman
och generaldirektör vid Konsumentverket och generaldirektör
vid Statens pensionsverk. Av de tre är en kvinna och två män. En
av dem har politisk bakgrund som statsråd i den förra socialdemokratiska
regeringen.
I promemorian från Utrikesdepartementet redovisas att inga moment i
rekryteringsprocessen har tillförts eller borttagits i förhållande till vad som
redovisades för utskottet hösten 2005 (se ovan).
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
59

Chefer vid myndigheter i Sverige
Politisk bakgrund
Sedan utskottets senaste granskning har regeringen fattat 50 beslut om
utnämning av myndighetschef i Sverige (perioden oktober 2005–september
2007). Av dessa gällde 13 beslut anställning på sådan befattning för vilken
det finns krav på särskild utbildning eller erfarenhet, t.ex. juristutbildning
för ordförande i Högsta domstolen och Regeringsrätten, eller professorseller
lektorsbehörighet för rektor vid universitet eller högskola. Exklusive
denna typ av befattningar rör det sig således om 37 anställningsbeslut. Av
de myndighetschefer som utnämndes vid dessa tillfällen kan enligt utskottet
10 bedömas ha politisk bakgrund såsom statsråd, politiskt tillsatt tjänsteman
inom Regeringskansliet, riksdagsledamot, landstings- eller kommunalråd
etc.4 Totalt under den aktuella perioden utgör de med politisk
bakgrund således 20 % av de utnämnda myndighetscheferna. Exklusive de
befattningar som kräver särskild utbildning eller erfarenhet är andelen ca
24 %.5
Genom att tillföra uppgifter från tidigare granskade perioder erhålls en
mer omfattande bild av regeringens utnämningar. Som framgår av tabell
7.1 har sedan januari 2001 förekommit totalt 207 regeringsbeslut om utnämning
av myndighetschef i Sverige. I 55 av dessa har den som utnämnts
haft politisk bakgrund, vilket motsvarar ca 26 %. Skulle enbart befattningar
som inte kräver särskild utbildning eller erfarenhet ingå hade
andelen med politisk bakgrund varit något högre.
Tabell 7.1 Antal utnämnda myndighetschefer i Sverige januari 2001–september
2007 och politisk bakgrund
År Antal utnämnda varav politisk bakgrund
2001 26 7
2002 35 9
2003 35 8
2004 38 16
2005 30 7
2006 t.o.m. 6 okt. 18 2
2006 fr.o.m. 6 okt. 11
2007 t.o.m. 30 sept. 24 5
Totalt 207 55
Som vidare framgår av tabellen har den nuvarande regeringen fattat totalt
25 beslut om utnämning av myndighetschef i Sverige (beslut fattade
fr.o.m. den 6 oktober 2006). Av dem som utnämnts har 6 haft politisk
4 Uppgift om politisk bakgrund som framgår av Regeringskansliets förteckning över
anställningsbeslut (se bilaga 7.1), på regeringens webbsida www.regeringen.se eller i
den biografiska uppslagsboken Vem är det 2007? (Nationalencyklopedin, 2006).
5 Av dem med politisk bakgrund har en person utnämnts till en tjänst för vilken krävs
särskild utbildning eller erfarenhet (ordförande i Regeringsrätten). Exkluderas denna typ
av utnämningar har således 9 utnämnda myndighetschefer politisk bakgrund.
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
60

bakgrund, vilket motsvarar 24 %. Andelen utnämnda myndighetschefer
med politisk bakgrund är således ungefär densamma som under den förra
regeringen.
Granskas olika slags politiska bakgrunder visar det sig att den klart vanligaste
bakgrunden är statssekreterare. Som framgår av tabell 7.2 har
omkring hälften av de utnämnda myndighetscheferna med politisk bakgrund
en bakgrund som statssekreterare. Näst vanligaste bakgrunden är
riksdagsledamot.
Tabell 7.2 Typ av politisk bakgrund bland utnämnda myndighetschefer januari
2001–september 2007
Politisk bakgrund Antal varav förra regeringen varav nuvarande regeringen
Statssekreterare 27 23 4
Riksdagsledamot 14 13 2
Kommunalråd e.d. 66 0
Statsråd 54 0
Annan 33 0
Totalt 55 49 6
Kommentar: I de fall en person har flera politiska bakgrunder, t.ex. både riksdagsledamot och statsråd,
anges i tabellen den bakgrund som han eller hon hade närmast före utnämningen. I kategorin ”Kommunalråd
e.d.” ingår förutom kommunalråd även landstingsråd, regionråd och oppositionsråd. I kategorin ”Annan”
ingår kanslichef och förbundsordförande.
Flera av dem som av utskottet bedömts ha politisk bakgrund har inte rekryterats
direkt från sitt politiska uppdrag eller arbete, utan tiden då detta
innehades kan ibland ha legat flera år tillbaka i tiden. Därefter kan vederbörande
t.ex. ha varit chef för en annan myndighet än den som han eller
hon utnämns som chef över under den period som ingår i granskningen.
Begränsas granskningen till enbart dem som kommer direkt från ett politiskt
uppdrag minskar antalet utnämnda myndighetschefer med politisk
bakgrund från 55 till 27. Av dessa var 10 statssekretare, 8 riksdagsledamöter
, 4 kommunalråd e.d., 3 statsråd och 2 hade annan bakgrund.
Gruppen myndighetschefer består av flera olika slags befattningar, t.ex.
rektor, direktör, riksantikvarie, riksarkivarie, kanslichef och överintendent.
Landshövdingar har tidigare, som framgått ovan, framhållits som en särskild
grupp bland myndighetscheferna i den meningen att den politiska
bakgrunden vägs in noga av regeringen vid rekryteringen. Av de förteckningar
som utskottet erhållit framgår att 20 av de utnämningar som beslutats
under januari 2001–september 2007 har gällt landshövdingar. Av
dessa har det stora flertalet, 14 stycken eller 70 %, politisk bakgrund som
antingen statsråd, riksdagsledamot eller kommunalråd e.d. Under den nuvarande
regeringen har 1 av de 3 landshövdingar som utnämnts politisk
bakgrund. Den största chefsgruppen i förteckningarna är generaldirektörer.
Under den aktuella perioden har totalt 103 generaldirektörer (inkl. generaltulldirektör)
utnämnts av regeringen. Av dessa har 32 någon politisk
bakgrund, de flesta som statssekreterare. Andelen utnämnda generaldirektöUTSKOTTETS
ANMÄLAN 2007/08:KU10
61

