Finansutskottets betänkande 2007/08:FiU7 | |
Ny lagstiftning om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 2006/07:128 Ny lagstiftning om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar även 41 motioner med 46 motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 2007.
I propositionen föreslås en ny lag om offentlig upphandling (den klassiska lagen), en ny lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningslagen) samt ett antal följdändringar i annan lagstiftning. Samtidigt föreslås att den nuvarande lagen om offentlig upphandling (LOU) ska upphävas. Regeringens lagförslag har huvudsakligen sin grund i två EG-direktiv från 2004 om offentlig upphandling (2004/18/EG) respektive upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (2004/17/EG). Förslagen i propositionen syftar till att genomföra direktivens regler och genomföra de materiella ändringar som följer av direktiven i svensk lagstiftning.
Regeringen föreslår att det införs en skyldighet för den upphandlande myndigheten respektive den upphandlande enheten att utesluta en leverantör från ett upphandlingsförfarande om denne enligt en lagakraftvunnen dom gjort sig skyldig till viss brottslighet.
Vidare föreslår regeringen att nya regler om förhandsannonsering införs. Den upphandlande myndigheten respektive upphandlande enheten kan offentliggöra en förhandsannons på upphandlarprofilen, en sammanställning med uppgifter om pågående upphandlingar m.m. som är tillgänglig på Internet. Nuvarande bestämmelser om tidsfrister för att komma in med ett anbud eller en ansökan om anbud kompletteras, och det införs en möjlighet att förkorta tidsfristerna om annons, och förfrågningsunderlag tillhandahålls elektroniskt.
Regeringen föreslår att det i de båda nya lagarna tas in bestämmelser om möjlighet att ta sociala hänsyn och miljöhänsyn vid upphandling med utgångspunkt i bestämmelser i EG-direktiven.
Direktivet för den klassiska sektorn innehåller regler om ramavtal. Regeringen föreslår att bestämmelser om ramavtal införs i den nya lagen om offentlig upphandling (klassiska lagen). Ramavtal kan användas på två alternativa sätt. Om ramavtalet innehåller samtliga villkor för leverans enligt avtalet kan kontrakt tilldelas i enlighet med avtalets villkor. Om inte samtliga villkor fastställts i ramavtalet ska tilldelning ske först efter det att en förnyad konkurrensutsättning gjorts.
Regeringen föreslår vidare att huvudregeln om affärsmässighet i 1 kap. 4 § LOU ersätts av en bestämmelse som närmare anknyter till de principer för tilldelning av kontrakt som fastställs i direktiven. Någon ändring i sak i förhållande till vad som nu gäller är, enligt propositionen, inte avsedd.
Det föreslås att de nya lagarna ska innehålla bestämmelser om upphandling som inte omfattas av direktivens bestämmelser, i likhet med LOU. Bestämmelserna i direktiven om ramavtal och om uteslutning av leverantörer som gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet föreslås tillämpas även vid dessa upphandlingar. Därutöver föreslås i övrigt inte några sakliga ändringar i förhållande till de tidigare reglerna. Det framgår dock av propositionen att beredning pågår på detta område i syfte att framställa ändringsförslag i en senare proposition till riksdagen.
Direktivet för försörjningssektorerna omfattar inte längre telekommunikationssektorn. Däremot gäller det numera även för posttjänster. I propositionen föreslås ändringar som avspeglar den nya ordningen. För de sektorer som omfattas av försörjningslagen ska, enligt regeringens förslag, verksamhetsområden där öppen och fri konkurrens råder kunna undantas från lagens tillämpningsområde. Det är Europeiska kommissionen som, efter ansökan av en enskild upphandlande enhet, ska fastställa huruvida en viss verksamhet är konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008, med ett undantag. Regeringen föreslår att bestämmelserna i försörjningslagen inte ska tillämpas förrän den 1 januari 2009 i fråga om upphandling av verksamheter som omfattar posttjänster.
Utskottet har inget att invända mot de avvägningar som regeringen gör i propositionen och anser att regeringens förslag innebär att EG-direktivens bestämmelser genomförs på ett huvudsakligen tillfredsställande sätt. Utskottet föreslår dock vissa redaktionella ändringar i författningstexterna. Dessutom noterar utskottet att Lagrådet i sitt yttrande över propositionen har uttalat viss kritik mot propositionens utformning och framställt synpunkter på beredningen av lagförslag som avser genomförande av EG-direktiv. Utskottet anser att Lagrådets kritik är befogad och förordar att regeringen beaktar de synpunkter som Lagrådet har framfört.
Med det sagda föreslår utskottet att riksdagen, med vissa redaktionella ändringar, antar regeringens lagförslag.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden som bl.a. handlar om ramavtal, sociala hänsyn och miljöhänsyn, kollektivavtal, ratificering av ILO:s konvention 94, lokal upphandling och små företags möjligheter att medverka vid upphandling, upphandling av hälso- och sjukvård samt utmaningsrätt.
I betänkandet finns 15 reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | Ny upphandlingslagstiftning |
| Riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om offentlig upphandling, med den ändringen att 11 kap. 16 § samt bilagorna 1–4 får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3, b) lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, med den ändringen att 1 kap. 22 §, 2 kap. 2 § samt 19 och 20 §§, 8 kap. 3–6 §§ samt 9 och 10 §§, 9 kap. 4 och 5 §§ samt 12 och 13 §§, 11 kap. 2 § och bilagorna 1–4 får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3, c) lag om upphävande av lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, d) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, e) lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, f) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), g) lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. samt h) lag om ändring i lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2006/07:128. |
2. | Översyn av upphandlingslagstiftningen |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 1. |
Reservation 1 (v)
3. | Ramavtal |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 5. |
Reservation 2 (v)
4. | Miljöhänsyn och sociala hänsyn |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 2, 2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkande 2, 2007/08:Fi203 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s), 2007/08:Fi218 av Luciano Astudillo (s) yrkandena 1–4, 2007/08:Fi222 av Bo Bernhardsson och Margareta Persson (båda s) yrkande 1, 2007/08:Fi223 av Lennart Axelsson (s), 2007/08:Fi226 av Cecilia Widegren (m), 2007/08:Fi242 av Ronny Olander m.fl. (s), 2007/08:Fi243 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (båda s), 2007/08:Fi245 av Karl Gustav Abramsson och Katarina Köhler (båda s), 2007/08:Fi254 av Jennie Nilsson (s), 2007/08:U201 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 10, 2007/08:So383 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5, 2007/08:MJ412 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 7, 2007/08:MJ449 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 15, 2007/08:MJ457 av Anders Ygeman m.fl. (s) yrkande 5 och 2007/08:MJ465 av Per Bolund m.fl. (mp) yrkande 13. |
Reservation 3 (s)
Reservation 4 (v)
Reservation 5 (mp)
5. | Upphandlingskrav vid byggnads- och fastighetsprojekt |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi275 av Margareta Cederfelt (m). |
6. | Etiska krav i Regeringskansliets upphandlingar |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi215 av Carina Hägg (s). |
7. | ILO:s konvention 94 och krav på kollektivavtal |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkandena 3 och 4, 2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkandena 1 och 3, 2007/08:Fi205 av Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson (båda s), 2007/08:Fi219 av Ann-Christin Ahlberg (s), 2007/08:Fi220 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (båda s), 2007/08:Fi221 av Ronny Olander (s), 2007/08:Fi222 av Bo Bernhardsson och Margareta Persson (båda s) yrkande 2, 2007/08:Fi224 av Kerstin Haglö m.fl. (s), 2007/08:Fi225 av Caroline Helmersson-Olsson (s) yrkande 2 och 2007/08:Fi253 av Luciano Astudillo och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (båda s). |
Reservation 6 (s, v)
8. | Viktning av utvärderingskriterier |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 6. |
Reservation 7 (v)
9. | Ny utvärdering av upphandlingslagstiftningen |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 7. |
Reservation 8 (v)
10. | Beställarkompetens och effektivisering av upphandling |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (båda s) yrkande 1 och 2007/08:Fi227 av Britta Rådström och Lars Lilja (båda s). |
11. | Forskning och information om upphandling |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (båda s) yrkandena 2 och 3. |
12. | Lokal upphandling och små företags möjligheter vid upphandling |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (båda s) yrkande 4, 2007/08:Fi204 av Ann-Kristine Johansson och Lars Wegendal (båda s), 2007/08:Fi256 av Tomas Tobé (m) yrkande 2, 2007/08:N247 av Annika Qarlsson (c) yrkande 3 och 2007/08:N367 av Christer Adelsbo m.fl. (s) yrkande 5. |
13. | Åberopande av andra leverantörers resurser |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (båda s) yrkande 5. |
14. | Tillsyn |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (båda s) yrkande 6. |
15. | Ansvaret för underleverantörer |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (båda s) yrkande 7. |
16. | Samordnad upphandling av transporter |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi2 av Christina Axelsson och Marie Nordén (båda s) yrkande 1. |
Reservation 9 (v)
17. | Gemensamma beställningscentraler |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi2 av Christina Axelsson och Marie Nordén (båda s) yrkande 2. |
Reservation 10 (v)
18. | Samordnad teknikupphandling |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:C371 av Jan Lindholm och Karla López (båda mp) yrkande 18. |
Reservation 11 (mp)
19. | Upphandling av mobiltelefoner |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fö213 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 5. |
Reservation 12 (v)
20. | Upphandling av hälso- och sjukvård |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi232 av Birgitta Eriksson (s), 2007/08:Fi252 av Laila Bjurling m.fl. (s), 2007/08:Fi263 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m) och 2007/08:So558 av Ylva Johansson m.fl. (s) yrkande 4. |
Reservation 13 (s)
21. | Upphandling av tolktjänster |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi210 av Eva Olofsson m.fl. (v). |
Reservation 14 (v)
22. | Direktupphandling |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi264 av Hans Backman (fp). |
23. | Utmaningsrätt |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi216 av Jörgen Johansson (c) yrkande 1, 2007/08:Fi239 av Hans Backman (fp) och 2007/08:Fi247 av Tina Acketoft (fp). |
24. | Sanktioner |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi238 av Hans Backman (fp) och 2007/08:Fi256 av Tomas Tobé (m) yrkande 1. |
25. | Insyn i verksamheten hos kommunala entreprenörer |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi225 av Caroline Helmersson-Olsson (s) yrkande 1. |
Reservation 15 (v)
Stockholm den 1 november 2007
På finansutskottets vägnar
Stefan Attefall
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Stefan Attefall (kd), Ulf Sjösten (m), Anna Lilliehöök (m), Sonia Karlsson (s), Lars Elinderson (m), Roger Tiefensee (c), Johan Pehrson (fp), Hans Hoff (s), Peder Wachtmeister (m), Agneta Gille (s), Göran Pettersson (m), Ulla Andersson (v), Tommy Ternemar (s), Emma Henriksson (kd), Mikaela Valtersson (mp), Jörgen Hellman (s) och Christina Zedell (s).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I propositionen 2006/07:128 Ny lagstiftning om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster föreslår regeringen att riksdagen antar en ny lag om offentlig upphandling och en ny lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Dessutom föreslås att den nuvarande lagen om offentlig upphandling ska upphävas samt ett antal följdändringar i annan lagstiftning. Lagförslagen har i huvudsak sin grund i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet).
Förslagen har granskats av Lagrådet.
Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen. Dessutom behandlas i ärendet 46 motionsyrkanden som rör upphandlingsfrågor från den allmänna motionstiden 2007.
De behandlade förslagen återges i bilaga 1 och regeringens lagförslag i bilaga 2.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har beretts tillfälle att inför utskottet föredra sina synpunkter på den föreslagna lagstiftningen. Till utskottet har även inkommit skrivelser i ärendet från SKL, Stockholms läns landsting, Swedish Medtech (Branschorganisationen för medicinteknik) och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI).
Finansdepartementet har till utskottet inkommit med förslag till tekniska justeringar av lagtexter. Utskottet föreslår med anledning av detta vissa ändringar i lagförslagen. Dessa ändringar framgår av bilaga 3.
Utskottets överväganden
Bakgrund
2004 års EG-direktiv om offentlig upphandling
De tre tidigare direktiven för den klassiska sektorn (byggentreprenader, varor och tjänster) har sammanförts till ett direktiv, och det har gjorts redaktionella ändringar i syfte att göra bestämmelserna mer lättlästa. De har omstrukturerats på ett sätt som mer kronologiskt följer upphandlingsprocessen och varje artikel har försetts med en egen rubrik.
Direktivet för försörjningssektorerna täcker upphandling inom vatten, energi, transporter och posttjänster. Direktivet ges ett ändrat tillämpningsområde genom att det inte längre gäller för telekommunikationssektorn, medan däremot posttjänster förts in som en ny sektor.
Medlemsstaterna ska ha genomfört EG-direktiven senast 21 månader efter det att de trätt i kraft, vilket innebär att bestämmelserna i direktiven borde ha införts i Sverige senast i januari 2006.
Nyheter i direktiven
Direktiven inför nya tröskelvärden. Tröskelvärdena har senare ändrats genom att en ny EG-förordning har antagits.
Elektronisk överföring medges i all kommunikation inom offentlig upphandling.
De anbudsgivare och anbudssökande, som dömts för vissa brott såsom bestickning, bedrägeri riktat mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen samt penningtvätt ska uteslutas från att delta i upphandlingsförfarandet.
Enligt de tidigare direktiven skulle grunderna för ett tilldelningsbeslut, de s.k. tilldelningskriterierna, anges i annonsen eller förfrågningsunderlaget endast om det var möjligt. Enligt de nya direktiven ska varje kriteriums vikt anges i annonsen eller förfrågningsunderlaget.
Genom de nya direktiven har bestämmelser om användning av ramavtal införts även vid upphandling inom den klassiska sektorn. Tidigare fanns bestämmelser om ramavtal endast inom försörjningssektorerna.
Nya regler om inköpscentraler införs. Med inköpscentraler avses upphandlande myndigheter eller enheter som anskaffar varor eller tjänster avsedda för andra sådana myndigheter eller enheter.
Ett helt nytt förfarande har införts i direktivet inom den klassiska sektorn, s.k. konkurrenspräglad dialog.
Avtal som innebär att ersättningen för tjänsterna utgörs av rätten att nyttja tjänsten, tjänstekoncessioner, undantas från direktivens tillämpningsområde.
Nya regler i direktivet ger myndigheterna och enheterna rätt att använda sig av elektroniska auktioner i vissa fall.
Det införs nya regler om s.k. dynamiska inköpssystem i direktiven. Det är ett system för helt elektronisk upphandling, enligt fastställda urvalskriterier, av vissa vanliga, allmänt tillgängliga varor under en definierad tidsperiod.
Reglerna om ramavtal, inköpscentraler, konkurrenspräglad dialog, elektroniska auktioner och dynamiska inköpssystem är inte obligatoriska att genomföra i nationell lagstiftning. Medlemsstaterna kan således välja att avstå från att införa dem.
Rättsmedelsdirektiven
Det finns två direktiv om rättsmedel vid överträdelser av reglerna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, 89/665/EEG respektive 92/13/EEG (rättsmedelsdirektiven).
Rättsmedelsdirektiven är föremål för översyn av Europeiska kommissionen. Direktiven reglerar rätten till skadestånd och rätten att överklaga beslut om upphandling.
Utredningsarbete i Sverige
Upphandlingsutredningen
Regeringen beslutade i april 2004 att tillkalla en särskild utredare (dir. 2004:47) med uppdrag att lämna förslag till hur de två nya EG-direktiven om offentlig upphandling ska genomföras i svensk rätt. I april 2005 beslutade regeringen att ge utredningen tilläggsdirektiv (dir. 2005:39). Enligt utredningsdirektiven ska utredaren lämna förslag till de författningsändringar som är nödvändiga och övriga åtgärder som direktivet kan ge anledning till. Utredaren är i övrigt fri att lämna de förslag som utredningsarbetet kan föranleda. Utredningen avgav ett delbetänkande den 15 mars 2005 (Nya upphandlingsregler, SOU 2005:22) och redovisade sitt uppdrag slutligt den 20 mars 2006 (Nya upphandlingsregler 2, SOU 2006:28).
Affärsmässighet
I det delbetänkande som avgavs den 15 mars 2005 (Nya upphandlingsregler, SOU 2005:22) föreslår utredningen att begreppet affärsmässighet utmönstras ur 1 kap. LOU, och att motsvarande bestämmelse utformas i enlighet med den nya bestämmelsen i EG-direktiven.
Miljökrav och sociala krav vid upphandling
I det slutbetänkande som avgavs den 20 mars 2006 (Nya upphandlingsregler 2, SOU 2006:28) konstaterar utredningen att EG-rätten inte uppställer några hinder mot att införa bestämmelser som innebär att den upphandlande enheten bör ställa miljökrav eller sociala krav. Utredningen föreslår att bestämmelser förs in i LOU, enligt vilka upphandlande enheter bör ställa miljökrav och sociala krav vid upphandling, i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art.
ILO:s konvention nr 94
Konvention 94 från ILO (Internationella arbetsorganisationen) rör arbetsvillkor i kontrakt där en offentlig myndighet är part. I det slutbetänkande som avgavs den 20 mars 2006 (Nya upphandlingsregler 2, SOU 2006:28) uttalar utredningen att det får anses osäkert om en tillämpning av de krav som ställs i ILO–konventionen är förenliga med upphandlingsdirektiven och andra gemenskapsrättsliga regler. Utredningen tar inte ställning till huruvida en svensk ratifikation av konventionen ändå kan vara lämplig.
Konkurrenspräglad dialog, dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
Upphandlingsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande att bestämmelser om konkurrenspräglad dialog införs i den klassiska lagen (även vid upphandling under tröskelvärdena), att möjligheten öppnas att använda dynamiska inköpssystem (utan begränsning till upphandling över tröskelvärdena) samt att det även öppnas möjlighet att använda elektroniska auktioner utan begränsning till upphandling över tröskelvärdena.
Fast gränsbelopp för direktupphandling
Upphandlingsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande att ett fast gränsbelopp för direktupphandling ersätter uttrycket ”lågt värde”. Inom den klassiska sektorn föreslås ett gränsbelopp motsvarande 10 % (eller 20 % om särskilda skäl finns) av tröskelvärdet 236 000 euro för varor och tjänster, och 1 % av tröskelvärdet 5 923 000 euro för byggentreprenader. Inom försörjningssektorerna föreslås ett gränsbelopp motsvarande 10 % (eller 20 % vid särskilt komplicerade upphandlingar) av tröskelvärdet 473 000 euro för varor och tjänster, och 1 % av tröskelvärdet 5 923 000 euro för byggentreprenader.
Utredningens slutbetänkande har remissbehandlats. Enligt uppgift från Finansdepartementet bereds betänkandet i Regeringskansliet och en proposition kommer troligen att lämnas till riksdagen under 2008.
Ny upphandlingslagstiftning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar, med vissa redaktionella ändringar, regeringens lagförslag om upphandling. Därmed tillstyrker utskottet propositionen.
Propositionen
Allmänt
Regeringen föreslår att direktiven ska genomföras i svensk rätt genom två lagar, en för den klassiska sektorn och en för försörjningssektorerna. Lagrådet har förordat att direktiven ska genomföras genom en lag.
Definitioner
I den klassiska lagen införs begreppet upphandlande myndighet. Begreppet avser de myndigheter som ska tillämpa lagen. De bestämmelser som gäller för upphandlande myndighet ska även gälla för de offentligrättsliga organ som ska tillämpa lagen. I försörjningslagen behålls begreppet upphandlande enhet som benämning på de myndigheter och företag som ska tillämpa lagen.
