AnstÀll unga!

DelbetÀnkande

av Koordinatorn för unga till arbete

Stockholm 2006

SOU 2006:31

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som skall svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2006

ISBN 91-38-22548-4

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet Lena Hallengren Utbildnings- och kulturdepartementet

Den 12 maj 2005 bemyndigade regeringen statsrÄdet Lena Hallengren att den 1 augusti 2006 tillkalla en sÀrskild utredare med uppgift att som nationell koordinator utreda hur ungdomar med slutförd gymnasial eller eftergymnasial utbildning skall kunna ges möjlighet till en snabbare etablering pÄ arbetsmarknaden. Till nationell koordinator utsÄgs Lil Ljunggren Lönnberg, direktör i Arbetsmarknadsstyrelsen. Den 22 augusti förordnades Anna-Lena Persson som sekreterare. Förordnandet avslutades den 15 januari. Samma dag förordnades Susanne Zander som sekreterare och den 24 januari förordnades Eva Edström Fors som sekreterare i utredningen.

Utredningen har antagit namnet Nationell koordinator för unga till arbete.

Jag fick i uppdrag att i samrÄd med arbetsmarknadens parter undersöka förutsÀttningarna samt utarbeta metoder för arbetsmarknadens parter att sluta avtal som möjliggör snabbare etablering pÄ arbetsmarknaden för ungdomarna. Jag fick dessutom i uppgift att i samrÄd med arbetsmarknadens parter kartlÀgga de metoder och insatser som finns, till exempel olika former av introduktionsprogram för att underlÀtta ungdomars etablering pÄ arbetsmarknaden samt att analysera vilken betydelse sÄdana metoder och insatser har för ungdomars etablering pÄ arbetsmarknaden.

Till utredningen har dÀrför sammankallats en samrÄdsgrupp med arbetsmarknadens parter. I samrÄdsgruppen ingÄr Barbro Emriksdotter, Sveriges kommuner och landsting, Jonas Berggren, Svenskt NÀringsliv, Anna Lundgren, Arbetsgivarverket, Irene Wennemo, LO, Lena Westerlund, LO, Jessica Mann, TCO samt Ossian Wennström, SACO.

Till utredningen har ocksÄ knutits en arbetsgrupp frÄn Arbetsmarknadsverket. I arbetsgruppen ingÄr Monica Harrysson, AMS, Marie Dahlgren, AMS, Mikael Karlsson, LÀnsarbetsnÀmnden

Malmö, Christer Kihlström, LÀnsarbetsnÀmnden Blekinge, Ingegerd Grevfors, LÀnsarbetsnÀmnden Stockholm, Leif YdnÀs, LÀnsarbetsnÀmnden Dalarna samt Susanne Borg, LÀnsarbetsnÀmnden VÀsternorrland. Arbetsgruppens uppgift har frÀmst gÀllt Arbetsförmedlingens medverkan i etableringen av unga pÄ arbetsmarknaden. Jag har fÄtt i uppgift att lÀmna en delredovisning av uppdraget till den 28 februari. Jag har valt att i delbetÀnkandet lÀmna en redovisning av lÀget, men ocksÄ peka pÄ den akuta situationen för de unga i mÄlgruppen som nu befinner sig utanför arbetsmarknaden och behovet av ÄtgÀrder för dessa.

Textredigering och layout har utförts av kanslisekreterare Gunilla Malmqvist, kommittéservice.

Jag överlĂ€mnar hĂ€rmed delbetĂ€nkandet ”AnstĂ€ll unga” (SOU 2006:31) med förhoppningen att det ska underlĂ€tta bedömningar och stĂ€llningstaganden om insatser för de ungas etablering pĂ„ arbetsmarknaden.

Stockholm i mars 2006

Lil Ljunggren Lönnberg

/Susanne Zander, Eva Edström Fors

InnehÄll

Sammanfattning .................................................................. 9
1 Inledning................................................................... 19
2 Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden .......................... 21
2.1 MĂ„lgruppen unga – en presentation........................................ 21
  2.1.1 Åldersgruppen .............................................................. 21
  2.1.2 De ungas utbildning och utbildningen bland de  
    arbetslösa....................................................................... 22
  2.1.3 Olika definitioner av etablering och  
    arbetslöshetstal ............................................................. 25
  2.1.4 Regionala skillnader...................................................... 29
3 Befolkning och arbetsmarknad..................................... 31
3.1 Bakgrund .................................................................................. 31
  3.1.1 Arbetslöshetens följeslagare ........................................ 34
  3.1.2 EtableringsÄlder ............................................................ 34
  3.1.3 Ett internationellt perspektiv....................................... 36
3.2 Utsikterna för unga pÄ kort sikt ............................................. 40
3.3 Utsikterna för unga pÄ lite lÀngre sikt .................................... 41
4 FrÄn utbildning till arbete ........................................... 45
4.1 Inledning................................................................................... 45
4.2 Ungdomsskolan – med tonvikt pĂ„ gymnasieskolan .............. 46
  4.2.1 Programgymnasiet och reformerad  
    gymnasieskola 2007 ...................................................... 47
      5
InnehÄll SOU 2006:31
4.2.2 Valfriheten för elever, dimensionering och utbud
av program..................................................................... 49
4.2.3 Om vÀgledning inför val av utbildning ........................ 52
4.2.4 En bred eller smal yrkesutbildning – ett evigt
dilemma?........................................................................ 55

4.3Dimensionering av högre utbildning – en svĂ„rlöst

  ekvation? ................................................................................... 58
  4.3.1 Matchningsproblemet................................................... 58
  4.3.2 Dimensionering............................................................. 59
  4.3.3 En expanderande högskola ........................................... 61
  4.3.4 Överkvalificering?......................................................... 62
  4.3.5 Bryggan till arbetslivet .................................................. 63
4.4 Samverkan arbetsliv och utbildning ........................................ 68
5 Metoder, insatser och program ..................................... 71
5.1 Yrkesutbildningsavtal............................................................... 71
5.2 Andra former av yrkestrÀning i arbetslivet............................. 74

5.3Avtal inom universitet och högskolor avseende

verksamhetsförlagd utbildning................................................ 75
5.4 Traineeprogram ........................................................................ 76

5.5Arbetsförmedlingarnas arbete med arbetslösa unga som

  slutfört en utbildning ............................................................... 78
  5.5.1 Arbetsmarknadspolitiska program för ungdomar  
  upp till 24 Är................................................................... 79
  5.5.2 Arbetsmarknadspolitiska program för unga frÄn  
  25 Är................................................................................ 80
  5.5.3 Arbetsmarknadsutbildning........................................... 80
  5.5.4 Jobbsökaraktiviteter för unga arbetslösa utan fast  
  förankring pÄ arbetsmarknaden ................................... 81
5.6 Navigatorcentra........................................................................ 82
6 AnstÀll unga!.............................................................. 85

6.1Ökad sysselsĂ€ttning i Sverige nödvĂ€ndig för att unga ska

fÄ arbete..................................................................................... 86

6

InnehÄll SOU 2006:31
6.2 Gynnsamma villkor pÄ arbetsmarknaden för unga ................ 88
6.3 ”Snabbare” etablering .............................................................. 89
6.4 Utbildning och etablering ....................................................... 90

6.5Behov av justeringar i de arbetsmarknadspolitiska

ÄtgÀrderna för unga .................................................................. 93

6.6Kan fler branscher införa yrkesutbildningsavtal med

fÀrdigutbildning?...................................................................... 94

6.7Är yrkesutbildningsavtal nĂ„got för

  omvÄrdnadsassistenter? ........................................................... 95
6.8 ÖnskvĂ€rt med nya avtal för introduktion av unga................. 98
6.9 Situationen för unga arbetslösa idag ..................................... 100
  6.9.1 Ungdomskullarna ....................................................... 100
6.10 GenerationsvÀxlingen ............................................................ 102
6.11 Unga arbetslösa hÀr och nu ................................................... 103
  6.11.1 Introduktion i arbetslivet (INTRO) för att klara  
  generationsvÀxlingen .................................................. 103
  6.11.2 Förslag till slopande av finansieringsbidrag för de  
  som anordnar arbetspraktik med  
  introduktionsprogram................................................ 104
  6.11.3 MÄl 3 bör anvÀndas för att sÀkra  
  generationsvÀxlingen pÄ arbetsmarknaden................ 105
7 Det fortsatta arbetet ................................................. 107
Referenser ...................................................................... 109
Bilaga Kommittédirektiv.................................................. 113

7

Sammanfattning

Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden mÄste ges hög prioritet. Att fÄ första riktiga jobbet Àr steget in i ett nytt skede i livet och mÄste bÄde för samhÀllets och de ungas skull underlÀttas lÄng- och kortsiktigt.

Kortsiktigt stÄr vi inför en period med stora ungdomskullar som nu kommer in pÄ gymnasiet och som inom ett par Är ska ut pÄ arbetsmarknaden. Sverige har en stark ekonomisk tillvÀxt, men trots detta utvecklades sysselsÀttningen svagt 2004. Under 2006 Àr sysselsÀttningsökningen positiv, men det lÄngsiktigt hÄllbara i denna utveckling kan ifrÄgasÀttas. Till det ska lÀggas den redan höga arbetslösheten bland unga. De stora pensionsavgÄngarna som vÀntas nÀr 40-talisterna uppnÄr pensionsÄlder dröjer ytterligare en tid. Det betyder att det blir ett tidsglapp innan generationsvÀxlingen tar vid. De unga som hamnar i glappet riskerar att slÄs ut frÄn arbetsmarknaden. Det gÄr fort nÀr man Àr ung och inte har nÄgon förankring i arbetslivet och utbildning Àr fÀrskvara. Det motiverar att regeringen och Arbetsmarknadsverket anvÀnder de arbetsmarknadspolitiska ÄtgÀrderna för att tidigarelÀgga anstÀllningar och underlÀtta generationsvÀxlingen.

Ur ett lÄngsiktigt perspektiv Àr det viktigt att fortsÀtta arbetet med att förstÀrka kontakterna mellan utbildning och arbetsliv redan i grundskolan och hela vÀgen upp i utbildningssystemet. Att samverka om utbildningarna pÄ alla nivÄer ger kontakter och nÀtverk och ökar arbetsgivarnas vilja att anstÀlla unga efter avslutad utbildning. Det Àr ett arbete som stÀndigt mÄste pÄgÄ.

Slutsatsen Àr att den snabba utvecklingen och höga förÀndringstakten som prÀglar stora delar av arbetslivet inte gör det möjligt för gymnasieskolan och högskolan att tillgodose arbetsmarknadens krav pÄ yrkesspecifik kompetens inom alla omrÄden. Ansvaret för att ta emot nytilltrÀdande och se till att de fÄr en introduktion i arbetet mÄste ligga pÄ arbetsplatsen. Arbetsmark-

9

Sammanfattning SOU 2006:31

nadens parter bör gemensamt skapa förutsÀttningar för sÄdan introduktion.

MĂ„lgruppen

De unga som idag avslutar en utbildning för att etablera sig pÄ arbetsmarknaden tillhör de mest vÀlutbildade i den Äldersgruppen som Sverige nÄgonsin har haft. Sveriges 29-Äringar har redan en utbildningsnivÄ som överstiger den hos dem i riket som Àr 39 eller 49 Är. Andelen med en högskoleutbildning som Àr minst treÄrig Àr dubbelt sÄ stor som i de Àldre Ärskullarna.

Ungas etableringsÄlder (dÄ 75 procent av en Ärskull har en sysselsÀttning) har ökat frÄn 21 Är 1990 till 28 Är 2004. I takt med den förlÀngda utbildningen, trÀder unga in pÄ arbetsmarknaden allt senare, men senarelÀggningen av etableringen pÄ arbetsmarknaden beror ocksÄ i hög grad pÄ konjunkturlÀget och arbetsgivarnas vilja att anstÀlla unga.

Jag har valt 29 Är som övre grÀns för vÄr mÄlgrupp och 18 Är som undre. I Sverige utgör Äldersgruppen 18 29 Är 1 294 204 individer dvs. var Ättonde person i Sverige tillhör denna Äldersgrupp. Till mÄlgruppen hör de unga i Äldersgruppen som slutfört gymnasial eller eftergymnasial utbildning.

Arbetslösheten bland unga 18–29 Ă„r Ă€r högre Ă€n jĂ€mfört med övriga grupper i arbetskraften. 81 230 personer var arbetslösa i januari 2006, 37 106 personer deltog i nĂ„got av AMS anordnat program. Totalt utgjorde öppet arbetslösa och programdeltagare i Ă„ldern 18 29 Ă„r 118 336 individer i januari 2006 vilket Ă€r nio procent av populationen. Av dessa var ungefĂ€r 14 000 i Ă„ldern 18 19 Ă„r. Ca 4 000 var lĂ„ngtidsarbetslösa (mer Ă€n 100 dagar om man Ă€r under 25 Ă„r, sex mĂ„nader för övriga) och ca 1 500 lĂ„ngtidsinskrivna (mer Ă€n tvĂ„ Ă„r).

Ytterligare 91 000 individer i Ă„ldern 18–29 Ă„r var deltidsarbetslösa.

UngefÀr 60 procent av de öppet arbetslösa i Äldern 18 29 Är har en gymnasieutbildning och runt 20 procent har en högskoleutbildning pÄ minst tvÄ Är. De arbetslösas utbildning Àr huvudsakligen av en yrkesinriktad karaktÀr, men runt en tredjedel har vad man kan kalla generella utbildningar pÄ gymnasie- eller högskolenivÄ.

10

SOU 2006:31 Sammanfattning

Bristen pÄ arbete tvingar mÄnga unga att söka försörjningsstöd (socialbidrag). Antalet unga som var lÄngvarigt beroende av stöd ökade med 20 procent mellan 2003 och 2004 till över 20 000 individer och inget tyder pÄ att utvecklingen under 2005 var gynnsammare.

Unga arbetslösa, hÀr och nu

Att de unga nu ökar kraftigt i antal under en period, samtidigt som ungdomsgruppen minskar som andel av befolkningen, innebÀr pÄ lÄng sikt, enligt mÄnga bedömare, att vi kommer att ha en arbetskraftsbrist, och inte som idag brist pÄ arbetstillfÀllen. Det Àr lÀtt att i sÄdana sammanhang luta sig tillbaka och se dagens situation som ett övergÄende problem. Men sÄ enkelt Àr det inte. Om vi inte bereder plats för unga hÀr och nu, kommer de, nÀr de behövs, att vara sÄ lÄngt frÄn arbetsmarknaden att mÄnga av dem inte lÀngre har förmÄga och möjlighet att ta ett arbete. Vi kan inte lÄta dessa unga ha studerat förgÀves och inte ge dem chansen till arbete och trygghet.

Vi mÄste göra allt i vÄr makt, hÀr och nu, för att de ska kunna etablera sig pÄ arbetsmarknaden sÄ snart de sjÀlva vill. De har lika stor rÀtt till etablering och egen försörjning som tidigare generationer.

De demografiska förutsÀttningarna

Utvecklingen under den kommande 10-Ă„rsperioden innebĂ€r enligt SCB:s befolkningsprognos ökande kullar i Ă„ldern 19–25 Ă„r. Ökningen av antalet personer i hela denna grupp innebĂ€r en faktisk volymökning frĂ„n knappt 750 000 individer Ă„r 2005 till knappt 900 000 Ă„r 2013, en ökning med lite drygt 150 000 individer. Det innebĂ€r att under de nĂ€rmaste fem Ă„ren ökar kullarna i gymnasieskolan alltmer och det kommer att gĂ„ 25 procent fler i gymnasieskolan Ă€n idag. Efter Ă„r 2013 kommer ungdomskullarna att minska igen.

11

Sammanfattning SOU 2006:31

”Snabbare” etablering pĂ„ arbetsmarknaden

Den viktigaste faktorn för att korta etableringsfasen för unga Àr en god tillvÀxt som ocksÄ ger en positiv sysselsÀttningsutveckling. Det handlar om att skapa gynnsamma förutsÀttningar för sÄvÀl företag som offentlig verksamhet att driva verksamhet och att sÄ lÄngt det Àr möjligt minska administrativa kostnader inom framför allt omrÄdena skatt, miljö och arbetsmarknad.

Inom ramen för mitt uppdrag Àr det vÀsentligt att finna olika sÀtt att kunna överbrygga gapet mellan utbildning och arbetsliv för de unga som ett sÀtt att korta etableringstiden. DÀr spelar frÄgan om utbildningssystemen och deras relation till arbetslivet en viktig roll men ocksÄ frÄgan om utbildningarnas dimensionering pÄ olika nivÄer och sambandet med ungas möjligheter att sjÀlva göra kloka val. En viktig frÄga Àr ocksÄ arbetslivets förmÄga att ta emot de unga vÀlutbildade och tillgodogöra sig deras kunskaper och kompetenser.

Utbildningssystemens förutsÀttningar att klara de kommande Ärens utmaningar

Dagens utbildningssystem Àr resultatet av flera intensiva reformperioder och takten i förÀndringarna Àr fortsatt hög.

Inom de nÀrmaste Ären kommer de exceptionellt stora barnkullarna frÄn 1990-talets början in i gymnasiet och, nÄgra Är senare, i högskolan. De kommande Ären innebÀr att gymnasieskolan bÄde behöver öka sin kapacitet nÀr det gÀller antalet platser och samtidigt höja kvaliteten avsevÀrt i förhÄllande till nuvarande nivÄ.

En framgÄngsfaktor har tydligt tonat fram nÀr det gÀller att underlÀtta ungas etablering och det Àr en stark koppling byggd pÄ ömsesidig nytta mellan arbetslivet, branscherna och utbildningsanordnaren och det gÀller alla nivÄer av utbildningen. Det Àr ocksÄ viktigt att den kontakten etableras tidigt, redan i grundskolan. Mina slutsatser i korthet Àr:

StÀrk kvaliteten i gymnasieskolan samtidigt som den kraftigt byggs ut och satsa pÄ gymnasieprogram för att tillmötesgÄ intresse och önskemÄl frÄn eleverna och branscherna, det gÀller sÀrskilt de yrkesförberedande programmen. Det Àr ett sÀtt att fÄ motiverade elever som fullföljer sin utbildning. En förnyad pedagogik behövs för att stÀrka samspelet mellan karaktÀrsÀmnen och kÀrnÀmnen.