rer med politisk bakgrund är således ca 31 %. Under den nuvarande
regeringen har av 4 av 13 generaldirektörer politisk bakgrund. Av dessa
har samtliga bakgrund som statssekreterare.
Den partipolitiska tillhörigheten bland de myndighetschefer som
utnämnts under januari 2001–september 2007 och som, enligt utskottets
bedömning, kan sägas ha en politisk bakgrund framgår av tabell 7.3. I
över hälften av fallen är bakgrunden socialdemokratisk (34 av 55) och
knappt en femtedel av fallen moderat (10). Övriga partipolitiska bakgrunder
är folkpartistisk (4), centerpartistisk (3), och miljöpartistisk (3 vardera)
samt vänsterpartistisk (1). Ingen utnämnd myndighetschef har kristdemokratisk
bakgrund på det sätt som här avses.
Bland dem med bakgrund inom Socialdemokraterna visar sig flertalet ha
varit statssekreterare; av de 34 som utnämnts har 25 den bakgrunden.
Inom övriga partier dominerar bakgrund som riksdagsledamot
Vad gäller typ av chefsbefattning som utnämningen avsett har 6 av dem
med bakgrund inom Socialdemokraterna utnämnts till landshövding medan
25 av dem har utnämnts till generaldirektör. Av dem med bakgrund inom
Moderaterna har 3 utnämnts till landshövding och 5 till generaldirektör.
Av dem med bakgrund inom Centerpartiet och Folkpartiet har 1 respektive
3 utnämnts till landshövding och 1 respektive 1 till generaldirektör (eller
generaltulldirektör), och 1 med bakgrund inom Centerpartiet har utnämnts
till kanslichef. Av dem med bakgrund inom Miljöpartiet har 1 utnämnts
till landshövding och 2 till generaldirektör. Den i tabellen med bakgrund
inom Vänsterpartiet har utnämnts till landshövding.
Tabell 7.3 Partipolitisk bakgrund bland utnämnda myndighetschefer januari
2001–september 2007
Parti
Förra regeringen Nuvarande regeringen
Antal exkl. statssekreterare Antal exkl. statssekreterare
s 29 85 1
m9 81 1
c3 30 0
fp 4 30 0
kd 0 00 0
v1 10 0
mp 3 30 0
Totalt 49 26 6 2
Som vidare framgår av tabell 7.3 har flertalet av dem med politisk bakgrund
som utnämnts av den nuvarande regeringen en socialdemokratisk
bakgrund. I samtliga fall utom ett rör det sig om utnämning till generaldirektör
. Härutöver har den nuvarande regeringen utnämnt en person med
moderat bakgrund till landshövding. Det framgår också av tabellen att av
dem med socialdemokratisk bakgrund har samtliga utom en bakgrund som
2007/08:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
62

statssekreterare. Ingen av dessa kommer direkt från sin tjänst som statssekreterare
, utan de har oftast haft andra befattningar inom staten, främst som
generaldirektör vid en annan myndighet.
Kön
Vad gäller kön har enligt de förteckningar utskottet erhållit från Regeringskansliet
ca 38 % av de myndighetschefer som utnämnts under januari 2001–
september 2007 varit kvinnor och ca 62 % män (se tabell 7.4). Lägst var
andelen kvinnliga myndighetschefer under 2006, då totalt 6 av 19, eller ca
32 %, av de utnämnda myndighetscheferna var kvinnor. Högst var andelen
2002 (46 %), därefter 2005 (40 %). Någon tydlig trend låter sig knappast
utläsas av materialet. Som regel förefaller andelen kvinnor bland utnämnda
myndighetschefer ligga omkring eller strax under 40 %. Andelen kvinnor
är ungefär densamma före och efter regeringsskiftet den 6 oktober 2006.
Någon större skillnad mellan den nuvarande och den förra regeringen kan
alltså inte sägas föreligga härvidlag.
Tabell 7.4 Kön och utnämnda myndighetschefer i Sverige januari 2001–september
2007
År Antal kvinnor Andel kvinnor (%) Antal män Andel män (%)
2001 9 35 17 65
2002 16 46 19 54
2003 12 34 23 66
2004 15 39 23 61
2005 12 40 18 60
2006 t.o.m. 6 okt. 6 33 12 67
2006 fr.o.m. 6 okt. 0 0 1 100
2007 t.o.m. 30 sept. 9 38 15 62
Totalt 79 38 128 62
En i sammanhanget särskild grupp är universitets- och högskolerektorer.
Som nämndes inledningsvis sker rekryteringen av dessa inte inom Regeringskansliet
utan inom universiteten och högskolorna själva. Regeringen
beslutar om anställning av rektor efter förslag av universitetets eller högskolans
styrelse. För styrelsen gäller att i sitt arbete så långt möjligt ta
fram såväl kvinnliga som manliga kandidater (2 kap. 8 § högskoleförordningen
och 2 kap. 9 § förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet).
Under januari 2001–september 2007 utnämndes totalt 37 rektorer av
regeringen. Av dessa var 15, eller 41 %, kvinnor och 22, eller 59 %, män.
Utesluter man rektorer och således avgränsar granskningen till enbart de
utnämningar där regeringen själv förfogar över rekryteringsprocessen utgör
andelen utnämnda kvinnor knappt 38 % och andelen utnämnda män drygt
62 %. Bilden är med andra ord ungefär densamma som när samtliga
utnämnda myndighetschefer ingår i analysen.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
63