Grundläggande principer
Den nuvarande huvudregeln om affärsmässighet ersätts med att samtliga EG-rättsliga principer, dvs. även principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet, tas in i lagen. Kravet på affärsmässighet är därmed uppfyllt, och detta begrepp kan utmönstras ur lagen. Denna utformning av lagen är inte avsedd att innebära någon ändring av rättsläget vad gäller vilka rättsprinciper som ska iakttas vid en upphandling. Den föreslagna utformningen av bestämmelsen ger en upphandlande myndighet eller enhet möjlighet att ta sociala hänsyn och miljöhänsyn i den omfattning som direktivet medger.
Ramavtal
Bestämmelser om möjlighet att använda ramavtal i den klassiska sektorn har tillkommit först genom det nya klassiska direktivet. Det ankommer dock på varje medlemsstat att avgöra om möjligheten att använda ramavtal ska införas i den nationella lagstiftningen. Det äldre försörjningsdirektivets bestämmelser om ramavtal har i sak oförändrat överförts till det nya försörjningsdirektivet.
Den omständigheten att de äldre klassiska direktiven inte innehåller några bestämmelser om ramavtal har medfört tvekan om ramavtal över huvud taget får användas vid upphandling inom den klassiska sektorn. Ramavtal förekommer dock i stor utsträckning över hela upphandlingsområdet, inklusive den klassiska sektorn. Om direktivets bestämmelser om ramavtal inte införs, är det inte uteslutet att domstolarna vid en framtida prövning skulle göra den bedömningen att ramavtal över huvud taget inte kan användas. Det föreligger mot den bakgrunden, enligt regeringen, starka skäl att utnyttja bestämmelserna om ramavtal.
De ramavtal som förekommer i dag är av mycket skiftande innehåll. De villkor som de olika ramavtalen innehåller varierar därför kraftigt, vilket medför problem när en enhetlig lagreglering ska tas fram. Dessa förhållanden är dock inte skäl att avstå från möjligheten att genomföra direktivet.
Enligt Upphandlingsutredningen har det under utredningsarbetet framförts kritik mot viss användning av ramavtal, särskilt när det gäller upphandling av komplicerade varor och tjänster och av intellektuella tjänster, t.ex. arkitekttjänster. När det gäller varor och tjänster på datorområdet har hävdats att ett rikstäckande ramavtal inte i tillräcklig omfattning kan ta hänsyn till skillnader i behov mellan olika myndigheter, att små myndigheter därför riskerar att inte göra de bästa inköpen samt att det är svårt för lokala och regionala företag att konkurrera med stora företag när även t.ex. små statliga myndigheter och små kommuner är skyldiga att göra sina anskaffningar genom ramavtal. Även om kritiken mot att använda ramavtal i vissa fall kan ha fog för sig finns det inte heller av det skälet anledning att avstå från möjligheten att använda ramavtal.
Många remissinstanser anser att frågan om överprövning samt skadeståndsfrågan bör klargöras innan bestämmelser om ramavtal införs.
Enligt nuvarande lagen om offentlig upphandling kan en upphandlande myndighets beslut under ett förfarande för att tilldela ett ramavtal överprövas på samma sätt som ett beslut under vilket annat upphandlingsförfarande som helst. Avslutas upphandlingen med ett bindande ramavtal, dvs. med vad som i realiteten är ett upphandlingskontrakt, upphör möjligheten till överprövning förutsatt att tiodagarsfristen har löpt ut. Om upphandlingen i stället utmynnar i ett ej bindande ramavtal, dvs. i ett avtal som inte utgör ett upphandlingskontrakt, föreligger en evig överprövningsfrist och en evig frist för att väcka talan om skadestånd. Det föreligger ju inte något upphandlingskontrakt med avseende på själva ramavtalsupphandlingen som – förutsatt att tiodagarsfristen har löpt ut – kan skära av möjligheten till överprövning eller bilda utgångspunkt för den ettåriga fristen för att väcka talan om skadestånd. En sådan ordning är inte rationell men bör kunna accepteras under en övergångsperiod till dess att mer ändamålsenliga regler på området införts.
Kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som ingåtts med en enda leverantör tilldelas i enlighet med ramavtalet. Om ett ramavtal har ingåtts med flera leverantörer tilldelas kontrakt som grundar sig på ramavtalet, antingen genom tillämpning av villkoren i ramavtalet eller, om alla villkor inte är fastställda i ramavtalet, efter förnyad konkurrensutsättning.
Tjänstekoncessioner, inköpscentraler
Med tjänstekoncession avses ett kontrakt enligt vilket ett företag åtar sig att ansvara för en verksamhet, och ersättning utgår i form av rätten att ta betalt av allmänheten. Som exempel nämns ett företag som på uppdrag av en kommun ansvarar för driften av ett badhus med rätt att ta ut ersättning från allmänheten. Tjänstekoncessioner undantas från lagarnas tillämpningsområden.
Med en inköpscentral avses en upphandlande myndighet eller enhet som förvärvar varor eller tjänster eller ingår kontrakt som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter. Upphandlingsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit att regler ska tas in i lagarna som gör det möjligt att använda en inköpscentral vid upphandling. I lagarna tas inte in direktivens bestämmelser om inköpscentraler. Regeringen avser att återkomma i frågan i samband med den fortsatta beredningen av slutbetänkandet.
Enligt direktiven får medlemsstaterna under vissa förutsättningar reservera möjligheten att delta i offentliga upphandlingar för ”skyddade verkstäder” eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för ”program för skyddad anställning”. Utredningen har föreslagit att bestämmelserna om reserverade kontrakt införs i lagarna. Flera remissinstanser har invänt att en bestämmelse om reserverade kontrakt kräver ytterligare preciseringar. Regeringen anser att utredningens förslag för närvarande inte bör genomföras.
I det klassiska direktivet finns en bestämmelse som ger medlemsstaterna möjlighet att införa bestämmelser om socialt betingade bostadsprojekt. Denna typ av bostadsprojekt har inte någon direkt motsvarighet i svenska förhållanden. Bestämmelsen införs mot den bakgrunden inte i den svenska lagstiftningen.
Förfrågningsunderlag och kontraktshandlingar
En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra krav på hur kontrakt fullgörs, under förutsättning att kraven är förenliga med gemenskapsrätten och anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget.
Det har diskuterats i Upphandlingsutredningen om det, i de fall EG-direktiven föreskriver att särskilda miljökrav får ställas av upphandlande myndighet, bör anges i lagen att en upphandlande myndighet ska ställa sådana krav. Sådana krav uppställs bl.a. i Danmark och Norge.
Utredningen föreslår i sitt slutbetänkande att bestämmelser införs i de nya lagarna som innebär att en upphandlande myndighet eller enhet bör ställa miljökrav vid upphandling i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art. Regeringen avser att återkomma till frågan om miljöhänsyn efter avlutad beredning av slutbetänkandet.
Vad gäller sociala hänsyn konstaterar utredningen att det är svårt att med någon precision ange vilka sociala krav som är förenliga med gemenskapsrätten. Utredningen föreslår i slutbetänkandet att bestämmelser tas in i de nya lagarna som bl.a. innebär att en upphandlande myndighet eller enhet bör ställa sociala krav vid upphandling i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art. Regeringen avser att efter avslutad beredning av slutbetänkandet återkomma till frågan om sociala hänsyn (prop. s. 201).
Annonsering
Skyldigheten att annonsera upphandlingen införs dels i lagarna, dels i en förordning.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
När tidsfristen bestäms ska särskilt hänsyn tas till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som behövs för att utarbeta anbuden. Tidsfristen ska vara minst 52 dagar, men får förkortas om upphandlingen förhandsannonseras och om annons och förfrågningsunderlag tillhandahålls elektroniskt.
Kommunikationssätt
Kommunikation och informationsutbyte ska ske skriftligen. En upphandlande myndighet eller enhet får tillåta att en ansökan om att lämna anbud görs per telefon. Vidare får en upphandlande myndighet eller enhet bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med något elektroniskt medel. Myndigheten eller enheten får kräva att elektroniska anbud är försedda med en avancerad elektronisk signatur.
Utvärdering av anbud och anbudsansökningar
En upphandlande ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling om den upphandlande får kännedom om att leverantören enligt lagakraftvunnen dom är dömd för vissa särskilt angivna brott. Den brottslighet som ska föranleda uteslutning som leverantör beskrivs genom hänvisningar till straffbestämmelser i EG-rätten. Lagrådet har haft synpunkter på lagstiftningstekniken i detta avseende, som närmare anförs nedan.
I den klassiska lagen införs regler som anger att upphandlande myndigheter kan ställa upp krav på miniminivåer avseende leverantörers kapacitet. I försörjningslagen anges att urvalskriterier ska fastställas även i öppet förfarande och inte som enligt nuvarande regler bara i selektivt och förhandlat förfarande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar lagförslagen om genomförande av EG-direktivens bestämmelser om upphandling och tillstyrker propositionen. Enligt utskottets mening innebär regeringens lagförslag att EG-direktivens bestämmelser om upphandling genomförs på ett väl avvägt sätt. Dessutom innebär förslagen en nödvändig modernisering av lagstiftningen. Den tekniska utvecklingen, bl.a. den ökande användningen av elektronisk kommunikation, har påverkat förutsättningarna för upphandlingsförfarandet. Detta avspeglas i de föreslagna lagbestämmelserna.
Samtidigt noterar utskottet att direktiven skulle ha införts i svensk lagstiftning i januari 2006, och att Lagrådet i sitt yttrande över propositionens förslag riktar kritik mot det nuvarande arbetssättet vid genomförande av EG-direktiv i Sverige. Lagrådet hävdar att detta leder till såväl förseningar som kvalitetsbrister. I anslutning till Lagrådets yttrande vill utskottet anföra följande.
Utskottet har upprepade gånger påpekat att EG-direktivens bestämmelser präglas av en hög grad av komplexitet och att det kan vara svårt att förutse vilken effekt som dessa bestämmelser får för dem som berörs av de nya reglerna (bet. 2006/07:FiU7 s. 16 f., bet. 2006/07:FiU25 s. 18 f., bet. 2006/07:FiU28 s. 9 f.). Utskottet har dock inte tagit upp frågan huruvida det finns ett samband mellan å ena sidan tidsbrist vid genomförandet av komplexa regelverk och å andra sidan risken för bristande kvalitet på den slutliga produkten – den svenska lagstiftningen.
I det nu aktuella fallet anför Lagrådet att beredningen av lagförslaget skett under tidspress, vilket i sin tur har fått till följd att förslaget uppvisar brister i flera avseenden. Enligt Lagrådets mening är det inte acceptabelt att snäva tidsfrister för genomförandet vid upprepade tillfällen tillåts påverka kvaliteten på lagförslagen och i förlängningen kvaliteten på de lagar som antas av riksdagen. För att förbättra förutsättningarna för ett fullgott lagstiftningsarbete bör det ges rimliga tidsfrister för genomförande av EG-direktiv. På det nationella planet menar Lagrådet att utredningsarbetet bör inledas tidigare än vad som sker i dag (prop. del 2 s. 599).
Enligt utskottets mening framstår Lagrådets kritik mot beredningen av EU-relaterade lagförslag som befogad. De senaste fem åren har genomförandet av EG-direktiv inom bl.a. finansmarknadsområdet blivit försenat vid flera tillfällen.
Det försenade genomförandet av direktiv har inneburit att lagstiftningsarbetet i Regeringskansliet och riksdagen skett under stark tidspress. I ett fall, som rörde genomförandet av direktivet om marknader för finansiella instrument (prop. 2006/07:115), avlämnades propositionen sent på våren 2007. Samtidigt hade vissa principiella frågor som väckts av Lagrådet inte hunnit belysas under beredningen. Utskottet såg sig därför föranlett att vid sin behandling av ärendet göra uttalanden om behovet av att klargöra hur hänvisningar till EG-författningar bör göras i lagtext (bet. 2006/07:FiU25 s. 19).
Utskottet har förståelse för att de korta tidsfristerna för att genomföra EG-direktiv försvårar beredningen. Utskottet inser samtidigt att det kan vara svårt för Sverige att få gehör för ett generellt krav på längre tidsfrister för genomförande, eftersom detta förutsätter enighet hos en majoritet av EU-länderna. Enligt utskottets bedömning är dock Lagrådets rekommendationer väl värda att överväga. Utskottet ser ett behov av en effektivare och rättssäkrare beredning när EG-rättsakter genomförs i svensk lagstiftning. Enligt utskottets mening bör regeringen därför igångsätta genomförandearbetet på ett tidigare stadium, parallellt med arbetet på EU-nivå, på det sätt som Lagrådet föreslår.
Utskottet har under sin beredning av det nu aktuella ärendet erfarit att smärre ändringar krävs i de av regeringen föreslagna lagarna om offentlig upphandling respektive upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Utskottet föreslår därför vissa redaktionella ändringar i dessa lagar i syfte att undvika oklarheter i lagstiftningen.
Därmed tillstyrker utskottet propositionen.
Översyn av upphandlingslagstiftningen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkande om översyn av upphandlingslagstiftningen. Utskottet anser att förslagen i propositionen är väl avvägda och avstyrker därför motionen.
Jämför reservation 1 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 1 föreslår motionärerna att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lagförslaget bör genomgå en ny översyn för att minimera behovet av domstolsprövning. Upphandling rör stora ekonomiska värden och är en betydelsefull del av den offentliga ekonomiska förvaltningen. Det är viktigt att de lagar som reglerar upphandlingen är begripliga och transparenta. I detta fall har den bristfälliga beredningsprocessen och ovilja att skapa en mer självständig upphandlingslagstiftning gjort att propositionen ängsligt håller sig nära direktivens bokstav. I praktiken innebär detta att många av frågorna överlämnas till kommande rättspraxis, utan att lagstiftaren anger en överskådlig intention i förarbetena.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har, som ovan anförts, inget att invända mot de avvägningar som regeringen gör i propositionen och anser att regeringens förslag, med de tekniska ändringar som utskottet nu föreslår, innebär att EG-direktivens bestämmelser genomförs på ett väl avvägt sätt. Därmed delar utskottet inte de synpunkter som motionärerna framför i fråga om lagstiftningens utformning. Enligt utskottets mening är det oundvikligt att vissa tolkningsfrågor måste avgöras av domstolarna. Det ligger i sakens natur att lagen inte uttryckligen kan reglera alla uppkommande situationer, där upphandlingsreglerna i praktiken kommer att användas. De bestämmelser som tas in i lagen blir därför generella och måste uttolkas när de tillämpas på konkreta fall. Den föreslagna lagstiftningen kan inte anses lämna för stort utrymme till domstolarnas tolkning. Därmed avstyrks motion Fi1 (v) yrkande 1.
Ramavtal
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ändring av bestämmelserna om ramavtal. Motiveringen i propositionen visar att de föreslagna reglerna om ramavtal är väl avvägda. Det är inte lämpligt att i den svenska lagstiftningen uppställa krav på ramavtal som skapar osäkerhet om lagstiftningen är förenlig med EG-rätten eller inte. Utskottet avstyrker därför motionen med hänvisning till pågående beredning.
Jämför reservation 2 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 5 föreslår motionärerna att riksdagen tillkännager för regeringen att upphandlingslagarna bör ses över i syfte att säkerställa en förenklad och breddad användning av ramavtal. Regeringen föreslår nu så detaljerade preciseringar av bestämmelserna kring ramavtal att de kommer att göra användningen av sådana avtal mycket svår i praktiken. Det kommer också att uppstå svårartade övergångsproblem där vissa typer av avtal (ej bindande ramavtal) blir behäftade med en evig överprövningsfrist och en evig frist att väcka talan om skadestånd.
Utskottets ställningstagande
I propositionen (s. 166 f.) redogörs för att det är lämpligt att ta in regler om ramavtal i den svenska lagstiftningen för att undanröja tvekan om det är möjligt att använda ramavtal i den klassiska sektorn. Vidare redogörs i propositionen för hur upphandlingen med ramavtal ska ske. Motiveringarna visar att de föreslagna reglerna om ramavtal är väl avvägda.
Utskottet har inget att invända mot regeringens bedömning att det nya systemet med förnyad konkurrensutsättning, i de fall där alla villkor inte är fastställda i ramavtalet, kan förmodas öka konkurrensen och därmed innebära lägre priser på det som upphandlas. Utskottet anser att reglerna om ramavtal ska överensstämma med EG-direktivens bestämmelser och att det inte är lämpligt att införa bestämmelser som kan skapa osäkerhet om möjligheten att använda ramavtal.
Utskottet noterar att regeringen tar upp frågan om överprövning av ramavtal. Regeringen uttalar att en effekt av de föreslagna reglerna blir att det för vissa ramavtal kommer att föreligga en evig överprövningsfrist. Samtidigt anför regeringen att ordningen kan accepteras under en övergångsperiod till dess att mer ändamålsenliga regler på området införs. Upphandlingsutredningens slutbetänkande tar upp frågan om överprövning och ramavtal. Slutbetänkandet är under beredning i Regeringskansliet. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är motiverat att föregripa regeringens beredning.
Beträffande de synpunkter som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har lämnat till utskottet, konstaterar utskottet att SKL har lämnat motsvarande synpunkter till regeringen vid tidigare remissförfarande. I fråga om kravet på rangordning vid ramavtal, där SKL anfört att detta krav kommer att försvåra vid upphandling, anser utskottet att de möjligheter till undantag som framgår av propositionen (s. 179) möjliggör tillräcklig flexibilitet. Utskottet noterar vidare att regeringen uppger att frågan kommer att belysas ytterligare av den särskilde utredare som tillsatts för att utreda förutsättningarna för ökad valfrihet inom bl.a. vård och omsorg (dir. 2007:38). Utskottet har, som anförts ovan, inget att invända mot regeringens bedömning att reglerna om ramavtal bör göras tillämpliga även vid upphandling under tröskelvärdena och för s.k. B-tjänster.
Utskottet avstyrker motion Fi1 (v) yrkande 5.
Miljöhänsyn och sociala hänsyn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om att miljöhänsyn och sociala hänsyn ska tas vid offentlig upphandling. Regeringen bereder för närvarande Upphandlingsutredningens slutbetänkande om bl.a. miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling. Enligt utskottets mening finns det inte skäl att föregripa det pågående beredningsarbetet. Utskottet avstyrker därför motionerna om miljöhänsyn och sociala hänsyn.
Jämför reservationerna 3 (s), 4 (v) och 5 (mp).
Motionerna
I motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 2 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att det bör göras en översyn av lagen i syfte att tydliggöra en materiell förbättring av möjligheterna att ställa sociala krav vid upphandling, när begreppet affärsmässighet utmönstras ur lagen. Det i den nuvarande lagen centrala begreppet ”affärsmässighet” kommer inte från EG-direktiven, men används ändå i den svenska lagstiftningen. Begreppet har i sin praktiska användning snävat in upphandlingsvillkoren mot att bli rent företagsekonomiska. Att begreppet affärsmässighet nu utmönstras ur lagen innebär enligt propositionen inte någon ändring av rättsläget.
I motion 2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att det ska krävas att upphandlande myndigheter fastställer miljökrav i de tekniska specifikationerna vid upphandling. Miljökrav vid offentlig upphandling är enligt motionärerna ett kraftfullt styrmedel i arbetet med att ställa om samhället mot en långsiktigt hållbar konsumtion och därmed produktion. Genom att systematiskt fråga efter ny hållbar teknik kan kommuner och statliga myndigheter öka tempot i såväl den egna miljöomställningen som det privata näringslivets produktutveckling.