12

SOU 2006:31 Sammanfattning

Informera bÀttre om utbildning och arbetsliv inom alla delar av utbildningssystemet, frÄn grundskolan till den högre utbildningen. Det behövs mer vÀgledning och rÄdgivning eftersom arbetsmarknaden har blivit mer komplex. VÀgledning kan vara avgörande för de elever som inte har egna kontakter eller i sin omgivning saknar vuxna med en etablerad kontakt med arbetsmarknaden. Informationen om gymnasieskolan och de olika programmen behöver utvecklas frÄn att vara en marknadsföring för vissa gymnasieskolor till att mera handla om vart utbildningen leder och att den hÄller vad den lovar.

Starta karriÀrplaneringen för studenterna inom högskolan tidigt. LÀrosÀtena behöver ocksÄ marknadsföra sina utbildningar mot avnÀmarna och förklara vad de innehÄller och kan anvÀndas till.

Kontakterna mellan utbildning och arbetsliv förstÀrks pÄ alla nivÄer av utbildningssystemet. Prao skulle behöva vara obligatoriskt och en prioriterad uppgift i grundskolan. Arbetslivet bör tidigt slÀppas in för att kunna förmedla en aktuell och realistisk bild av dagens arbetsliv.

Unga vÀljer ofta utbildning efter intresse och det krÀver att utbudet av program stÀmmer med hur unga vÀljer men att ocksÄ branschens behov speglas i hur utbudet ser ut. Idag fungerar inte matchningen och dimensioneringen, det finns för fÄ platser inom vissa program och för mÄnga inom andra. Mer av samverkan mellan branscher, utbildningsanordnare och kommuner/regioner behövs.

Slutligen – en effektiv utbildning innebĂ€r att den unga fĂ„r sina val tillgodosedda, att utbildningen hĂ„ller vad den lovar och att kvaliteten blir sĂ„ bra att avhopp, felval och onödiga vĂ€ndor i kommunal vuxenutbildning minimeras. Resurserna i vuxenutbildningen bör istĂ€llet utnyttjas för kortare yrkesutbildningar som nyligen aviserats.

Yrkesutbildningsavtal med fÀrdigutbildning i arbetslivet har en begrÀnsad betydelse. Vad kan behövas istÀllet?

Yrkesutbildningsavtal med fÀrdigutbildning i direkt anslutning till gymnasieutbildning Àr ovanligt i arbetslivet. Det förekommer endast för de yrkesförberedandeprogrammen Bygg och El med sina olika inriktningar. I denna fÀrdigutbildning blir eleverna anstÀllda och kallas lÀrling.

13

Sammanfattning SOU 2006:31

Jag har i utredningen skickat ut en enkÀt till yrkesnÀmnder för att dels ta reda pÄ hur aktiva yrkesnÀmnderna Àr, dels utröna intresset för att utveckla yrkesutbildningsavtalen. I enkÀtsvaren framkom bl.a. att fÀrdigutbildning i yrkesutbildningsavtalen medför en risk för att andra vÀgar in i yrket blir begrÀnsade och att antalet lÀrlingsplatser kan bli en flaskhals för att kunna öka dimensioneringen av utbildningen. Detta stÀller till problem i flera branscher, bl.a. för dem som har stora rekryteringsbehov. Det kan ocksÄ leda till konservering av arbetsformer och hindra utveckling av branschen.

Fördelarna med fÀrdigutbildningsavtal Àr att de ger eleverna frÄn dessa program goda arbetsmarknadsutsikter. Eleverna som gÄr programmen har tre Är efter avslut i genomsnitt högre lön, oftare ett arbete och har i regel fasta heltidsjobb. Dessa program ger den bÀsta intrÀdesbiljetten till arbetsmarknaden. Troligen skulle fler branscher kunna kopiera modellen, till exempel inom Àldreomsorgen.

Efter en utbildning som Àr förberedande, pÄ sÄvÀl gymnasial som eftergymnasial nivÄ, kommer i mÄnga branscher att ÄterstÄ en viss del som handlar om just kompetensen för det specifika yrket. Jag anser det nödvÀndigt att det skapas ingÄngar i arbetslivet för de unga som lÀmnar skolan/den högre utbildningen genom att de erbjuds att fÄ ta del av ett introduktionsprogram pÄ arbetsplatsen, med avsikt att övergÄ i anstÀllning. Ett sÄdant ska ge möjlighet till fÀrdighetstrÀning i specifikt yrke. Avtal bör komma till stÄnd inom olika branscher mellan fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer, om hur dessa introduktioner ska genomföras. Förslaget har likheter med de trainee-, aspirant- och praktikantprogram som finns i olika former frÀmst i större företag och organisationer och som till övervÀgande del vÀnder sig till högskoleutbildade. Det hÀr förslaget ska kunna anpassas till alla arbetsgivare, sÄvÀl offentliga som privata och det bör gÀlla yrken bÄde för gymnasie- och eftergymnasialt utbildade.

Ett exempel pĂ„ hur det bör kunna fungera Ă€r det avtal som i februari 2006 har slutits mellan arbetsgivarorganisationen Almega och SACO-förbunden Jusek, Civilekonomerna samt Civilingenjörsförbundet; UngAkademiker. Avtalet innebĂ€r att en nyexaminerad akademiker fĂ„r en ”prova pĂ„ anstĂ€llning” pĂ„ mellan sex och tolv mĂ„nader. Till anstĂ€llningen kopplas ett individuellt program som ska innehĂ„lla förslag pĂ„ lĂ€mpliga arbetsuppgifter samt handledare. Arbetsuppgifterna ska ha nĂ€ra samband med den nyexami-

14

SOU 2006:31 Sammanfattning

nerades utbildning och handledaren ska ha relevant kompetens. Under anstÀllningstiden erhÄller den unge akademikern en lön pÄ 18 000 kronor i mÄnaden. Efter anstÀllningstiden Àr förhoppningen att anstÀllningen övergÄr i en ordinarie anstÀllning.

Metoder och program för att underlÀtta ungas etablering pÄ arbetsmarknaden

Inom ungdoms- och arbetsmarknadspolitiken finns ÄtgÀrder i form av projekt, metoder och program som alla syftar till att korta arbetslöshetstiderna för unga och underlÀtta intrÀdet pÄ arbetsmarknaden. Jag har i utredningsarbetet tagit del av projekt- och metodbeskrivningar och sjÀlv trÀffat projektledare och deltagare i program och projekt. Alltför mycket av det arbete som bedrivs runt om i landet följs inte upp, utvÀrderas eller sprids. Det lever sÄ lÀnge det drivs vidare av eldsjÀlar. MÄnga projekt har utvecklat vÀl fungerande metoder för att arbeta med unga och skapat fungerande nÀtverk med arbetsgivare. I det fortsatta arbetet Àr det viktigt att dessa erfarenheter tas till vara och att ungas egna idéer och önskemÄl kommer till uttryck.

Det finns behov av mindre justeringar av regelverket avseende de arbetsmarknadspolitiska programmen. Framför allt Àr det angelÀget att ta bort nuvarande ÄldersgrÀns pÄ 20 Är för att fÄ ta del av arbetsmarknadspolitiska program och fÄ del av aktivitetsstöd. GrÀnsen bör istÀllet sÀttas vid att man ska ha slutfört sin gymnasieutbildning eller ha fyllt 20 Är.

Den kommande generationsvÀxlingen

Just nu befinner vi oss i en situation dÀr alltfler unga gÄr direkt frÄn utbildning in i arbetslöshet och det troliga Àr att antalet unga, ej etablerade pÄ arbetsmarknaden ökar under ytterligare nÄgra Är innan en möjlig vÀndning kommer. DÄ kommer troligen fler att behöva anstÀllas för att kunna upprÀtthÄlla produktion och vÀlfÀrd.

Vi stÄr inför en gigantisk generationsvÀxling i arbetslivet, det gÀller bÄde det offentliga och det privata arbetslivet. FrÄgan Àr nÀr. Vi har under senare tid sett att genomsnittsÄldern för pensionsavgÄngarna har ökat. Det gör att generationsvÀxlingen fördröjs. Hur lÀnge, Àr svÄrt att veta, men det kan dröja mellan fem till tio Är

15

Sammanfattning SOU 2006:31

innan det fÄr fart. Men dÄ kommer avgÄngarna frÄn arbetsmarknaden att överstiga de nytilltrÀdande och efterfrÄgan pÄ arbetskraft kommer inom flera omrÄden att överstiga tillgÄngen. Men frÄgan Àr om de arbetslösa unga dÄ fortfarande stÄr till arbetsmarknadens förfogande.

Det Àr nu det finns tid och möjlighet att förbereda generationsvÀxlingen genom att ge de unga vÀlutbildade, möjlighet att fÄ sin fÀrdighetstrÀning i specifika yrkesroller och genom att lÄta de Àldre, mer erfarna, handleda och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Det Àr viktigt att finna system som sÀkerstÀller den professionella kunskapsöverföringen mellan generationerna. En modell som, med anpassning till olika sektorer, jag menar bör prövas Àr en modell för Introduktion i arbetslivet kopplad till ett system med mentorer eller handledare bland dem som inom nÄgra Är ska gÄ i pension. För att underlÀtta detta inom bÄde privat och offentlig sektor föreslÄr jag att prioriteringarna i Europeiska socialfondens mÄl 3, inför kommande programperiod som inleds 2007, utformas sÄ att det blir möjligt.

Om vi inte gör detta nu, uppstÄr det ett tidsglapp och i det glappet riskerar vi att tappa en hel ungdomsgeneration. DÀrför Àr det viktigt att pÄ kort sikt utnyttja arbetsmarknadspolitiken för att möjliggöra tidigarelÀggning av rekryteringar dÀr yngre kan gÄ parallellt med Àldre för att fÄ en introduktion i jobbet.

INTRO ett sÀtt att underlÀtta generationsvÀxlingen

Min avsikt Àr att pÄ försök tillsammans med lÀnsarbetsnÀmnderna i nÄgra lÀn anvÀnda den arbetsmarknadspolitiska ÄtgÀrden Arbetspraktik för att kunna underlÀtta generationsvÀxlingen pÄ arbetsmarknaden för sÄvÀl offentliga som privata arbetsgivare. Arbetspraktiken gör det möjligt att tidigarelÀgga rekryteringar av unga nyutbildade pÄ sÄvÀl gymnasial som eftergymnasial nivÄ med ingen eller begrÀnsad yrkeserfarenhet. De unga ska fÄ möjlighet att med ett introduktionsprogram fÄ stöd och handledning för att tillÀgna sig den kompetens som fordras i det sökta arbetet. Samtidigt ska de Àldres erfarenhet och kunskap som införskaffats under ett lÄngt arbetsliv tas tillvara och förmedlas till de unga. Tanken Àr att pröva en modell som sÀkerstÀller en professionell överföring av kunskaper mellan generationer och samtidigt ökar möjligheterna för unga

16

SOU 2006:31 Sammanfattning

arbetslösa att fÄ arbete. I första hand berÀknas försöksverksamheten pÄgÄ frÄn 1 juli 2006 till 31 december 2007.

De arbetsgivare som anordnar arbetspraktik med INTRO, bör undantas frÄn kravet pÄ att betala ett finansieringsbidrag till staten. Undantaget bör gÀlla under försöksperioden 1 juli 2006 till 31 december 2007.

17

1 Inledning

Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden mÄste ges hög prioritet. Det Àr viktigt ur sÄvÀl samhÀllets som de ungas synvinkel. Ett antal olika politikomrÄden, sÄsom nÀringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken bidrar till möjligheterna för unga att fÄ arbete och en fast förankring pÄ arbetsmarknaden.

Etableringsmöjligheterna beror i hög grad pÄ sysselsÀttningsutvecklingen i Sverige. En gynnsam sysselsÀttningsutveckling skapas av god ekonomisk tillvÀxt i hela landet. FörutsÀttningen för hög tillvÀxt Àr en stark produktivitetstillvÀxt inom sÄvÀl stora som smÄ företag och inte minst inom den offentliga sektorn. Den viktigaste faktorn för ungas etablering Àr sÄledes tillgÄngen pÄ arbete.

Det Àr viktigt att se att ÄtgÀrder för att pÄskynda ungas etablering mÄste vara bÄde kort- och lÄngsiktiga.

Den demografiska utvecklingen och kommande generationsvÀxlingen pÄ arbetsmarknaden Àr viktiga faktorer som pÄverkar etableringsmöjligheterna för unga. I det hÀr delbetÀnkandet beskriver jag vikten av att finna former för att underlÀtta generationsvÀxlingen pÄ arbetsmarknaden och redovisar en försöksverksamhet som avses bedrivas i nÄgra lÀn just med detta syfte.

Även utbildning pĂ„verkar i hög grad möjligheterna till arbete. Ungas möjligheter att vĂ€lja efter intresse och behov samt förmĂ„ga att klara sina studier Ă€r avgörande och att utbildningen ger en god grund för det livslĂ„nga lĂ€randet. Av vikt Ă€r ocksĂ„ hur utbildningssystemen pĂ„ olika nivĂ„er förmĂ„r att tillsammans med arbetslivet klara övergĂ„ngen frĂ„n utbildning, antingen frĂ„n gymnasiet eller frĂ„n eftergymnasiala studier, till arbete. Det Ă€r viktigt att förstĂ„ bakomliggande intentioner med de utbildningsreformer som genomförts de senaste 10–15 Ă„ren för att kunna diskutera eventuella problem och brister som finns idag. FrĂ„gan Ă€r om dessa Ă€r tecken pĂ„ systemfel eller snarare handlar om brister i genomförandet av reformerna. Det Ă€r frĂ„gor jag tar upp i betĂ€nkandet.

19

Inledning SOU 2006:31

Metoder och program inom arbetsmarknadspolitiken ska underlÀtta intrÀdet pÄ arbetsmarknaden. I delbetÀnkandet beskriver jag befintliga ÄtgÀrder och lÀmnar förslag till anpassningar av dem för att de bÀttre ska stÀmma med de ungas behov.

Jag har valt att i delbetÀnkandet beskriva omrÄden som Àr viktiga för att kunna minska gapet mellan utbildning och arbetsliv och pÄ sÄ sÀtt snabba pÄ etableringen av unga pÄ arbetsmarknaden. Jag har under utredningsarbetet tagit del av utredningar, rapporter och annat material pÄ omrÄdet vilka redovisas i referenslista i bilaga till delbetÀnkandet. Utredningen har i sitt arbete haft kontakt med olika utredningar med relevans för uppdraget sÄsom Yrkesutbildningsdelegationen (U2004:07), Utredningen om att underlÀtta intrÀdet pÄ arbetsmarknaden för personer utan arbete som Àr beroende av socialtjÀnstens försörjningsstöd (S2005:01), Valideringsdelegationen, Bostadssamordnaren (M2005:01) och Utredningen om ungdomars livssituation utifrÄn stress och dess konsekvenser för den psykiska hÀlsan (U2005:03).

Jag har haft kontakt med de myndigheter som berörs av ungas intrÀde pÄ arbetsmarknaden sÄsom Arbetsmarknadsverket, Skolverket, Högskoleverket Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvÀrdering.

Jag har trÀffat centralorganisationerna för arbetsmarknadens parter, företrÀdare för Företagarna, fackliga organisationer samt Arbetsgivaralliansen. Jag har besökt kommuner, arbetsförmedlingar, högskolor och regionala samverkansgrupper. Vidare har jag tagit del av ungdomars erfarenheter i seminarier och trÀffar med olika arbetsmarknadsprojekt.

Jag skickade i december 2005 ut en enkÀt till yrkesnÀmnder avseende yrkesutbildningsavtal och har dÀrefter trÀffat ett antal företrÀdare för yrkesnÀmnder.

Jag har vid flera olika tillfÀllen trÀffat en samrÄdsgrupp, dÀr arbetsmarknadens parter finns representerade, för att fÄ diskutera och samrÄda om arbetets upplÀggning och slutsatser inför delbetÀnkandet.

Jag har ocksÄ bildat en arbetsgrupp med representanter frÄn Arbetsmarknadsstyrelsen samt fem lÀnsarbetsnÀmnder för att gemensamt utforma en försöksverksamhet som avses bedrivas vid ett antal arbetsförmedlingskontor för att underlÀtta introduktionen av unga i arbete.

20

2Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden

2.1MĂ„lgruppen unga – en presentation

Arbetslöshet drabbar i dag mÄnga i samhÀllet och det kan leda till negativa konsekvenser för sjÀlvförtroendet och den egna ekonomin. Det finns ocksÄ fall dÀr arbetslösheten lett till att mÀnniskor hittat nya vÀgar, bytt inriktning och kanske efter studier förverkligat en tidigare idé om yrkesval. För unga som drabbas av arbetslöshet innan de haft chansen att etablera sig pÄ arbetsmarknaden finns det utöver dessa sÀrskilda aspekter vÀrda att lyfta fram. En lÄng och svÄr vÀg till etablering innebÀr att vuxenlivet ocksÄ skjuts upp, familjebildning med eget boende sker senare för den unga generationen i dag. SvÄrigheten att etablera sig pÄ arbetsmarknaden kan ocksÄ innebÀra en risk för ett utanförskap som kan vara svÄrt att bryta.

För unga som investerat i en högre utbildning kan det innebÀra att utbildningen snabbt tappar i vÀrde. Kunskaper som inte tillÀmpas Äldras fort och konkurrensen med nyutexaminerade blir för svÄr. För individen Àr detta sjÀlvfallet negativt men Àven för arbetslivet och samhÀllsekonomin Àr detta dÄligt investerade medel. DÀrför Àr ungdomsarbetslöshet allvarlig och den krÀver sÀrskilda insatser.

2.1.1Åldersgruppen

Den nationella ungdomspolitiken pekar ut politikomrÄdets mÄlgrupp som unga i Äldern 13 25 Är. Mitt uppdrag gÀller unga med minst en avslutad gymnasieutbildning, vilket majoriteten fÄr under sitt 18 födelseÄr. Det förekommer att man gör det sÄvÀl snabbare som lÄngsammare, men jag vÀljer 18 Är som lÀgsta Älder i

21

Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden SOU 2006:31

uppdraget. I takt med den förlÀngda utbildningen, dÄ mÄnga gÄr vidare till högskolestudier inom tre Är efter avslutat gymnasium, och sedan studerar minst tre, ibland upp till sju Är innan de tar ut examen innebÀr det att unga trÀder in pÄ arbetsmarknaden, om de studerar vid högskola, vid tidigast 23 Ärs Älder om de gÄtt direkt frÄn gymnasiet till vidare studier. Med hÀnsyn till detta rÀcker det inte med en ÄldersgrÀns vid 25 Är, utan jag har istÀllet valt 29 Är som övre grÀns för vÄr mÄlgrupp. I Sverige utgör Äldersgruppen 18 29 Är 1 294 204 individer dvs. var Ättonde person i Sverige tillhör denna Äldersgrupp1.