Studeras utnämnda myndighetschefer per departement framkommer att
det finns stora skillnader mellan departementen (se tabell 7.5). Vid flertalet
departement är de utnämnda kvinnorna färre än de utnämnda männen.
Under den förra regeringen var andelen kvinnor lägst vid chefsutnämningar
till myndigheter som sorterar under Närings-, Justitie- och Jordbruksdepartementen
(20, 29 respektive 33 %). Vid två departement, Kulturdepartementet
– som den 1 januari 2005 slogs samman med
Utbildningsdepartementet – samt Socialdepartementet var kvinnorna i majoritet
bland de utnämnda myndighetscheferna (90 respektive 56 %).
Tabell 7.5 Kön och utnämnda myndighetschefer per departement januari 2001–
september 2007
Departement Antal kvinnor Antal män
Förra regeringen
Ju 4 10
UD 5 7
Fö 5 7
S5 4
Fi 12 21
U* 20 37
Jo 3 6
Ku* 9 1
M3 3
N4 16
Nuvarande regeringen
Ju 1 4
UD 1 0
Fö 0 0
S0 0
Fi 3 2
U1 1
Jo 0 0
M0 1
N1 1
IJ 0 1
Ku 0 5
A 21
Kommentar: Uppgifterna avseende den förra regeringen gäller perioden från den 1 januari 2001 t.o.m. regeringsskiftet
den 6 oktober 2006. Uppgifterna avseende den nuvarande regeringen gäller perioden från
regeringsskiftet den 6 oktober 2006 t.o.m. den 30 september 2007.
* Den 1 januari 2005 bildades Utbildnings- och kulturdepartementet genom en sammanslagning av Utbildningsdepartementet
och Kulturdepartementet. I tabellen redovisas uppgifter avseende det nya Utbildningsoch
kulturdepartementet under Utbildningsdepartementet (U).
Av tabellen framgår även antal utnämnda kvinnliga och manliga myndighetschefer
per departement under den nuvarande regeringen. Eftersom
antalet utnämningar än så länge är förhållandevis få är en analys på depar2007/08
:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
64

tementsnivå mindre meningsfull. Dock kan noteras att av de fem utnämningar
som gjorts av chefer vid myndigeter som sorterar under
Kulturdepartementet har samtliga utnämnda varit män.
Chefer vid utlandsmyndigheterna
Politisk bakgrund
Utskottet har i granskningen begärt en förteckning av samtliga av regeringen
utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna under januari 2006–september
2007. Enligt den förteckning som överlämnats har under denna
period regeringen utnämnt 48 ambassadörer m.fl. En genomgång visar att
8 av dessa, enligt definition som redovisats ovan för utskottets granskning,
hade en politisk bakgrund som vanligtvis statssekreterare. I samtliga fall
utom ett rör det sig om personer med bottentjänst i Utrikesdepartementet.
Av tabell 7.6 framgår antal samtliga utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna
mellan den 1 januari 2003 och den 30 september 2007. Av de
totalt 142 utnämnda ambassadörerna m.fl. hade 13 politisk bakgrund, vilket
motsvarar drygt 9 %. Under den nuvarande regeringen har andelen
med politisk bakgrund varit högre än under den förra regeringen, 22 %
jämfört med 6 %.
Tabell 7.6 Antal utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna januari 2001–september
2007 och politisk bakgrund
År Antal utnämnda varav politisk bakgrund
2003 35 3
2004 21 0
2005 38 2
2006 t.o.m. 6 okt. 21 2
2006 fr.o.m. 6 okt. 30
2007 t.o.m. 30 sept. 24 6
Totalt 142 13
Av de 6 med politisk bakgrund som utnämnts av den nuvarande regeringen
har samtliga bakgrund som kabinettssekreterare, statssekreterare eller
biträdande statssekreterare, och som regel har de haft en bottentjänst i Utrikesdepartementet
. Hälften av dem har socialdemokratisk bakgrund, 2 har
moderat bakgrund och 1 har folkpartistisk bakgrund. Av de 7 med politisk
bakgrund som utnämndes av den förra regeringen från 2003 fram till regeringsskiftet
hade 5 socialdemokratisk bakgrund, 3 i form av statsråd och 2
i form av statssekreterare eller biträdande statssekreterare. Härutöver hade
1 av de utnämnda bakgrund som riksdagsledamot för Vänsterpartiet och
andre vice talman och 1 som riksdagsledamot för Centerpartiet och förste
vice partiordförande i samma parti.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
65

Kön
Som framgår av tabell 7.7 var andelen kvinnor bland de chefer vid utlandsmyndigheterna
som utnämndes av regeringen under 2006 och 2007 till och
med den 30 september runt en tredjedel eller något däröver.
Tabell 7.7 Kön och utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna januari 2001–
september 2007
År Antal kvinnor Andel kvinnor (%) Antal män Andel män (%)
2003 12 34 23 66
2004 6 29 15 71
2005 13 34 25 66
2006 t.o.m. 6 okt. 7 33 14 67
2006 fr.o.m. 6 okt. 1 33 2 67
2007 t.o.m. 30 sept. 9 38 15 62
Totalt 48 34 94 66
Av tabell 7.7 framgår även andelen kvinnor bland dem som utnämndes
2003–2005, uppgifter som inhämtats i samband med utskottets tidigare
granskning. Bland de ambassadörer m.fl. som utnämndes under dessa år
var runt en tredjedel kvinnor. Någon större skillnad mellan den nuvarande
och den förra regeringen kan inte sägas föreligga härvidlag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i detta avsnitt fortsatt sin numera regelbundet återkommande
granskning av utnämningsmakten. Som tidigare är granskningen inriktad
på politisk bakgrund respektive kön vid de utnämningar som har beslutats
av regeringen, och den grundläggande frågan är om regeringen lever upp
till regeringsformens bestämmelse om att avseende endast får fästas vid
sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.
Vad gäller politisk bakgrund kan utskottet konstatera att bilden är ungefär
densamma som vid tidigare granskningar. Andelen utnämnda myndighetschefer
som har politisk bakgrund har sedan 2001 legat omkring 20–30 %
per år, och den klart dominerande bakgrunden bland dessa har varit statssekreterare
. Bland dem som har utnämnts till chefer vid utlandsmyndigheterna
är andelen med politisk bakgrund oftast lägre. I de fall de har
politisk bakgrund är det som regel som kabinetts- eller statssekreterare.
Dessutom har de inte sällan sedan tidigare en annan, fast tjänst i Utrikesdepartementet.
Sammantaget ger vad som framkommit i denna del av granskningen
inte anledning till någon erinran från utskottets sida. Härtill vill utskottet
framhålla sin tidigare uppfattning om politisk bakgrund i samband med
tjänstetillsättning. Den omständigheten att en person har en politisk bakgrund
ska inte vara diskvalificerande vid tillsättningen så länge endast
sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet tillämpas vid tillsättningen.
Förekomst av politisk erfarenhet kan utgöra en saklig grund att fästa avse2007/08
:KU10 UTSKOTTETS ANMÄLAN
66

ende vid, och den får då värderas tillsammans med andra erfarenheter.
Vad som i sådana fall är relevant är inte vilket politiskt parti den person
som utnämns har bakgrund inom, utan det att han eller hon har haft vissa
uppgifter i en politisk och offentlig miljö och utfört dessa på ett sådant
sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas.
Vad gäller kön noterar utskottet att flertalet av dem som utnämns till myndighetschefer
vid såväl myndigheter i Sverige som utlandsmyndigheter
alltjämt är män. Andelen kvinnor bland dem som utses är som regel 30–
40 % per år. Någon tydlig trend kan inte utläsas ur materialet. Vissa år
minskar skillnaden mellan andelen kvinnor och andelen män, andra år
ökar den. I tidigare granskningar har utskottet kunnat konstatera att det
finns stora skillnader mellan departementen. Till följd av regeringsskiftet
och den nya departementsindelningen är antalet utnämningar i vissa departement
dock så litet att resultatet för den senaste granskningsperioden bör
tolkas försiktigt på departementsnivå.
Härutöver ger granskningen i denna del inte anledning till något uttalande
från utskottet.
UTSKOTTETS ANMÄLAN 2007/08:KU10
67