I motion 2007/08:Fi203 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (s) samt i motion 2007/08:Fi242 av Ronny Olander m.fl. (s) anförs att hänsyn bör tas till de anställdas villkor när anbud bedöms vid offentlig upphandling. Enligt motionärerna bör villkoren för de anställda avseende löner, försäkringar, sociala förmåner och arbetsmiljö ligga i nivå med den bransch som upphandlingen avser.
I motion 2007/08:Fi218 av Luciano Astudillo (s) yrkandena 1–4 och i motion 2007/08:Fi222av Bo Bernhardson och Margareta Persson (s) yrkande 1 föreslår motionärerna att stat, myndigheter, kommuner och landsting bör motverka brott mot mänskliga rättigheter genom att i sin upphandling ta hänsyn till frågan om företagens etiska och sociala ansvar och gentemot sina leverantörer kräva att de respekterar ILO:s kärnkonventioner. Det föreslås i motion 2007/08:Fi245 av Karl Gustav Abramsson och Katarina Köhler (s) ett tillkännagivande om att det är nödvändigt att göra en översyn av lagen om offentlig upphandling, så att krav kan ställas på förbud mot barnarbete och på mänskliga arbetsförhållanden.
I motion 2007/08:Fi223 av Lennart Axelsson (s) föreslås ett tillkännagivande om att det är viktigt att ta initiativ för att ytterligare stimulera till ett ökat användande av rättvisemärkta produkter i allmänhet och när det gäller offentliga myndigheter och organisationer i synnerhet. I motion 2007/08:U201 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att det bör sättas ett mål för den offentliga sektorns upphandling av rättvisemärkta varor.
I motion 2007/08:Fi226 av Cecilia Widegren (m) föreslås att bestämmelserna om offentlig upphandling ska ses över så att det blir möjligt för upphandlare att ställa krav på att svenska produktionsregler för livsmedel följs av leverantörerna.
I motion 2007/08:Fi243 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (s) och i motion 2007/08:Fi254 av Jennie Nilsson (s) anför motionären att de fackliga organisationernas inflytande och insyn i upphandlingsprocessen bör stärkas samt att det är viktigt att arbetsgivaren har en dialog med berörda fackliga organisationer vid upphandlingar.
I motion 2007/08:So383 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5 anförs att många sociala arbetskooperativ har svårt att få uppdrag från offentlig sektor på grund av krångliga upphandlingsregler. Enligt motionärerna bör ett ökat socialt hänsynstagande vägas in i upphandlingsprocessen, liksom socioekonomiska bokslut, och Nutek bör ges i uppdrag att stödja projekt som lyfter fram sociala ambitioner redan i upphandlingsprocessens början.
I motion 2007/08:MJ412 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 7 anför motionärerna att den offentliga sektorn ska vara en tung drivkraft i arbetet för en hållbar utveckling och att det därför behövs klimatmärkning, hårdare krav vid upphandling och att hänsyn tas till miljöeffekter och sociala effekter under hela upphandlingskedjan.
I motion 2007/08:MJ449 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 15 föreslås att upphandlingen bör klimatanpassas genom att det vid upphandlingar tas hänsyn till koldioxidutsläpp och avstånd i syfte att minska transporterna. Enligt motionärerna motverkas arbetet för hållbar utveckling och minskade klimatutsläpp av de EG-rättsliga principerna om icke-diskriminering, likabehandling samt fri rörlighet för varor och tjänster. Motionärerna menar att regeringen, inom EU:s regelverk, bör verka för att det inom offentlig upphandling ska vara möjligt att ta hänsyn till koldioxidutsläpp och avstånd.
I motion 2007/08:MJ457 av Anders Ygeman m.fl. (s) yrkande 5 föreslås att ambitionerna bör höjas på upphandlingsområdet och att upphandlande enheter ska vara skyldiga att inför varje upphandling ta ställning till om sociala krav och miljökrav ska ställas och avge en skriftlig motivering i de fall då sådana krav inte ställs. Dessutom anför motionärerna att regeringen bör gå vidare med förslagen i Naturvårdsverkets handlingsplan för miljöanpassad offentlig upphandling.
I motion 2007/08:MJ465 av Per Bolund m.fl. (mp) yrkande 13 föreslår motionärerna att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att miljöbilar ska utgöra minst 90 % av statens och de statliga företagens bilinköp och att inköp av biogasbilar bör prioriteras.
Tidigare behandling
Finansutskottet behandlade motioner om miljöhänsyn vid offentlig upphandling senast våren 2007, i betänkande 2006/07:FiU16 Miljöanpassad offentlig upphandling. Samtliga då framställda yrkanden avslogs med hänvisning till vad som anfördes i den då behandlade skrivelsen från regeringen (skr. 2006/07:54 Miljöanpassad offentlig upphandling) eller till pågående beredning i Regeringskansliet. Den då behandlade skrivelsen tog upp de förslag som framställdes i Naturvårdsverkets handlingsplan för miljöanpassad offentlig upphandling.
När det gäller sociala hänsyn har finansutskottet behandlat motionsyrkanden om detta under våren 2007 (bet. 2006/07:FiU13). Utskottet avstyrkte samtliga framställda yrkanden med hänvisning till den pågående beredningen i Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar inledningsvis att det redan med dagens lagstiftning är möjligt att, inom ramen för de EG-rättsliga reglerna på området, ställa upp sociala krav och miljökrav vid upphandlingar. Dessutom anför regeringen, när det gäller miljökrav, i skrivelsen Miljöanpassad offentlig upphandling (skr. 2006/07:54) att den offentliga sektorn bör ställa miljökrav vid upphandlingar i den utsträckning detta är möjligt enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) och EG-rätten. När finansutskottet behandlade skrivelsen stödde utskottet regeringens vision för arbetet med miljöanpassad offentlig upphandling (bet. 2006/07:FiU16 s. 10).
I fråga om sociala krav vid upphandling anför regeringen i propositionen att det redan i nuläget finns stora möjligheter att ställa krav av social karaktär vid upphandling. Utskottet delar regeringens uppfattning att den gällande EG-rätten medger att sociala krav ställs vid upphandling.
Dessutom vill utskottet framhålla att båda de EG-direktiv om upphandling som antogs 2004 uttryckligen medger att sociala krav och miljökrav ställs. Med utgångspunkt i direktiven föreslog Upphandlingsutredningen i sitt slutbetänkande att bestämmelser förs in i LOU, enligt vilka upphandlande enheter bör ställa miljökrav och sociala krav vid upphandling i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art.
Upphandlingsutredningens slutbetänkande är för närvarande under beredning i Regeringskansliet. Enligt utskottets mening saknas det anledning att föregripa resultatet av det pågående beredningsarbetet, och utskottet avstyrker därför motionerna Fi1 (v) yrkande 2, Fi4 (s) yrkande 2, Fi203 (s), Fi218 (s), Fi222 (s) yrkande 1, Fi223 (s), Fi226 (m), Fi242 (s), Fi243 (s), Fi245 (s), Fi254 (s), U201 (mp) yrkande 10, So383 (v) yrkande 5, MJ412 (s) yrkande 7, MJ449 (v) yrkande 15, MJ457 (s) yrkande 5 och MJ465 (mp) yrkande 13.
Upphandlingskrav vid byggnads- och fastighetsprojekt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om byggnaders miljöpåverkan. Såväl EG-direktiven som den nuvarande och föreslagna lagstiftningen medger att den upphandlande myndigheten uppställer villkor för hur ett visst kontrakt ska fullgöras. Utskottet anser inte att det behövs några ytterligare initiativ på området från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motionen.
Motionen
I motion 2007/08:Fi275 av Margareta Cederfelt (m) föreslås ett tillkännagivande om byggnaders miljöpåverkan. Enligt motionären kan användningen av tredimensionella modeller vid byggnads- och fastighetsupphandlingar minska risken för fel, materialspill, resursslöseri och negativ miljöpåverkan. Staten bör därför ställa krav på att tredimensionella modeller används som underlag vid byggnads- och fastighetsbeställningar.
Utskottets ställningstagande
Såväl EG-direktiven som den nuvarande och föreslagna lagstiftningen medger att den upphandlande myndigheten uppställer villkor för hur ett visst kontrakt ska fullgöras. Sådana villkor måste uppfylla de grundläggande EG-rättsliga kraven på bl.a. öppenhet, proportionalitet och icke-diskriminering. Utskottet utgår från att det i den statliga upphandlingen ställs krav avseende byggnaders miljöpåverkan, när sådana krav är motiverade. Utskottet anser därför inte att det finns skäl att ta några ytterligare initiativ från riksdagens sida. Med detta avstyrker utskottet motion Fi275 (m).
Etiska krav i Regeringskansliets upphandlingar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om etiska krav i Regeringskansliets upphandlingar. Utskottet utgår från att Regeringskansliet ställer etiska krav på sina leverantörer i den omfattning det är lämpligt och anser inte att riksdagen bör vidta ytterligare åtgärder. Utskottet avstyrker därför motionen.
Motionen
I motion 2007/08:Fi215 av Carina Hägg (s) föreslår motionären att riksdagen tillkännager för regeringen att Regeringskansliet bör utforma en strategi för etiska konsumtionsval vid upphandling.
Utskottets ställningstagande
Utskottet utgår från att Regeringskansliet i sina upphandlingar tar till vara de möjligheter som finns att, när det är lämpligt, ställa etiska krav på leverantörerna. Enligt utskottets mening saknas därför skäl för riksdagen att vidta ytterligare åtgärder i denna fråga. Utskottet avstyrker motion Fi215 (s).
ILO:s konvention 94 och krav på kollektivavtal
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om ratificering av ILO:s konvention 94 och om krav på kollektivavtal vid upphandlingar. Regeringen bereder för närvarande Upphandlingsutredningens slutbetänkande om bl.a. ILO:s konvention 94 och andra sätt att åstadkomma att svenska kollektivavtal tillämpas vid arbete inom ramen för offentlig upphandling. Enligt utskottets mening finns det inte skäl att föregripa det pågående beredningsarbetet. Utskottet avstyrker därför motionerna om ILO:s konvention 94 och krav på kollektivavtal.
Jämför reservation 6 (s, v).
Motionerna
I motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 3, motion 2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkande 3, motion 2007/08:Fi225 av Caroline Helmersson-Olsson (s) yrkande 2 och motion 2007/08:Fi253 av Luciano Astudillo och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s) anförs att det ska ställas krav på att kollektivavtal har tecknats vid offentlig upphandling.
I motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 4, motion 2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkande 1, motion 2007/08:Fi205 av Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson (s), motion 2007/08:Fi219 av Ann-Christin Ahlberg (s), motion 2007/08:Fi220 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (s), motion 2007/08:Fi221 av Ronny Olander (s), motion 2007/08:Fi222 av Bo Bernhardson och Margareta Persson (s) yrkande 2 och motion 2007/08:Fi224 av Kerstin Haglö (s) anför motionärerna att Sverige ska ratificera ILO:s konvention 94.
Tidigare behandling
Utskottet har senast i betänkande 2006/07:FiU13 behandlat motionsyrkanden om krav på kollektivavtal vid upphandling och ratificering av ILO-konvention 94. Med hänvisning till att frågan är under beredning i Regeringskansliet avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna.
Upphandlingsutredningen behandlar i sitt slutbetänkande ILO:s konvention 94 och kollektivavtal. Utredningen uttalar att det får anses osäkert om en tillämpning av de krav som ställs i ILO-konventionen är förenliga med upphandlingsdirektiven och andra gemenskapsrättsliga regler. Utredningen tar inte ställning till huruvida en svensk ratifikation av konventionen ändå kan vara lämplig (SOU 2006:28 s. 362 f.). I vad mån krav på svenska representativa kollektivavtal innebär en EG-rättsligt godtagbar inskränkning av den fria rörligheten för tjänster beror bl.a. på om kollektivavtalens villkor är förenliga med EG-domstolens praxis.
Utredningens slutbetänkande bereds enligt uppgift från Finansdepartementet inom Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
Upphandlingsutredningens slutbetänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet anser inte att det nu finns skäl att föregripa regeringens beredning av slutbetänkandet. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet motionerna Fi1 (v) yrkandena 3 och 4, Fi4 (s) yrkandena 1 och 3, Fi205 (s), Fi219 (s), Fi220 (s), Fi221 (s), Fi222 (s) yrkande 2, Fi224 (s), Fi225 (s) yrkande 2 samt Fi253 (s).
Viktning av utvärderingskriterier
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om viktning av utvärderingskriterier. Sverige är förpliktat att införa bestämmelser om viktning som genomför EG-direktivens regler på detta område. För upphandlingar under tröskelvärdet är frågan föremål för fortsatt beredning i Regeringskansliet. Utskottet avstyrker motionen.
Jämför reservation 7 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 6 föreslår motionärerna att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kraven på en specifik rangordning av olika kriterier bör luckras upp. Det strikta rangordningskravet leder till onödiga svårigheter för offentliga upphandlare att utforma förfrågningsunderlag som kan bedömas i ett helhetsperspektiv och med medborgarnas bästa för ögonen.
Utskottets ställningstagande
Regeringen föreslår i propositionen att den upphandlande myndigheten ska ange hur olika kriterier kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är mest fördelaktigt (prop. s. 247 f.). De föreslagna bestämmelserna utgår från regler i EG-direktiven.
Enligt en etablerad EG-rättslig princip kan bestämmelser i t.ex. direktiv som inte har genomförts i en viss medlemsstat åberopas, om bestämmelserna är tillräckligt klara, entydiga och ovillkorliga.
De föreslagna bestämmelserna om viktning av utvärderingskriterier omfattar dock inte upphandlingar under de tröskelvärden som ligger utanför det direktivreglerade området. För dessa upphandlingar gäller liksom tidigare att den upphandlande myndigheten i stället kan ange kriterierna i fallande prioritetsordning utan specifik viktning. Regeringen anför i propositionen att reglerna för upphandlingar under tröskelvärdena är föremål för fortsatt beredning i Regeringskansliet, med utgångspunkt i Upphandlingsutredningens slutbetänkande (prop. s. 249).
Utskottet konstaterar att EG-direktivens regler om viktning gäller för upphandlingar över tröskelvärdena. Bestämmelser som överensstämmer med direktiven bör därför införas i upphandlingslagstiftningen på det sätt som regeringen föreslår. I fråga om upphandlingar under tröskelvärdena anser utskottet att det saknas skäl att föregripa den fortsatta beredningen.
Av de skäl som framförs ovan avstyrker utskottet motion Fi1 (v) yrkande 6.
Ny utvärdering av upphandlingslagstiftningen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ny utvärdering av upphandlingslagstiftningen. Upphandlingsutredningen har lagt fram två betänkanden med anledning av de nya EG-direktiven. Samtidigt pågår en översyn av rättsmedelsdirektiven. Utskottet anser att det framstår som mindre lämpligt att genomföra en ny utvärdering av upphandlingslagstiftningen, och avstyrker därför motionen
Jämför reservation 8 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 7 föreslår motionärerna att det ska genomföras en ny utredning som ska utvärdera upphandlingsverksamheten. De lagar och regler som gäller upphandlingen påverkar enormt många dagliga beslut i den offentliga förvaltningen och har omfattande politiska och ekonomiska implikationer. Det finns enligt motionärerna bl.a. anledning att särskilt titta på de personal- och juristkostnader som kommuner och landsting tvingas ta för att hålla sig inom lagens ramar.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av de två nya EG-direktiven har Upphandlingsutredningen lämnat förslag i två betänkanden till hur direktiven ska genomföras i svensk lagstiftning. En ny svensk lagstiftning föreslås träda i kraft den 1 januari 2008. Samtidigt bereds utredningens slutbetänkande inom Regeringskansliet, och det framstår enligt utskottets mening som sannolikt att ytterligare förslag på förändringar i lagstiftningen kommer att lämnas av regeringen under år 2008. Dessutom pågår förhandlingar på EU-nivå om förändringar i de två rättsmedelsdirektiven. De ändringar som görs kommer att behöva genomföras i svensk lagstiftning och torde innebära ytterligare förändringar i regelverket. Detta innebär att lagstiftningen både nu och framgent kommer att vara föremål för utredning och beredning. Utskottet anser inte, mot denna bakgrund, att det bör genomföras en ny utvärdering av upphandlingslagstiftningen samtidigt med detta pågående förändringsarbete. Utskottet avstyrker därför motion Fi1 (v) yrkande 7.
Beställarkompetens och effektivisering av upphandling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om beställarkompetens och effektivisering av upphandling. Det faller på varje upphandlande enhets ansvar att se till att den personal som sysslar med upphandlingsfrågor har den nödvändiga kompetensen. Detta gäller även för uppföljningen av upphandlingar. Utskottet avstyrker därför motionerna.
Motionerna
I motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (s) yrkande 1 anför motionärerna att regeringen lägger alltför stor vikt vid de tekniska lösningarna och att det bör finnas konkreta förslag för att verkligen effektivisera den offentliga upphandlingen. Enligt motionärerna behövs detta för att säkerställa beställarkompetens och tillförsäkra god kunskap hos upphandlande myndigheter och enheter.
I motion 2007/08:Fi227 av Britta Rådström och Lars Lilja (s) anför motionärerna att offentliga upphandlare måste bli bättre på att följa upp resultaten av entreprenader och andra upphandlingar från kvalitetssynpunkt.
Tidigare behandling
Finansutskottet har senast våren 2007 behandlat motionsyrkanden om utbildning och kompetensförstärkning hos upphandlare. Utskottet tog då upp vad utskottet tidigare sagt vid behandlingen av liknande yrkanden, om vikten av att de upphandlande enheterna besitter den nödvändiga kompetensen. Dessutom hänvisades till tidigare uttalanden från utskottet om att det faller på varje upphandlande enhets ansvar att se till att personal som sysslar med upphandlingsfrågor har den nödvändiga kompetensen och att det finns ett stort antal kurser i såväl offentlig som privat regi för upphandlare och beställare. Samtliga motionsyrkanden på området avstyrktes, med hänvisning till utskottets tidigare uttalanden (bet. 2006/07:FiU13 s. 20 f.).
Konkurrensverket lämnade den 31 augusti 2007 en skrivelse till Näringsdepartementet med anledning av att Nämnden för offentlig upphandling (NOU) går upp i Konkurrensverket från den 1 september 2007. Konkurrensverket uppger i skrivelsen att en ambition efter sammanslagningen är att mer information om offentlig upphandling ska göras tillgänglig på Konkurrensverkets webbplats.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare uttryckta uppfattning, bl.a. att det faller på varje upphandlande enhets ansvar att säkerställa nödvändig kompetens hos sin personal. Utskottet noterar dessutom att arbete på detta område bedrivs av Konkurrensverket, som bl.a. har en ambition att tillhandahålla mer information om offentlig upphandling. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna Fi3 (s) yrkande 1 och Fi227 (s).
Forskning och information om upphandling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om forskning och information om upphandling. Konkurrensverket ska göra information om offentlig upphandling tillgänglig på sin webbplats och ska även ta fram informationsmaterial och följa utvecklingen på innovationsområdet. Utskottet anser därför att det inte finns skäl att vidta ytterligare åtgärder om forskning och information om upphandling och avstyrker motionen.
Motionen
I motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (s) yrkandena 2 och 3 föreslår motionärerna att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att behovet av forskning och spridning av nya rön om upphandling bör poängteras, samt att det bör tas fram en strategi för att sprida information om offentlig upphandling.