Denna stora grupp unga mÀnniskor Àr mycket heterogen, i den finns personer med olika bakgrund och utbildning och olika förutsÀttningar. Det finns ocksÄ skillnader som troligen kan förklaras av könstillhörighet. Erfarenheterna inom gruppen skiljer sig ocksÄ Ät, det hÀnder mycket i en mÀnniskas liv mellan 18 och 29 Är. Mycket av ungas villkor kan fÄngas med statistik och andra mÀtmetoder som intervjuer och det finns ett sÄdant stort material som utredningen baserar sig pÄ. Det Àr dock viktigt att tÀnka pÄ att unga som grupp rymmer mÄnga individer som ibland kan visa upp en tydlig grupptillhörighet men Àven inom gruppen finns givetsvis alltid individuella skillnader som inte kan fÄngas med statistiska metoder. Dessa individuella sÀrdrag kan ocksÄ komma till uttryck pÄ de omrÄden som utredningen har att fokusera pÄ. Det Àr ungas val av utbildningsvÀgar och andra aktviteter som utlandsvistelse, studieuppehÄll, familjebildning m.m. som har betydelse för etableringen. Och det Àr ungas individuella möjligheter till kontakter och erfarenheter av arbetslivet som kan vara avgörande för hur snabbt etableringen sker. För unga vill ha jobb det visar flera undersökningar (Ungdomsstyrelsen 2005, Fokus 05).

2.1.2De ungas utbildning och utbildningen bland de arbetslösa

I direktivet framkommer att de unga som har slutbetyg frÄn gymnasiet eller en eftergymnasial utbildning tillhör utredningens mÄlgrupp. Merparten av de unga gÄr idag genom gymnasiet, en av tre gÄr igenom ett yrkesförberedande program. Inom tre Är efter gymnasiet har nÀstan 50 procent börjat pÄ högskolan. Sveriges 29- Äringar har redan en utbildningsnivÄ som överstiger den hos dem i

1FolkmÀngd den 31-12-2005, SCB.

22

SOU 2006:31 Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden

riket som Àr 39 eller 49 Är. Andelen med en högskoleutbildning som Àr minst treÄrig Àr dubbelt sÄ stor som i de Àldre Ärskullarna. Det visar tydligt hur utbildningsstrukturen förÀndrats pÄ tio Är, som en följd av fler studerande pÄ gymnasie- och högskolenivÄ.

Figur1 Andel med olika utbildningsnivÄ i Äldern 29, 39 och 49 Är 2004

Ålder Förgymasial Förgymansial utbildning utbildning, kortare Ă€n 9 (10) Ă„r

9 Ă„r

Gymnasial Gymnasial Eftergymnasial Eftergymnasial Forskar- Totalt
utbildning, utbildning, utbildning, utbildning, utbildning  
högst 2 Är 3 Är mindre Àn 3 Är 3 Är eller mer    
29 Ă„r 1 6 15 34 13 30 1 100
(födda                
1975)                
39 Ă„r 2 10 38 16 17 16 1 100
(födda                
1965)                
49 Ă„r 3 15 36 12 16 16 1 99

(födda

1955)

KĂ€lla: SCB Utbildningsregistret 2004.

UngefÀr 60 procent av de öppet arbetslösa i Äldern 20 29 Är har en gymnasieutbildning och runt 20 procent har en högskoleutbildning pÄ minst tvÄ Är. De arbetslösas utbildning Àr huvudsakligen av en yrkesinriktad karaktÀr, men runt en tredjedel har vad man kan kalla generella utbildningar pÄ gymnasie- eller högskolenivÄ. Dessa saknar en direkt faststÀlld yrkesinriktning, men Àr inte desto mindre utbildningar som ger en kompetens som inte ska ignoreras.

LÀnsarbetsnÀmnden i SkÄne har tittat nÀrmare pÄ vilka högskoleutbildningar de arbetslösa i regionen har (LÀnsarbetsnÀmnden SkÄne (2005), Arbetssökande akademiker i SkÄne, september 2005). Av de drygt 17 000 arbetslösa akademikerna inskrivna vid arbetsförmedlingen i SkÄne 2005 var 60 procent kvinnor. Andelen med en pedagogisk/lÀrarutbildning var störst, 15 procent av de arbetslösa akademikerna. Sedan kom de med en utbildning inom företagsekonomi, handel och administration, dÀrefter de med en teknisk utbildning, en samhÀllsvetenskaplig/beteendevetenskaplig utbildning och som nummer fem en utbildning inom hÀlso- och sjukvÄrd. Av dessa har ökningen mellan 2001 2005 varit störst bland de med en pedagogisk utbildning (57 procent). Totalt har den procentuella ökningen varit störst bland dem med en biologi/miljövetenskaplig utbildning, 150 procent, men ökningen

23

Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden SOU 2006:31

har skett frÄn en lÄg nivÄ till tre procent av de arbetslösa akademikerna. De största grupperna har alltsÄ en yrkesbestÀmd inriktning.

TyvĂ€rr har det inte till delbetĂ€nkandet gĂ„tt att fĂ„ fram motsvarande redovisning för gymnasieutbildade. I Statistiska centralbyrĂ„ns (SCB):s undersökning, IntrĂ€det pĂ„ arbetsmarknaden (2004), framkommer att unga med mer generella gymnasieutbildningar har en högre arbetslöshet Ă€n unga med yrkesinriktade utbildningar. Sjuttio procent av de i undersökningen som gick ut frĂ„n ett yrkesförberedande program 2000/2001 arbetade tre Ă„r senare, av dem arbetade varannan inom yrkesomrĂ„det. MĂ€nnen arbetade nĂ„got mer inom ”rĂ€tt” omrĂ„de Ă€n kvinnorna, och oftare. Av dem som examinerades frĂ„n övriga program arbetade trettio procent tre Ă„r senare (det stora flertalet studerade pĂ„ högskola/universitet). Detta kan jĂ€mföras med dem som examinerades frĂ„n högskolan dĂ€r nittio procent arbetade tre Ă„r senare, oavsett inriktning. Av dem som arbetade efter gymnasiet ansĂ„g en av fyra att de var överkvalificerade för sitt arbete, jĂ€mfört med en av tio av de högskoleutbildade.

I SkÄnerapportens analys av hur de högskoleutbildade sökte arbete framkommer att de som Àr mest begrÀnsade i sitt sökande Àr de med en biologisk/miljövetenskaplig utbildning. MÄnga högskoleutbildade sökte arbete inom andra omrÄden Àn det egna, och Àven arbeten som inte krÀvde en lÄng utbildning. De som i minst utstrÀckning sökte arbete inom det egna yrkesomrÄdet (av de med en yrkesinriktning i utbildningen) hade en utbildning inom tjÀnstesektorn. Exemplet frÄn SkÄne ger en, sÀkert inte unik, bild av hur akademikers arbetslöshet ser ut.

En slutsats jag drar av ovan nÀmnda rapporter Àr att unga Àr beredda att arbeta inom ett annat omrÄde Àn det de utbildat sig för och att de ocksÄ söker sÄdana, dvs. arbeten som inte krÀver deras faktiska utbildning. En konsekvens Àr att steget in pÄ arbetsmarknaden Àr viktigare Àn att fÄ arbete inom det omrÄde man utbildat sig för. Samtidigt bör detta vara ett mÄl dÄ utbildning Àr en sÄvÀl individuell som samhÀllelig investering, som dessutom förlorar i vÀrde och blir inaktuell om den inte fÄr nyttjas.

24

SOU 2006:31 Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden

2.1.3Olika definitioner av etablering och arbetslöshetstal

Vem rÀknas som arbetslös? Det finns skÀl att redovisa hur de definitioner ser ut som anvÀnds i offentlig statistik.

Arbetslösa definieras utifrĂ„n att de ska kunna arbeta och aktivt söka arbete. Det finns dock stora grupper som saknar arbete men som inte rĂ€knas som arbetslösa, framförallt studerande och förtidspensionerade. UngefĂ€r var tredje gymnasiestuderande och var fjĂ€rde högskolestuderande skulle hellre arbeta om de fick ett jobb. Enligt EU:s riktlinjer bör dessa inkluderas bland arbetslösa (SCB 2005, Measurement of unemployment – a comparison of the new and the old Swedish Labour Force Survey (LFS)).

Sedan finns det dem som söker arbete aktivt men Ă€ndĂ„ inte rĂ€knas som arbetslösa utan Ă€r arbetssökande. Det gĂ€ller bl.a. personer som redan Ă€r sysselsatta – dvs. Ă€r i arbete eller frĂ„nvarande frĂ„n arbete – men som av olika anledningar vill byta arbete. HĂ€r finns mĂ„nga deltidsanstĂ€llda, timanstĂ€llda, lönebidragsanstĂ€llda med flera. De som deltar i arbetsmarknadspolitiska program rĂ€knas ocksĂ„ som arbetssökande och inte som arbetslösa.

De siffror som AMS har Àr inte i egentlig mening representativa för alla arbetslösa som finns i Sverige idag, utan gÀller enbart de som Àr anmÀlda hos arbetsförmedlingarna. Den nationella arbetslöshets- och sysselsÀttningsstatistiken kommer istÀllet frÄn arbetskraftsundersökningarna, AKU, som Àr urvalsundersökningar dÀr en representativ andel av populationen i Äldern 16 65 Är tillfrÄgas mÄnatligen av SCB. Arbetslösheten varierar över Äret, dÄ den följer utflödet pÄ arbetsmarknaden vid terminssluten, dvs. antalet arbetslösa ökar stort i maj-juni dÄ mÄnga nyutexaminerade strömmar till och vid Ärsskiftet dÄ utflödet dock Àr mindre. DÄ mÄnga unga studerar innebÀr det större toppar i ungdomsgruppen Àn i andra Äldersgrupper i juni och december. Enligt AKU- undersökningen Àr 13,6 procent av dem som ingÄr i populationen i Äldern 18 29 Är arbetslösa, dÄ inkluderas inte de arbetssökande (SCB 2006, AKU januari 2006).

Totalt utgjorde öppet arbetslösa och programdeltagare i Äldern 18-29 Är 118 336 individer i januari 2006 vilket Àr 9 procent av populationen.2 Av dessa var ungefÀr 14 000 i Äldern 18 19 Är. UngefÀr 4000 Àr lÄngtidsarbetslösa (mer Àn 100 dagar om man Àr under 25 Är, sex mÄnader för övriga) och ca 1 500 lÄngtidsinskrivna (mer Àn tvÄ Är). Om vi dessutom betÀnker att det finns ytterligare

2 Denna siffra gÀller alltsÄ arbetslösa som Àr registrerade hos arbetsförmedlingen.

25

Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden SOU 2006:31

individer som Àr deltidsarbetslösa och timanstÀllda och lÀgger till de 91 000 individer som hellre skulle arbeta Àn studera blir antalet enligt min mening förfÀrande högt (SCB Pressmeddelande 2006- 02-16 OförÀndrad arbetsmarknad). Som vi kan se i figur 2 Àr det smÄ skillnader mellan unga födda utomlands och unga födda i Sverige. NÄgot större andelar Àr öppet arbetslösa och i program, och nÄgot mindre andelar deltidsarbetslösa, eller i timanstÀllning bland de utrikes födda.

Det individuella ansvaret för den egna situationen Ă€r stort. Om en ung person registrerar sig som arbetslös hos arbetsförmedlingen har de flesta kommuner genom avtal med arbetsförmedlingen tagit pĂ„ sig ansvaret för arbetsmarknadspolitiken för de unga som Ă€r 18 19 Ă„r, och för de Ă€ldre har arbetsförmedlingen ansvaret. I AMS data kan man fĂ„ reda pĂ„ arbetslösas och programdeltagares utbildningsbakgrund. Underlaget som bygger pĂ„ arbetslösas egna uppgifter Ă€r dock inte helt tillförlitliga. I slutbetĂ€nkandet tĂ€nker jag om möjligt lĂ„ta granska de ungas utbildning, men till dags dato kan jag inte uttala mig i detalj om i vilken grad utbildningen Ă€r generell eller yrkesinriktad – dĂ€remot kan jag se vilken bransch utbildningen gĂ€ller och dĂ€rifrĂ„n dra vissa slutsatser.

Figur 2

140000

120000

100000

80000

60000

40000

20000

0

Antal arbetslösa, i program, deltidsarbetslösa och timanstÀllda i Äldersgruppen 20-29 Är som var anmÀlda hos arbetsförmedlingen 2005. AMS

timanstÀllda

deltid

program

arbetslösa

   
   
   
   
Svenskfödda Utrikes födda

26

SOU 2006:31 Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden

MÄnga unga i Äldern 18 29 Är har enbart det gemensamt att de Ànnu inte Àr etablerade pÄ arbetsmarknaden, men pÄ vÀg in. Variationerna inom gruppen avseende utbildning och erfarenheter Àr stor. Sex av tio i gymnasieÄlder arbetade 2004 regelbundet enligt egen utsago, och mÄnga unga vuxna arbetar parallellt med högskolestudierna (Ungdomsstyrelsen (2004) Ungdomsstyrelsens undersökning NUPP 2004 opubl.). Unga saknar alltsÄ inte arbetslivserfarenhet helt och hÄllet, men kanske inom sitt utbildningsomrÄde.

Statistik frÄn AMS databas HÀndel visar att unga i Äldern 20 29 Är Àr inskrivna i genomsnitt fyra gÄnger pÄ arbetsförmedlingen under en sammanlagd tid av tvÄ Är. Dessa tvÄ Är Àr inte i en följd, utan Àr spridda under ett större antal Är dÀr arbetslösheten varvas med arbete och studier.

Figur 3 Antalet arbetslösa i Äldern 20 29 Är, fördelat pÄ utbildningsnivÄ, i
  riket under 2002 2005, AMS  
50000        
45000        
40000        
35000        
30000        
25000       Gymnasium
      Högskola
       
20000        
15000        
10000        
5000        
0        
  2002 2003 2004 2005
Antalet unga som har försörjningsstöd (socialbidrag) har ökat
sedan 2003. MÄnga unga som inte har arbete tvingas söka försörj-
ningsstöd för sitt uppehÀlle och under 2004 hade i genomsnitt vart
Ättonde hushÄll i Äldersgruppen 18 29 Är försörjningsstöd nÄgon
gÄng under Äret. Mellan 2003 och 2004 ökade antalet unga i
        27
Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden SOU 2006:31

Äldersgruppen som var lÄngvarigt beroende (mer Àn tio mÄnader) av försörjningsstöd med 20 procent till över 20 000 individer (kÀlla: Socialstyrelsen).

Merparten av de unga arbetslösa har en gymnasieutbildning, och ungefĂ€r en fjĂ€rdedel har en högskoleutbildning. Under 20 procent har enbart en grundskoleutbildning – de tillhör inte denna utrednings mĂ„lgrupp. DĂ€rför tas inte deras problem upp. Jag Ă€r dock medveten om att gruppen Ă€r högprioriterad inom arbetsmarknads- utbildnings- och kommunalpolitiken idag.

Figur 4 Öppet arbetslösa 18 29-Ă„ringars utbildningsnivĂ„, andel av alla arbetslösa i Ă„ldersgruppen 78 881 individer, januari 2006, AMS

Högskola >2 Är Förgymn utb
15% 18%

Eftergymn utb <2 Ă„r 5%

Gymnasium

62%

UngefĂ€r en tredjedel av de arbetslösa har en generell utbildning, och tvĂ„ tredjedelar har en bransch- eller yrkesinriktad utbildning. De med enbart en generell utbildning kan sĂ€gas stĂ„ nĂ„got lĂ€ngre frĂ„n arbetsmarknaden Ă€n de med en yrkesinriktad utbildning – med förutsĂ€ttningen att de som har en yrkesinriktning ocksĂ„ kan arbeta inom det omrĂ„det.

Unga som Àr arbetslösa har i stor utstrÀckning kompetens men saknar kontakter eller arbetslivserfarenhet. Merparten av de unga som Àr arbetslösa har en gymnasieutbildning, men det Àr viktigt att insatser för denna grupp utformas sÄ att de inte utesluter unga som har en eftergymnasial utbildning.

28

SOU 2006:31 Ungas etablering pÄ arbetsmarknaden

2.1.4Regionala skillnader

De regionala variationerna i arbetslöshet Àr stora, vilket innebÀr olika förutsÀttningar för unga beroende pÄ var i landet de bor. I riket har antalet arbetslösa unga ökat med 30 procent pÄ tvÄ Är, minst pÄ Gotland med tio procent och mest i Jönköping med 56 procent. Antalet arbetslösa Àr störst i storstadsregionerna, sÀrkilt bland de högskoleutbildade, dÀr ju bÄde utbildningen och arbetstillfÀllena finns i större utstrÀckning. I Stockholms lÀn har antalet arbetslösa unga med en akademisk examen minskat med Ätta procent sedan 2003, medan den har ökat med 40 procent i Uppsala lÀn. Att det varit en moderat ökning i antalet arbetslösa i nÄgon region behöver inte betyda att arbetslösheten dÀr Àr lÄg, till exempel har antalet arbetslösa i Äldersgruppen ökat med tio procent i Norrbotten, men frÄn redan innan höga nivÄer pÄ i vissa kommuner över 25 procent.

29

3 Befolkning och arbetsmarknad

Det finns flera faktorer som pÄverkar ungas etableringsprocess och som jag kommer att beskriva i detta avsnitt, framförallt de rÄdande förhÄllandena pÄ arbetsmarknaden, bÄde lokalt och i ett större perspektiv. Det finns ocksÄ generationsspecifika sÀrdrag till exempel om man tillhör en stor Ärskull. Slutligen mÄste man ocksÄ se till individens egna förutsÀttningar.

HÀr kommer först en beskrivning av hur ungas arbetsmarknad har pÄverkats av utvecklingen under 1990-talet, och vad det fört med sig. DÀrefter görs en kort beskrivning av hur utvecklingen ser ut i andra lÀnder. DÀrefter kommer ett försök till en kortsiktig och sedan en mer lÄngsiktig beskrivning av den demografiska och den prognostiserade arbetsmarknadsutvecklingen.