Reservationer
Följande reservation har avgivits. I rubriken anges inom parentes vilket
avsnitt i utskottets granskning som behandlas i reservationen.
Regeringens handläggning av notifiering och avnotifiering av
statsstödsärenden (avsnitt 5)
av Berit Andnor (s), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson (s), Billy
Gustafsson (s), Phia Andersson (s), Mikael Johansson (mp) och Mats Einarsson
(v).
Ett statsråd har alltid det yttersta ansvaret för en fungerande kommunikation
vad gäller statsstödsärenden inom sitt område. Kontakter via telefon
och e-post mellan Regeringskansliet och kommissionen i statsstödsärenden
kan ha fördelar, då de förenklar kontakterna myndigheter emellan samt möjliggör
för det berörda medlemslandet att vidta nödvändiga åtgärder och
även tillföra kommissionen ytterligare upplysningar i ett statsstödsärendes
handläggning. Vi vill emellertid påminna om de krav som gällande bestämmelser
ställer på tjänsteanteckningar. Vi framhåller betydelsen av att det
framöver i beredningen av statsstödsärenden, och särskilt i fall där avgörande
sakuppgifter lämnas muntligen, framförs till uppgiftslämnaren att det
för svensk del är av avgörande vikt att besked även lämnas i skriftlig
form. Från offentlighetssynpunkt är det en fördel om beredningsarbetet
och beslutsfattandet kan grundas på dokumenterat underlag, inklusive tjänsteanteckningar
. Skriftliga meddelanden underlättar även kommunikationen
och informationsspridningen inom Regeringskansliet.
Den bristande dokumentationen i statsstödsärendet om utvecklingen av
småskalig livsmedelsproduktion ger anledning till en kritisk erinring om
att informella kontakter mellan Regeringskansliet och kommissionen inte
får medföra att dokumenteringen av enskilda ärendens beredning uteblir.
Vi betonar att omsorgsfull dokumentation utgör en nödvändig förutsättning
för en efterföljande kontroll. Enligt vår uppfattning riskerar avsaknaden av
skriftligt berednings- och beslutsunderlag att försvåra insynen i Regeringskansliets
och regeringens arbete och beslutsfattande.
Det är enligt vår mening av betydelse att, i de fall notifieringen av ett
statsstödsärende har föregåtts av ett riksdagsbeslut, även återkallelsen av
notifieringen bör bli föremål för riksdagens behandling. Vi vill även
betona vikten av att statsstödsärenden bereds med sådana tidsramar att det
inte uppstår risk för att ett riksdagsbeslut träds för när genom att en notifiering
återkallas.
Vi välkomnar Statsrådsberedningens översyn av Regeringskansliets riktlinjer
för beredning av ärenden som rör Europeiska gemenskapens statsstödsregler
. Vi anser att det vore önskvärt att Regeringskansliet i sina
2007/08:KU10
68

riktlinjer behandlar processer vid återkallelser av anmälningar om statsstödsärenden
med samma pregnans som de processer som gäller anmälningar
av statsstödsärenden.
RESERVATIONER 2007/08:KU10
69