Kompletterande information
Som har anförts ovan har Konkurrensverket lämnat en skrivelse där det anges att myndigheten har en ambition att göra mer information om offentlig upphandling tillgänglig.
Konkurrensverket har dessutom lämnat en rapport till Näringsdepartementet den 28 september 2007 med information om hur verket avser att arbeta med upphandlingsfrågor. Av rapporten framgår bl.a. att ett nytt informationsmaterial om den nya upphandlingslagstiftningen ska tas fram och att verket kommer att följa utvecklingen på innovationsområdet.
I budgetpropositionen för 2008 anges också att Verket för näringslivsutveckling (Nutek) ska utöka sin webbtjänst Företagarguiden med anpassad information och en guide kring offentlig upphandling (prop. 2007/08:1 utgiftsområde 24 s. 40).
Utskottets ställningstagande
Det har framkommit att Konkurrensverket ska göra information om offentlig upphandling tillgänglig på sin webbplats och även ska ta fram informationsmaterial och följa utvecklingen på innovationsområdet. Det har även framkommit att Verket för näringslivsutveckling (Nutek) ska utöka sin webbtjänst Företagarguiden med anpassad information och en guide kring offentlig upphandling. Mot bakgrund av detta anser utskottet att det inte finns skäl att ta något initiativ om ytterligare åtgärder om forskning och information om upphandling. Motion Fi3 (s) yrkandena 2 och 3 avstyrks därmed.
Lokal upphandling och små företags möjligheter vid upphandling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om lokal upphandling och små företags möjligheter att medverka vid upphandling. Motionerna avstyrks med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden.
Motionerna
I motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (s) yrkande 4 anför motionärerna att små företag, kooperativ och sociala företag bör stimuleras att lämna anbud bl.a. genom att upphandlande myndigheter och enheter tillförsäkras god kunskap om bl.a. möjligheterna att dela upp anbud i flera mindre delar.
I motion 2007/08:Fi204 av Ann-Kristine Johansson och Lars Wegendal (s) anför motionärerna att ökade informationsinsatser behövs som leder till att kommuner och andra offentliga organ blir bättre på att ta hänsyn till lokala behov vid upphandlingar. Vidare anför motionärerna att regelverket bör ändras så att det vid offentlig upphandling kan tas större hänsyn till miljöeffekter, god djuromsorg och de lokala behoven när det gäller arbetsmarknad och service.
I motion 2007/08:Fi256 av Tomas Tobé (m) yrkande 2 anför motionären att upphandlingsprocessen är mycket komplicerad, vilket leder till att många små företag avstår från att delta i upphandlingar. Enligt motionären bör lagstiftningen ändras i syfte att underlätta för mindre företag att medverka vid upphandlingar.
I motion 2007/08:N247 av Annika Qarlsson (c) yrkande 3 anförs att LOU är dåligt anpassad till små företag och den sociala ekonomins företagande. Enligt motionären bör lagen ses över, och det bör klargöras att det går att skriva in sociala hänsyn, kontinuitet för brukarna och närhet i anbudsunderlaget.
I motion 2007/08:N367 av Christer Adelsbo (s) yrkande 5 anför motionären att det är viktigt att vid översynen av LOU tydliggöra möjligheterna att ta sociala hänsyn och att se till att lagstiftningen inte tolkas på ett sätt som är ogynnsamt för små kooperativa företag och gör att små företag får sämre möjligheter än stora företag att delta i upphandlingar.
Tidigare behandling
Utskottet har i betänkandena 2005/06:FiU19 och 2006/07:FiU13 behandlat liknande motionsyrkanden om bl.a. lokala hänsyn vid upphandling. Utskottet hänvisade då till uttalanden vid tidigare behandling av liknande yrkanden i betänkandena 2004/05:FiU9 och 2001/02:FiU12. Av dessa uttalanden framgår att det inte är möjligt för en upphandlande enhet att ta lokala hänsyn vid offentlig upphandling, eftersom det strider mot såväl bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling som mot upphandlingsdirektiven och de EG-rättsliga principerna om likabehandling och förbud mot diskriminering. Dessutom underströk utskottet, då ett liknande yrkande senast behandlades, vikten av att även små företag kan lägga anbud i upphandlingar samtidigt som kommuner och landsting samordnar och effektiviserar sina upphandlingar. Samtidigt erinrade utskottet om de möjligheter som fanns att dela upp upphandlingar i mindre delar vid upphandling av större volymer.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare uttryckta uppfattning angående möjligheterna att inom ramen för rådande rättsordning ta lokala hänsyn och dela upp upphandlingar i mindre delar. Utskottet anser, liksom tidigare, att det är viktigt att även små företag har möjlighet att vara med och lägga anbud i upphandlingar, samtidigt som det är angeläget att kommuner och landsting samordnar och effektiviserar sina upphandlingar. Dessutom noterar utskottet att vissa bestämmelser om undantag från annonseringsskyldighet i den nu föreslagna lagstiftningen kan komma att särskilt gynna mindre företag, enligt regeringens bedömning (prop. s. 280). Därmed avstyrker utskottet motionerna Fi3 (s) yrkande 4, Fi204 (s), Fi256 (m) yrkande 2, N247 (s) yrkande 3 och N367 (s) yrkande 5.
Åberopande av andra leverantörers resurser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om en uttrycklig bestämmelse om åberopande av andra leverantörers resurser. Det framgår redan av den föreslagna lagtexten att en grupp av leverantörer kan åberopa resurser hos leverantörer i gruppen eller hos andra företag. Med detta avstyrker utskottet motionen.
Motionen
I motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (s) yrkande 5 anför motionärerna att det i lagen bör införas en uttrycklig bestämmelse om att en grupp av leverantörer kan åberopa resurser hos leverantörer i gruppen eller hos andra företag. Enligt motionärerna finns det en risk att tänkbara leverantörer annars inte förstår att de har denna möjlighet.
Utskottets ställningstagande
De bestämmelser i de föreslagna lagarna som tar upp åberopande av andra leverantörers resurser, 11 kap. 12 § i den klassiska lagen och 11 kap. 5 § försörjningslagen, togs upp i Lagrådets yttrande över propositionen. Lagrådet menade att det föreföll onödigt att i dessa bestämmelser ange att en grupp av leverantörer kan åberopa resurser hos leverantörerna i gruppen eller hos andra företag. Enligt Lagrådet framgick detta redan av andra bestämmelser i lagarna, som i propositionen motsvaras av 1 kap. 11 § i klassiska lagen och 1 kap. 30 § försörjningslagen (prop. del 2 s. 633).
Utskottet anser, i likhet med Lagrådet, att det framgår redan av den föreslagna lagtexten att en grupp av leverantörer kan åberopa resurser hos leverantörer i gruppen eller hos andra företag. Utskottet avstyrker därför motion Fi3 (s) yrkande 5.
Tillsyn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om tillsyn över upphandling. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till bl.a. en aviserad översyn av tillsynsreglerna.
Motionen
I motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (s) yrkande 6 anför motionärerna att Konkurrensverket bör ges i uppdrag att utöva tillsyn så att offentlig upphandling bedrivs effektivt utifrån medborgarnas perspektiv och för att skapa en fungerande marknad.
Utskottets ställningstagande
Utskottet utgår från att Konkurrensverket bedriver sin tillsyn på upphandlingsområdet på ett sätt som bidrar till en fungerande marknad, god konkurrens och en effektiv användning av skattemedel.
Vidare noterar utskottet att det i den ekonomiska vårpropositionen 2007 anfördes att en översyn av bl.a. tillsynsreglerna kommer att aktualiseras i samband med översynen av EG:s rättsmedelsdirektiv (prop. 2006/07:100 s. 40).
Utskottet anser inte, mot denna bakgrund, att det finns skäl att se över tillsynen på upphandlingsområdet. Utskottet avstyrker därmed motion Fi3 (s) yrkande 6.
Ansvaret för underleverantörer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ansvaret för underleverantörer. Det är enligt lagförslagen leverantören som, gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten, ansvarar för att kraven i upphandlingskontraktet uppfylls. Utskottet avstyrker därför motionen.
Motionen
I motion 2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (s) yrkande 7 anför motionärerna att en upphandlad leverantör bör vara skyldig att se till att av denne anlitade underentreprenörer följer de sociala och miljömässiga kriterier som har uppställts vid upphandlingen.
Utskottets ställningstagande
Regeringen tar i propositionen upp frågan om leverantörers ansvar i de fall då dessa anlitar underleverantörer. Enligt regeringen ansvarar leverantören, gentemot den upphandlande myndigheten, för att åtagandena i upphandlingskontraktet uppfylls. Detta gäller oavsett om leverantören själv utför uppgifterna eller om de utförs av underleverantörer som denne anlitar (prop. del 1 s. 350).
Utskottet delar regeringens bedömning att det är leverantören som, gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten, ansvarar för att kraven i upphandlingskontraktet uppfylls. Utskottet avstyrker därför motion Fi3 (s) yrkande 7.
Samordnad upphandling av transporter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om samordnad upphandling av transporter. Vilka regler som ska gälla för upphandling av olika transporttjänster framgår av EG-direktiven, som är bindande för Sverige. Direktiven avspeglas i den föreslagna lagstiftningen. Utskottet avstyrker därför motionen.
Jämför reservation 9 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi2 av Christina Axelsson och Marie Nordén (s) yrkande 1 anför motionärerna att en samordnad upphandling av såväl linjetrafik som transporter för särskilda grupper bör kunna göras och att samma upphandlingsregler bör vara tillämpliga på båda typerna av transporttjänster.
Utskottets ställningstagande
Frågan om vilken lagstiftning som ska tillämpas på olika transporttjänster har reglerats på EG-nivå i de båda upphandlingsdirektiven. Dessa bestämmelser är bindande för Sverige och avspeglas i den föreslagna lagstiftningen i propositionen (den klassiska lagen respektive försörjningslagen).
Utskottet anser att lagförslagen följer EG-direktiven och att den samordning som motionärerna föreslår inte är förenlig med direktivens regler. Motion Fi2 (s) yrkande 1 avstyrks därför.
Gemensamma beställningscentraler
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om gemensamma beställningscentraler. Frågan har tidigare utretts av Kollektivtrafikkommittén vars förslag inte lett till lagstiftning, och det är dessutom oklart i vilken utsträckning förslaget är förenligt med EG-rätten på området.
Jämför reservation 10 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi2 av Christina Axelsson och Marie Nordén (s) yrkande 2 anför motionärerna att en eller flera kommuner och landsting ska utan offentlig upphandling kunna organisera en gemensam beställningscentral för samhällsbetalda resor, utan att vara tvungna att enas om att upphandla en totallösning vid ett och samma tillfälle.
Utskottets ställningstagande
Möjligheten att organisera gemensamma beställningscentraler, där flera kommuner eller landsting går samman och inrättar en beställningsfunktion, togs upp i Kollektivtrafikkommitténs slutbetänkande Kollektivtrafik med människan i centrum (SOU 2003:67). Utredningens förslag i denna del ledde inte till någon lagstiftning. I detta sammanhang vill utskottet även framhålla att det är oklart i vilken utsträckning EG-rätten medger att kommuner och landsting nyttjar gemensamma beställningscentraler utan att tillämpa upphandlingsreglerna vid inköp från dessa centraler. Flera svenska fall, där innebörden av EG-praxis rörande kommuners köp från kommunala bolag ska uttolkas, har överklagats till Regeringsrätten. I mars 2006 beviljades prövningstillstånd i flera mål. Utskottet anser mot den bakgrunden inte att det är lämpligt att införa en särskild ordning av den typ som motionärerna efterfrågar. Utskottet avstyrker därför motion Fi2 (s) yrkande 2.
Samordnad teknikupphandling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om teknikupphandling. Yrkandet avstyrks med hänvisning till att Miljöstyrningsrådet fått i uppdrag att genomföra samordnade teknikupphandlingar.
Jämför reservation 11 (mp).
Motionen
I motion 2007/08:C371 av Jan Lindholm och Karla López (mp) yrkande 18 anför motionärerna att staten bör ge lämplig myndighet i uppdrag att genomföra samordnade teknikupphandlingar, för att påskynda utvecklingen mot energieffektivare byggnader.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om teknikupphandling i betänkande 2006/07:FiU16, när utskottet behandlade regeringens skrivelse om miljöanpassad offentlig upphandling. Regeringen anförde i skrivelsen att Miljöstyrningsrådet, i samarbete med flera myndigheter, borde utveckla möjligheterna till teknikupphandling för att främja innovations- och teknikutveckling (skr. 2006/07:54 s. 25 f.). Med hänvisning till regeringens uttalanden i skrivelsen avstyrkte utskottet det då aktuella yrkandet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att regeringen tagit upp frågan om innovationsfrämjande teknikupphandling och att arbete på detta arbete bedrivs av Miljöstyrningsrådet i samarbete med flera andra myndigheter. Utskottet anser inte att några ytterligare åtgärder är påkallade från riksdagens sida. Därmed avstyrks motion C371 (mp) yrkande 18.
Upphandling av mobiltelefoner
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om statlig upphandling av lågstrålande mobiltelefoner. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till sitt tidigare uttalande och en rapport från Verket för förvaltningsutveckling (Verva).
Jämför reservation 12 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fö213 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 5 anförs att staten genom sitt agerande i upphandlingar kan vara en föregångare bl.a. på miljöområdet och att staten därför bör tillämpa de värden som TCO Development utformat vid upphandling av mobiltelefoner.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden om upphandling av mobiltelefoner har tidigare behandlats av finansutskottet under våren 2007 (bet. 2006/07:FiU16). Utskottet noterade då att Verket för förvaltningsutveckling (Verva) på uppdrag av regeringen utrett möjligheterna att upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och hälsokrav. I Vervas rapport till regeringen den 31 mars 2006 (dnr 2006/26) uppgav myndigheten att det är möjligt att i enlighet med EG-rätten använda sig av miljömärkning som ett kriterium vid upphandling och att lagstiftningen medger att det ställs hälso- och miljökrav som avser strålning från mobiltelefoner. Det skulle i princip gå att vid upphandling av mobiltelefoner använda sig av specifikationer som motsvarar ett miljömärkningssystem, men enligt Verva var detta inte praktiskt möjligt eftersom det inte finns några telefoner som certifierats av miljömärkningsorganisationerna. Utskottet uttalade, med hänvisning till Vervas rapport, att det inte framstod som lämpligt att i den statliga upphandlingen införa krav som i praktiken omöjliggör inköp av de produkter som avses. Utskottet avstyrkte därmed de då aktuella motionsyrkandena.
Kompletterande information
Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inga mobiltelefoner som TCO-certifierats i Sverige. Enligt uppgift på TCO Developments hemsida (http://www.tcodevelopment.com) har hittills en mobiltelefon blivit miljömärkt, enligt en tysk miljöstandard, i augusti 2007.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare uttryckta uppfattning om det ogörliga i att införa ett krav i enlighet med motionärernas förslag och avstyrker därmed motion Fö213 (v) yrkande 5.
Upphandling av hälso- och sjukvård
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om upphandling inom vård- och omsorgssektorn. Utskottet avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till att det pågår beredningsarbete i Regeringskansliet och att frågorna dessutom behandlas av en pågående utredning.
Jämför reservation 13 (s).
Motionerna
I motion 2007/08:Fi232 av Birgitta Eriksson (s) anförs att en översyn bör ske av lagen om offentlig upphandling och hälso- och sjukvårdslagen så att kraven på kvalitet, trygghet och kontinuitet kan stärkas vid upphandling av välfärdstjänster.
I motion 2007/08:Fi252 av Laila Bjurling m.fl. (s) anför motionärerna att de nuvarande upphandlingsreglerna utgör ett inträdeshinder för små företag, kooperativ och idéburna verksamheter, särskilt inom vård- och omsorgssektorn. Enligt motionärerna bör vård- och omsorgssektorn undantas från upphandlingsreglerna, i syfte att förbättra möjligheterna för kooperativa lösningar inom äldreomsorgen.
I motion 2007/08:Fi263 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m) anförs att det krävs förnyade upphandlingsregler för att möjliggöra verklig konkurrens och mångfald, särskilt inom sjukvården, och att hälso- och sjukvårdstjänster bör undantas från LOU:s tillämpning.
I motion 2007/08:So558 av Ylva Johansson m.fl. (s) yrkande 4 anför motionärerna att den nuvarande upphandlingslagstiftningen hindrar ökad mångfald på utförarsidan inom vård- och omsorgssektorn. Enligt motionärerna bör därför hälso- och sjukvård samt äldre- och handikappomsorg undantas från LOU:s tillämpningsområde.
Tidigare behandling
Utskottet har senast i betänkande 2005/06:FiU19 behandlat motioner om undantagande av hälso- och sjukvård, skol- och omsorgsverksamhet från LOU, liksom motioner om anpassning av LOU till hälso- och sjukvårdsverksamhet. Med hänvisning till att utskottet tidigare prövat liknande förslag, avstyrkte utskottet de då väckta motionerna.
Frågor om offentlig upphandling inom hälso- och sjukvård togs upp i samband med riksdagens behandling av proposition 2004/05:145 Driftsformer för offentligt finansierade sjukhus. Socialutskottet uttalade i detta sammanhang att frågor om offentlig upphandling, bl.a. en översyn av bestämmelserna i 6 kap. LOU, var föremål för utredningsarbete inom Upphandlingsutredningen. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet avstyrkte utskottet ett antal motioner rörande offentlig upphandling inom hälso- och sjukvården (bet. 2004/05:SoU18).
Utskottets ställningstagande
Den upphandlingslagstiftning som rör hälso- och sjukvårdstjänster och övriga s.k. B-tjänster behandlades i Upphandlingsutredningens slutbetänkande, som är föremål för beredning inom Regeringskansliet.
Dessutom tillsatte regeringen i mars 2007 en utredning med uppdraget att utreda förutsättningarna för ökad valfrihet när det gäller vård, omsorg, stöd och service (dir. 2007:38). Utredarens förslag ska främja en mångfald av utförare, både i fråga om storlek och inriktning. Dessutom ska utredaren ta fram förslag på regler som möjliggör valfrihetssystem inom äldre- och handikappomsorgen, och i detta sammanhang särskilt beakta upphandlingslagstiftningen. Utredningen ska redovisas senast den 1 januari 2008.
Utskottet anser inte att resultatet av beredningen inom Regeringskansliet och utredningens arbete bör föregripas, och avstyrker därför motionerna Fi232 (s), Fi252 (s), Fi263 (m) och So558 (s) yrkande 4.
Upphandling av tolktjänster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om upphandling av tolktjänster. Utskottet menar att de brister som påtalas i motionen inte torde lösas genom ändringar i upphandlingsförfarandet och avstyrker därför motionen.
Jämför reservation 14 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi210 av Eva Olofsson m.fl. (v) anförs att det är viktigt att de som upphandlar tolktjänster enbart använder sig av seriösa tolkförmedlingar som tecknat avtal med facket och där tolkarna har en adekvat utbildning. Enligt motionärerna bör regeringen se över hur man kan förändra upphandlingar av tolktjänster för att förbättra kvaliteten på tolkningen inom bl.a. sjukvård, socialtjänst, asylärenden och rättsprocessen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar principiellt motionärens uppfattning om vikten av att det finns tillgång till tolkning av hög kvalitet inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I detta sammanhang noterar utskottet att frågan om tolkning i domstol och hos myndigheter särskilt regleras i lagstiftning
Utskottet menar dock, till skillnad från motionären, att de brister som påtalas i motionen inte torde lösas genom sådana ändringar i upphandlingsförfarandet som motionären efterlyser. Enligt utskottets mening är de problem som lyfts fram i motionen, t.ex. bristen på utbildade tolkar, inte i första hand hänförliga till hur upphandlingar på området genomförs. Det saknas därför, enligt utskottets mening, skäl att tro att problemen skulle kunna lösas genom de åtgärder som efterfrågas av motionären. Motion Fi210 (v) avstyrks därför.