3.1Bakgrund

Under nÄgra Är pÄ 1990-talet förÀndrades strukturen i Sveriges nÀringsliv pÄtagligt. En kraftig lÄgkonjunktur under 1990-talet innebar att antalet sysselsatta minskade med mer Àn 700 000 individer. Antalet sysselsatta i Äldersgruppen 16 64 i Sverige var 2003 ungefÀrligen 380 000 fÀrre Àn 1989, samtidigt som befolkningen hade ökat med sex procent i Äldersgruppen. SÄ trots en god konjunktur under början av 2000-talet har antalet sysselsatta inte kommit upp i samma nivÄ som 1989. Dessutom har Sveriges invÄnarantal ökat under perioden, vilket innebÀr att en större andel försörjer sig pÄ annat sÀtt Àn genom förvÀrvsarbete idag. Absolut störst har förÀndringen varit i Äldersgruppen 16 24 Är dÀr antalet sysselsatta halverats mellan 1989 och 2003 frÄn 700 000 till 370 000 individer, samtidigt som Äldersgruppen minskade med tio procent. Antalet sysselsatta 25 49-Äringar minskade med 280 000, samtidigt som Äldersgruppens storlek inte förÀndrades nÀmnvÀrt. Antalet sysselsatta i Äldersgruppen 50 Är och uppÄt har ökat under perioden

31

Befolkning och arbetsmarknad SOU 2006:31

med mer Àn 20 procent, samtidigt som Äldersgruppens storlek ökat med 30 procent (NUTEK (2006), Nya fakta och statistik, Framtidens NÀringsliv Nyhetsbrev nr2).

NÀstan samtliga branscher minskade sin sysselsÀttning mellan 1989 och 1993. De branscher som hade de största sysselsÀttningsminskningarna var teknikföretagen (-180 000) och rÄvaru- och processindustrin (-132 000). Mellan 1993 och 2003 minskade sysselsÀttningen inom vÄrd och omsorg och rÄvaru- och processindustrin, medan, med viss variation, de andra branscherna har utvecklats positivt. En bransch som sticker ut dÄ det varken skett speciella minskningar eller ökningar Àr myndigheter och organisationer.

Sammantaget har detta lett till en företagsstruktur dÀr över 70 procent arbetar inom en tjÀnste- eller servicenÀring och dÀr vÄrd och omsorg Àr den absolut största.

Figur 5 Redovisning av andelen sysselsatta 1989 och 2003, antalet
  sysselsatta 2003 och olika Äldersgruppers andel av de sysselsatta
  2003, i olika branscher        
             
Bransch Exempel Andel syssel- Andel syssel- Antal syssel- Andel Andel
    satta 1989 satta 2003 satta 2003 16 24 Är 50+ Är
Teknikföretag Volvo, Munthers, 14 12 500 000 8 30
  Cabseal          
RĂ„varu- och SSAB, SCA, 11 7 300 000 9 32
processindustri Ceralia, Boliden          
Medicin och Astrazeneca, Biotage, <1 1 20 000 4 22
life sciences Gambro          
Byggindustrin Skanska, Peab 7 6 240 000 9 32
Handel HM, Axfoods, 13 12 500 000 17 25
  Lidi, Bokus          
InfrastrukturtjÀnster SAS, Nordea, Vattenfall, 11 11 460 000 9 32
  Teliasonera          
Personalintensiva ISS, Proffice, Securitas, 7 9 370 000 18 24
tjÀnster McDonalds          
Kunskapsförmedling Grundskola, Högskola, 7 11 460 000 5 39
  EF Education          
VĂ„rd och omsorg Sjukhus, Assistantia, 20 17 680 000 9 33
Konsulting VM Data, Mc Kinsey, 3 5 220 000 4 28
  Ogilvy          
Myndigheter och Arbetsmarknadsverket, 6 7 300 000 3 43
organisationer försvaret, fackföreningar          
OkÀnd   2 2 70 000 9 39
Totalt alla branscher   100 100 4 120 000 9 31
             

KĂ€lla NUTEK 2006, Framtidens NĂ€ringsliv, nyhetsbrev 2:2006.

32

SOU 2006:31 Befolkning och arbetsmarknad

Störst andel i Äldern 16 24 Är arbetar inom handel och personalintensiva tjÀnster. LÀgst andel finns inom myndigheter och organisationer som ocksÄ har högst andel över 50 Är (se figur 5).

UtbildningsnivÄn bland de anstÀllda Àr högst inom branscherna kunskapsförmedling, konsulting, medicin och myndigheter och organisationer dÀr ungefÀr 40 procent har en eftergymnasial utbildning pÄ minst tre Är. LÀgst Àr den inom byggföretag, industri- och teknikföretag, handel och personalintensiva tjÀnster dÀr Ätta av tio har en gymnasieutbildning eller en kortare utbildning.

De strukturella omvandlingarna pÄ arbetsmarknaden under 1990-talet medförde att antalet sysselsatta i Äldern 16 24 Är sjönk drastiskt. Detta ledde till en hög arbetslöshet.

Under samma period reformerades gymnasiet sÄ att alla program blev 3-Äriga och direktövergÄngen till högskolan ökade markant. Idag överstiger antalet helÄrsstudenter 300 000 vilket Àr en fördubbling pÄ 15 Är.

Det som begrÀnsar antalet studenter Àr inte intresset, utan antalet utbildningsplatser. Visserligen har vissa utbildningsinriktningar ett lÄgt söktryck men sett över högskolan som helhet blir bara varannan sökande antagen. Gapet mellan antalet behöriga sökande och antalet studieplatser har ökat pÄ senare Är, dÄ utbyggnadshastigheten av högskolan har minskat samtidigt som ungdomskullarna blir större. Sett pÄ lÀngre sikt innebÀr det att regeringens femtioprocentsmÄl inte kan uppfyllas dÄ det bara kommer att finnas plats för drygt trettio procent av kohorten, givet att högskolan inte utökas.

Antalet som söker sig till högskolan, eller stannar kvar inom utbildningssystemet ökar ocksÄ nÀr arbetslösheten Àr hög. Det Àr bÀttre att komma direkt frÄn studier till arbetsmarknaden Àn frÄn en period av arbetslöshet.

Arbetsmarknaden Àr konjunkturkÀnslig för alla nytilltrÀdande sÄvÀl unga som immigranter. De branscher dÀr unga huvudsakligen Àr representerade har drabbats av de största personalminskningarna. Som statistiken ovan visar gÄr unga dessutom ofta in pÄ arbetsmarknaden via branscherna personalintensiva tjÀnster och handel som bÄda Àr konjunkturkÀnsliga branscher. Unga innehar ocksÄ i större utstrÀckning timanstÀllningar och andra osÀkra anstÀllningsformer som Àr kopplade till ett kortsiktigt behov av arbetskraft.

Vid rekrytering ser arbetsgivaren ofta till arbetslivserfarenhet, vilket unga har i mindre grad. Arbetslivserfarenhet innebÀr inte

33

Befolkning och arbetsmarknad SOU 2006:31

bara kunskap om branschen, det innebÀr ocksÄ kontakter och referenser. Majoriteten av alla anstÀllningar gÀller en som redan Àr anstÀlld varvid unga arbetslösa konkurrerar med sysselsatta och studerande (Ekström, E. (2001) Arbetsgivarnas rekryteringsbeteende). Arbetslösa har dÀrmed svÄrt att komma in pÄ arbetsmarknaden, en sÄdan vÀg in kan vara via bemanningsföretag dÀr man erhÄller sÄvÀl erfarenhet som kontakter. Unga brukar ocksÄ stanna förhÄllandevis kort tid inom bemanningsföretagen och gÄr efter ett eller ett par Är vidare till anstÀllningar inom en annan bransch (Andersson, P., Wadensjö E. (2004) Hur fungerar bemanningsbranschen?).

3.1.1Arbetslöshetens följeslagare

Unga mÄr inte bra av att vara arbetslösa (Axelsson, L. (2005) Youththe future manpower. Studies on employment, quality of life and work attitudes).

Ett flertal forskarrapporter har visat att de som klarar sig mest oskadda ur sin arbetslöshet Ă€r de som Ă€r obekymrade om sin ekonomi – alltsĂ„ har andra inkomster, av kapital, eller har förĂ€ldrar eller en sambo med en god inkomst. Detta kan sĂ€gas gĂ€lla för vĂ€ldigt fĂ„ av Sveriges unga. Normen i Sverige Ă€r att arbeta, och den Ă€r stark. Undersökningar visar att ekonomisk stress, leder till isolering som leder till psykiska och i vissa fall fysiska problem (Samuelsson, C. (2003) Sökaktivitet och jobbansprĂ„k kan arbetslösa pĂ„verka sina jobbchanser? Arbetslivsinstitutet; Ungdomsstyrelsen (2003), De kallar oss unga). PĂ„stĂ„endet att unga skulle mĂ„ mindre dĂ„ligt Ă€n Ă€ldre av att gĂ„ arbetslösa stĂ€mmer alltsĂ„ inte. Unga arbetslösa visar lika mĂ„nga symtom – stress, sömnsvĂ„righeter, ont i mage och huvud, som Ă€ldre. (Ungdomsstyrelsen 2003, De kallar oss unga).

3.1.2EtableringsÄlder

Som tidigare sagts Àr ungas etablering i arbetslivet inte linjÀr. I Arbetskraftsprognosen 1999 (SCB 1999) gjordes ett försök att beskriva intrÀdet pÄ arbetsmarknaden pÄ ett lÀttöverskÄdligt sÀtt. DÀr talar man om fyra typer av arbetsmarknadsstatus; utanför (förtidspensionerade, sjuka m.m.), intrÀdesfas (studier, arbetslös-

34

SOU 2006:31 Befolkning och arbetsmarknad

het och socialbidragstagande i olika kombinationer), etableringsfas (en kombination av förvÀrvsarbete och studier, arbetslöshet och socialbidragstagande) samt etablerade (sysselsatta med enbart förvÀrvsinkomst). En sÄdan uppdelning visade pÄ en ökad etableringsÄlder (dÄ 75 procent av en kohort har en sysselsÀttning) under de senaste decennierna frÄn 21 Är 1990 till 28 Är 2004.

Figur 6 IntrÀdesÄlderns och etableringsÄlderns förÀndring frÄn 1987 till
  2004    
40      
35      
      MÀn intrÀdesÄlder
30      
      MÀn
      etableringsÄlder
25      
      Kvinnor
      intrÀdesÄlder
20     Kvinnor
     
      etableringsÄlder
15      
10      
5      
0      
1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004    

KĂ€lla: AKU, SCB och ”Arbetskraftsprognos 2002” IAM 2002:1 SCB.

En del av senarelÀggningen av etableringen pÄ arbetsmarknaden för unga kan förklaras med ett ökat deltagande i studier. FörÀldraledighet pÄverkar ocksÄ etableringsÄldern framför allt för kvinnor. Andelen som studerar styrs mer av platstillgÄngen Àn av studieintresse dÄ betydligt fler söker till högskola varje Är Àn antalet som sedan kommer in. Men oavsett hur mycket unga studerar, eller reser, förklarar det inte hela förlÀngningen av etableringsfasen. IntrÀdesÄldern (DÄ 50 procent av en kohort har en sysselsÀttning) pÄ arbetsmarknaden ligger idag pÄ 20 Är, dÄ har 50 procent en sysselsÀttning av nÄgot slag. Men det tar hela 7 9 Är innan andelen kommit upp i 75 procent. Etableringsfasen Àr lika lÄng idag som den var under rekordÄren nÀr det gÀller ungdomsarbetslöshet 1993

35

Befolkning och arbetsmarknad SOU 2006:31

(mÀn) och 1997 (kvinnor) Àven om etableringsÄldern inte Ànnu nÄtt samma nivÄ som under nittiotalet.

3.1.3Ett internationellt perspektiv

NĂ€r det Europeiska rĂ„det arbetade med översynen efter halva tiden av Lissabonstrategin uppmĂ€rksammades de demografiska faktorerna – sjunkande födelsetal och en Ă„ldrande befolkning som medför att andelen unga minskar och att andelen över 65 ökar i Europa- och de ska dĂ€refter inkluderas i utformningen av EU:s framtida politik. Ungas position som den framtida arbetskraften, i kombination med ungas problem att trĂ€da in pĂ„ arbetsmarknaden – ungdomsarbetslösheten Ă€r mer Ă€n dubbelt sĂ„ hög som den genomsnittliga arbetslösheten i EU- innebĂ€r att lĂ€mpliga Ă„tgĂ€rder pĂ„ dessa omrĂ„den mĂ„ste utformas frĂ€mst inom ramen för den europeiska sysselsĂ€ttningsstrategin, strategin för social integration och i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”. Det finns alltsĂ„ ett flertal beröringspunkter mellan utvecklingen i Sverige och i andra lĂ€nder.

36

SOU 2006:31 Befolkning och arbetsmarknad

Figur 7 Antal Ă„r en 15 Ă„ring i respektive land kommer att tillbringa i respektive position i sin etablering upp till 29 Ă„rs Ă„lder

14        
12        
10        
8        
6        
4        
2        
0        
    d   ien
  n  
a   g
Irl     Bel  
       

arbete

                                            utanför arbetskraften
                                            (militÀrtjÀnst,
                                            förÀldraledighet mm)
                                            arbetslöshet
                                            kombination utbildning och
                                            arbete
                                            utbildning
    e England           itt e Italien   kland       e land       k
  g           ig         rik     r
  r           n               ma  
o         s   ver       k      
N           m         n   Fin      
                S   s a       n  
          o       Ty       a    
        n             Fr         D      
        e                                
        g                                    
      D                                    
      C                                      
      OE                                      

KĂ€lla: OECD (2005) Education at a glance 2005.

I rapporten Education at a glance 2005 framkommer att unga i alla OECD-lÀnder pÄ grund av snabba sociala och ekonomiska förÀndringar har fÄtt en osÀkrare övergÄng till arbetsmarknaden. UtbildningsnivÄn i alla OECD-lÀnder har höjts, och det Àr den sekundÀra utbildningen, gymnasiet i Sverige, som kan ses som en norm idag. Detta gör att unga utan gymnasieutbildning har fÄtt det betydligt svÄrare pÄ arbetsmarknaden vilket har uppmÀrksammats bl.a. i utredningen Unga utanför (SOU 2003:92). I Äldersgruppen 25 29 Är, dÄ det stora flertalet Àr fÀrdiga med sin utbildning, framtrÀder en tydlig skillnad beroende pÄ utbildningsnivÄ i anknytningen till arbetsmarknaden. Att inte ha en sekundÀr utbildning framtrÀder som ett tydligt handikapp, medan en högskoleutbildning pekar pÄ det motsatta (OECD (2005). Enligt OECD Àr den genomsnittliga arbetslöshetsperioden en ung person kommer att uppleva under sin etablering mellan 15 29 Ärs Älder 0,9 Är. I Sverige Àr det nÄgot kortare, 0,6 Är.

37

Befolkning och arbetsmarknad SOU 2006:31

I figur 7 ovan ser man det antalet Ă„r en 15-Ă„ring kommer att tillbringa i fortsatt utbildning, i en kombination av utbildning och arbete, i arbetslöshet, utanför arbetsmarknaden samt hur mĂ„nga Ă„r 15-Ă„ringen hinner arbeta till 29 Ă„rs Ă„lder i 12 OECD lĂ€nder resp. i genomsnitt i alla OECD-lĂ€nder1. I kategorin kombination utbildning/arbete inkluderas bĂ„de arbetsplatsförlagd utbildning, lĂ€rlingsplats och deltidsarbete parallellt med studier. Som synes hinner svenska ungdomar arbeta i genomsnitt i sex Ă„r. Det ligger nĂ€ra OECD-genomsnittet. I Sverige har en person som Ă€r 15 Ă„r 2003 sju och ett halvt Ă„rs studier framför sig, vilket Ă€r ett Ă„r lĂ€ngre Ă€n OECD-snittet. Även om det finns tydliga skillnader mellan hur lĂ€nge unga kvinnor och mĂ€n i Sverige studerar, Ă€r skillnaderna smĂ„ i internationella sammanhang.

LĂ€ngst hinner unga i NederlĂ€nderna arbeta, i nĂ€ra Ă„tta Ă„r. DĂ€refter kommer Irland med i stort sett samma resultat. Tydligt Ă€r ocksĂ„ att förhĂ„llandena i utbildningssystemet skiljer sig Ă„t mellan dessa tvĂ„ lĂ€nder – unga i NederlĂ€nderna har förhĂ„llandevis kort utbildningstid och en lĂ€ngre tid i en kombinerad utbildning/arbeteposition jĂ€mfört med Irland.

Om man tittar pĂ„ Danmark som enligt statistiken har en betydligt lĂ€gre ungdomsarbetslöshet2 Ă€n Sverige ser man att unga dĂ€r hinner arbeta ungefĂ€r fem Ă„r mellan Ă„ldern 15 och 29 Ă„r. Danmarks system med arbetsplatsförlagd utbildning syns ocksĂ„ tydligt i antalet Ă„r unga dĂ€r tillbringar i arbete/utbildning kombinerat. Kanske kan det av mĂ„nga ses som förvĂ„nande att inte de lĂ€nder som vi vet har lĂ€rlingssystem, som Tyskland, Danmark och Österrike, snabbare fĂ„r ut unga i arbete Ă€n de lĂ€nder dĂ€r kopplingen mellan utbildning och arbete Ă€r svagare. HĂ€r fĂ„r vi inte glömma bort att en yrkesutbildning inte Ă€r kortare i Ă„r rĂ€knat, Ă€n en kortare högskoleutbildning. Dessutom Ă€r dessa aggregerade data – det finns stora variationer bland subgrupper i respektive land samt att den viktigaste faktorn alltid Ă€r tillgĂ„ngen pĂ„ arbetstillfĂ€llen.

I rapporten delas OECD-lÀnderna in i fem grupper med olika kombination av studier och arbete. HÀr kommer Sverige i samma grupp som Tyskland och Danmark Àven om vi sjÀlva i Sverige inte anser att kopplingen mellan utbildning och arbete Àr tydlig, tillkommer det faktum att alla yrkesförberedande program ska inne-

1Det Àr sammanlagt 26 lÀnder. HÀr saknas USA, Japan, Polen, Korea, Ungern, Slovakien, Island, Luxemburg, Spanien, Turkiet, Portugal, Mexico, Grekland, Nya Zeeland, Skotland, Australien.

2Vad arbetslöshetssiffrorna visar skiljer sig Ät i olika lÀnder och kan inte jÀmföras direkt.

38

SOU 2006:31 Befolkning och arbetsmarknad

hÄlla minst 15 veckor arbetsplatsförlagd utbildning samt att mÄnga unga extraarbetar parallellt med studier med början redan i grundskolan. Enligt rapportens författare Àr den erfarenheten ocksÄ viktig och bidrar till arbetslivserfarenhet som underlÀttar vidare etablering pÄ arbetsmarknaden. Befintlig forskning stödjer detta resonemang (Arnell Gustafsson 1999, Skolverket 2005, Ungdomsstyrelsen 2005).