Utredningsmaterial
Bilaga 1.1
2007/08:KU10
70

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
71

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
72

Bilaga 1.2
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
73

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
74

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
75

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
76

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
77

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
78

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
79

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
80

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
81

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
82

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
83

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
84

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
85

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
86

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
87

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
88

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
89

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
90

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
91

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
92

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
93

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
94

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
95

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
96

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
97

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
98

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
99

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
100

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
101

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
102

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
103

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
104

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
105

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
106

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
107

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
108

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
109

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
110

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
111

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
112

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
113

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
114

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
115

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
116

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
117

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
118

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
119

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
120

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
121

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
122

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
123

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
124

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
125

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
126

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
127

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
128

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
129

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
130

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
131

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
132

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
133

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
134

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
135

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
136

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
137

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
138

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
139

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
140

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
141

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
142

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
143

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
144

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
145

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
146

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
147

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
148

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
149

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
150

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
151

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
152

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
153

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
154

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
155

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
156

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
157

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
158

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
159

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
160

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
161

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
162

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
163

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
164

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
165

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
166

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
167

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
168

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
169

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
170

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
171

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
172

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
173

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
174

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
175

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
176

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
177

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
178

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
179

Bilaga 2.1
2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
180

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
181

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
182

Bilaga 2.2
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
183

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
184

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
185

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
186

Bilaga 2.3
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
187

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
188

Bilaga 4.1
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
189

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
190

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
191

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
192

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
193

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
194

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
195

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
196

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
197

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
198

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
199

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
200

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
201

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
202

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
203

Bilaga 5.1
Beskrivning av samtliga sju fall av återkallelser av anmälningar av
statsstödsärenden under perioden 1999–2007
Nedan följer en beskrivning av de sju anmälningar av statsstödsärenden
som hittills har varit föremål för återkallelser. Beskrivningarna nedan är i
samtliga fall grundade i uppgifter från allmänna handlingar ur statsstödsärendenas
följande akter:
1. Gällande fallet med Utveckling av småskalig livsmedelsproduktion
(stödordning N205/2002) hämtades underlaget från akt Jo2002/836.
2. Gällande fallet med Stöd inom fiskesektorn med beteckningen Ersättning
för tillfälligt upphörande av verksamhet (stödordning: nummer
saknas) hämtades underlaget från akt Jo2003/1464.
3. Gällande fallet med Stöd inom Särskilda stödåtgärder på grund av stormen
Gudrun (stödordning N310/05 sedermera N185/06) hämtades
underlaget från akt N2005/5241/NL.
4. Gällande fallet med Funktionstest av lantbrukssprutor (stödordning
N219/06) hämtades underlaget från akt Jo2006/1111.
5. Gällande fallet med Lagen om skatt på flygresor (stödordning
N285/06) hämtades underlaget från akt N2006/3686/NL.
6. Gällande fallet med Nedsättning av koldioxidskatt (stödordning
N347/06) hämtades underlaget från akt N2006/5302/NL.
7. Gällande fallet med Driftsstödet till dagstidningar (stödordning
N386/06) hämtades underlaget från utskottets granskning under våren
2007 (bet. 2006/07:KU20 bilaga A 3.6.1–3.6.5 del 2 s. 238–304) som
innehåller uppgifter från akt N2006/4857/NL.
1. Utveckling av småskalig livsmedelsproduktion (stödordning
N205/2002)
Av de allmänna handlingarna i statsstödsärendets akt (Jo2002/836) framgår
att Regeringskansliet skickade anmälan (s.k. notifiering) enligt EG-fördragets
artikel 88.3 rörande ny stödordning med avseende på stöd för utveckling
av småskalig livsmedelsproduktion till kommissionen den 15 mars
2002. Notifieringen undertecknades av rättschefen i Jordbruksdepartementet.
Den 29 maj 2002 inkom till Jordbruksdepartementet, via fax från Brysselrepresentationen,
en skrivelse med begäran från kommissionen om ytterligare
upplysningar. Skrivelsen ställde två frågor som rörde de subventionerade
tjänsterna som stödet syftade till. Kommissionen angav svarstiden till
fyra veckor.
Den 18 juni 2002 överlämnades en skrivelse från Jordbruksdepartementet
via Brysselrepresentationen med en begäran om anstånd med svar med
avseende på de ytterligare upplysningar som kommissionen hemställt.
2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
204

Den 1 september 2003 återkallades anmälan om statligt stöd (med avseende
på stödordning N205/2002) genom en skrivelse från Jordbruksdepartementet
via Brysselrepresentationen till kommissionen. I skrivelsen anges
att den anmälda stödåtgärden inte kommer att genomföras och att några
medel inte har utbetalats. Skrivelsen undertecknades av den tillförordnade
rättschefen i Jordbruksdepartementet.
2. Stöd inom fiskesektorn med beteckningen Ersättning för tillfälligt
upphörande av verksamhet (stödordning: nummer saknas)
Av de allmänna handlingarna i statsstödsärendets akt (Jo2003/1464) framgår
att regeringen skickade en anmälan enligt EG-fördragets artikel 88.3
till kommissionen den 12 juni 2003 med anledning av åtgärden om statligt
stöd inom fiskesektorn med beteckningen Ersättning för tillfälligt upphörande
av verksamhet. Denna notifiering återkallades genom skrivelse av
den 19 juni 2003 i samband med att åtgärden i stället anmäldes enligt artikel
16 i rådets förordning (EG) 2792/1999 om föreskrifter och villkor för
gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn. Både notifieringen och återkallelsen
undertecknades av rättschefen i Jordbruksdepartementet. Det
snabba förloppet mellan notifiering och avnotifiering förklarar avsaknaden
av stödordningsnummer. Förloppet förklaras av att det statliga stödet egentligen
skulle ha anmälts i första taget med stöd av bestämmelser i rådets
förordning (EG) 2792/1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens
strukturstöd inom fiskesektorn.
3. Särskilda stödåtgärder på grund av stormen Gudrun (stödordning
N310/05 sedermera N185/06)
Med anledning av den naturkatastrof som drabbade södra Sverige, särskilt
södra och mellersta Götaland, tidigt i januari 2005, då stormen Gudrun
förstörde stora mängder virke lämnade regeringen proposition 2005/06:44
med förslag om bl.a. dieselskattebefrielse för skogsbruksmaskiner, stöd för
lagring av stormfällt virke, skattereduktion för virke från stormfälld skog
vid 2006–2008 års taxeringar samt slopade ban- och farledsavgifter. De
föreslagna åtgärderna var emellertid att betrakta som statliga stöd enligt
artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget. Åtgärderna, däribland skattereduktionen,
skulle sålunda notifieras hos och godkännas av Europeiska kommissionen
innan de kunde beslutas och träda i kraft. I enlighet med riktlinjer
från cirkulär 11 noterades detta i regeringens proposition (prop. 2005/06:
44) och skatteutskottets betänkande (bet. 2005/06:SkU14). Långt innan
regeringen lämnade sin proposition i ämnet hölls, den 16 februari 2005, ett
möte mellan tjänstemän från Sveriges Brysselrepresentation och Regeringskansliet
samt tjänstemän från EG-kommissionen. Mötets syfte var bl.a. att
diskutera principer för notifiering, handläggningsförhållanden (inte minst
vid kommissionen, där inte mindre än tre generaldirektorat var berörda av
notifieringsärendet) och underlaget till anmälan.

Mötet på tjänstemannanivå
föranleddes inte minst på grund av statsstödsärendets komplicerade
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
205