Direktupphandling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om direktupphandling. Utskottet anser inte att den beredning som pågår inom Regeringskansliet bör föregripas och avstyrker motionen.
Motionen
I motion 2007/08:Fi264 av Hans Backman (fp) anför motionären att en rapport från Konkurrensverket visar att konkurrensen påverkas negativt av den dåligt fungerande offentliga upphandlingen. Otillåten direktupphandling skadar konkurrensen, liksom bruket att upprätta s.k. konsortialavtal som förlängs och löper under lång tid utan att någon upphandling görs. Enligt motionären krävs åtgärder för att stävja otillåtna direktupphandlingar och avtal som löper under lång tid utan konkurrensupphandling.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare vid upprepade tillfällen, och senast våren 2007, behandlat liknande yrkanden. Utskottet ansåg då, med hänvisning till att frågan om direktupphandling var under beredning i Regeringskansliet, att den då väckta motionen borde avslås av riksdagen. Riksdagen följde utskottets förslag, liksom då liknande yrkanden behandlades under föregående riksmöten (bet. 2005/06:FiU19, bet. 2004/05:FiU9).
Upphandlingsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande att ett fast gränsbelopp för direktupphandling ersätter uttrycket ”lågt värde”. Inom den klassiska sektorn föreslås ett gränsbelopp motsvarande 10 % (eller 20 % om särskilda skäl finns) av tröskelvärdet 236 000 euro för varor och tjänster, och 1 % av tröskelvärdet 5 923 000 euro för byggentreprenader. Inom försörjningssektorerna föreslås ett gränsbelopp motsvarande 10 % (eller 20 % vid särskilt komplicerade upphandlingar) av tröskelvärdet 473 000 euro för varor och tjänster, och 1 % av tröskelvärdet 5 923 000 euro för byggentreprenader. Utredningens förslag bereds inom Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser inte att den beredning som pågår i Regeringskansliet bör föregripas, och avstyrker därmed motion Fi264 (fp).
Utmaningsrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandena om utmaningsrätt. Enligt vad utskottet erfarit pågår fortfarande förhandlingar om en översyn av rättsmedelsdirektiven på EU-nivå, samtidigt som Upphandlingsutredningens slutbetänkande bereds i Regeringskansliet. Utskottet avstyrker därför motionerna.
Motionerna
I motion 2007/08:Fi216 av Jörgen Johansson (c) yrkande 1 anför motionären att samhället bör medverka aktivt till att personal i offentlig sektor ges möjlighet att driva verksamhet i företagsform inom traditionellt kvinnodominerade sektorer som t.ex. vården och att utformningen av en utmaningsrätt för offentliganställda därför bör utredas.
I motion 2007/08:Fi239 av Hans Backman (fp) anförs att en grundläggande princip för ett sunt lokalt företagsklimat är att kommunen inte konkurrerar med det lokala näringslivet och att i princip alla former av tjänster som inte utgör ren myndighetsutövning kan läggas ut på entreprenad. Därför bör enligt motionären en utmaningsrätt införas, som ger enskilda entreprenörer eller anställda rätt att tvinga fram en upphandling av delar av kommunens och landstingets verksamhet.
I motion 2007/08:Fi247 av Tina Acketoft (fp) anför motionären att grundstenen för en fungerande marknadsekonomi är ett flertal aktörer och en rättvis konkurrens och att det bör vara en prioriterad fråga att lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad. Enligt motionären behövs en utmaningsrätt som öppnar kommunerna för mångfald och alternativa driftsformer. Grundinställningen bör då vara att hela eller delar av verksamheten ska kunna utmanas och att den som utmanar måste kunna visa att man har kapacitet att utföra uppdraget och att anbudet är rimligt.
Tidigare behandling
Utskottet har senast i betänkande 2006/07:FiU13 behandlat liknande motionsyrkanden. Utskottet anförde då, med hänvisning till att frågan om utmaningsrätt även tidigare behandlats, att det bör ankomma på kommunerna att bestämma om man vill bedriva verksamhet i egen regi. Utskottet noterade även att ansvarigt statsråd anfört att privata alternativ inom t.ex. hälso- och sjukvårdsområdet kan bidra till att öka patientens valmöjlighet och understödja förnyelse, utveckling och effektivitet, men även att ett införande av utmaningsrätt i kommuner och landsting skulle innebära ett betydande ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Statsrådet hade vidare uttalat att frågan måste övervägas noggrant och att utrymmet för förändringar i dagsläget är begränsat med hänsyn till den pågående behandlingen i Regeringskansliet av Upphandlingsutredningens slutbetänkande, liksom den pågående översynen av rättsmedelsdirektiven på EU-nivå. Utskottet anslöt sig till statsrådets uppfattning och avstyrkte de då aktuella motionerna.
Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet erfarit pågår fortfarande förhandlingar om en översyn av rättsmedelsdirektiven på EU-nivå, samtidigt som Upphandlingsutredningens slutbetänkande bereds i Regeringskansliet. Utskottet anser inte att det beredningsarbete som pågår bör föregripas. Motionerna Fi216 (c) yrkande 1, Fi239 (fp) och Fi247 (fp) avstyrks därför.
Sanktioner
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandena om sanktioner. Med hänvisning till pågående arbete med att se över sanktionsbestämmelserna avstyrker utskottet motionerna.
Motionerna
I motion 2007/08:Fi238 av Hans Backman (fp) anför motionären att sanktionsmöjligheterna vid brott mot LOU bör styrkas så att åtgärder kan vidtas mot bl.a. olagliga konsortialavtal med interkommunalt ägda avfallsbolag.
I motion 2007/08:Fi256 av Tomas Tobé (m) yrkande 1 anför motionären att LOU är svåröverblickbar och resurskrävande, samtidigt som det saknas effektiva rättsmedel mot överträdelser av reglerna. Enligt motionären bör Konkurrensverket ges talerätt i domstol vid allvarliga överträdelser av LOU och dessutom rätt att utdöma marknadsskadeavgift för att stävja otillåtna upphandlingar.
Utskottets ställningstagande
Det pågår arbete inom EU med att se över de två rättsmedelsdirektiv som innehåller regler om sanktioner vid överträdelser av upphandlingsreglerna. Enligt uppgifter från Finansdepartementet har en översyn av de svenska reglerna på området inletts parallellt med förhandlingarna på EU-nivå, med sikte på att arbeta om de svenska reglerna efter det att en överenskommelse nåtts mellan medlemsländerna. Mot denna bakgrund anser utskottet att arbetet med att se över direktiven och de svenska reglerna inte bör föregripas. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi238 (fp) och Fi256 (m) yrkande 1.
Insyn i verksamheten hos kommunala entreprenörer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om insynen i kommunala entreprenörers verksamhet. Utskottet avstyrker yrkandet med hänvisning till redan befintlig lagstiftning på området och till tidigare propositionsuttalanden om meddelarfrihet i privat verksamhet.
Jämför reservation 15 (v).
Motionen
I motion 2007/08:Fi225 av Caroline Helmersson-Olsson (s) yrkande 1 anför motionären att insynen försämras i sådan verksamhet som kommuner lägger ut på entreprenad samt att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten undermineras, när den privat drivna verksamheten ökar i omfattning.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om meddelandefrihet i kommunala entreprenörers verksamhet våren 2006 (bet. 2005/06:FiU19). Utskottet avstyrkte det då aktuella motionsyrkandet med hänvisning till pågående beredning inom Regeringskansliet. Därefter har riksdagen beslutat att införa ett förstärkt meddelarskydd för anställda i kommunala företag (bet. 2005/06:KU36). I propositionen uttalade regeringen att en förstärkt meddelarfrihet även i privat verksamhet skulle innebära att en offentligrättslig reglering överförs till det privaträttsliga området, vilket skapar risk för konflikt med andra regelverk (prop. 2005/06:162 s. 7). Propositionen innehöll inte något förslag på att utsträcka meddelarfriheten till privat verksamhet.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis konstaterar utskottet att bestämmelser om insyn i kommunala entreprenörers verksamhet finns i 3 kap. 19 a § kommunallagen (1991:900). Enligt bestämmelsen ska en kommun eller ett landsting, som sluter avtal med entreprenörer om att dessa ska utföra kommunala angelägenheter, beakta intresset av att allmänheten får tillräcklig insyn i verksamheten.
Utskottet noterar vidare att det framgår av uttalanden i en proposition från våren 2006 att frågan om meddelarfrihet i privat verksamhet är komplicerad och att det finns risk för att en sådan reglering kommer i konflikt med andra regelverk. Dessutom är frågor om bl.a. meddelarfrihet föremål för utredning inom Tryck- och yttrandefrihetsberedningen. Ett av beredningens uppdrag är att identifiera och lämna förslag till lösningar på problem inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, t.ex. frågor som rör meddelarfriheten (dir. 2003:58). Enligt tilläggsdirektiv som gavs till beredningen i juni 2007 har den ombildats till en parlamentariskt sammansatt kommitté och fortsätter sitt arbete i denna form (dir. 2007:76). Mot bakgrund av detta, och även kommunallagens befintliga bestämmelser om beaktande av insynsintresset, anser utskottet att någon åtgärd inte bör vidtas av riksdagen i denna fråga. Därmed avstyrks motion Fi225 (s) yrkande 1.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. | Översyn av upphandlingslagstiftningen, punkt 2 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en översyn av upphandlingslagstiftningen. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 1.
Ställningstagande
Den nya lagstiftning om upphandling som regeringen nu föreslår utgår från två EG-direktiv från 2004. De nya upphandlingsreglerna är krångliga och otydliga, och det framgår redan i detta skede att de kommer att leda till omfattande tolknings- och tillämpningsproblem. Detta framstår – tyvärr – inte som något oväntat, utan överensstämmer väl med resultatet i tidigare fall där EG-direktiv legat till grund för lagstiftning. Det är numera mer regel än undantag att lagar som bygger på EG-direktiv är bristfälliga och svåra att tillämpa. Skälen till detta har Vänsterpartiet redan pekat på i flera tidigare ärenden: EG-direktiven förhandlas fram i ett komplext och byråkratiskt ”förhandlingsmaskineri” där beslut tas av tjänstemän bakom stängda dörrar. När denna ogenomskinliga process till sist utmynnat i ett nytt regelverk är medlemsländerna tvingade att införa de nya reglerna på nationell nivå, oavsett om det slutliga resultatet är önskvärt eller ens genomförbart. I det ärende som finansutskottet nu behandlar – om nya upphandlingsregler – framgår både de principiella och de praktiska problem som följer av Sveriges medlemskap i EU.
På ett principiellt plan är de nya reglerna resultatet av en icke-transparent, tjänstemannastyrd beslutsprocess med ett minimum av demokratisk insyn. I takt med att en allt större lagtextmassa tillkommer som ett resultat av processer i EU betyder detta på sikt att hela den svenska lagstiftningsmodellen, som är väl förankrad i svenska samhällsinstitutioner och visar en hög grad av spårbarhet och politisk tydlighet, allvarligt undermineras. Förlusten av svenskt självbestämmande åtföljs av en minskad demokratisk legitimitet för de lagar som – åtminstone formellt – beslutas av folkets valda företrädare i riksdagen. En annan principiell synpunkt är att genomförandet av nya EU-relaterade regler alltför ofta sker under tidspress, inför hotet att drabbas av sanktioner om de framförhandlade tidsgränserna inte hålls. I detta ärende visar sig effekterna av denna tidspress tydligt genom att Lagrådet riktar stark kritik mot beredningen av de nya lagarna och uttalar att ”beredningen inte skett med den omsorg som varit önskvärd”. Lagrådet har också, vid flera tillfällen, klagat på att brister i nya lagar skylls på tidspress när det rör sig om EG-direktiv som måste genomföras.
De brister som Lagrådet talar om yttrar sig, i det nu aktuella ärendet, som högst konkreta, praktiska problem i den föreslagna lagstiftningen. För att undvika att gå emot direktivens bokstav har regeringen lämnat en proposition som ängsligt håller sig nära direktivbestämmelserna, på bekostnad av både läsbarhet och tydlighet. Följden blir att många viktiga tillämpningsfrågor, som på ett konkret sätt kommer att påverka vardagen för dem som måste använda de nya reglerna, inte besvaras av regeringen. Tolkningen av olika bestämmelser överlämnas till domstolarna att avgöra, utan att lagstiftarens överskådliga intention framgår av förarbetena. Detta är problematiskt från såväl demokrati- som effektivitetssynpunkt. Det är viktigt att, i möjligaste mån, undvika osäkerhet bland alla dem som ska tillämpa de nya reglerna, och att säkerställa att lagstiftningens innehåll beslutas i riksdagen och inte i efterhand av domstolarna. Propositionen bör därför genomgå en ny översyn i syfte att minimera det medvetna överskjutandet av tolkningar till framtida domstolsbehandling.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag ovan anfört om en ny översyn av den föreslagna upphandlingslagstiftningen. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fi1 (v) yrkande 1.
2. | Ramavtal, punkt 3 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om ramavtal. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 5.
Ställningstagande
Regeringen föreslår så detaljerade preciseringar av bestämmelserna kring ramavtal att det blir mycket svårt i praktiken att använda sådana avtal. Upphandling under tröskelvärdena och av s.k. B-tjänster kommer i den nya lagen att bli föremål för en omfattande reglering. Det är viktigt att notera remissvaret från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), i vilket anförs att regleringen i direktivet skiljer sig i flera avseenden från hur ramavtal för närvarande används i Sverige. Införandet av de föreslagna bestämmelserna vid upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster skulle enligt SKL få allvarliga konsekvenser och försvåra t.ex. kommuners och landstings upphandling inom vård- och omsorgsområdet. Jag anser att regeringens bemötande av denna kritik är anmärkningsvärd och vittnar om det ensidiga perspektiv som anlagts vid utformningen av lagförslagen.
Utöver de problem som SKL pekar på kommer också hanteringen att leda till svårartade övergångsproblem, där vissa typer av avtal får en evig överklagandefrist och en evig frist för att väcka talan om skadestånd. Dessa lagtekniska problem är inte av marginell betydelse och utgör inte heller det enda moment som kan antas leda till ökad belastning för rättsväsendet.
Jag menar att perspektivet i stället borde ha varit ett helt annat. Jag anser att man så långt som möjligt ska använda lagstiftningen för att förenkla upphandlingsförfarandet och därmed medborgarnas och de folkvaldas möjlighet att påverka inriktningen av den offentliga verksamheten. Riksdagen bör som sin mening tillkännage för regeringen att den ska se över upphandlingslagarna i syfte att säkerställa en förenklad och breddad användning av ramavtal. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fi1 (v) yrkande 5.
3. | Miljöhänsyn och sociala hänsyn, punkt 4 (s) |
| av Sonia Karlsson (s), Hans Hoff (s), Agneta Gille (s), Tommy Ternemar (s), Jörgen Hellman (s) och Christina Zedell (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om miljöhänsyn och sociala hänsyn. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkande 2,
2007/08:Fi203 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s),
2007/08:Fi218 av Luciano Astudillo (s) yrkandena 2 och 3,
2007/08:Fi222 av Bo Bernhardsson och Margareta Persson (båda s) yrkande 1,
2007/08:Fi223 av Lennart Axelsson (s),
2007/08:Fi242 av Ronny Olander m.fl. (s),
2007/08:Fi243 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (båda s),
2007/08:Fi245 av Karl Gustav Abramsson och Katarina Köhler (båda s),
2007/08:MJ412 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 7 och
2007/08:MJ457 av Anders Ygeman m.fl. (s) yrkande 5 och
avslår motionerna
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 2,
2007/08:Fi218 av Luciano Astudillo (s) yrkandena 1 och 4,
2007/08:Fi226 av Cecilia Widegren (m),
2007/08:Fi254 av Jennie Nilsson (s),
2007/08:U201 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 10,
2007/08:So383 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5,
2007/08:MJ449 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 15 och
2007/08:MJ465 av Per Bolund m.fl. (mp) yrkande 13.
Ställningstagande
Den offentliga upphandlingen motsvarar 16 % av EU-ländernas sammanlagda BNP och hela 25 % av Sveriges bruttonationalprodukt. Från svensk sida betyder det att kommuner, landsting och stat handlar varor och tjänster för minst 400 miljarder kronor varje år.
Miljökrav vid offentlig upphandling är ett kraftfullt styrmedel i arbetet med att ställa om samhället mot en långsiktigt hållbar konsumtion och därmed produktion. Genom att systematiskt fråga efter ny hållbar teknik kan kommuner och statliga myndigheter öka tempot i såväl den egna miljöomställningen som det privata näringslivets produktutveckling. Den offentliga sektorn ska driva på i upphandlingar och offentliga investeringar. Den ska se till att hänsyn tas till miljöeffekter och sociala effekter under hela upphandlingskedjan. EG-rätten medger att medlemsländernas upphandlingslagstiftning kan ställa miljökrav vid offentlig upphandling. Sådana bestämmelser har också införts i Danmark och Norge (prop. 2006/07:128 s. 199).
Den socialdemokratiska regeringen satte på ett tidigt stadium målet att den offentliga sektorn så långt som möjligt ska ställa krav på sociala hänsyn och miljöhänsyn, något som t.ex. uttrycktes redan i 2000 års regeringsförklaring. Vi vill nu fortsätta arbetet på detta område och ser behov av ett flertal olika initiativ för att stärka miljöarbetet inom den offentliga upphandlingen.
Det första initiativet handlar om miljökrav vid upphandling. I regeringens proposition tydliggörs nu att det finns möjligheter för upphandlande myndigheter att ställa miljökrav, vilket vi välkomnar. Vår ambition är dock högre. Vi vill gå ett steg längre och kräva att upphandlande myndigheter ska fastställa miljökrav i de tekniska specifikationerna vid upphandling. Miljökraven ska dessutom inte bara ta sikte på de färdiga varorna och tjänsterna, utan på miljöeffekterna under hela upphandlingskedjan. På så sätt kan den offentliga sektorn bli en tung drivkraft i arbetet för hållbar utveckling, men också för att utveckla näringslivets innovationsförmåga och konkurrenskraft. Vi vill att reglerna utformas så att de upphandlande enheterna är skyldiga att, inför varje enskild upphandling, ta ställning till om sociala krav och miljökrav ska ställas. Om den upphandlande enheten inte ställer krav, ska beslutet motiveras skriftligt. Vi vill att regeringen utreder möjligheterna att införa bindande regler för dessa krav.
Vi anser också att en klimatmärkning gör den miljöanpassade upphandlingen effektivare. Hårdare krav i samband med upphandling sporrar i sin tur till en vassare märkning och skapar positiva incitament för ett mer ambitiöst miljöarbete.
Det finns dessutom andra konkreta åtgärder som har utretts och som kan genomföras redan i dag. Naturvårdsverket fick i uppdrag av den socialdemokratiska regeringen att utforma en handlingsplan för miljöanpassad offentlig upphandling i Sverige. Ett av de mål som handlingsplanen föreslår för åren 2007–2010 är att, till en början, hälften av alla glödlampor i offentlig sektor ska bytas ut mot lågenergilampor. Trots utgifter för inköp och elförbrukning innebär förslaget en årlig besparing på 124 miljoner kronor, samtidigt som koldioxidutsläppen skulle minska med ca 30 000 ton per år. Vi vill att regeringen nu vidtar åtgärder för att uppfylla detta mål, och att regeringen dessutom går vidare med de övriga förslagen i handlingsplanen för miljöanpassad offentlig upphandling.