Figur 8 OECDs indelning av lÀnder i olika kategorier med avseende pÄ utbildning och arbete

GrpA Finland, Frankrike, Polen MÄnga Är i utbildning men sÀllan kombinerat med arbete.
    Arbetsplatsförlagd utbildning finns men Àr ovanlig.
Grp B Danmark, Island, Sverige, LĂ„ng period i utbildning med ett signifikant deltagande i
  Tyskland arbete under studierna.
Grp C Österrike, Schweiz, Arbete genom arbetsplatsförlagd utbildning i Österrike och
  Australien, Kanada, Schweiz. I de övriga lÀnderna Àr det vanligt med deltids-
  NederlÀnderna, UK, US, arbete parallellt med studier.
  Norge  
Grp D Belgien, Ungern, Irland, Utbildning och arbete förekommer sÀllan parallellt. Vare
  Luxemburg, Portugal, sig via deltidsarbete eller arbetsplatsförlagd utbildning.
  Grekland, Italien, Spanien  
Grp E Tjeckien, Slovakien, Kort utbildning. I Tjeckien och Slovakien stÄr arbetsplats-
  Mexico, Turkiet förlagd utbildning för en stor del av utbildningsdeltagandet
    i Älder 15 19 Är. Det Àr ett lÄgt deltagande i utbildning
    efter 20 Ärs Älder i samtliga.

KĂ€lla: Education at a glance 2005, OECD.

DÄ data i OECD-rapporten kommer frÄn 2002 finns inte den kraftiga ökningen i ungdomsarbetslöshet i mÄnga av OECD- lÀnderna de senaste Ären med.

Enligt sammanfattningen SysselsÀttningen i Europa 2005

(Europakommissionen 2006) Àr ungdomsarbetslösheten 17,6 procent i EU-15 omrÄdet, och har ökat sedan 2002 om Àn lÄngsammare sedan 2004. I EU 25-omrÄdet Àr den 18,4 procent. Andelen med visstids- och deltidsanstÀllningar ökar ocksÄ i EU-omrÄdet precis som i Sverige.

Det kan finnas anledning att i utredningens fortsatta arbete nÀrmare granska de lÀnder dÀr etableringen verkar ske snabbare Àn i Sverige.

39

Befolkning och arbetsmarknad SOU 2006:31

3.2Utsikterna för unga pÄ kort sikt

Ungdomsgruppens storlek kommer att öka kraftigt de nĂ€rmaste Ă„ren. Antalet 20-Ă„ringar kommer att öka frĂ„n 105 000 individer 2005 till som mest 135 000 Ă„r 2010 innan Ă„ldersgrupperna kommer att minska igen. Vi har haft en förhĂ„llandevis kĂ€rv arbetsmarknad, under 1990-talet och har det igen sedan ett par Ă„r, för unga samtidigt som kohorten har minskat. Nu kommer dock Ă„rskullarna som gĂ„r in i gymnasiet att öka de kommande fem Ă„ren, vilket innebĂ€r att om nĂ„gra Ă„r kommer större kullar ut frĂ„n gymnasiet för att intrĂ€da pĂ„ arbetsmarknaden och i högskolan. En fortsatt kĂ€rv ungdomsarbetsmarknad kombinerat med en betydligt blygsammare utbyggnad av högskolan i jĂ€mförelse med 1990-talet, och allt fler unga i 20 Ă„rsĂ„ldern, kan bli problematisk. Om utvecklingen inom gymnasieskolan följer det spĂ„r den hittills tagit, med en lĂ„ngsam minskning av utbudet av yrkesförberedande gymnasieutbildning fĂ„r det som konsekvens att de unga som avslutar sin gymnasieutbildning i allt högre utstrĂ€ckning har en studieförberedande utbildning. Samtidigt kommer konkurrensen om högskoleplatserna att vara stor. En gynnsam utveckling – en lĂ€ngre period av tillvĂ€xtskulle innebĂ€ra mindre problem, unga högskolestuderande och gymnasieutbildade skulle intrĂ€da pĂ„ arbetsmarknaden, och studieplatserna pĂ„ högskolan skulle rĂ€cka lĂ€ngre.

Men en oförÀndrad eller försÀmrad situation innebÀr att de som redan befinner sig pÄ högskolan i högre utstrÀckning vÀljer att stanna kvar dÀr, samtidigt som konkurrensen om studieplatser ökar och dÀrmed fÄr vi en fortsatt hög ungdomsarbetslöshet. Om detta intrÀffar vet vi av tidigare erfarenhet att en lÀngre tids arbetslöshet fÄr lÄngvariga konsekvenser för den enskildes hÀlsa och vidare etablering pÄ arbetsmarknaden, ett ökat antal riskerar att bli lÀnge utanför arbetsmarknaden. Risken Àr uppenbar att de grupper av unga som inte tillÄts komma in pÄ arbetsmarknaden de nÀrmaste Ären inte kommer att stÄ till arbetsmarknadens förfogande efter nÄgra Är.

Ur ett makroekonomiskt perspektiv Àr det tveklöst sÄ att en senarelagd etablering kostar Sverige mycket pengar i uteblivna skatteintÀkter, i ett senarelagt familjebildande, vilket innebÀr en population som skulle minska om vi inte hade en immigration och i arbetskraftbrist i vissa sektorer.

40

SOU 2006:31 Befolkning och arbetsmarknad

Om tillvÀxten uteblir tillkommer kostnader för arbetsmarknadsÄtgÀrder och ökade kostnader av försörjningsstöd för dem som inte fÄr ett arbete.

Ur individens perspektiv innebÀr en senarelagd etablering en senarelagd sjÀlvstÀndighet.

Undersökningar visar att unga kvinnor vÀntar med att bilda familj tills de har en tillsvidareanstÀllning, för att kvalificera sig till förÀldrapenning, men ocksÄ för att vara sÀkra pÄ att jobbet finns kvar efter förÀldraledigheten. Detta Àr en av orsakerna till att medelÄldern för förstagÄngsmammor nu ligger pÄ 29 Är i Sverige.

Det innebÀr ocksÄ att unga idag inte hinner med lika mÄnga tjÀnsteÄr innan pensionen vilket kan innebÀra att de fÄr lÀgre pensioner Àn sina förÀldrar.

Jag ser alltsÄ risken för att vi fÄr en generation som inte rÀknar med att de sjÀlva kommer att fÄ det lika bra som sina förÀldrar. I sin rapport Fokus 05 konstaterar Ungdomsstyrelsen utifrÄn sina egna undersökningar att unga Àr beroende av sina förÀldrar och andra nÀrstÄende för ekonomisk hjÀlp i större utstrÀckning Àn vad man kan tro. Majoriteten fÄr ibland eller ofta ekonomiskt stöd av sina förÀldrar i Äldern 20 24 Är, och i Äldern 25 30 Är har var fjÀrde kvinna svÄrt att klara sina löpande utgifter, detsamma gÀller för var tionde man.

3.3Utsikterna för unga pÄ lite lÀngre sikt

Det Ă€r svĂ„rt att förutse arbetsmarknadslĂ€get om ett Ă„r och Ă€nnu svĂ„rare att göra en prognos för tio Ă„r framĂ„t. Vad vi vet Ă€r dock hur Ă„ldersstrukturen i Sverige ser ut. Den Ă„ldersfördelning som finns pĂ„ arbetsmarknaden – nĂ€mligen att var tredje sysselsatt 2004 var över 50 Ă„r och att vi har en vĂ€xande andel av befolkningen som snart nĂ„r 65 Ă„rs Ă„lder, innebĂ€r att vi kan förvĂ€nta oss en viss rörlighet pĂ„ arbetsmarknaden oavsett konjunkturlĂ€get. Vi kommer att behöva förbereda en generationsvĂ€xling, och vĂ€rna om att kompetens och kunskap inte gĂ„r förlorad.

Vi vet dock inte hur lĂ€nge de Ă€ldre kommer att vilja stanna kvar i arbetslivet; fyrtiotalistgenerationen har beskrivits som en generation som vill arbeta lĂ€nge, men den har ocksĂ„ beskrivits som det motsatta. Jag kan bara anta att den Ă€r lika heterogen som andra generationer. Enligt olika prognoser kommer antalet uttrĂ€dande ur arbetslivet om nĂ„gra Ă„r att överstiga antalet tilltrĂ€dande – vilket

41

Befolkning och arbetsmarknad SOU 2006:31

skulle kunna gynna unga och andra nya grupper pÄ arbetsmarknaden. Som syntes i figur 5 Àr andelen Àldre störst inom branschen myndigheter och organisationer, men Àven inom kunskapsförmedling och vÄrd och omsorg som Àr den avgjort största branschen pÄ arbetsmarknaden, och dessutom en bransch dÀr möjligheterna till personalreduceringar Àr relativt begrÀnsade.

Statistiska centralbyrĂ„n har i sin Trender och Prognoser 2005 (SCB 2005) gjort en bedömning av efterfrĂ„gan pĂ„ arbetskraft de kommande 15 Ă„ren. Med deras valda metod för prognosen kan det inte uppstĂ„ â€Ă¶ver- eller underskott” pĂ„ arbetskraft, utan fördelningen pĂ„ nĂ€ringsgrenar och utbildningar görs utifrĂ„n den antagna faktiska befolkningen. Bristen pĂ„ arbetskraft med utbildning inriktad mot arbete inom hĂ€lso- och sjukvĂ„rd och social omsorg riskerar att bli mycket omfattande pĂ„ lĂ„ng sikt. Bristen handlar i första hand om personer med gymnasial utbildning. EfterfrĂ„geökningen berĂ€knas framför allt ske inom Ă€ldreomsorgen. TillgĂ„ngen och efterfrĂ„gan pĂ„ personer med lĂ€rarutbildning balanseras totalt men utvecklingen skiljer sig mellan olika kategorier av lĂ€rare. Vi riskerar att fĂ„ stor brist pĂ„ lĂ€rare för förskola och fritidshem och samtidigt ett stort överskott pĂ„ de lĂ€rarkategorier som frĂ€mst arbetar inom grund- och gymnasieskolan. Det blir ett fortsatt stort överskott pĂ„ arbetskraft med humanistisk eller konstnĂ€rlig utbildning, framför allt pĂ„ den gymnasiala nivĂ„n enligt SCB. Fram till Ă„r 2020 blir det ett visst överskott pĂ„ arbetskraft med utbildning inom samhĂ€llsvetenskap, juridik, handel och administration. Överskottet ligger pĂ„ den eftergymnasiala nivĂ„n, medan efterfrĂ„gan pĂ„ personer med gymnasial utbildning inom omrĂ„det berĂ€knas överstiga tillgĂ„ngen. TillgĂ„ngen och efterfrĂ„gan pĂ„ arbetskraft med utbildning för arbete med teknik och tillverkning berĂ€knas balansera varandra pĂ„ femton Ă„rs sikt.

Andra branscher dÀr efterfrÄgan förvÀntas öka Àr enligt SCB:s prognos byggnadsföretagen, vilket Àr en av de konjunkturkÀnsligaste branscherna vilket innebÀr att arbetskraftsbehovet Àr svÄrt att förutse och medicin och life sciences, vilket Àr en av de allra minsta branscherna i Sverige (SCB 2005).

Andra framtidsbilder Ă€r inte lika positiva för ungdomskohorterna, till exempel visar en prognos av befolkningsutvecklingen att större ungdomskohorter inte sammanfaller med kohorter dĂ€r man kan förvĂ€nta sig ett uttrĂ€de frĂ„n arbetsmarknaden. Vilket innebĂ€r att arbetskraftsbrist inte kommer att uppstĂ„ – i stĂ€llet kommer

42

SOU 2006:31 Befolkning och arbetsmarknad

mycket kraft att behöva lÀggas pÄ att hÄlla en hög utbildningskvalitet och goda relationer mellan arbetsliv och skola.

År 2006 har utsetts till den rörliga arbetsmarknadens Ă„r inom EU. Rörligheten över grĂ€nserna Ă€r ytterligare en faktor som vi vet litet om. Femton procent uppger i Arbetskraftsundersökningarna att de arbetat utomlands. Andelen unga som sĂ€ger att de Ă€r intresserade av att arbeta utomlands Ă€r hög, sĂ€rskilt bland unga kvinnor. Andelen som sĂ€ger att de planerar att flytta permanent till ett annat land uppgĂ„r till 20 procent i Ungdomsstyrelsens undersökning frĂ„n 2002. Alla försök att skatta intresset av att arbeta i Sverige hos arbetskraft i andra lĂ€nder har hittills slagit fel.

Den slutsats jag drar Àr alltsÄ att vi, trots osÀkerheten, bör ligga steget före och planera för dels en generationsvÀxling, dels en hög ungdomsarbetslöshet.

43

4 FrÄn utbildning till arbete

4.1Inledning

Dagens utbildningssystem Àr resultatet av flera intensiva reformperioder och de pÄgÄr Ànnu. Under 1990-talet genomfördes flera stora reformer som gÀllde bÄde skolformer, styrsystem, huvudmannaskap och finansiering. Högskolan har byggts ut under 1990-talet, Är 2004 var antalet helÄrsstudenter 300 000 och det Àr nÀra en fördubbling pÄ 15 Är (Utbildningsdepartementet, 2006. Den demokratiska utvecklingen och övergÄngen till högskolan). Kunskapslyftet innebar ocksÄ en chans för mÄnga att komplettera sin grundutbildning för att kunna studera vidare eller utvecklas i sitt arbete.

Inget i utvecklingen av utbildningssystemen har kommit till utan att arbetslivets företrÀdare, branscherna, haft stort inflytande. Utbildningspolitiken ses som en garant för fortsatt hög tillvÀxt och Àr dÀrigenom central för en fortsatt vÀlfÀrd. Utformningen av utbildningspolitiken har styrts av arbetslivets krav pÄ en vÀlutbildad arbetskraft idag och i framtiden. SvÄrigheten att förutspÄ vilka krav som stÀlls pÄ arbetskraften i framtiden har ansetts bÀst kunna tillgodoses genom breddutbildning och höga ambitioner i utbildningspolitiken. HÀrvid fullföljer man ocksÄ en historisk tradition nÀr det gÀller utbildningens roll för samhÀllsutvecklingen. Samverkan med arbetslivet beskrivs som en viktig framgÄngsfaktor. Men hur den konkret ser ut varierar stort mellan branscher och utbildningsnivÄer.

Takten i utvecklingen Àr hög och en reformerad gymnasieskola trÀder i kraft 2007 och kommer mÀrkbart att förÀndra villkoren för unga i gymnasiet och för dem som arbetar i ungdomsskolan. Yrkesutbildningsdelegationen (Dir.2004:76) har i uppdrag att arbeta för att öka samverkan mellan skola och arbetsliv och dÀrmed bidra till att höja kvaliteten i gymnasieskolans yrkesinriktade utbildning. Nya tankar kring college tar form samtidigt som kvalificerad yrkesutbildning (KY) nu Àr en etablerad del av den eftergymnasiala

45

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

utbildningen. Strukturen och uppdraget kring den eftergymnasiala yrkesutbildningen ska ses över. PÄ högskoleomrÄdet innebÀr expansionen att nya grupper kommer in i högskolan samtidigt som Bolognaprocessen understryker internationaliseringen inom hela utbildningsomrÄdet.

I mitt uppdrag finns anledning att fundera över vilken roll utbildningens utformning spelar för ungas etablering pÄ arbetsmarknaden, dock utan att gÄ in pÄ rent utbildningspolitiska frÄgor. Spelar det nÄgon roll hur systemen utformats och/eller beror eventuella problem och möjligheter mera pÄ hur utbildningen genomförs? GÄr detta att sÀrskilja? Det finns ett antal mÄlkonflikter inom utbildningspolitiken som ocksÄ hanterats vid utformningen av ungdomsskolan och högre utbildning, de tvÄ tydligaste Àr:

1)Hur mycket av specialiserad yrkeskunskap ska grundutbildningen svara för och vad sker bÀst i arbetslivet? Finns det en motsÀttning mellan kraven pÄ breddutbildning och en snÀvare yrkesutbildning för en begrÀnsad marknad? GÀller diskussionen bÄde gymnasieskolan och eftergymnasial utbildning?

2)Kan unga sjÀlva tillÄtas vÀlja utbildning efter intresseinriktning eller Àr det bÀttre att utbildning planeras och dimensioneras efter hur behoven kommer att se ut de nÀrmaste Ären? FrÄgestÀllningen rymmer en förestÀllning om att det gÄr att planera och förutse behoven inom olika branscher och yrkeskategorier för en optimal matchning.

4.2Ungdomsskolan – med tonvikt pĂ„ gymnasieskolan

Avsnittet inleds med en kort exposé av utvecklingen och de principer dagens gymnasieskola och Àven den kommande, reformerade gymnasieskolan prÀglas av. DÀrefter behandlas nÄgra frÄgor som har sÀrskild relevans för uppdraget och frÄgan om ungas etablering.

46

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

4.2.1Programgymnasiet och reformerad gymnasieskola 2007

Vid 1990-talets början gick 86 procent av eleverna vidare till gymnasieutbildning och idag pÄbörjar 98 procent av en ungdomskull en treÄrig gymnasieutbildning. Bakgrunden Àr arbetslivets snabba utveckling och den illustrerar ocksÄ ett förhÄllningssÀtt till hur utbildning anses ge grunden för en framtid vi inte kan sÀga sÄ mycket om. Synen att det Àr utbildningens roll att förbereda de unga för de nya och förÀndrade krav som kommer att utvecklas inom arbetslivet kommer tydligt till uttryck. Det finns idag ocksÄ en negativ sida av ungdomsskolan. Avhoppen Àr mÄnga, sÀrskilt frÄn gymnasiets yrkesförberedande program och det finns en stor andel elever som inte har behörighet att pÄbörja sin utbildning pÄ nationellt program.

Dagens utformning av gymnasieskolan bygger pÄ den programutformade gymnasieskola som sÄg dagens ljus i början av 1990-talet och som dÄ innebar en vÀsentlig ambitionshöjning, framförallt för alla elever pÄ de yrkesförberedande programmen. Samtidigt med denna förÀndring kom ocksÄ det odelade ansvaret för kommunerna för ungdomsskolan som gav kommunerna rÀtten att sjÀlva besluta om de skulle starta gymnasieutbildningar. Gymnasieskolans struktur har förÀndrats hÀrefter men grunddragen ligger fast och det gör de Àven efter 2007.