tekniska karaktär. Av de allmänna handlingarna i statsstödsärendets akt
(N2005/5241/NL) framgår att regeringen den 10 juni 2005 notifierade fyra
av stödpaketets åtgärder till kommissionen. Anmälan om stödordningarna
innehöll inte mindre än 14 bilagor, däribland lagrådsremisser, relevanta förordningar
och lagar.
Kompletterande skrivelser skickades från Näringsdepartementet till kommissionen
den 6 juli 2007. Den 9 september 2005 skickade kommissionen
en skrivelse med begäran om ytterligare upplysningar som besvarades av
regeringen, via Brysselrepresentationen, den 17 oktober 2005. I sin svarsskrivelse
påpekade regeringen bl.a. både att det anmälda direktstödet i
form av skattereduktion till drabbade skogsägare var beroende av beslut i
riksdagen under innevarande år och att dieselskattebefrielsen skulle tillämpas
inom ramen för kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12
januari 2001 om tillämpning av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på
stöd av mindre betydelse. Regeringen hemställde därför i skrivelsen från
den 17 oktober 2005 om att denna del av anmälan skulle behandlas med
förtur. Den 4 november 2005 inkom regeringen med ytterligare en skrivelse
till kommissionen där regeringen, i syfte att tillåta det anmälda
direktstödet i form av skattereduktion till drabbade skogsägare att behandlas
i ett förtursförfarande, återkallade den del av anmälan som avsåg
stödet för lagring av stormfällt virke samt slopande av ban- och farledsavgifter
. Beslutet att återkalla delar av notifieringen fattades av dåvarande
statsrådet Ulrica Messing efter det att kommissionens tjänstemän tydligt
påtalat att behandlingen skulle underlättas om delar av anmälan avnotifierades
(bet. 2006/07:KU20 del 2 s. 254).
Den 8 december 2005 meddelade kommissionen via Brysselrepresentationen
att direktstödet (skattereduktion) till drabbade skogsägare var förenligt
med EG-fördraget. I och med kommissionens beslut avslutades ärendet
kring stödordningen N310/05.
Den 14 februari 2006 inkom regeringen till Brysselrepresentationen (för
vidarebefordran till kommissionen) med en förnyad anmälan enligt artikel
88.3 i EG-fördraget, där både stöd för lagring av stormfällt virke och slopande
av ban- och farledsavgifter anmäldes som stödåtgärder. Kommissionen
registrerade den nya anmälan om stödordning N185/06 den 22 mars
2006. Den 23 maj 2006 inkom till Näringsdepartementet, via fax från Brysselrepresentationen,
en skrivelse med begäran från kommissionen om ytterligare
upplysningar kring anmälan av stödordning N185/06. Frågorna som
kommissionen riktade till svenska myndigheter behandlade främst risken
för överkompensation samt bedömningen av kostnads- och ersättningsnivåer
med avseende på stöd för transportavgifter och lagringsstöd. Den 26
juni 2006 skickade regeringen sitt svar, via Brysselrepresentationen, på
kommissionens begäran om ytterligare upplysningar. Regeringens svarsskrivelse
undertecknades av rättschefen i Näringsdepartementet.
2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
206

Den 8 augusti 2006 inkom en av kommissionens handläggare med ett epostmeddelande
direkt till ansvarig tjänsteman vid Näringsdepartementet
där kommissionen meddelade att ett utkast om positivt beslut förelåg men
att kommissionen önskade ett förtydligande på en teknisk fråga innan den
officiellt kunde godkänna stödordning N185/06. Den tekniska frågeställningen
rörde de stödberättigade kostnaderna i lagringsstödet såsom den
uttrycks i 2–7 §§ i förordningen (2005:229) om tillfälligt stöd för lagring
av virke. Ansvarig tjänsteman vid Näringsdepartementet skickade ett e-postmeddelande
direkt till kommissionens tjänsteman den 17 augusti 2006
med regeringens svarsskrivelse bifogad. Svarsskrivelsen undertecknades av
Näringsdepartementets rättschef. Svarsskrivelsen innehöll en underrättelse
om att regeringen avsåg att snarast möjligt göra ett förtydligande i berörda
delar av förordningen (2005:229) om tillfälligt stöd för lagring av virke
samt ett utkast till förändrad lydelse av förordningstexten.
Den 3 oktober 2006 meddelade kommissionen via Brysselrepresentationen
att stödordning N185/06 innefattande lagrings- och transportstöd är
förenlig med EG-fördraget.
4. Funktionstest av lantbrukssprutor (stödordning N219/06)
Av de allmänna handlingarna i statsstödsärendets akt (Jo2006/1111) framgår
att Regeringskansliet skickade anmälan (s.k. notifiering) enligt EGfördragets
artikel 88.3 rörande ny stödordning med avseende på
funktionstest av sprututrustning som används i jordbruket till kommissionen
den 3 april 2006. Notifieringen innehöll förutom det standardiserade
anmälningsformuläret åtta bilagor. Bland dessa återfinns förordningen
(1987:1179) om statsbidrag för funktionstest av lantbrukssprutor, Statens
jordbruksverks föreskrifter (2006:18) om statsbidrag m.m. för funktionstest
av lantbrukssprutor, utdrag ur Jordbruksverkets regleringsbrev för 2006
samt vetenskapliga artiklar som bakgrund till stödåtgärdens miljönytta.
Den 18 maj 2006 inkom till Jordbruksdepartementet, via fax från Brysselrepresentationen
, en skrivelse med begäran från kommissionen om ytterligare
upplysningar. Skrivelsen ställde inga egentliga frågor utan bestod av
en preliminär bedömning där kommissionen ifrågasatte om den notifierade
stödåtgärden uppfyller kraven för statligt stöd till jordbrukssektorn. I stället
gjorde kommissionen den bedömningen att stödet utgjorde ett s.k.
driftsstöd. Kommissionens skrivelse uppmanade svenska myndigheter att
ändra den notifierade stödåtgärden eller föreslå en annan legal grund enligt
vilken åtgärden kunde godkännas. I brist på detta ombads de svenska myndigheterna
att överväga att återkalla notifieringen. Tidsfristen för att
inkomma med svar på kommissionens frågor var fyra veckor efter datum
för den svenska versionen av skrivelsen.
Den 24 maj 2006 skickade regeringen en skriftlig återkallelse till kommissionens
generalsekretariat för jordbruk. Återkallelsen var underskriven
av chefen för rättssekretariatet på Jordbruksdepartementet.
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
207

5. Lagen om skatt på flygresor (stödordning N285/06)
I proposition 2005/06:190 om skatt på flygresor noterades inför den eventuella
införseln av en skatt på flygresor att Europeiska kommissionen ännu
inte hade avgivit något beslut angående om de regionalpolitiska undantagen
i förslaget var att anse som tillåtet statsstöd eller inte (i enlighet med
artikel 87.1 i EG-fördraget). I skatteutskottets betänkande (bet. 2005/06:
SkU34) noterades att regeringen nyligen hade lämnat in en ansökan om
statsstödsgodkännande av de föreslagna undantagen från lagen. Riksdagen
beslutade i juni 2006 (rskr. 2005/06:354) att reglerna avseende skatten på
flygresor skulle träda i kraft den dag som regeringen bestämmer i avvaktan
på besked från kommissionen i statsstödsärendet.
Av de allmänna handlingarna i statsstödsärendets akt (N2006/3686/NL)
framgår att Regeringskansliet skickade en anmälan enligt EG-fördragets
artikel 88.3 rörande ny stödordning: skattebefrielse för vissa flygresor
enligt 4 § lagen om skatt på flygresor till kommissionen den 5 maj 2006.
Notifieringen innehöll två bilagor: (1) Närmare upplysningar om den planerade
stödordningen som ska lämnas i enlighet med relevanta formulär
såsom anges i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21
april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om
tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget samt (2) regeringens
proposition (2005/06:190) med kompletterande information om det planerade
statsstödet. Notifieringen skrevs under av rättschefen i Näringsdepartementet
. Kommissionen bekräftade samma dag som notifieringen skickades
att man hade mottagit anmälan av stödprogrammet. Kommissionen meddelade
att den av artikel 4.5 i den s.k. procedurförordningen (EG) nr
659/1999 stipulerade tidsfristen på två månader för kommissionens preliminära
granskning av stödordningen (N285/06) började löpa fr.o.m. den 8
maj 2006.
Den 30 juni 2006 inkom kommissionen, via Brysselrepresentationen,
med en begäran om nödvändiga ytterligare upplysningar i enlighet med
artikel 5.1 i procedurförordningen. Begäran bestod av sex grupper av frågor
som berörde bekräftelsen av stödordningens utformning, definition av
stödområden samt konkurrensen på den svenska flygmarknaden. Kommissionens
begäran om ytterligare underlag delades till berörda tjänstemän
inom Finansdepartementet och Näringsdepartementet och diariefördes hos
Näringsdepartementet den 4 juli 2006. Tidsfristen för att inkomma med
svar på kommissionens frågor sattes till två månader.
Den 24 augusti 2006 ansökte regeringen via e-post om förlängning av
tidsfristen för att besvara kommissionens begäran om ytterligare upplysningar
till den 25 september 2006. Samma dag bekräftade kommissionen
via e-post att tidsfristen förlängdes i enlighet med regeringens begäran.