Vi socialdemokrater anser också, som vi tidigare har framfört vid flera tillfällen, att de fackliga organisationerna har en viktig roll att spela i upphandlingsprocessen. Fackliga organisationer besitter ofta en stor kompetens som kan komma till nytta vid upphandlingar så att onödiga misstag kan undvikas på ett tidigt stadium i upphandlingsprocessen. Den nuvarande lagstiftningen om offentlig upphandling ger inte heller de fackliga organisationerna tillräcklig insyn i och påverkansmöjligheter vid upphandlingar. Bättre insyn för de fackliga organisationerna behövs för att de anställdas rättigheter ska kunna skyddas. Annars finns det en risk för att upphandlingar får oacceptabla konsekvenser för de anställda i form av sämre arbetsmiljö, dåliga anställningsvillkor och sämre anställningstrygghet. En viktig aspekt av detta är att kollektivavtalsbärande fackföreningar måste ges möjlighet att påverka underlaget för en upphandling.
En annan aspekt av detta är att bristen på respekt för fackliga rättigheter leder till osund konkurrens, i fall där vissa företag tillåts basera sina anbud på ett annat löneläge eller andra sociala förmåner och därigenom ge ett lägre pris. På sikt kan sådan osund konkurrens leda till högre arbetslöshet, urholkade välfärdssystem och försämrade löne- och arbetsvillkor. Därför bör, vid bedömningen av anbud vid offentlig upphandling, hänsyn tas till om villkoren för de anställda ligger i nivå med kollektivavtal för den berörda branschen. Detta bör gälla för såväl löner, försäkringar, sociala förmåner som arbetsmiljö.
Det finns även andra krav av social karaktär som enligt vår mening borde vara självklara vid upphandling. Vi är i dag del av en global ekonomi, och detta ställer nya krav på hur det offentliga agerar som konsument. I en tid när de flesta varor och tjänster produceras på en öppen världsmarknad uppstår en risk för att företag som bedriver verksamhet i många länder kan – medvetet eller omedvetet – tjäna pengar på ojämlika handelsvillkor och på skillnader länder emellan när det gäller t.ex. respekten för mänskliga rättigheter, miljön och arbetstagarnas krav på acceptabla arbetsvillkor. Vi socialdemokrater anser att staten i sin upphandling har ett ansvar för att konsumtion sker på rättvisa villkor.
Det behöver göras en översyn av upphandlingslagstiftningen för att se till att det kan ställas krav på förbud mot barnarbete och omänskliga arbetsförhållanden.
Dessutom bör staten, i sin roll som upphandlare, formulera övergripande mål om att alla leverantörer ska respektera ILO:s kärnkonventioner genom hela produktionskedjan. En sådan policy bör därefter följas upp för att säkerställa att den ger effekt i de konkreta upphandlingsprocesserna.
Ett sätt att stärka det sociala ansvarstagandet i upphandlingar är att i högre grad upphandla rättvisemärkta produkter. Rättvisemärkt är en etisk och social märkning med fokus på mänskliga rättigheter och innebär att ett antal kriterier som t.ex. ekologiska hänsyn, skäliga löner, förbud mot barnarbete m.fl. har uppfyllts i produktionsprocessen. I nuläget är det alldeles för få offentliga aktörer som ställer krav på att de produkter som de upphandlar ska vara rättvisemärkta. Det är därför viktigt att regeringen tar initiativ för att ytterligare stimulera till ett ökat användande av rättvisemärkta produkter i allmänhet och när det gäller svenska offentliga myndigheter och organisationer i synnerhet.
I internationella sammanhang, främst inom EU, måste Sverige aktivt driva på för att ta bort eventuella hinder mot att genomföra en policy för rättvis upphandling. Om det i EG-rätten ställs krav som kommer i konflikt med arbetet för en rättvisare upphandling, måste Sverige verka kraftfullt för att dessa hinder tas bort.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi ovan anfört om miljöhänsyn, sociala hänsyn och facklig insyn vid upphandlingar. Därmed bör riksdagen bifalla motionerna Fi4 (s) yrkande 2, MJ412 (s) yrkande 7, MJ457 (s) yrkande 5, Fi203 (s), Fi218 (s) yrkandena 2 och 3, Fi222 (s) yrkande 1, Fi223 (s), Fi242 (s), Fi243 (s) och Fi245 (s) och avslå övriga här aktuella motioner.
4. | Miljöhänsyn och sociala hänsyn, punkt 4 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om miljöhänsyn och sociala hänsyn. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 2,
2007/08:So383 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5 och
2007/08:MJ449 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 15 och
avslår motionerna
2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkande 2,
2007/08:Fi203 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s),
2007/08:Fi218 av Luciano Astudillo (s) yrkandena 1–4,
2007/08:Fi222 av Bo Bernhardsson och Margareta Persson (båda s) yrkande 1,
2007/08:Fi223 av Lennart Axelsson (s),
2007/08:Fi226 av Cecilia Widegren (m),
2007/08:Fi242 av Ronny Olander m.fl. (s),
2007/08:Fi243 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (båda s),
2007/08:Fi245 av Karl Gustav Abramsson och Katarina Köhler (båda s),
2007/08:Fi254 av Jennie Nilsson (s),
2007/08:U201 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 10,
2007/08:MJ412 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 7,
2007/08:MJ457 av Anders Ygeman m.fl. (s) yrkande 5 och
2007/08:MJ465 av Per Bolund m.fl. (mp) yrkande 13.
Ställningstagande
I den lag som hittills gällt på upphandlingsområdet, lagen om offentlig upphandling (LOU), har begreppet ”affärsmässighet” varit av central betydelse. Begreppet har dock ingen motsvarighet i de EG-direktiv som ligger till grund för LOU, utan är en svensk uppfinning. Under den tid som LOU har funnits har dock kravet på affärsmässighet i upphandlingar tolkats på ett sådant sätt att villkoren snävats in mot att bli rent företagsekonomiska. På detta sätt har tolkningen av begreppet inneburit en inskränkning av möjligheterna att ställa olika krav av social karaktär, till och med i högre grad än vad som följer av EG-direktiven. Detta har förhindrat de upphandlande enheterna från att välja det från samhällelig synpunkt mest förmånliga alternativet, och Vänsterpartiet har därför upprepade gånger motionerat om behovet av att utmönstra begreppet ur LOU.
Med den omfattning som upphandlingen har i dag, där varor och tjänster för minst 400 miljarder kronor upphandlas varje år, är det orimligt att medborgarna inte ska kunna förvänta sig att dessa medel används på ett sätt som bidrar till att uppfylla sociala och politiska mål. Att förhindra upphandlande enheter från att beakta angelägna samhällsintressen i sina upphandlingar innebär en inskränkning av demokratins räckvidd och av det kommunala självbestämmandet.
Nu föreslår regeringen att begreppet affärsmässighet ska utmönstras ur lagen. Samtidigt är man noga med att understryka att detta inte ska innebära någon ändring av rättsläget. Detta innebär att den positiva effekt som skulle ha kunnat bli en följd av begreppets avskaffande i stället uteblir helt. Problemet med begreppet affärsmässighet har just varit att det förhindrat strävanden att ta sociala och miljömässiga hänsyn vid upphandlingar, till och med i högre utsträckning än vad som gällt enligt EG-rätten. Att regeringen samtidigt upprepar att de upphandlande enheterna har möjlighet att ta sociala hänsyn och miljöhänsyn i den omfattning som direktivet medger gör knappast rättsläget klarare, och det förblir mycket oklart om den nya lagen innebär en större eller mindre möjlighet att ställa sociala krav i upphandlingsprocessen. När upphandlingsreglerna nu ses över hade det varit angeläget att genomdriva tydligare och rimligare lagbestämmelser. I samband med att begreppet affärsmässighet utmönstras bör en översyn av lagen genomföras för att få till stånd och tydliggöra en materiell förbättring av möjligheten att ställa sociala krav.
En annan följd av den komplexa upphandlingslagstiftningen är att mindre aktörer som inte är kommersiellt inriktade, t.ex. sociala arbetskooperativ, får svårt att konkurrera om uppdrag från den offentliga sektorn. Vinstintresset är en skadlig drivkraft inom många verksamheter som drivs i offentlig regi och är föremål för upphandling. Vi menar att det naturligtvis är bättre att ett socialt arbetskooperativ får i uppdrag att t.ex. sköta transporter, klottersanering, parkskötsel och andra tjänster åt det offentliga än att ett kommersiellt inriktat företag anförtros sådana uppgifter. Ett socialt hänsynstagande borde därför vägas in i upphandlingsprocessen i större utsträckning än i dag, och Vänsterpartiet vill också pröva möjligheten att arbeta med socioekonomiska bokslut även i detta sammanhang. Ett sätt att stärka arbetet på detta område är att ge Nutek i uppdrag att stödja projekt som lyfter fram sociala ambitioner redan i upphandlingsprocessens början.
Möjligheten att ställa miljökrav är också en viktig komponent för att uppnå en mer långsiktigt ansvarsfull upphandling och se till att verksamhet som drivs med skattemedel också bidrar till att forma samhället i ekologiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt hållbar riktning. Ett konkret sätt att beakta pågående miljöförändringar i den offentliga upphandlingen är att klimatanpassa den, så att det blir möjligt att ta hänsyn till koldioxidutsläpp och avstånd. Detta skulle utgöra ett viktigt verktyg för att minska transporterna. Att vid en upphandling välja mellan jämförbara likvärdiga alternativ men hindras att välja det närmaste i avstånd menar vi i grunden är ett systemfel. De grundläggande principer för offentlig upphandling som utgår från likabehandling och icke-diskriminering samt EU:s princip om fri rörlighet av varor och tjänster utgör grunden för den sanslösa ökningen av transporter i EU och motverkar både minskade klimatutsläpp från transportsektorn och hindrar en hållbar samhällsutveckling. Regeringen bör inom EU:s regelverk verka för att det inom offentlig upphandling av klimatskäl ska vara möjligt att ta hänsyn till koldioxidutsläpp samt avstånd.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag ovan anfört om bättre möjligheter att ställa sociala krav och klimatanpassade miljökrav vid upphandling. Riksdagen bör därmed bifalla motionerna Fi1 (v) yrkande 2, MJ449 (v) yrkande 15 och So383 (v) yrkande 5, och avslå övriga här aktuella motioner.
5. | Miljöhänsyn och sociala hänsyn, punkt 4 (mp) |
| av Mikaela Valtersson (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om miljöhänsyn och sociala hänsyn. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2007/08:U201 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 10 och
2007/08:MJ465 av Per Bolund m.fl. (mp) yrkande 13 och
avslår motionerna
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 2,
2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkande 2,
2007/08:Fi203 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s),
2007/08:Fi218 av Luciano Astudillo (s) yrkandena 1–4,
2007/08:Fi222 av Bo Bernhardsson och Margareta Persson (båda s) yrkande 1,
2007/08:Fi223 av Lennart Axelsson (s),
2007/08:Fi226 av Cecilia Widegren (m),
2007/08:Fi242 av Ronny Olander m.fl. (s),
2007/08:Fi243 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (båda s),
2007/08:Fi245 av Karl Gustav Abramsson och Katarina Köhler (båda s),
2007/08:Fi254 av Jennie Nilsson (s),
2007/08:So383 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5,
2007/08:MJ412 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 7,
2007/08:MJ449 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 15 och
2007/08:MJ457 av Anders Ygeman m.fl. (s) yrkande 5.
Ställningstagande
Som komplement till den vanliga handeln finns i dag olika handelssystem som försöker kompensera för de skevheter som finns i den internationella handeln. Rättvisemärkningen utgör grunden för de största initiativ som finns på området. Fem miljoner producenter i fattiga länder drar i dag nytta av rättvisemärkning. Miljöpartiet anser att systemet med rättvisemärkning har många fördelar och att det har en viktig roll som drivkraft för att förändra hela marknaden mot bättre villkor. Många människor är i dag också engagerade i att öka konsumtionen av rättvisemärkta varor. I flera kommuner har enskilda tillsammans med organisationer drivit igenom att kriterier för rättvisemärkning ska användas i upphandlingen. Miljöpartiet anser att hela den offentliga sektorn bör ta intryck av detta arbete och att ett mål bör sättas av regeringen för hur stor del av den offentliga konsumtionen som ska vara rättvisemärkt. Kriterier på rättvisemärkning bör användas även i den statliga upphandlingen. Vi anser också att Sverige bör verka för att EU sätter upp mål för upphandling med sociala krav enligt kriterierna för rättvisemärkning eller motsvarande för sin egen upphandling.
Miljöpartiet anser att produktionen och användningen av biogas i Sverige ska öka. Teknikupphandlingsinstrumentet bör användas för att få nya modeller av biogasbilar, biogasbussar och biogassopbilar som har bättre teknik och lägre inköpskostnader. Miljöpartiet anser även att den statliga miljöbilsupphandlingen ska användas som ett redskap och att miljöbilar ska omfatta minst 90 % av statens samlade inköp av bilar.
Jag föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen vad som ovan anförts om mål för upphandling med sociala krav enligt kriterierna för rättvisemärkning samt om biogas- och miljöfordon. Därmed bör riksdagen bifalla motionerna U201 (mp) yrkande 10 och MJ465 (mp) yrkande 13 samt avslå övriga här aktuella motioner.
6. | ILO:s konvention 94 och krav på kollektivavtal, punkt 7 (s, v) |
| av Sonia Karlsson (s), Hans Hoff (s), Agneta Gille (s), Ulla Andersson (v), Tommy Ternemar (s), Jörgen Hellman (s) och Christina Zedell (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om ILO:s konvention 94 och krav på kollektivavtal. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkandena 3 och 4,
2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s) yrkandena 1 och 3,
2007/08:Fi205 av Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson (båda s),
2007/08:Fi220 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (båda s),
2007/08:Fi221 av Ronny Olander (s),
2007/08:Fi222 av Bo Bernhardsson och Margareta Persson (båda s) yrkande 2 och
2007/08:Fi224 av Kerstin Haglö m.fl. (s) samt
avslår motionerna
2007/08:Fi219 av Ann-Christin Ahlberg (s),
2007/08:Fi225 av Caroline Helmersson-Olsson (s) yrkande 2 och
2007/08:Fi253 av Luciano Astudillo och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (båda s).
Ställningstagande
När det gäller möjligheten att kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling anser vi att den nuvarande upphandlingslagstiftningen är bristfällig och behöver förändras för att motverka social dumpning och för att trygga goda arbetsvillkor för anställda hos leverantörer och underleverantörer. Det måste, enligt vår mening, vara möjligt att utestänga företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal från deltagande i offentliga upphandlingar. Två konkreta åtgärder kan och bör vidtas i nuläget, dels införande av ett krav på kollektivavtal vid upphandling, dels en svensk ratificering av ILO:s konvention 94.
Kollektivavtal är det dominerande instrumentet i Sverige för att tillförsäkra de enskilda arbetstagarna det skydd som de i andra länder får genom lagstiftning, och en av grundbultarna i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den svenska arbetsmarknaden utmärks av att kollektivavtalen har en stor täckning och omfattar över 90 % av arbetstagarna, eftersom dessa avtal har en normerande verkan och även gäller för oorganiserade arbetstagare. På grund av detta har det inte funnits något behov av att lagstiftningsvägen fastslå att ett kollektivavtal gäller för alla arbetstagare inom ett visst geografiskt område eller en viss bransch. Genom tidigare lagstiftningsarbete inom EU, när det s.k. utstationeringsdirektivet (96/71/EG) antogs, har det efter initiativ från Sverige och Danmark tydliggjorts att både svenska och danska kollektivavtal kan jämställas med avtal med normerande verkan. Detta klargör enligt vår mening att krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling har en hög legitimitet i Sverige.
Rättsutvecklingen inom EU visar också att EG-rätten numera inte uppställer några rättsliga hinder mot att ställa bl.a. sociala krav vid upphandling. Detta bekräftas genom uttalanden av Upphandlingsutredningen (SOU 2006:28) och gäller även för den svenska lagstiftningen. Samtidigt råder för tillfället stor osäkerhet om rättsläget, där svenska domstolar så sent som 2005 har tolkat EG-rätten som att krav på kollektivavtal vid upphandling inte är tillåtna. Här finns en osäkerhet om vad som gäller, vilket också avskräcker offentliga upphandlare från att ställa viktiga krav på leverantörerna. Regeringen kan och bör råda bot på den rådande osäkerheten genom lagstiftning som tydligt fastslår att kollektivavtal kan och ska krävas vid all offentlig upphandling. Ett sådant krav är enligt vår mening ett kraftfullt verktyg i kampen mot social dumpning. Enligt gällande regler talas det om att ”likvärdiga villkor” kan uppställas, men vi anser att detta är en alltför svag skrivning och att upphandlingslagstiftningen bör ändras så att det tydligt framgår att det är kollektivavtal som ska krävas. Det förefaller under alla omständigheter orimligt att regering och riksdag i olika sammanhang uttrycker stor enighet om att den svenska modellen med kollektivavtal som huvudsakligt verktyg för att reglera förhållandena på arbetsmarknaden är ett bra system, samtidigt som det offentliga självt inte förmår bidra till att stärka en fortsatt hög grad av kollektivavtalstäckning på arbetsmarknaden när man bedriver upphandling för skattebetalarnas medel.
En närliggande fråga rör ratificering av ILO:s konvention 94, som slår fast att offentliga myndigheters upphandling ska innehålla klausuler som garanterar arbetare löner, arbetstid och andra arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än dem som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs. En ratificering av ILO:s konvention 94 skulle, liksom ett krav på kollektivavtal vid upphandling, kraftigt förbättra möjligheterna att motverka social dumpning, eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentliga upphandlingar. Konventionen underlättar upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i vårt land, och vi anser att Sverige nu bör ratificera den.
Det har tidigare uppgetts att det finns frågetecken när det gäller förhållandet mellan gällande EG-rätt å ena sidan och konventionens regler å andra sidan. Upphandlingsutredningen diskuterar frågan huruvida ILO:s konvention 94 är förenlig med EG-rätten men ger inget entydigt besked om sin uppfattning. Med hänsyn till att sammanlagt nio EU-länder redan har ratificerat konventionen förefaller det dock osannolikt att det numera finns några EG-rättsliga hinder mot en ratificering av konventionen även i Sverige.
Det är särskilt slående, och illavarslande, att regeringen i den aktuella propositionen inte över huvud taget tar upp de frågor som vi nu för fram. Redan den allmänna frågan om problemen med att ställa sociala krav vid upphandling, inte bara krav på kollektivavtal, är bristfälligt behandlad och avfärdas med allmänt hållna skrivningar om de möjligheter som enligt regeringen redan finns i nuläget. Frågan om en ratificering av ILO:s konvention 94 har utretts i Upphandlingsutredningens slutbetänkande, som nu är föremål för vidare beredning. Regeringen nämner flera andra aspekter av upphandlingsreglerna som behandlades i samma slutbetänkande och kommer att tas upp i en kommande proposition. Man väljer däremot – trots det utredningsarbete som gjorts – att förbigå de angelägna frågorna om skydd mot social dumpning, möjlighet att ställa krav på kollektivavtal och ratificering av ILO-konventionen med tystnad. Detta är inte rätt väg att gå i ett läge där behovet av skydd mot social dumpning växer – det vore mycket olyckligt om upphandlingsreglerna, så som de nu tillämpas, får till följd att det offentliga genom sina upphandlingar bidrar till att urholka den svenska kollektivavtalsmodellen i stället för att stärka den.