Viktiga principer som slogs fast var att gymnasieskolan var till för alla elever, de gemensamma kÀrnÀmnena blir vÀgen till en samlad kunskapsbas. Arbetsmarknadens utveckling och högre krav pÄ kompetens krÀvde en ambitionsnivÄhöjning av gymnasieutbildningen och tydligast blev den för de yrkesförberedande programmen.

Viktiga principer bakom utformningen i propositionen VĂ€xa med kunskaper 1990/91:85 var:

‱Alla elever erbjuds en treĂ„rig gymnasieutbildning av god kvalitet och med hög tillgĂ€nglighet antingen inom de sexton nationella programmen eller inom ett individuellt program.

‱Antalet utbildningsplatser inom respektive program ska anpassas efter elevernas önskemĂ„l, dvs. elevernas valmöjligheter betonas i frĂ„ga om program, grenar och kurser.

‱Kurser ersĂ€tter de tidigare Ă€mnena och de skulle vara möjliga att anvĂ€nda som byggstenar och gĂ„ att kombinera. Kurserna skulle ocksĂ„ öka möjligheten till individualisering och att kunna

47

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

lÀsa i olika studietakt. Elever frÄn olika program skulle ocksÄ kunna mötas i kurserna och samordning mellan gymnasiet och vuxenutbildningen blev möjlig.

‱Alla program skulle ha en gemensam kĂ€rna av kunskaper, s.k. kĂ€rnĂ€mnen men i övrigt skulle kurssystemet, timplanen och den garanterade undervisningstiden ge stort utrymme för individuell variation och stĂ€rka elevernas valfrihet.

‱Eleverna skulle planera sin studietid med lĂ€raren och kunskap definierades som eget lĂ€rande genom sökande efter kunskap.

‱PĂ„ program med yrkesĂ€mnen skulle 15 procent av studietiden fullföljas pĂ„ en arbetsplats, s.k. arbetsplatsförlagd utbildning (APU). InlĂ€rningen pĂ„ en arbetsplats skulle kopplas samman via kurssystemet. Tanken var att samarbetet med arbetslivet skulle pĂ„verka inte bara innehĂ„llet utan ocksĂ„ pedagogiken i skolan. Omvandlingstrycket i arbetslivet skulle lĂ„ngsiktigt pĂ„verka skolans undervisning.

Enligt Skolverkets rapport Efter skolan (2002) blev mycket av strukturerna frÄn det gamla linjegymnasiet kvar trots ambitioner om motsatsen.

Alla de pojkdominerade linjerna fick sin motsvarighet i de nya programmen och har kvar sin ensidiga dominans. Flickdominerade linjer försvann i högre utstrÀckning. Flickorna sökte sig nÀr yrkesprogrammen blev fÀrre till samhÀllsvetenskapliga programmet som med tiden fÄtt en sammansÀttning av elever med heterogen bakgrund. Det naturvetenskapliga programmet har fÄtt en tydlig profil som det program som rekryterar de elever som har siktet instÀllt pÄ högre utbildning och programmet ger stora möjligheter att fritt vÀlja inriktning efter gymnasiet.

Gymnasieskolan ska kvalificera unga för:

‱personlig utveckling,

‱ett demokratiskt samhĂ€llsliv,

‱ett utvecklande arbetsliv,

‱ett livslĂ„ngt lĂ€rande.

Gymnasiekommittén redovisar i sitt slutbetÀnkande (SOU 2002:120) att kvalifikationskraven Àndrats tydligare mot bredare generella kompetenser. Finns det dÄ nÄgon motsÀttning mellan ambitionen att 50 procent ska nÄ högskolan och de krav

48

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

arbetslivet stÀller pÄ gymnasieskolan och svaret blir frÄn kommittén ett nej. SÄ lÀnge som arbetslivet frÀmst stÀllde krav pÄ specifika kunskaper, anpassning och fÀrdigheter till yrkesnivÄn sÄ skulle en sÄdan motsÀttning kunna finnas men idag Àndras kvalifikationskraven i arbetslivet och det Àr andra egenskaper som behövs menar kommittén. Det erfarenhetsbaserade lÀrandet har stora likheter med de forskande och vetenskapliga synsÀtten och i dagens samhÀlle har det blivit viktigt att kunna överblicka stora kunskapsfÀlt och ha en utvecklad analytisk förmÄga. Det teoretiska inslaget ökar pÄ alla arbetsplatser men sjÀlvfallet finns stora skillnader mellan olika arbetsomrÄden.

Den reformerade gymnasieskolan som trÀder i kraft 1 juli 2007 bygger i hög grad pÄ det tÀnkande som lÄg till grund för programgymnasiet pÄ 1990-talet men viktiga förÀndringar föreslÄs för att stimulera en kvalitetsutveckling. En gymnasieexamen införs för att tydliggöra vilken kompetensnivÄ eleven uppnÄtt genom sin utbildning, ett godkÀnt gymnasiearbete blir krav för att fÄ ut examen. Arbetslivsanknytningen mÄste öka i hela gymnasieskolan och dÀrför kommer förslag om arbetsplatsförlagt lÀrande (APL) pÄ 15 veckor pÄ de yrkesinriktade programmen men ocksÄ pÄ de studieförberedande, men dÀr anges inte lika strikt hur den ska genomföras. Lokalt samrÄd mellan kommuner och parterna pÄ arbetsmarknaden görs obligatoriskt för att stÀrka arbetslivsfrÄgorna och en modern lÀrlingsutbildning införs. De nya Àmnesbetygen ska minska den fragmentisering som kursutformningen bidragit till och stimulera till fördjupning och koncentration. Integrationen mellan karaktÀrsÀmnen och kÀrnÀmnen ska bli starkare. En viktig aspekt Àr ocksÄ ungas möjligheter att vÀlja utbildning och skola.

4.2.2Valfriheten för elever, dimensionering och utbud av program

Med programgymnasiet kom valfriheten och förtroendet för att eleven skulle kunna göra kloka val angÄende sin framtid. Valmöjligheterna var stora och individuella val skulle göra utbildningen mer intressant för eleven, öka motivationen och höja resultaten var tanken. Utbudet av program och kurser skulle anpassas efter elevernas val, inte efter hur arbetslivets bedömningar eller behov sÄg ut. Man kan se att besluten följde en allmÀn tendens vid 1990- talets början mot decentralisering och en minskad detaljreglering.

49

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

En annan nyhet var att kommunen sjÀlv fick bestÀmma om gymnasieutbildning skulle startas i kommunen eller inte men ta hÀnsyn till elevernas val vid utformningen.

Sedan gymnasiereformen kom i början av 1990-talet har antalet som fullföljer en utbildning pÄ yrkesförberedande program minskat. Skolverket kommenterar i sin rapport Efter skolan (2002) att utbudet och tillgÀngligheten ökade över hela landet men att det frÀmst var de studieförberedande programmen som ökade i antal. MÄnga kommuner som tidigare inte haft en egen gymnasieutbildning startade en sÄdan under denna tid. Samma relativa spridning har inte skett med de yrkesförberedande programmen och Skolverket gör kopplingen att de nya gymnasierna ofta Àr mycket smÄ och har ett begrÀnsat utbud av program. Skolverket konstaterar ocksÄ att valfriheten pÄ de studieförberedande, mest frekventa, programmen inte heller blivit sÄ stor som reformen avsÄg. I praktiken blev det gamla linjegymnasiet i stora stycken kvar nÀr elevernas val kolliderade med kravet pÄ gruppstorlekar.

Den omlÀggning som gjordes av de yrkesförberedande programmen byggde pÄ samverkan med arbetslivet som, mot bakgrund av att de teoretiska inslagen ökade, förutsattes ta ett ökat ansvar för fÀrdigutbildningen. Den arbetsplatsförlagda utbildningen, APU, var ett viktigt inslag som skulle skapa yrkeskunnande, kontakter och motivation för studierna. UtvÀrderingar frÄn Skolverket (1998) angÄende APU visar att s.k. skolförlagd APU Àr vanligt och att den kontakt med arbetslivet som den skulle ge dÀrmed uteblir. Kvaliteten pÄ de yrkesförberedande programmen blir dÀrmed inte den som förvÀntats och yrkesidentiteten blir otydligare. FrÄgan om APU Àr viktig eftersom arbetslivskontakter, praktik och APU mÄnga gÄnger kan vara vÀgen in i yrket och arbetslivet. Skolverket redovisar i sin rapport Efter skolan (2002) att andelen elever som gÄr ett program som Àr yrkesförberedande minskar och att nÀra 60 procent av en Ärskull gÄr studieförberedande program. HÄller gymnasieskolan pÄ att överlÀmna yrkesutbildningen till arbetslivet och den eftergymnasiala utbildningen och Àr detta en önskvÀrd inriktning frÄgar sig Skolverket. SÀrskilt intressant Àr det ocksÄ mot bakgrund av att framför allt gymnasiala yrkesförberedande utbildningar med en majoritet av kvinnliga studerande reducerats.

Andra tar upp risken för att yrkesutbildningen kan vara inne i en negativ spiral, kvalitetsproblem ger lÄg efterfrÄgan av motiverade elever vilket gör att resultatet av utbildningen ifrÄgasÀtts av arbetslivet. Landsorganisationen (LO 2005, Hur har det gÄtt för

50

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

yrkesprogrammen) pekar pÄ flera allvarliga problem och stÀller frÄgan om reformeringen av gymnasieskolan innebar att de yrkesförberedande programmen fick ge avkall pÄ tidigare viktiga kvaliteter. Det finns en uppenbar risk menar LO att man i strÀvan att bÄde nÄ upp till adekvata yrkeskunskaper och tillrÀckligt studieförberedande kunskaper inte klarar av nÄgot av mÄlen. Som stöd för sin uppfattning pekar LO pÄ att yrkesfÀrdigheterna pÄ omvÄrdnadsprogrammet idag inte ger samma behörighet till undersköterska som tidigare och att den allmÀnna behörigheten programmen ger ÀndÄ i mÄnga fall krÀver komplettering för att lÀsa vidare. LO pekar pÄ vikten av att höja kvaliteten pÄ yrkesutbildningen, resursförstÀrkning behövs och kommunerna behöver ta ett större ansvar för utbildningen. I sin studie redovisar LO ocksÄ att det finns stora skillnader mellan kommuner och sÀrskilt storstadskommuner. Göteborg nÀmns med sin lÄnga och starka tradition som lyckas betydligt bÀttre Àn Stockholm och Malmö. AnsvarsfrÄgan för gymnasieutbildning tas ocksÄ upp av LO som ett problem för mindre kommuner, mer av samverkan krÀvs och ett regionalt ansvarstagande dÀr branscherna ges ett större inflytande över utbud och kvalitet. FrÄgan om regionalt ansvar och kommunal samverkan kring utbildningsfrÄgorna finns ocksÄ med i diskussionerna kring framtida strukturer i samhÀllet som Ansvarskommittén (Dir. 2003:10) utreder.

Vilket program en elev vĂ€ljer fĂ„r konsekvenser för etableringen i arbetslivet och dĂ€rför Ă€r ocksĂ„ frĂ„gan om vilket utbud de kan vĂ€lja mellan intressant. Vilket utbud som finns pĂ„ hemorten Ă€r viktigt eftersom mĂ„nga elever föredrar alternativ pĂ„ hemmaplan och i nu gĂ€llande regelverk finns ocksĂ„ en ”inlĂ„sningseffekt” som begrĂ€nsar elevens möjlighet att vĂ€lja utbildning i en annan kommun. Det Ă€r ocksĂ„ i det sammanhanget man ska se de kritiska pĂ„pekanden som Skolverket och LO gör angĂ„ende kommuners incitament att erbjuda studieförberedande, mindre kostsamma program vilket kan ha lett till ett totalt sett minskat utbud av yrkesförberedande program i landet. Kritiken frĂ„n LO riktas ocksĂ„ mot att kommunernas kortsiktiga prioriteringar lett till en sĂ€mre matchning mellan de branscher som behöver arbetskraft och utbudet och exemplifierar med vĂ„rd och omsorgssektorn. Denna negativa bild ska dock ocksĂ„ balanseras mot att det finns kommuner och kommunalförbund som lyckas vĂ€l och som satsar pĂ„ samverkan och samarbete för att bredda utbildningsutbudet.

51

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

I Skolverkets rapport frÄn 2002, Efter skolan, redovisas ocksÄ hur det gÄr för eleverna frÄn olika program, vad gör de tre Är efter avslutad utbildning? Variationerna Àr stora bÄde mellan könen och mellan olika program.

Efter tre Är arbetade frÀmst de elever som gÄtt yrkesförberedande program och mÀnnen arbetade mest. Exempelvis arbetade 90 procent av mÀnnen som gÄtt fordonsprogrammet tre Är efter utbildning. Högsta andelen kvinnor som arbetade tre Är efter utbildning frÄn de yrkesförberedande kom frÄn fordon och livsmedel, bÄda med 70 procent. Elever med bakgrund frÄn de studieförberedande programmen studerade efter tre Är, ca 80 procent av mÀn och kvinnor frÄn naturvetenskapliga programmet studerade, andelen var lÀgre för samhÀllsvetenskapliga programmet, ca 60 70 procent. Arbetslösheten efter tre Är varierade mellan programmen och högst andel hade de elever som gjort otraditionella val. En frÄga som stÀlldes till de som studerat pÄ program med APU var om de arbetade inom sitt mÄlyrke, ett yrke med samband med den valda utbildningen. Ca 40 procent gjorde detta och högst andel, 60 procent hade kvinnor frÄn omvÄrdnadsprogrammet. Fyra program, barn- och fritid, handels- och administration, hotell- och restaurang samt hantverksprogrammet gav bilden att unga ungefÀr lika ofta arbetade inom ett mÄlyrke som att de inte gjorde det. För mediaprogrammet var bilden att andelen var mycket liten som arbetade inom mÄlyrket och LO har tagit medieprogrammet som ett exempel pÄ ett yrkesförberedande program som borde kategoriseras om, arbetsmarknaden pÄ medieomrÄdet krÀver högre utbildning.

4.2.3Om vÀgledning inför val av utbildning

FörhĂ„llandevis mycket forskning har gjorts om ungas val av utbildning eller val av yrke. Slutsatsen man kan dra av de undersökningarna Ă€r att som man frĂ„gar fĂ„r man svar. I undersökningarna framkommer resultat som bĂ„de kan stödja en tes om en individualisering och ett personligt ansvar men ocksĂ„ om social reproduktion. För trots att unga svarar att de gjort sjĂ€lvstĂ€ndiga val har dessa starka samband med deras socioekonomiska bakgrund (Skolverket 2004, Ungdomars utbildnings- och yrkesval – i egna och andras ögon).

52

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

I Svenskt NĂ€ringslivs undersökning frĂ„n 2004 (VĂ€gvalet 2004 En undersökning om ungdomars val till gymnasiet) svarade majoriteten av de nĂ€stan tusen 15-Ă„ringar som tillfrĂ„gades att de valt till gymnasiet utifrĂ„n intresse och utifrĂ„n vilka yrken utbildningen kan leda till. Möten med företag/arbetsgivare och arbetsplatser hade varit vĂ€ldigt viktiga för deras val. Det gĂ€llde sĂ„vĂ€l företag som kommit till skolan, som att vara pĂ„ prao. Åtta av tio hade haft prao i Ă„rskurs nio men bara fyra av tio hade varit pĂ„ studiebesök pĂ„ företag, Ă€ndĂ„ uppgav fyra av tio att dessa besök hade pĂ„verkat deras val till gymnasiet. De ansĂ„g ocksĂ„ att det var mycket viktigt med information om vilka yrken och vidare studier pĂ„ ett valt gymnasieprogram ger. Informationen kunde hĂ€r komma frĂ„n besök pĂ„ skolor, prao, vĂ€gledare eller Internet, kanaler som mer Ă€n femtio procent av de tillfrĂ„gade ansĂ„g var mycket vĂ€rdefulla. Trettio procent ansĂ„g förĂ€ldrar och kompisar vara vĂ€rdefulla kanaler.

Enligt Skolverkets rapport om studie- och yrkesvÀgledning 2004 fick unga frÄn mer studievana miljöer mer hjÀlp i valet till gymnasiet av förÀldrarna, och unga frÄn mindre studievana miljöer ansÄg att den mesta hjÀlpen kommit frÄn vÀgledare. Skolverket gör tolkningen att unga frÄn studieovana miljöer i större utstrÀckning Àr hÀnvisade till och har behov av vÀgledarens stöd. Senare inspektioner av yrkesvÀgledningen har dock indikerat brister dels i behörig personal, personalens underdimensionering (med mellan 300 500 elever per vÀgledare i kommunerna) men ocksÄ i personalens uppdrag som i vÀldigt liten grad kopplas till det regionala arbetslivet (Skolverket 2005, UtvÀrdering av vÀgledning inom det offentliga skolsystemet).

I Skolverkets utvÀrderingsrapport (2005) framkommer en dyster bild av vÀgledningen. Det Àr lÄngt mellan dagens studie- och yrkesvÀgledning som den beskrivs i mÄldokumenten och till hur den i praktiken ser ut och de förvÀntningar som knyts till rollen som vÀgledare. Skolverket ser allvarligt pÄ det eftersom behoven av god vÀgledningen har ökat med den utvecklingen skolan Àr inne i:

‱Utbildningssystemen ökar i omfĂ„ng och komplexitet. Nya utbildningar tillkommer stĂ€ndigt. Reformer av utbildningssystem och studiefinansieringssystem sker oftare Ă€n tidigare.

‱NĂ€ringsliv, arbetsmarknad och arbetsliv förĂ€ndras och utvecklas allt snabbare och mera oförutsĂ€gbart Ă€n tidigare.

53

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

‱InnehĂ„llet i individualyrken och yrkesgrupper blir allt svĂ„rare att se och förstĂ„ pĂ„ grund av att det synliga, manuella arbetet utgör en allt mindre del i de flesta yrken.

‱Arbete och arbetsmarknader internationaliseras. Arbetskraftens mobilitet frĂ€mjas och utbildningssystemen öppnas, vilket ocksĂ„ ökar kraven pĂ„ möjligheter att validera kompetens.

FörÀndringarna gör att det blir allt svÄrare att hÄlla sig a jour med, genomskÄda och förstÄ utvecklingen av utbildningsvÀsendet och arbetsmarknaden. Detta gÀller sÀrskilt en ung mÀnniska som inte har egna erfarenheter att falla tillbaka pÄ. Skolverket menar att bilden av studie- och yrkesvÀgledningen som kommer fram i utvÀrderingen visar en verksamhet som stagnerat bÄde pÄ kommunal nivÄ och i skolan och i de fristÄende skolorna Àr situationen vÀrre enligt Skolverket. Rekommendationen Àr att staten behöver tydliggöra vilka mÄl som gÀller för verksamheten och Skolverket menar ocksÄ att en utvÀrdering behöver göras av kvaliteten i skolornas vÀgledning, nÄgot som inte ingick i uppdraget för utvÀrderingen.