Den 21 september 2006 ansökte regeringen på nytt via e-post om förlängning
av tidsfristen till den 1 november 2006. Kommissionen beviljade på
nytt tidsfristens förlängning i enlighet med regeringens hemställan.
2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
208

Den 16 oktober 2006 presenterades regeringens budgetproposition
2006/07:1 i vilken regeringen föreslog att lagen (2006:909) om skatt på
flygresor skulle upphävas. Den 19 oktober 2006 kontaktade handläggare
från Finansdepartementet via telefon ansvarig handläggare hos Näringsdepartementet
och hemställde om att notifieringen skulle återkallas. Samma
dag skickade regeringen direkt till kommissionens generalsekretariat en
skriftlig återkallelse. Återkallelsen var underskriven av rättschefen i Näringsdepartementet.
Bekräftelse på återkallelsen meddelades regeringen via Brysselrepresentationen
den 15 november 2006 och diariefördes den 17
november 2006. Den 6 december 2006 beslutade riksdagen att anta regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (2006:909) om skatt på flygresor
(bet. 2006/07:FiU1, rskr. 2006/07:9) med innebörden att lagen om skatt på
flygresor skulle utgå.
6. Nedsättning av koldioxidskatt (stödordning N347/06)
Regeringens budgetproposition för budgetåret 2006 innehöll förslag om att
slopa koldioxidskatten för bränslen som förbrukas i anläggningar som
omfattas av EU:s utsläppshandel (prop. 2005/06:1 avsnitt 3.11 och 5.5.2).
Riksdagen beslutade att kommissionens godkännande bör avvaktas innan
lagförslaget om slopad och sänkt koldioxidskatt för den handlande sektorn
kunde antas (bet. 2005/06:FiU1, rskr. 2005/06:34). I 2006 års vårproposition
(2005/06:100) föreslog regeringen att åtgärden skulle senareläggas
(avsnitt 1.9). Riksdagen godkände regeringens förslag om att det planerade
avskaffandet av koldioxidskatten i den handlande sektorn senarelades till
den 1 januari 2007 (prop. 2005/06:100, bet. 2005/06:FiU20, rskr. 2005/06:
369).
Av de allmänna handlingarna i statsstödsärendets akt (N2006/5302/NL)
framgår att regeringen anmälde det planerade statsstödet den 6 juni 2006
till kommissionen. Notifieringen innehöll fem bilagor. Bland dessa finns
utdrag ur budgetproposition 2005/06:1 och vårproposition 2005/06:100
samt bilagor som utförligt beskriver stödordningen. Notifieringen skrevs
under av rättschefen i Näringsdepartementet. Kommissionen bekräftade
samma dag som notifieringen skickades att den hade mottagit anmälan av
stödprogrammet. Kommissionen meddelade att den av artikel 4.5 i procedurförordningen
stipulerade tidsfristen på två månader för kommissionens
preliminära granskning av stödordningen (N347/06) började löpa fr.o.m.
den 7 juni 2006.
Den 10 juli 2006 inkom kommissionen med en skrivelse med begäran
om ytterligare upplysningar. Kommissionen begärde bl.a. att regeringens
stödordning skulle begränsas i tid och att svenska myndigheter på ett tydligare
sätt skulle utveckla sina resonemang kring stödordningens eventuella
förenlighet med EG-fördraget. Den 12 juli begärde regeringen förlängd tid
för att lämna svar på kommissionens frågor till den 8 september 2006, vilket
godkändes av kommissionen. Den 8 november beslutade kommissionen
att inleda ett s.k. formellt granskningsförfarande mot Sverige i detta
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
209