Vi anser att riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har anfört om krav på kollektivavtal vid upphandling och ratificering av ILO:s konvention 94. Detta innebär att riksdagen bör delvis bifalla motionerna Fi1 (v) yrkandena 3 och 4, Fi4 (s) yrkandena 1 och 3, Fi205 (s), Fi220 (s), Fi221 (s), Fi222 (s) yrkande 2 och Fi224 (s) och avslå övriga här aktuella motioner.
7. | Viktning av utvärderingskriterier, punkt 8 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om viktning av utvärderingskriterier. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 6.
Ställningstagande
Det framgår tydligt av EG-direktiven om upphandling att det som ska vara utslagsgivande för att acceptera ett visst anbud är antingen det lägsta priset eller det ”ekonomiskt mest fördelaktiga” anbudet. Verkliga ekonomiska relationer kan dock inte reduceras till en enda parameter, nämligen priset, och ju mer komplexa de verkliga relationerna är desto mer irrationellt blir det att enbart titta på en sammanfattad prisuppgift. När det gäller den andra tilldelningsgrunden, det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, föreslår regeringen att den upphandlande myndigheten respektive enheten ska ”i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget ange hur de olika kriterierna kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är mest fördelaktigt”.
I sitt remissvar påpekar dock Sveriges Kommuner och Landsting att kvalitet och estetiska värden (”mjuka parametrar”) är svåra att vikta. Vänsterpartiet menar att det strikta rangordningskrav som nu införs leder till onödiga svårigheter för upphandlarna när de ska utforma förfrågningsunderlag som kan bedömas i ett helhetsperspektiv och med medborgarnas bästa för ögonen. Detta försvårar en rationell, demokratiskt legitim och långsiktigt lämplig hantering av de offentliga medlen. Tillämpningen av kriterier som rör t.ex. kvalitetskrav är redan i dag så komplicerad att många beställare drar sig för att använda sig av dem, och det är viktigt att dessa problem inte förvärras. Ambitionen borde i stället vara att gå i motsatt riktning, och därför bör kravet på en specifik rangordning av kriterier luckras upp.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag ovan anfört om en uppluckring av kravet på rangordning vid anbud. Riksdagen bör därmed bifalla motion Fi1 (v) yrkande 6.
8. | Ny utvärdering av upphandlingslagstiftningen, punkt 9 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om ny utvärdering av upphandlingslagstiftningen. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 7.
Ställningstagande
De lagar och regler som gäller för upphandlingen påverkar enormt många dagliga beslut i den offentliga förvaltningen och har omfattande politiska och ekonomiska implikationer. I de utredningar som har gjorts i samband med förändringar i lagarna har de faktiska erfarenheterna som finns av upphandlingsarbete spelat en underordnad roll. Det är dags för en samlad utvärdering av upphandlingsverksamheten, där stor vikt läggs vid de verkliga aktörernas erfarenheter. Det gäller inte minst de problem som möter kommunala beslutsfattare och förvaltningar. Det finns bl.a. anledning att titta på de personal- och juristkostnader som kommuner och landsting tvingas ta för att hålla sig inom lagens ramar. Det är också intressant att utreda vilka upphandlingsbeslut som aldrig fattas av det specifika skälet att beställarna är osäkra på vad som står i samklang med gällande rätt. Vidare finns det stora problem med ekonomisk dumpning. Det gäller underbud av mildare slag än dem som kan bedömas vara uppenbart oskäliga, men som kan användas av stora privata leverantörer med möjlighet till korssubsidier från annan verksamhet för att vinna en prisfokuserad upphandling.
Jag anser sammantaget att behovet av en sakligt utvärderande utredning är påtagligt. Riksdagen bör som sin mening tillkännage för regeringen att det behöver genomföras en samlad utvärdering av upphandlingsverksamheten. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fi1 (v) yrkande 7.
9. | Samordnad upphandling av transporter, punkt 16 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om samordnad upphandling av transporter. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi2 av Christina Axelsson och Marie Nordén (båda s) yrkande 1.
Ställningstagande
I dag upphandlas linjetrafik enligt reglerna i 4 kap. lagen om offentlig upphandling (LOU), medan sådana transporttjänster som skolskjuts, färdtjänst och sjukresor upphandlas enligt 5 kap. LOU. Den nya lagstiftning som regeringen nu föreslår innebär att upphandlingar av linjetrafik i framtiden kommer att göras enligt 1 kap. 8 § i den nya s.k. försörjningslagen. Propositionen innehåller däremot inga förslag på vilken lag som kommunerna ska använda när de upphandlar skolskjuts, färdtjänst och sjukresor. Jag anser att det ska gå att tillämpa samma regler för alla samhällsbetalda resor, och att denna möjlighet klart ska uttryckas i den nya upphandlingslagstiftningen. Detta är en viktig förutsättning för att kunna möjliggöra en samordning av kollektivtrafiken, och därmed ett ökat reseutbud för många trafikanter.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag har anfört om behovet av samordnade upphandlingsregler för transporter. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fi2 (s) yrkande 1.
10. | Gemensamma beställningscentraler, punkt 17 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om gemensamma beställningscentraler. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi2 av Christina Axelsson och Marie Nordén (båda s) yrkande 2.
Ställningstagande
I Kollektivtrafikkommitténs slutbetänkande Kollektivtrafik med människan i centrum (SOU 2003:67) uppmärksammas bl.a. driften av beställningscentraler för samhällsbetalda resor. Som upphandlingsreglerna ser ut i dag är det mycket svårt för kommuner, landsting och trafikhuvudman att skapa en gemensam beställningscentral eftersom de i så fall måste enas om att upphandla en totallösning vid ett och samma tillfälle. Detta gör det i praktiken omöjligt att successivt samordna och pröva vilka lösningar som är effektivast. Jag anser inte att det är rimligt att de beställningscentraler för färdtjänst och sjukresor m.m. som i dag är en del i kommunernas och landstingens verksamhet ska behöva upphandlas separat. En sådan ordning går tvärtemot grundtanken om en ökad samordning under samhällets kontroll. Jag vill i stället att det ska vara möjligt för en eller flera kommuner och landsting att organisera en gemensam beställningscentral för samhällsbetalda resor, utan offentlig upphandling.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag har anfört om gemensamma beställningscentraler. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fi2 (s) yrkande 2.
11. | Samordnad teknikupphandling, punkt 18 (mp) |
| av Mikaela Valtersson (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om samordnad teknikupphandling. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:C371 av Jan Lindholm och Karla López (båda mp) yrkande 18.
Ställningstagande
Bebyggelse och boende svarar för drygt 40 % av Sveriges totala energiförbrukning. Direktverkande el och fossila bränslen värmer än i dag alltför många bostäder. Att minska energiförbrukningen genom bättre isolering och genom att använda en allt större andel förnybara energikällor är ett viktigt steg för ett långsiktigt hållbart boende. Att använda hustak och fasader som energiaktiva ytor för att minimera behovet av utifrån tillförd energi är en bra långsiktig lösning. Jag anser därför att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att genomföra samordnade teknikupphandlingar för att påskynda utvecklandet av bättre ytmaterial för tak och fasader i kombination med solceller och solfångare.
Jag föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen vad som ovan anförts om samordnad teknikupphandling. Därmed bör riksdagen bifalla motion C371 (mp) yrkande 18.
12. | Upphandling av mobiltelefoner, punkt 19 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om upphandling av mobiltelefoner. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fö213 av Elina Linna m.fl. (v) yrkande 5.
Ställningstagande
Staten har en viktig roll vid upphandling av olika produkter. Genom sitt agerande kan staten vara föregångare för den egna politiken på bl.a. miljöområdet. Det skulle också vara möjligt när det gäller elektromagnetisk strålning och hälsoeffekter. TCO Development (TCO) har utvecklat ett märkningssystem vad gäller den mobila arbetsplatsen där bl.a. mobiltelefoner ingår. TCO har testat strålningsvärden och utformning av telefoner och utformat rekommendationer. Vi menar att det finns all anledning att staten går före och visar att man vill premiera säkra produkter även när det gäller elektromagnetiska strålningskällor. Staten bör enligt vår mening vid upphandlingar tillämpa de värden som TCO utformat för mobiltelefoner.
Jag föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen vad som ovan anförts om upphandling av mobiltelefoner. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fö213 (v) yrkande 5.
13. | Upphandling av hälso- och sjukvård, punkt 20 (s) |
| av Sonia Karlsson (s), Hans Hoff (s), Agneta Gille (s), Tommy Ternemar (s), Jörgen Hellman (s) och Christina Zedell (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om upphandling av hälso- och sjukvård. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:So558 av Ylva Johansson m.fl. (s) yrkande 4 och
avslår motionerna
2007/08:Fi232 av Birgitta Eriksson (s),
2007/08:Fi252 av Laila Bjurling m.fl. (s) och
2007/08:Fi263 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m).
Ställningstagande
Den tidigare socialdemokratiska regeringen tog 2005 tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet initiativ till en delegation som fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för idéburna organisationer, kooperativ och små företag att vara med och utföra välfärdstjänster på uppdrag av kommuner och landsting. Det finns många goda exempel på vårdcentraler, läkarmottagningar, sjukgymnastik m.m. som drivs av dem som jobbar där eller av företag eller organisationer. På samma sätt finns det inom äldre- och handikappomsorgen flera duktiga entreprenörer som driver t.ex. hemtjänst eller särskilda boenden. För att få en verklig mångfald av idéer och utförare, som leder till ett brett utbud av tjänster för att möta olika behov, krävs det dock att villkoren förbättras för de små vård- och omsorgsaktörerna.
I detta sammanhang ser vi socialdemokrater att det finns en tydlig koppling till hur upphandlingsreglerna tillämpas på hälso- och sjukvårdsområdet. Flera små privata utförare och kooperativ har tvingats att ge upp efter att ha förlorat i upphandlingar där priset har spelat en avgörande roll. Upphandlingsreglerna i lagen om offentlig upphandling (LOU) bygger på synsättet att konkurrensaspekter och ekonomiska hänsyn står i första rummet. När dessa regler används inom vård- och omsorgssektorn blir följden att man inte tar hänsyn till de värden som lokala företag, kooperativ och organisationer kan tillföra vården. Viktiga dimensioner som förankring i lokalsamhället, frivilliga insatser från medlemmarna och sociala kvaliteter kan inte värderas på ett rättvisande sätt i de upphandlingar som görs enligt reglerna i LOU. I stället finns en risk att LOU leder till en fokusering på detaljkrav, vilket skapar risk för detaljstyrning som i sin tur kan leda till att utrymmet för nytänkande, utveckling och valfrihet krymper.
Regeringens avsaknad av ambitioner på detta område visade sig tyvärr tydligt i beslutet om att lägga ned Delegationen för mångfald inom vård och omsorg. Signalen till vård- och omsorgsaktörerna är tydlig: regeringen vill ha en vårdmarknad för de stora vårdföretagen, inte en mångfald av kooperativ eller småföretag som kan tillföra vården och omsorgen sitt engagemang.
Vi socialdemokrater anser att reglerna i LOU inte är anpassade för upphandling av hälso- och sjukvård, liksom för upphandling av äldre- och handikappomsorg. Genom att fokusera på ekonomisk effektivitet och konkurrens går man miste om andra viktiga värden. Vi menar också att det finns tydliga, välfungerande alternativ till den nuvarande ordningen. En bättre modell är att landstinget, regionen respektive kommunen certifierar de utförare som man vill använda inom hälso- och sjukvården eller omsorgen och sätter upp de krav som ställs på verksamheten och kommer överens om ersättningsmodeller. Den modell som i dag används i kommunerna för att godkänna och tilldela resurser till icke-kommunala förskolor skulle kunna användas även för vård och omsorg. Resultatet blir att patienten, medborgaren, har möjlighet att välja utförare samtidigt som landstinget, regionen eller kommunen har kvar det fulla ansvaret för kvaliteten och tillgängligheten. En sådan ordning skulle med all säkerhet göra att mindre, personaldrivna eller idéburna aktörer skulle ha större möjligheter att hävda sig i konkurrensen mot de stora, internationella vårdbolag som nu utgör lejonparten av entreprenörerna inom vård och omsorg.
För närvarande pågår en översyn av de regler som tillämpas på upphandlingar i vård- och omsorgssektorn. Detta innebär en möjlighet att ändra de nuvarande reglerna och komma till rätta med de problem som vi nu lyfter fram. Vi anser, av de skäl som vi här har framfört, att regeringen nu bör ta sitt ansvar och möjliggöra att hälso- och sjukvård liksom äldre- och handikappomsorg undantas från upphandlingslagstiftningens tillämpningsområde.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi ovan anfört om att undanta vård- och omsorgssektorn från upphandlingslagstiftningens tillämpningsområde. Därmed bör riksdagen bifalla motion So558 (s) yrkande 4 och avslå övriga här aktuella motioner.
14. | Upphandling av tolktjänster, punkt 21 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om upphandling av tolktjänster. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi210 av Eva Olofsson m.fl. (v).
Ställningstagande
Bristen på välutbildade tolkar kan ibland få allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten, t.ex. i samband med asylärenden. Inom sjukvården och i socialtjänsten finns det risk för felaktiga beslut på grund av felaktiga tolkningar. Rätten till tolkning av hög kvalitet är nödvändig både ur ett rättssäkerhetsperspektiv och ur ett demokratiperspektiv. Avregleringen på 1990-talet ledde till att en mängd oseriösa förmedlingar etablerade sig på marknaden. Oseriösa tolkförmedlingar vägrar teckna avtal med facket och erbjuder sina anställda sämre anställningstrygghet. Det råder stor brist på utbildade tolkar eftersom många tolkar väljer andra yrken för att få rimliga anställningsvillkor. För att höja kvaliteten inom tolkbranschen är det viktigt att de som upphandlar tolktjänster enbart använder sig av seriösa tolkförmedlingar som har tecknat avtal med facket och där tolkarna har en adekvat utbildning.
Jag föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen vad som anförs om en förändring av upphandlingen av tolktjänster. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fi210 (v).
15. | Insyn i verksamheten hos kommunala entreprenörer, punkt 25 (v) |
| av Ulla Andersson (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om insyn i verksamheten hos kommunala entreprenörer. Därmed bifaller riksdagen motion
2007/08:Fi225 av Caroline Helmersson-Olsson (s) yrkande 1.
Ställningstagande
I den kommunala verksamheten gäller flera viktiga principer som bidrar till att öka möjligheterna för kommunmedlemmar att få insyn i verksamheten och hur den bedrivs. Offentlighetsprincipen innebär att alla handlingar i princip är offentliga, och genom principen om meddelarfrihet kan personer lämna icke sekretessbelagda uppgifter till medier utan att källan uppges eller får efterforskas. De möjligheter till insyn som detta medför gör att det blir lättare att upptäcka och avslöja missförhållanden i kommunal verksamhet jämfört med privat verksamhet. I privat verksamhet bevakar företagen sina affärshemligheter och inslaget av slutenhet är stort. Vem som helst kan ta del av kommunens budget och bokslut, men i privat verksamhet är detta förbehållet ägarna och företagsledningen. Kommunen har kollektivavtal och redovisar öppet de anställdas löner, medan det i privat verksamhet råder större hemlighetsmakeri kring lönerna.
Om kommunal verksamhet läggs ut på entreprenad till ett privat företag, innebär detta att dessa principer inte kommer att kunna tillämpas på samma sätt för den berörda verksamheten. Följden blir en minskning av kommunmedlemmarnas möjligheter att få insyn i hur denna verksamhet bedrivs, jämfört med om kommunen själv stått för driften. Effekten blir i praktiken att offentlighetsprincipen med dess meddelarfrihet undermineras. Jag anser därför att det är viktigt att kommuner och landsting måste få större möjligheter att ställa krav på offentlighet och insyn vid upphandling av verksamhet, så att kommunmedlemmarna kan tillförsäkras en god insyn i sådan verksamhet som en kommun eller ett landsting genom avtal överlämnar till annan utförare. En aspekt av detta är även att ägarskiften hos entreprenörer givetvis inte ska påverka möjligheterna till insyn i den berörda verksamheten.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag har anfört om möjligheter till insyn i verksamhet som en kommun eller ett landsting överlämnar till annan utförare. Därmed bör riksdagen bifalla motion Fi225 (s) yrkande 1.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2006/07:128 Ny lagstiftning om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster :
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om offentlig upphandling,
lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
lag om upphävande av lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,
lag om ändring i lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling.
Följdmotioner
2007/08:Fi1 av Ulla Andersson m.fl. (v):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en principiell översyn av upphandlingslagarna utifrån aspekten att det medvetna överskjutandet av tolkningar till kommande domstolsbehandling bör minimeras. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av upphandlingslagarna i syfte att tydliggöra en materiell förbättring av möjligheten att ställa sociala krav när begreppet affärsmässighet utmönstras ur lagen. |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i lagtexten om offentlig upphandling tydligt bör framgå att kollektivavtal kan och ska krävas vid all offentlig upphandling. |
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska ratificera ILO:s konvention 94. |
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av upphandlingslagarna i syfte att säkerställa en förenklad och breddad användning av ramavtal. |
6. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kraven på specifik rangordning av olika kriterier bör luckras upp. |
7. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en ny utredning om erfarenheterna från upphandlingar. |
2007/08:Fi2 av Christina Axelsson och Marie Nordén (båda s):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagen om offentlig upphandling ska medge att en samordnad upphandling av såväl linjetrafik som transporter för särskilda grupper görs enligt samma lagtext. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en eller flera kommuner ska kunna organisera en gemensam beställningscentral för samhällsbetalda resor utan offentlig upphandling. |
2007/08:Fi3 av Christina Axelsson och Krister Örnfjäder (båda s):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att effektivisera upphandlingen och säkerställa beställarkompetensen. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att poängtera behovet av forskning och spridning av nya rön i offentlig upphandling. |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utarbeta en strategi för att sprida information om offentlig upphandling. |
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bättre stimulera små företag, kooperativ och sociala företag att lämna anbud. |
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i lagtexten ta med meningen om att en grupp leverantörer kan åberopa resurser hos leverantörer i gruppen eller hos andra företag. |
6. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Konkurrensverket i uppdrag att utöva tillsyn så att offentlig upphandling bedrivs effektivt utifrån medborgarnas perspektiv och så att det finns en fungerande marknad. |
7. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upphandlad leverantör ges en skyldighet att se till att av denne anlitade underleverantörer även följer de kriterier som förfrågningsunderlaget anmält. |
2007/08:Fi4 av Pär Nuder m.fl. (s):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ratificera ILO:s konvention 94. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om miljökrav vid offentlig upphandling. |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sociala krav vid offentlig upphandling. |
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2007
2007/08:Fi203 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lika villkor för entreprenader.
2007/08:Fi204 av Ann-Kristine Johansson och Lars Wegendal (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om offentlig upphandling som tar hänsyn till lokala behov.
2007/08:Fi205 av Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ratificera ILO:s konvention 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling.
2007/08:Fi210 av Eva Olofsson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur man kan förändra upphandlingar av tolktjänster så att kvaliteten på tolkningen förbättras inom bl.a. asylärenden, rättsprocessen, sjukvården och socialtjänsten.