LO och Svenskt NĂ€ringsliv har bĂ„da tagit upp vĂ€gledningen som viktig. Information frĂ„n branscherna menar ocksĂ„ arbetsgivarsidan har haft mĂ€tbar effekt nĂ€r unga vĂ€ljer, det menar SN i sin rapport VĂ€gvalet (2004). LO pekar pĂ„ att det gĂ„r att ta fram ett ”arbetsmarknadsindex” Wennemo och MĂ„rtensson 2005, (Vad blev resultatet av 1990-talets utbildningspolitiska satsningar?) som rangordnar de yrkesförberedande programmen i gymnasieskolan efter hur de som gĂ„tt programmet lyckats etablera sig pĂ„ arbetsmarknaden. Indexet visar att utbildningarna som gett bĂ€st resultat Ă€r inriktade mot industrin och byggsektorn. Eleverna som gĂ„tt ut dessa program har tre Ă„r efter examen i genomsnitt högre lön, oftare ett arbete och har oftare fasta heltidsjobb. Dessa program ger den bĂ€sta biljetten till arbetsmarknaden men Ă€ndĂ„ erbjuds dessa program i liten omfattning och LO drar slutsatsen att det beror pĂ„ att de Ă€r dyra. Den andra extremen i indexet Ă€r estetiska, media och barn- och fritidsprogrammen. Delvis kan det hĂ€nga samman med att flera vĂ€ljer att studera vidare frĂ„n dessa program men en trolig förklaring Ă€r ocksĂ„ att i gruppen finns de som har de lĂ€gsta lönerna, flest tillfĂ€lliga och deltidsarbeten, högst arbetslöshet och den största gruppen som inte arbetar med vad man utbildat sig till.

54

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

Vi vet idag att kunskapen om arbetslivet hos unga i grundskolan Àr lÄg. Kontakterna med arbetslivet kan sjÀlvfallet variera men vi vet att intrÀdet i arbetslivet sker senare och att mÄnga idag har förÀldrar och anhöriga som sjÀlva stÄr utanför arbetslivet. En naturlig arbetslivskontakt och vÀgledning behövs dÀrför mer Àn tidigare. Vi vet ocksÄ att prao Àr ett mycket uppskattat inslag hos de elever som fÄr chansen och att kontakter och erfarenheter frÄn arbetslivet kan vara avgörande nÀr man senare söker sitt första jobb. NÀr unga idag vÀljer inriktning i gymnasieskolan, ett val som pÄverkar det framtida yrkesvalet, Àr det sjÀlvfallet ocksÄ viktigt att de branscher dÀr jobben finns kan ge en god presentation av villkoren och vad som krÀvs för att fÄ jobb. Det Àr i grundskolan som det bestÀms vilken vÀg eleven kommer att gÄ, en studieförberedande eller en mer yrkesbestÀmd. SÄ som vÄra system Àr utformade gÄr det givetvis att komma igen och göra andra val senare i livet men för den allra största gruppen sker de grundlÀggande valen inför starten i gymnasieskolan.

NÀr unga vÀljer inriktning sÄ Àr det sjÀlvklart ocksÄ en faktor hur vuxna/förÀldrar talar om sina jobb eller sin bransch. OcksÄ den spegling som media gör pÄverkar naturligtvis attityder till den och viljan av att söka sig dit. Det Àr viktigt att lyfta fram att unga efterfrÄgar bra information om vilka framtidsutsikter olika utbildningsvÀgar ger men att det finns brister i informationen de ges idag. En avslutande kommentar hÀmtas frÄn Arnell Gustafsson,

Ungdomars intrÀde i arbetslivet följder för individen och arbetsmarknaden (2003, s.131.132):

Ett hĂ„llbart arbetsliv förutsĂ€tter att det finns en balans mellan utbud och efterfrĂ„gan pĂ„ arbetskraft. DĂ„ vi ser till ungdomars utbildningsval och generella vĂ€rderingar av arbete finns en risk att det kommer att finnas stor brist inom vissa samhĂ€llssektorer. I den mĂ„n denna brist beror pĂ„ att ungdomar Ă€r dĂ„ligt informerade om de fördelar som finns att arbeta inom en viss sektor, gĂ„r det förmodligen att pĂ„verka ungdomars utbildningsval. I den mĂ„n arbetsförhĂ„llandena Ă€r dĂ„liga och lönen lĂ„g Ă€r det knappast möjligt – eller ens försvarbart – att söka göra en sĂ„dan pĂ„verkan.

4.2.4En bred eller smal yrkesutbildning – ett evigt dilemma?

Det vÀgval som programgymnasiet med kÀrnÀmnen och karaktÀrsÀmnen innebÀr Àr att alla utbildningar i gymnasieskolan, inklusive de yrkesförberedande anses behöva en gemensam, teoretisk

55

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

kunskapsmĂ€ssig grund. Den utgörs av de för alla program gemensamma kĂ€rnĂ€mnena. Hur de ska ”infĂ€rgas” för att stödja karaktĂ€rsĂ€mnena har varierat över tid och ges en tydlig form nu i reformen 2007.

Bakgrunden till stÀllningstagandet Àr att arbetsinnehÄllet i arbetslivet Àndras sÄ snabbt att en mer specialiserad och dÀrigenom snÀvare inriktning inte Àr det bÀsta alternativet för arbetslivet nu och i framtiden. Det innebÀr en bekrÀftelse pÄ att alla yrken mer eller mindre innehÄller bÄde teoretiska och praktiska delar som krÀver en god teoretisk grund parad med praktisk kunskap. En viktig princip bakom utformningen av gymnasiet Àr att unga inte ska behöva riskera en alltför smal utbildning som riskerar att bli en ÄtervÀndsgrÀnd.

En gymnasieutbildning innebÀr för minst hÀlften av en Ärskull den utbildningsnivÄ som första jobbet ska grundas pÄ och den ska hÄlla som bas för nÀra 50 Ärs yrkesliv och behov av utveckling och komplettering som behövs i arbetslivet. En konsekvens av gjorda stÀllningstaganden blir att gymnasiets yrkesförberedande utbildning inte Àr en fÀrdigutbildning, den mÄste ges i arbetslivet, dvs. att bredden blir viktigare Àn specialiseringen. Den nya lÀrlingsutbildningen som den presenterats av Skolverket innebÀr inte ett avsteg frÄn denna princip men öppnar för ett mer flexibelt, arbetsplatsförlagt lÀrande.

FrÄgan om elever frÄn gymnasiets yrkesförberedande program klarar arbetslivets krav har mÀtts av Skolverket i flera utredningar och pÄ lite olika sÀtt. I rapporten Efter skolan (Skolverket, 2002) var det 6 000 unga som hade ett arbete tre Är efter avslutad gymnasieutbildning som fick komma till tals och redovisa sin uppfattning om den utbildning de genomgÄtt. De som svarade sjÀlva att de hade arbetsuppgifter som svarade mot den utbildning de genomgÄtt bedömdes ha ett mÄlyrke. Det var ungefÀr hÀlften av alla tillfrÄgade som hade det och det varierade mycket med vilket program man hade gÄtt. I rapporten redovisas sjÀlvskattningar som görs av de unga per program.

De ungas egen uppfattning om sin gymnasieutbildning Àr övervÀgande positiv och man ansÄg att skolan förberett dem vÀl för arbetslivet. Den bild som gavs av arbetslivets krav var entydig. Att kunna arbeta sjÀlvstÀndigt var viktigast och för dem som arbetade inom ett mÄlyrke gÀllde ocksÄ kraven att kunna anvÀnda verktyg/maskiner. Det tyckte man att skolan förberett vÀl. Arbetslivets krav nÀr det gÀllde att kunna formulera sig muntligt och skriftligt

56

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

var inte sÀrskilt höga och de unga var nöjda med skolans förberedelser. Merparten uppgav ocksÄ att arbetslivet stÀllde lÄga krav pÄ kunskaper i engelska och man var varken nöjd eller missnöjd med skolans förberedelser. En slutsats Àr att de unga sjÀlva ger skolan ett gott betyg men de Àr förvÄnade över att arbetslivet inte stÀller högre krav, exempelvis fÀrdigheter i muntlig och skriftlig framstÀllning samt engelska.

I rapporten VÀl förberedd? (Skolverket, 2005) Àr det mottagarna av elever eller avnÀmarna som fÄr sÀga sitt. Den bygger pÄ bÄde registeruppgifter och enkÀter. Det var tusen arbetsledare, aktiva med att anstÀlla och ta emot nya anstÀllda som fick bedöma kunskapsnivÄn.

NÀr arbetsledarna kommer till tals bekrÀftas den positiva bilden men det finns ocksÄ skillnader. Exempelvis sammanfaller bilden nÀr det gÀller förmÄgan att arbeta sjÀlvstÀndigt och kunna hantera verktyg/maskiner. BÄde de unga och arbetsledarna ger hÀr gott betyg Ät skolan. Arbetsledarna gjorde en annan bedömning Àn de unga sjÀlva nÀr det gÀllde kunskaper i det svenska sprÄket, kraven var höga menade de men de unga svarade ocksÄ mot kraven, skolan fick gott betyg. Arbetsledarna vÀrderade ocksÄ högt egenskaper som har att göra med ordningssinne som att passa tider och vara noggrann. Arbetsledarna fick ocksÄ frÄgor om rekryteringssÀtt. Störst betydelse hade kÀnnedom om personen genom praktik eller APU. DÀrefter kom rekommendationer frÄn nÄgon anstÀlld eller annan person. Minst betydelse hade annonsering. Den tid som Ätgick för att skola in den nya uppgick ofta till mer Àn en mÄnad. Skillnaderna i utbildningsval Àr stora mellan mÀn och kvinnor. Allt fler kvinnor vÀljer studieförberedande program och de gÄr ocksÄ vidare till högskolestudier. De som gÄtt yrkesförberedande program med kvinnodominans men ocksÄ mÄnga frÄn de studieförberedande programmen har en stor arbetsmarknad inom offentlig sektor och dÀr krÀvs i allmÀnhet högre formell kompetens. Skolverket frÄgar sig i rapporten om arbetsmarknaden för kvinnor med gymnasieutbildning hÄller pÄ att försvinna och att det Àr den utvecklingen som speglas i hur kvinnor vÀljer utbildning.

57

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

4.3Dimensionering av högre utbildning – en svĂ„rlöst ekvation?

Det finns mÄnga skÀl att uppmÀrksamma högskoleutbildningen nÀr det gÀller ungas etablering. LÀnge utgick utbildningspolitiken frÄn att den som skaffade sig en högre utbildning gick en sÀker framtid till mötes. Akademisk utbildning var en exklusivitet och gav en tydlig plats i arbetslivet. Utvecklingen de senaste Ären visar tydligt att den tiden Àr förbi. Högskolans uppdrag har breddats och studentgrupperna har ökat i antal och har en mer blandad bakgrund Àn tidigare. Det finns idag en hög akademikerarbetslöshet och forskare diskuterar om Sverige Àr pÄ vÀg att fÄ ett överutbildningsproblem. I utredningen finns sÄledes skÀl att belysa sambanden mellan högskolans utbildning och arbetslivet. Samspelet kan analyseras med skilda utgÄngspunkter, och beroende pÄ angreppssÀtt framtrÀder olika mönster och samband. Dessa Àr sÀllan eller aldrig enkla eller entydiga.

4.3.1Matchningsproblemet

Som lÄngsiktigt mÄl för regeringens högskolepolitik gÀller att hÀlften av en Ärskull skall ha pÄbörjat högskolestudier vid 25 Ärs Älder. Samtidigt kommer alltfler rapporter om arbetslöshet bland högskoleutbildade. Hur gÄr det ihop? Svaret Àr att det beror pÄ.

En hög utbildningsnivĂ„ i befolkningen brukar, med rĂ€tta, anses vara en av de viktigaste tillgĂ„ngarna ett samhĂ€lle kan ha. För individen innebĂ€r en hög kompetens – goda kunskaper och fĂ€rdigheter – att han eller hon fĂ„r en starkare stĂ€llning i arbetslivet och i samhĂ€llslivet i stort. ÄndĂ„ kan det bli problem.

En del högskoleutbildningar Àr befattningsspecifika. Tydligast Àr detta för legitimationsyrken som lÀkare och tandlÀkare. En tandlÀkare mÄste ha tandlÀkarutbildning för att fÄ legitimation. De allra flesta som gÄr igenom tandlÀkarutbildningen kan svÄrligen tÀnka sig nÄgot annat yrke Àn tandlÀkarens. Matchningen mellan utbildningens dimensionering och arbetsmarknadens behov skulle hÀr kunna vara relativt enkel. Men bl.a. med tanke pÄ globaliseringen inom den högre utbildningen vÀljer mÄnga unga att studera eller etablera sig utomlands. SÄ inte ens för dessa yrken gÄr det att göra sÀkra prognoser.

58

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

Andra utbildningar leder till yrken för vilka det finns behörighetskrav, exempelvis lĂ€rarutbildningen. I princip ska strĂ€van Ă€ven hĂ€r vara att behov och tillgĂ„ng skall matcha varandra. Emellertid Ă€r matchningen inte alls perfekt i verkligheten. För det första finns ett stort antal personer med lĂ€rarexamen – ungefĂ€r en av fem – som inte arbetar som lĂ€rare. Utbildningen Ă€r anvĂ€ndbar och meriterande Ă€ven utanför skolan. För det andra Ă€r ett stort antal lĂ€rartjĂ€nster – drygt en av fem – besatta av personer som saknar föreskriven utbildning, med stöd av de undantagsbestĂ€mmelser som finns i skollagen.

Dessa förhÄllanden, tillsammans med att den nya lÀrarutbildningen givits en mycket flexibel utformning, gör att lÀrarprognoser blivit allt svÄrare att göra. De antaganden som prognoser bygger pÄ, om kvarvaro i respektive ÄtergÄng till yrket, lÀrarbenÀgenhet etc. gör prognoserna Ànnu mera osÀkra. De mÄste dÀrför kompletteras med mera allmÀnna bedömningar av bl.a. utvecklingen i skolan samt lÀrarstudenters och lÀrares vÀrderingar och prioriteringar.

I vissa akademiska yrken dĂ€r det stĂ€lls krav pĂ„ viss utbildning, som domare och Ă„klagare, Ă€r det bara en mindre del av de utbildade som kommer i frĂ„ga. För de nĂ€mnda yrkena utgör tingsmeriteringen ”flaskhalsen”. En stor del av dem med juridisk kandidatexamen (liksom de med andra juridiska examina) söker sin utkomst inom andra verksamheter.

För ytterligare andra kategorier av högskoleutbildade finns ingen tydlig anknytning till nÄgot yrke eller nÄgon bestÀmd del av arbetslivet. Det gÀller humanister, samhÀllsvetare och naturvetare med mera allmÀn inriktning.

Matchningen mellan högskoleutbildning och yrke sker sÄledes med mycket varierande förutsÀttningar och kan dÀrför inte behandlas eller betraktas enhetligt.

4.3.2Dimensionering

Beslut om dimensionering av högskoleutbildningar Àr i hög grad decentraliserade. Statsmakterna lÀgger fast generella ramar i form av anslag till respektive lÀrosÀte, takbelopp (ram) för grundutbildning, ersÀttningsbelopp per helÄrsstudent respektive helÄrsprestation samt mÄl för antalet avlagda examina inom vissa utbildningsomrÄden. Inom dessa ramar beslutar varje universitet och

59

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

högskola vilka utbildningar som skall ges och hur mÄnga utbildningsplatser som skall finnas pÄ varje program eller kurs.

För att universitet och högskolor skall kunna dimensionera olika utbildningar pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt mÄste de ha god kunskap om hur behoven av personer med olika slag av utbildning i arbetslivet ser ut. Högskoleverket har regeringens uppdrag att förse lÀrosÀtena med beslutsunderlag i detta avseende.1

Som beskrivits ovan Àr förutsÀttningarna för dimensioneringsbeslut olika för olika utbildningar.

Trots det Àr det viktigt att universitet och högskolor utvecklar sin kunskap om arbetsmarknadens utveckling, bÄde för att kunna ge utbildningen en sÄdan inriktning som motsvarar arbetslivets behov och som underlag för dimensioneringsbeslut. Ett aktuellt exempel pÄ detta ges av Högskoleverkets nyligen publicerade analys av arbetsmarknaden för de naturvetenskapliga utbildningarna.2

I rapporten konstateras att bÄde statsmakterna och nÀringslivet ofta betonar vikten av naturvetenskaplig kompetens för ett konkurrenskraftigt kunskapssamhÀlle och ekonomisk tillvÀxt och att flera satsningar har gjorts för att öka rekryteringen till dem. Samtidigt redovisas att arbetslösheten för naturvetare har ökat snabbt pÄ senare Är och nu ligger pÄ mycket hög nivÄ (8,4 procent för personer med generell examen i naturvetenskap Är 2004).

I rapporten dras bl.a. slutsatsen att de naturvetenskapliga utbildningarna betonar djup och spets i sÄdan utstrÀckning att det sker pÄ bekostnad av den bredd som ofta efterfrÄgas i andra delar av arbetsmarknaden Àn akademien. DÀrför föreslÄs att lÀrosÀtena söker former för ett mer formaliserat samarbete med nÀringslivet, t.ex. i form av praktikinslag, placering av examensarbeten eller andra delar av utbildningen i autentiska lÀrmiljöer samt externa förelÀsare. Vidare bör det finnas tydlig och lÀttillgÀnglig information för sökande och studenter om nuvarande och prognostiserade behov pÄ arbetsmarknaden. LÀrosÀtena bör ocksÄ fÄ i uppdrag att systematiskt följa upp vad som hÀnder med studenterna efter examen.

1Uppdraget gavs första gÄngen Är 2004 och redovisades i Högskoleverkets rapport 2004:36R. NÀsta redovisning till regeringen skall ske senast den 15 maj 2006.

2Sverige behöver fler naturvetare – eller? (Högskoleverkets rapport 2005:46:R).

60

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

4.3.3 En expanderande högskola

LĂ€sĂ„ret 2003/04 var antalet högskolenybörjare drygt 83 000. Det innebĂ€r att de var mer Ă€n dubbelt sĂ„ mĂ„nga jĂ€mfört med slutet av 1980-talet. LĂ€sĂ„ret 1986/87 var antalet högskolenybörjare drygt 41 000. Expansionen var starkast dels lĂ€sĂ„ren 1987/88–1993/94, dels lĂ€sĂ„ren 1997/98–2002/033.