specifika statsstödsärende. Underhandskontakter med kommissionen
pekade på att den ansåg sig, med gällande statsstödsregelverk, inte kunna
ge ett statsstödsgodkännande som innebar att den kvarvarande skatten
kunde möta EU:s minimiskattenivåer.
I enlighet med artikel 6.1 i procedurförordningen uppmanades Sverige
att inom en månad inkomma med synpunkter och upplysningar som kunde
bidra till bedömningen av stödet. Regeringen inkom med en skrivelse den
19 december 2006. Genom en skrivelse den 5 juli 2007 återkallade regeringen
Sveriges anmälan om stödordningen. Kommissionen översände den
24 augusti 2007 sitt beslut att avsluta det formella granskningsförfarandet.
7. Driftsstöd till dagstidningar (stödordning N386/06)
Våren 2006 behandlade riksdagen den dåvarande regeringens proposition
2005/06:201 Morgondagens nyheter – nya villkor för driftsstödet till dagstidningar
(bet. 2005/06:KU40). Riksdagen följde utskottets bedömning
(rskr. 2005/06:367) om att med vissa ändringar godkända regeringens förslag
med avseende på presstödsförordningen (1990:524). Enligt riksdagens
beslut skulle de ändrade reglerna träda i kraft den 1 januari 2007. I propositionen
anförde regeringen dels att den avsåg att anmäla förändringarna
till kommissionen och att dessa förutsatte ett godkännande från kommissionen
, dels att ifall kommissionens behandling av ärendet innebar att tidpunkten
för ikraftträdandet behövde ändras avsåg regeringen att återkomma till
riksdagen (prop. 2005/06:201 s. 24).
Av utredningsmaterialet i konstitutionsutskottets granskning av regeringens
handläggning av presstödet (bet. 2006/07:KU20 bilaga A 3.6.1–3.6.5
del 2 s. 238–304) och uppgifter från de allmänna handlingarna i statsstödsärendets
akt (N2006/4857/NL) framgår att regeringen anmälde det planerade
statsstödet den 20 juni 2006 till kommissionen. Anmälan innehöll
bl.a. presstödsförordningen, ändringar i densamma samt upplysningar om
driftsstödet till dagstidningar. Kommissionen meddelade att den av artikel
4.5 i procedurförordningen stipulerade tidsfristen på två månader för kommissionens
preliminära granskning av stödordningen (N386/06) började
löpa fr.o.m. den 21 juni 2006.
Den 14 juli 2006 skickade kommissionen, via Brysselrepresentationen,
en skrivelse till Näringsdepartementet med begäran om ytterligare upplysningar
. Frågorna i skrivelsen gällde bl.a. stödordningens syfte, presstödsnämndens
status och möjlighet att överklaga dess beslut, stödberättigade
kostnader för stödordningen, olika förutsättningar för att hög- eller medelfrekventa
dagstidningar ska vara berättigade till ”allmänt driftsstöd”, grunden
för att särbehandla storstadstidningar, skälen till att driftsstöd kan
lämnas för tidningar som distribueras utomlands och förändringar i den
sammanlagda stödnivån efter ändringar i förhållande till den nuvarande ordningen
. Kommissionen begärde svar på frågorna inom 20 dagar från
mottagandet av skrivelsen.
2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
210

Med en skrivelse daterad den 19 juli 2006 till kommissionen begärde
Sverige förlängd svarstid till den 8 september 2006, vilket kommissionen
accepterade nästa dag. Med en skrivelse av den 22 augusti 2006 till kommissionen
översände Sverige kompletterande upplysningar i det aktuella
ärendet med anledning av kommissionens skrivelse av den 14 juli 2006.
Till skrivelsen bifogades en promemoria med svar på kommissionens frågor
. I promemorian redogjordes för stödordningens syfte, stödordningens
utformning och stödets påverkan på handelsvillkoren.
Med en skrivelse av den 24 augusti 2006 till Brysselrepresentationen
bekräftade kommissionen att den hade mottagit skrivelsen av den 22
augusti 2006. Kommissionen meddelade att den nya tidsfristen på två månader
började löpa den 23 augusti 2006.
Den 11 september 2006 ställde en tjänsteman vid kommissionen via epost
ytterligare ett antal frågor till en tjänsteman vid Näringsdepartementet.
Frågorna vidarebefordrades den 13 september 2006 till en tjänsteman
vid Utbildnings- och kulturdepartementet. Den 14 september 2006 översände
tjänstemannen vid Utbildnings- och kulturdepartementet sina svar på
frågorna till tjänstemannen vid Näringsdepartementet som i sin tur, via epost,
översände svaren till tjänstemannen vid kommissionen. Senare
samma dag, den 14 september 2006, ställde tjänstemannen vid kommissionen
ytterligare en fråga via e-post till tjänstemannen vid Näringsdepartementet.
Frågan vidarebefordrades nästföljande dag till tjänstemannen vid
Utbildnings- och kulturdepartementet, som samma dag utformade ett svar
på frågan. Dagen därpå, den 15 september 2006, översände tjänstemannen
vid Näringsdepartementet via e-post svaret till tjänstemannen vid kommissionen
. Tjänstemannen vid kommissionen översände samma dag via e-post
ytterligare två frågor till tjänstemannen vid Näringsdepartementet, bl.a. om
Sverige någonsin registrerat eller informerat kommissionen om presstödsförordningen
. Svar på frågorna skickades gemensamt från tjänstemännen
vid Näringsdepartementet och Utbildnings- och kulturdepartementet den 15
respektive 18 september 2006. Den 18 september 2006 avslutades skriftväxlingen
med att tjänstemannen vid kommissionen via e-post bad tjänstemannen
vid Näringsdepartementet att ringa upp för att hon behövde ”veta mer
om detta”.
Den 20 september 2006 meddelade kommissionen per telefon att den ej
kunde ”godkänna det sv. presstödet pga. generellt driftstöd”. Enligt dagboksbladet
i akten skulle ”två parallella procedurer” vara att vänta. Genom
en skrivelse av den 9 oktober 2006 återkallade regeringen notifieringen av
det planerade stödet. Återkallelsen av anmälan om stödordningen skrevs
under av Näringsdepartementets rättschef.
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
211

Bilaga 5.2
2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
212

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
213

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
214

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
215

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
216

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
217

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
218

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
219

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
220

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
221

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
222

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
223

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
224

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
225

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
226

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
227

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
228

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
229

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
230

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
231

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
232

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
233

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
234

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
235

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
236

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
237

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
238

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
239

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
240

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
241

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
242

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
243

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
244

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
245

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
246

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
247

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
248

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
249

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
250

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
251

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
252

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
253

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
254

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
255

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
256

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
257

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
258

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
259

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
260

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
261

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
262

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
263

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
264

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
265

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
266

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
267

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
268

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
269

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
270

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
271

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
272

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
273

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
274

Bilaga 5.3
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
275

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
276

Bilaga 6.1
UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
277

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
278

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
279

Bilaga 7.1
2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
280

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
281

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
282

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
283

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
284

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
285

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
286

UTREDNINGSMATERIAL 2007/08:KU10
287

2007/08:KU10 UTREDNINGSMATERIAL
288

Sakregister 2000–2007
2007/08:KU10
289

2007/08:KU10 SAKREGISTER 2000–2007
290

SAKREGISTER 2000–2007 2007/08:KU10
291

2007/08:KU10 SAKREGISTER 2000–2007
292

SAKREGISTER 2000–2007 2007/08:KU10
293

2007/08:KU10 SAKREGISTER 2000–2007
294

SAKREGISTER 2000–2007 2007/08:KU10
295

2007/08:KU10 SAKREGISTER 2000–2007
296

SAKREGISTER 2000–2007 2007/08:KU10
297

2007/08:KU10 SAKREGISTER 2000–2007
298

Tryck: Elanders, Vällingby 2008
SAKREGISTER 2000–2007 2007/08:KU10
299