2007/08:Fi215 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Regeringskansliet bör utforma en strategi för etiska konsumtionsval vid upphandling.
2007/08:Fi216 av Jörgen Johansson (c):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utreda offentliganställdas utmaningsrätt. |
2007/08:Fi218 av Luciano Astudillo (s):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten fastslår att man i sin offentliga upphandling avser att inte medverka till brott mot deklarationen om de mänskliga rättigheterna och ILO:s kärnkonventioner. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten i sin upphandling formulerar övergripande mål om att alla leverantörer ska respektera ILO:s kärnkonventioner genom hela produktionskedjan. |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten utreder hur man bäst arbetar med uppföljning av den nya policyn. |
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten som ett första steg mot att genomföra den nya policyn påbörjar en dialog kring mänskliga och fackliga rättigheter med statens leverantörer av livsmedel och arbetskläder. |
2007/08:Fi219 av Ann-Christin Ahlberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ratificering av ILO:s konvention 94 och rätt till heltid vid upphandlingar.
2007/08:Fi220 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ratificera ILO:s konvention 94.
2007/08:Fi221 av Ronny Olander (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sociala krav vid offentlig upphandling.
2007/08:Fi222 av Bo Bernhardsson och Margareta Persson (båda s):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utarbeta en offentlig policy för rättvis upphandling. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ratificering av ILO:s konvention 94. |
2007/08:Fi223 av Lennart Axelsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ytterligare åtgärder för att öka användandet av rättvisemärkta produkter.
2007/08:Fi224 av Kerstin Haglö m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krav på villkor för anställda motsvarande svenska kollektivavtal vid offentlig upphandling.
2007/08:Fi225 av Caroline Helmersson-Olsson (s):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kommunmedlem ska tillförsäkras insyn i verksamhet som kommun eller landsting genom avtal överlämnar till annan utförare. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att krav på kollektivavtal, miljökrav och krav rörande jämställdhet ska anses förenliga med lagen om offentlig upphandling, i annat fall må lagen ändras. |
2007/08:Fi226 av Cecilia Widegren (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över lagen om offentlig upphandling för att möjliggöra krav på svenska produktionsregelverk vid upphandling av livsmedel.
2007/08:Fi227 av Britta Rådström och Lars Lilja (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om offentliga upphandlingar.
2007/08:Fi232 av Birgitta Eriksson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av lagen om offentlig upphandling och hälso- och sjukvårdslagen så att kraven på kvalitet, trygghet och kontinuitet kan stärkas vid upphandling av välfärdstjänster.
2007/08:Fi238 av Hans Backman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hur upphävandet av olagliga konsortialavtal kan påskyndas och hur sanktionsmöjligheten kan styrkas vid brott mot lagen om offentlig upphandling (LOU).
2007/08:Fi239 av Hans Backman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa utmaningsrätt.
2007/08:Fi242 av Ronny Olander m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lika villkor för entreprenader.
2007/08:Fi243 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att de fackliga organisationernas inflytande och insyn i upphandlingsprocessen stärks.
2007/08:Fi245 av Karl Gustav Abramsson och Katarina Köhler (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändring av lagen om offentlig upphandling.
2007/08:Fi247 av Tina Acketoft (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utmaningsrätt för entreprenader.
2007/08:Fi252 av Laila Bjurling m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över och undanta vård och omsorg från reglerna om upphandling, med syfte att förbättra möjligheterna för kooperativa lösningar inom äldreomsorgen.
2007/08:Fi253 av Luciano Astudillo och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kollektivavtal som ett krav vid offentliga upphandlingar.
2007/08:Fi254 av Jennie Nilsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om offentlig upphandling och yttranderätt för den fackliga organisationen på arbetsplatsen.
2007/08:Fi256 av Tomas Tobé (m):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändringar i lagen om offentlig upphandling. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att underlätta för mindre företag i samband med offentliga upphandlingar. |
2007/08:Fi263 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över reglerna för lagen om offentlig upphandling (LOU).
2007/08:Fi264 av Hans Backman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa upphandlingslagstiftningen för att komma till rätta med otillåten direktupphandling.
2007/08:Fi275 av Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om byggnaders miljöpåverkan.
2007/08:C371 av Jan Lindholm och Karla López (båda mp):
18. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om samordnad teknikupphandling. |
2007/08:U201 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
10. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sätta mål för den offentliga sektorns upphandling av varor som lever upp till kriterier enligt rättvisemärkningen. |
2007/08:Fö213 av Elina Linna m.fl. (v):
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten bör utgå ifrån TCO Developments riktlinjer för strålvärden m.m. avseende mobiltelefoner vid upphandling. |
2007/08:So383 av Lars Ohly m.fl. (v):
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Nutek bör ges i uppdrag att stödja projekt som på detta sätt lyfter fram sociala ambitioner redan i upphandlingsprocessens början. |
2007/08:So558 av Ylva Johansson m.fl. (s):
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om undantag från lagen om offentlig upphandling (LOU) i vård och omsorg. |
2007/08:MJ412 av Mona Sahlin m.fl. (s):
7. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en miljöanpassad offentlig upphandling. |
2007/08:MJ449 av Lars Ohly m.fl. (v):
15. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör verka inom EU:s regelverk för att det inom offentlig upphandling av klimatskäl ska vara möjligt att ta hänsyn till koldioxidutsläpp samt avstånd. |
2007/08:MJ457 av Anders Ygeman m.fl. (s):
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en fortsatt satsning på miljöanpassad offentlig upphandling. |
2007/08:MJ465 av Per Bolund m.fl. (mp):
13. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att statlig miljöbilsupphandling ska omfatta minst 90 % av bilinköpen och att biogasbilar ska prioriteras. |
2007/08:N247 av Annika Qarlsson (c):
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över LOU med hänsyn till de sociala företagen. |
2007/08:N367 av Christer Adelsbo m.fl. (s):
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att lagen om offentlig upphandling inte tolkas på ett för små kooperativa företag ogynnsamt sätt. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om offentlig upphandling
Regeringens förslag | Utskottets förslag |
11 kap. Kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m.
Officiella förteckningar 16 § | |
Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES eller innehar ett certifikat utfärdat av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska standarder för certifiering, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 1. 10 kap. 1 §, 2 § första stycket 1–4 och 6, samt i detta kapitel 6 §, 7 § första stycket 2 och 3 samt 11 § andra stycket 1, 3, 6, 8 och 9 när det gäller byggentreprenörer, 2. 11 § 2–5 och 11 när det gäller varuleverantörer, eller 3. 11 § 2 och 4–10 när det gäller tjänsteleverantörer. | Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES eller innehar ett certifikat utfärdat av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska standarder för certifiering, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 1. 10 kap. 1 §, 2 § första stycket 1–4 och 6, samt i detta kapitel 6 §, 7 § första stycket 1 och 2 samt 11 § andra stycket 1, 3, 6, 8 och 9 när det gäller byggentreprenörer, 2. 11 § 2–5 och 11 när det gäller varuleverantörer, eller 3. 11 § 2 och 4–10 när det gäller tjänsteleverantörer. |
Utskottets förslag
Bilaga 4
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen används följande beteckningar med de betydelser som här anges. 1. a) tekniska specifikationer: i fråga om byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat skall upptas i de allmänna specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan skall kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande myndighetens planerade användning. Dessa egenskaper skall omfatta nivå på miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet och mått, samt förfarandena vid bedömning av kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning och märkning samt produktionsprocesser och -metoder. De skall även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden skall antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten enligt lag eller annan författning kan ange i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material eller delar. b) teknisk specifikation: i fråga om tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, nivå på miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, produktens användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på produkten angående den beteckning under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning, bruksanvisningar, produktionsprocesser och -metoder samt förfaranden vid bedömning av överensstämmelse. 2. standard: en teknisk specifikation som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som faller under en av följande kategorier: — Internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. — Europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. — Nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. 3. europeiskt tekniskt godkännande: en positiv teknisk bedömning av en produkts lämplighet för att användas för ett bestämt ändamål, grundad på att de grundläggande kraven på byggentreprenaden är uppfyllda genom produktens konstitutiva egenskaper tillsammans med de villkor som fastställts för användningen och utnyttjandet. Ett europeiskt tekniskt godkännande skall utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts av medlemsstaten. 4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som har utarbetats i enlighet med ett förfarande som erkänts av medlemsstaterna och som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 5. teknisk referens: en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov. |
Förslag till lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
Regeringens förslag | Utskottets förslag |
1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser
Undantag från lagens tillämpningsområde | |
Vissa busstransporttjänster 22 § | |
Lagen gäller inte för upphandling som avser busstransportverksamhet enligt 8 § om verksamheten var undantagen från tillämpningsområdet för rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, | Lagen gäller inte för upphandling som avser busstransportverksamhet enligt 8 § om verksamheten var undantagen från tillämpningsområdet för rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna,1 senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/78/EG2 enligt dess artikel 2.4 och påbörjades senast den 30 april 2004. |
2 kap. Definitioner
Allmänna definitioner 2 § Med anknutet företag avses 1. företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande, 2. företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och 3. företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under. | |
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983, | Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983,3 senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG.4 |
Ett bestämmande inflytande skall anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan. 19 § | |
Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller utförande av tjänster enligt bilaga 2 eller 3 (A- eller B-tjänster) och som inte utgör ett byggentreprenadkontrakt enligt 4 § eller ett varukontrakt enligt 24 §. | Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller utförande av tjänster enligt bilaga 2 eller 3 (A- eller B-tjänster) och som inte utgör ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett varukontrakt enligt 24 §. |
Ett kontrakt som avser varor och som även omfattar A- eller B-tjänster skall behandlas som ett tjänstekontrakt, om värdet av tjänsterna är högre än värdet av varorna. Ett kontrakt som avser A- eller B-tjänster och omfattar verksamhet som hänförs till byggentreprenader enligt bilaga 1, men som är underordnad kontraktets ändamål i övrigt, skall behandlas som ett tjänstekontrakt. 20 § | |
Med upphandlande enheter avses i denna lag dels upphandlande myndigheter enligt 21 §, dels sådana offentliga företag som 1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller 2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 1 kap. 4–10 §§ med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt tredje stycket. | Med upphandlande enheter avses i denna lag dels upphandlande myndigheter enligt 21 §, dels sådana företag som 1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller 2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 1 kap. 4–10 §§ med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt tredje stycket. |
Ett bestämmande inflytande skall anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan. Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som 1. beviljats enligt lag eller annan författning, 2. begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 1 kap. 4–10 §§ till ett eller flera företag, och 3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet. | |
8 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m.
Tidsfrister vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering 3 § | |
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering skall tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar efter annonsering enligt 7 kap. 2 § första stycket 3 eller svar på en uppmaning att bekräfta intresset för anbudsgivning efter en inbjudan enligt 15 § vara minst 37 dagar och får inte i något fall vara kortare än 22 dagar från den dag då annonsen eller inbjudan skickades till utvalda anbudssökande. | Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering skall tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar efter annonsering enligt 7 kap. 2 § första stycket 4 eller svar på en uppmaning att bekräfta intresset för anbudsgivning efter en inbjudan enligt 14 § vara minst 37 dagar och får inte i något fall vara kortare än 22 dagar från den dag då annonsen eller inbjudan skickades till utvalda anbudssökande. |
Det som anges i första stycket gäller om inte något annat följer av 4, 6 eller 9 §. | |
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse 4 § | |
Tidsfristen för att komma in med anbud får anges till den tid som har överenskommits mellan den upphandlande enheten och de anbudssökande som utvalts av enheten, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att lämna anbud. | |
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat uppnås, bör tidsfristen vara minst 24 dagar och inte något fall kortare än 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till samtliga anbudssökande. | Om en sådan överenskommelse inte har kunnat uppnås, bör tidsfristen vara minst 24 dagar och inte i något fall kortare än 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till samtliga anbudssökande. |
Tidsfrist efter förhandsannonsering 5 § | |
Om den upphandlande enheten har förhandsannonserat enligt 7 kap. 3 §, bör tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande vara minst 36 dagar och får inte i något fall vara kortare än 22 dagar från den dag då annonsen skickades för publicering. | |
De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om 1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga XV A del I och II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, 2. minst 52 dagar, men högst 12 månader, gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering | De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om 1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga XV A del I och II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,5 senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/20056, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och 2. minst 52 dagar, men högst 12 månader, gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering |
Förkortad tidsfrist vid användning av elektroniska medel 6 § | |
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristerna enligt 2 och 5 §§ för att komma in med anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 3 § för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering förkortas med sju dagar. | |
Vid selektivt eller förhandlat förfarande får tidsfristen enligt första stycket aldrig vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen skickades för publicering eller inbjudan enligt 13 § skickades till samtliga utvalda anbudssökande. | Vid selektivt eller förhandlat förfarande får tidsfristen enligt första stycket aldrig vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen skickades för publicering eller inbjudan enligt 14 § skickades till samtliga anbudssökande. |
Förlängning av tidsfrister 9 § | |
Tillhandahålls inte hela förfrågningsunderlaget och kompletterande upplysningar, trots att detta begärts i god tid, inom de tidsfrister som anges i 11 och 14 §§, skall fristerna för att komma in med anbud förlängas så att alla leverantörer skall kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud. | Tillhandahålls inte hela förfrågningsunderlaget och kompletterande upplysningar, trots att detta begärts i god tid, inom de tidsfrister som anges i 10 och 13 §§, skall fristerna för att komma in med anbud förlängas så att alla leverantörer skall kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud. |
Bestämmelserna i första stycket gäller även om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats. Första och andra styckena gäller inte om tidsfristen angetts efter en överenskommelse enligt 4 § första stycket. | |
Tillhandahållande av förfrågningsunderlag vid öppet förfarande 10 § | |
Om en upphandlande enhet vid öppet förfarande inte enligt 5 § ger fri, direkt och fullständig tillgång genom elektroniska medel till hela förfrågningsunderlaget, skall förfrågningsunderlaget skickas till en leverantör senast sex dagar efter det att begäran att få ut handlingarna har tagits emot. Detta gäller dock bara om leverantörens begäran har gjorts i god tid före utgången av tidsfristen för att lämna anbud. | Om en upphandlande enhet vid öppet förfarande inte enligt 7 § ger fri, direkt och fullständig tillgång genom elektroniska medel till hela förfrågningsunderlaget, skall förfrågningsunderlaget skickas till en leverantör senast sex dagar efter det att begäran att få ut handlingarna har tagits emot. Detta gäller dock bara om leverantörens begäran har gjorts i god tid före utgången av tidsfristen för att lämna anbud. |
Den upphandlande enheten skall på begäran av en leverantör lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, under förutsättning att en sådan begäran har gjorts i god tid. | |
9 kap. Kommunikation, information och dokumentation
Skyldighet att lämna in intyg m.m. 4 § | |
Vid användning av elektroniska medel enligt 1 § skall anbudssökande och anbudsgivare före utgången av tidsfristen för att lämna anbudsansökan eller anbud i annan form lämna in sådana handlingar som avses i 10 kap. 4 § och 11 kap. 17 och 18 §§ om de inte finns tillgängliga i elektronisk form. | Vid användning av elektroniska medel enligt 1 § skall anbudssökande och anbudsgivare före utgången av tidsfristen för att lämna anbudsansökan eller anbud i annan form lämna in sådana handlingar som avses i 10 kap. 4 § och 11 kap. 11 och 12 §§ om de inte finns tillgängliga i elektronisk form. |
Bekräftelse av ansökan om att få lämna anbud 5 § En upphandlande enhet får begära att en anbudsansökan som görs per telefax skall bekräftas genom ett annat elektroniskt medel enligt 3 § andra stycket eller genom en egenhändigt undertecknad handling som är enheten tillhanda före utgången av den tidsfrist som enheten anger. Har en anbudsansökan gjorts per telefon, skall en bekräftelse skickas före utgången av ansökningstiden. | |
Den upphandlande enheten skall i annonsen om upphandling eller i inbjudan enligt 8 kap. 16 § ange sådana villkor som avses i första och andra styckena. | Den upphandlande enheten skall i annonsen om upphandling eller i inbjudan enligt 8 kap. 14 § ange sådana villkor som avses i första och andra styckena. |
Beslut om kvalificering av leverantör 12 § | |
En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem enligt 11 kap. 4 § skall inom skälig tid pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, skall den upphandlande enheten inom två månader underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslut kommer att fattas. Ansökningar om att få delta i kvalificeringssystemet får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 11 kap. 5–7 §§. | En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § skall inom skälig tid pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, skall den upphandlande enheten inom två månader underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslut kommer att fattas. Ansökningar om att få delta i kvalificeringssystemet får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 11 kap. 3 och 4 §§. |
En sökande vars ansökan avslagits skall underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats. Underrättelse om att uteslutning övervägs 13 § | |
Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 11 kap. 5–7 §§. | Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 11 kap. 3 och 4 §§. |
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte leverantören dessförinnan underrättats om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen skall ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut skall fattas. | |
11 kap. Kvalificering och urvalsbedömning
Kvalificeringssystem Upprättande av ett kvalificeringssystem 2 § En upphandlande enhet får ha ett särskilt kvalificeringssystem för urval på förhand av leverantörer som får delta i selektivt förfarande eller förhandlat förfarande. En kvalificering får begränsas till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av byggentreprenader, varor och tjänster. Ett kvalificeringssystem kan omfatta flera kvalificeringsfaser. | |
När ett kvalificeringssystem upprättas och tillämpas skall 7 kap. 10 §, 9 kap. 13 och 14 §§, 3, 4, 6 och 11–12 §§ i detta kapitel samt 12 kap. tillämpas. | När ett kvalificeringssystem upprättas och tillämpas skall 7 kap. 5 §, 9 kap. 12 och 13 §§, 3, 4, 6 och 11–12 §§ i detta kapitel samt 12 kap. tillämpas. |
Utskottets förslag
Bilaga 4
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen används följande beteckningar med de betydelser som här anges: 1. a) teknisk specifikation i fråga om tjänste- eller varukontrakt: en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, miljöprestandanivåer, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, produktens användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på produkten angående den beteckning under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning, bruksanvisningar, produktionsförfaranden och –metoder liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse. b) tekniska specifikationer i fråga om byggentreprenadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat skall upptas i specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan skall kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande enhetens planerade användning. De tekniska kraven skall omfatta miljöprestandanivåer, formgivning med tanke på alla krav (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetskontroll, terminologi, symboler, tester och testmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder. De skall även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings– och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden skall antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande enheten enligt lag eller annan författning kan ange i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material eller delar. 2. standard: en teknisk specifikation som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som faller under en av följande kategorier: — Internationell standard: standard som fastställts av ett internationellt standardiseringsorgan och som är allmänt tillgänglig. — Europeisk standard: standard som fastställts av ett europeiskt standardiseringsorgan och som är allmänt tillgänglig. — Nationell standard: standard som fastställts av ett nationellt standardiseringsorgan och som är allmänt tillgänglig. 3. europeiskt tekniskt godkännande: positivt tekniskt utlåtande om användningen av en produkt, grundat på hur den uppfyller väsentliga krav för byggnadsarbeten, genom sina egenskaper och angivna villkor för tillämpning och användning. Ett europeiskt tekniskt godkännande skall utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts av medlemsstaten. 4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som upprättats enligt ett förfarande som har erkänts av medlemsstaterna i syfte att åstadkomma enhetlig tillämpning i alla medlemsstaterna och som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 5. teknisk referens: en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov. |