Kan arbetslivet ta emot en sĂ„ starkt ökad mĂ€ngd högskoleutbildade? Först mĂ„ste man hĂ„lla i minnet att lĂ„ngt ifrĂ„n alla högskolenybörjare fullföljer sin utbildning till examen. Det finns emellertid inte nĂ„gra tecken pĂ„ att genomströmningen – andelen som fullföljer sin utbildning till examen eller andra utbildningsmĂ„l – pĂ„ nĂ„got avgörande sĂ€tt förĂ€ndrats under expansionsperioden pĂ„ 1990-talet och 2000-talets första Ă„r. SĂ„ Ă€ven med reservationen att alla som börjar i högskolan inte fullföljer studierna mĂ„ste andelen högskoleutbildade betecknas som rekordstort. Denna höga nivĂ„ har dessutom nĂ„tts pĂ„ mycket kort tid.

Det finns en tidigare period dĂ„ expansionen var ungefĂ€r lika snabb, nĂ€mligen under 1960-talet och sĂ€rskilt dess senare del. LĂ€sĂ„ret 1960/61 var antalet högskolenybörjare 8 233.4 År 1968/69 hade de ökat till 31 218. Antalet tredubblades sĂ„ledes pĂ„ mindre Ă€n ett decennium. Till detta bidrog att det var fritt tilltrĂ€de till en stor del av högskolan – de filosofiska fakulteterna.

Denna expansion skedde inte utan problem. Statsmakterna reagerade med att tillsĂ€tta den stora U 68-utredningen och genom att i det korta perspektivet införa fasta studiegĂ„ngar inom filosofisk fakultet (det s.k. PUKAS-systemet). Studenterna reagerade i form av minskat intresse för högskolestudier – antalet nybörjare lĂ€sĂ„ret 1973/74 hade sjunkit till 22 162. Arbetsmarknaden fick svĂ„rt att ta emot alla nya akademiker. Under det tidiga 1970-talet var det första gĂ„ngen som högskoleutbildade var arbetslösa i mera betydande omfattning. Det Ă€r ingen överdrift att pĂ„stĂ„ att det tog större delen av 1970-talet innan ett nytt balanslĂ€ge uppnĂ„ddes.

Ett pĂ„tagligt inslag i den akademikerarbetslöshet som uppstod omkring Ă„r 1970 var att problemen kom snabbt och att de för mĂ„nga var ovĂ€ntade. Den fanns en allmĂ€nt spridd förestĂ€llning om vad ett ”akademikerjobb” var, och denna hade etablerats under 1940- och 1950-talen dĂ„ tillströmningen till universiteten var stabil

3 FrÄn 42 297 nybörjare till 61 602 mellan 1987/88 och 1993/94, dvs. pÄ sex Är, och frÄn 64 340 till 83 317 mellan 1997/98 och 2002/03, dvs. pÄ fyra Är.

4 Med det högskolebegrepp som gÀllde före 1977 Ärs högskolereform. DÄ rÀknades exempelvis inte den landstingskommunala vÄrdutbildningen till högskolan.

61

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

och lĂ„g pĂ„ nivĂ„n 3 000 6 000 nybörjare per Ă„r. Det Ă€r föga förvĂ„nande att dessa typiska ”akademikerjobb” inte rĂ€ckte Ă„r alla nyexaminerade, dĂ„ dessa plötsligt blev mĂ„ngdubbelt fler.

Av detta kan vi mĂ„hĂ€nda lĂ€ra oss nĂ„got som kan vara till hjĂ€lp att hantera dagens situation. Samspelet mellan utbildning och arbetsliv och det senares anpassning till förĂ€ndringar i utbildningssystemet pĂ„verkas till stor del av förvĂ€ntningar. Om arbetsmarknaden har felaktiga förestĂ€llningar om hur högskoleutbildningar ser ut och vilken kompetens olika grupper av akademiker har leder detta ofrĂ„nkomligt till olika slag av matchningsproblem. Om de som ansvarar för utbildningsplaneringen vid universitet och högskolor har otillrĂ€cklig kunskap om arbetslivets behov och krav uppstĂ„r ytterligare problem. Om slutligen studenter och blivande studenter har felaktiga förestĂ€llningar om arbetslivet kan detta – förutom ytterligare försvĂ„rad matchning – medföra personliga besvikelser.

En utveckling av dialogen mellan högskola och arbetsliv i syfte att ömsesidigt höja kunskapsnivÄn framstÄr som mycket angelÀgen. I denna Àr det viktigt att studenterna ges tillfÀlle att delta.

4.3.4Överkvalificering?

En nĂ€raliggande intressant frĂ„ga Ă€r om arbetslivets utbildningskrav förĂ€ndrats i takt med att den allmĂ€nna utbildningsnivĂ„n höjts. En indikator pĂ„ detta ger en frĂ„ga som stĂ€lldes i levnadsnivĂ„undersökningarna5. JĂ€mförelsen mellan individens utbildning och arbetets utbildningskrav gav följande andelar överkvalificerade enligt de tillfrĂ„gades egen bedömning, 1974—20006:

Figur 9 Andel överkvalificerade Är 1974 till 2000
           
1974 1981 1991 2000  
           
  13,5 procent 20,7 procent 28,5 procent 32,9 procent
           

KÀlla: ULF-undersökningen, SCB.

5FrĂ„gan löd ”UngefĂ€r hur mĂ„nga Ă„rs (skol- eller yrkes-) utbildning utöver folk- eller grundskola behöver man i din befattning?”

6Dessa andelar gÀller samtliga anstÀllda. Mönstret Àr likartat för offentlig respektive privat sektor, men mera markerat för den senare. SÀrskilt under 1990-talet har överkvalificerade ökat i den privata sektorn.

62

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

Analysen7 indikerar sÄledes en vÀxande överkvalificering av löntagarna i relation till de kvalifikationer som arbetsgivarna efterfrÄgar. Senare forskning har visat att denna utveckling har avstannat efter millennieskiftet. Trots att det totala antalet högskoleutbildade ökat kraftigt ligger andelen som anser sig överkvalificerade nu relativt stabilt pÄ ca en tredjedel.

Även annan forskning pekar pĂ„ liknande resultat. BĂ„de arbetskraftens utbildningsnivĂ„ och kvalifikationskraven inom arbetslivet har stigit pĂ„tagligt under senare decennier men utvecklingen har inte gĂ„tt i fas. UtbildningsnivĂ„n har stigit snabbare och det har lett till en ökad andel överutbildade löntagare (ThĂ„lin, 2004 Överutbildning eller kompetensbrist? Matchning pĂ„ den svenska arbetsmarknaden 1974 2000). Utvecklingen beskrivs som att bĂ„de andelen vĂ€lutbildade anstĂ€llda med kvalificerade arbeten har ökat samtidigt som vĂ€lutbildade anstĂ€llda med okvalificerade arbeten ocksĂ„ har ökat. Om överutbildningen ska minska framöver menar ThĂ„lin att en höjning av kvalifikationskraven bland de kvalificerade jobben krĂ€vs eftersom han anger att andelen okvalificerade jobb kommer att ligga pĂ„ ungefĂ€r samma nivĂ„ som nu.

Om den som investerat tid, anstrÀngningar och pengar i en högskoleutbildning inte upplever att han eller hon fÄr anvÀndning för denna leder det till frustrationer för individen och pÄ sikt till att högskoleutbildningens attraktivitet minskar. OcksÄ dessa problem bör i första hand angripas med en fördjupad dialog mellan universitet/högskolor, arbetsliv och studenter. En ökad kunskap om varandras verksamhet bör leda till att de ömsesidiga förvÀntningarna blir mera realistiska.

4.3.5Bryggan till arbetslivet

Antalet nybörjare i högskolan har ökat kraftigt sedan början av 1990-talet. Den ökande andelen studenter som studerar vidare Àr resultatet av en medveten politik frÄn statsmakterna men inspirerad av arbetslivets krav pÄ högre kompetens och nödvÀndigheten av tillgÄng till vÀlutbildad arbetskraft nu och i framtiden. Om arbetslivet kan ta emot en kraftigt ökad andel högskoleutbildade och ta vara pÄ deras kvalifikationer beror bl.a. pÄ hur realistiska förestÀllningarna om och förvÀntningarna pÄ högskolan och dess utbildningar Àr i arbetslivet. Det blir dÄ intressant att studera hur

7 Analysen genomförd av professor Rune Åberg, UmeĂ„ universitet, 2001.

63

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

samspelet ser ut mellan arbetsliv och högskolan och hur insatserna ser ut kring övergĂ„ngen mellan studier och arbetsliv. Högskoleverket har i flera studier belyst detta och kommenterat frĂ„gan i sina utvĂ€rderingar. I rapporten Sverige behöver fler naturvetare – eller?

(2005:46 R) tas utbildningarna pĂ„ det naturvetenskapliga fĂ€ltet upp till granskning och arbetslivets företrĂ€dare kommer till tals och kommenterar resultatet av utbildningarna utifrĂ„n arbetslivets krav. Även SACO presenterade nyligen en rapport RĂ„d och dĂ„d för studenterna? (2006) som Ă€r en intervjustudie om arbetslivsinriktade och studierĂ„dgivande verksamheter vid 18 lĂ€rosĂ€ten. BĂ„da rapporterna ger en bild av ett omrĂ„de i grĂ€nslandet mellan studier och arbetsliv som behöver utvecklas.

I Högskoleverkets rapport, som gÀller det naturvetenskapliga omrÄdet, pekas pÄ faktorer som kan vara generella.

Arbetslösheten har ökat för naturvetare de senaste Ären, sedan 2001 har arbetslösheten för dem med generell examen inom naturvetenskap ökat frÄn 4,8 till drygt 8,4 procent. Högst arbetslöshet har biologer med 9,1 procent, fysiker 7,9 procent, geologer 8,3 procent och kemister 5,9 procent (KÀlla: Naturvetenskapliga förbundets statistik över arbetslösa medlemmar). För medlemmar med utbildning i data och matematik var arbetslösheten 5,3 procent. För forskarutbildade Àr ocksÄ arbetslösheten hög och kvinnor med forskarutbildning har högre arbetslöshet Àn mÀn. Det naturvetenskapliga fÀltet har högst andel studenter som övergÄr till forskarutbildning efter grundutbildningen.

Varför finns det arbetslöshet pÄ ett omrÄde som prioriteras av bÄde statsmakterna och arbetsgivarna inom omrÄdet? Högskoleverket resonerar kring detta och lyfter fram flera, tÀnkbara orsaker:

‱Det utbildas för mĂ„nga naturvetare för dagens arbetsmarknad. Den stora och snabba expansionen pĂ„ senare Ă„r har gjort marknaden mĂ€ttad. Den specialiserade inriktningen och det stora antalet forskarutbildade anses av arbetsgivarna ha en för snĂ€v inriktning. En arbetsgivare citeras som sĂ€ger ”Det utbildas helt enkelt för mĂ„nga med spetskunskaper”. Det utbildas ocksĂ„ mĂ„nga inom de omrĂ„den med redan hög arbetslöshet som biologer och utbildningskapaciteten som har ökat sĂ„ starkt innebĂ€r att mĂ„nga fler konkurrerar om jobben.

‱Situationen pĂ„ arbetsmarknaden Ă€r ogynnsam, utflyttning av forskningsintensiva verksamheter och ”job-less growth” slĂ„r hĂ„rt och antalet nyanstĂ€llningar minskar. Om antalet nyanstĂ€ll-

64

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

ningar minskar blir benÀgenheten att anstÀlla helt nyutexaminerade mindre, kraven stiger.

‱Naturvetare konkurrerar med yrkesutbildade som civilingenjörer och farmaceuter med en vĂ€lkĂ€nt innehĂ„ll i sin utbildning. De utbildningarna uppfattas som och Ă€r ocksĂ„ mer breda i sitt innehĂ„ll och har inslag av praktik och tillĂ€mpning. InnehĂ„llet i naturvetarens utbildning uppfattas som oklart och okĂ€nt vid jĂ€mförelsen. En annan faktor Ă€r att mĂ„nga av de som anstĂ€ller sjĂ€lva Ă€r civilingenjörer, mĂ„nga rekryteringsprocesser har drag av tradition och vana. Arbetsgivare i undersökningen uppfattade ocksĂ„ att naturvetare mer siktar pĂ„ forskningskarriĂ€r medan yrkesutbildningarna Ă€r inriktade mot en karriĂ€r externt. Kort sagt, civilingenjörer uppfattas som generalister medan naturvetare Ă€r specialister och dĂ€rmed smalare. Resonemanget kan tillĂ€mpas ocksĂ„ pĂ„ farmaceuter och apotekare jĂ€mförda med naturvetare.

‱Arbetsgivarna i undersökningen menar att det finns ett egenintresse hos lĂ€rosĂ€tena att akademisera utbildningarna mot forskningens behov och det Ă€r man kritisk till. Det borde vara mer av dialog mellan utbildning och avnĂ€mare om utbildningens innehĂ„ll. Att anstĂ€lla överkvalificerade kan innebĂ€ra problem för arbetsgivaren dĂ„ den anstĂ€llde inte förmodas vara nöjd med de arbetsuppgifter det handlar om utan kan lĂ€mna anstĂ€llningen eller kĂ€nna frustration över att inte fĂ„ fullt ut tillĂ€mpa de specialiserade kunskaper man tillĂ€gnat sig. Det Ă€r inte heller sĂ€kert att en chef gĂ€rna anstĂ€ller nĂ„gon med högre utbildning Ă€n hon/han har sjĂ€lv.

‱Bristande överensstĂ€mmelse mellan utbildningarnas innehĂ„ll och arbetsmarknadens krav. Det finns exempel pĂ„ företag som anstĂ€ller utlĂ€ndska forskare för att den specialiteten som efterfrĂ„gas inte finns trots vĂ€lutbildade naturvetare med forskarinriktning. Det Ă€r svĂ„rt för lĂ€rosĂ€ten att matcha hur utbildningen borde utvecklas i kunskapsintensiva branscher och högskolans uppdrag Ă€r bredare Ă€n sĂ„. Det tar ocksĂ„ tid för högskolan att utveckla utbildningarna och tid för studenter att genomföra utbildningen. Högskoleverket menar dock att lĂ€rosĂ€tena borde arbeta med att göra studenterna mer anstĂ€llningsbara genom att göra utbildningen mindre detaljinriktad och arbetsgivare menar ocksĂ„ att studenter saknar de

65

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

nödvÀndiga verktygen för att kunna lösa problemen som goda kunskaper i matematik och data.

Vilka kunskaper efterfrÄgas av arbetsgivarna inom omrÄdet? Högskoleverket har studerat detta genom att gÄ igenom annonser, aktuella rapporter, tillgÀngliga alumniundersökningar och intervjuat arbetsgivare. Slutsatsen Àr att det stÀlls höga krav för anstÀllning utöver den rent formella kompetensen; sprÄkkunskaper, branschkÀnnedom, projektledning, marknadsföring och försÀljning samt kunskaper inom dataomrÄdet krÀvs. SmÄ företag efterfrÄgar personer med mÄnga olika kompetenser dÄ det inte har rÄd att ha mÄnga specialister. Dubbelkompetenserna naturvetenskap och ekonomi Àr önskvÀrda och breda kunskaper efterfrÄgas mer Àn specialistkunskaper. Egenskaper som efterfrÄgas Àr mÄngsidighet, flexibilitet, bred kompetens, kreativitet, överblick och förstÄelse för hela processer. De intervjuade personerna kritiserar ocksÄ att svenska studenter inte trÀnas i att uttrycka sig vÀl vilket görs i mÄnga andra lÀnder. SamarbetsförmÄga Àr ocksÄ en viktig kompetens som lyfts fram.

Hur ser högskolornas koppling till arbetslivet ut pÄ det naturvetenskapliga fÀltet? Högskoleverkets granskningar konstaterar att den har brister och det bekrÀftas ocksÄ av alumniuppföljningar. I allmÀnhet Àr de naturvetenskapliga utbildningarna inriktade mot forskning men konkurrensen Àr nu hÄrd om doktorandplatserna vilket innebÀr att fler studenter kommer att söka andra vÀgar och dÄ Àr arbetsmarknadsanpassningen av utbildningen strategisk. Högskoleverket anser att dessa inslag behöver öka pÄ utbildningarna.

Samverkan med nÀringslivet förekommer exempelvis med externa representanter i styrelsen, olika referensgrupper och regelbundna trÀffar med nÀringslivsorganisationer. LÀrosÀtena upplever ett bristande intresse frÄn arbetsgivarsidan och det Àr svÄrt att fÄ dem engagerade pÄ Arbetsmarknadsdagar eller liknande. En tanke som framförs Àr att det idag Àr arbetsgivarens marknad och de behöver inte söka sin arbetskraft pÄ högskolorna i konkurrens som tidigare. LÀrosÀtena menar ocksÄ att det Àr svÄrt att fÄ konkreta besked om framtida behov av utbildning och kompetens men samtidigt förvÀntar sig avnÀmarna snabba leveranser trots att högskolans planering krÀver lÄng framförhÄllning. Högskolorna tolkar det som att arbetsgivarna vill ha studenter som Àr utvecklingsbara och generalister och dÀrför sker de största

66

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

förÀndringarna pÄ pÄbyggnadsutbildningarna medan man satsar pÄ breda grundutbildningar.

Den marknadsföring som universitet och högskolor genomför tycks vara riktad mot studenterna och Högskoleverket kallar marknadsföringen gentemot avnÀmarna för bristfÀllig och det Àr allvarligt eftersom naturvetenskapliga utbildningar Àr relativt okÀnda pÄ marknaden. Den marknadsföring som riktar sig mot studenterna anser Högskoleverket borde innehÄlla bÀttre information om arbetsmarknaden och man har funnit exempel pÄ att högskolesektorn ger en alltför positiv bild av arbetsmarknaden i förhÄllande till verkligheten.

I SACOs rapport RÄd och dÄd för studenterna? (2006) undersöks hur bryggan mellan studier och arbetsliv ser ut för hela högskoleomrÄdet. Studien baseras pÄ intervjuer med företrÀdare frÀmst pÄ den centrala förvaltningen vilket innebÀr att de insatser som görs inom ramen för institutioner inte finns med i studien. Syftet var att ta reda pÄ förekomsten av och förutsÀttningarna för lÀrosÀtenas arbete med att underlÀtta studenternas val av utbildning och lÀrosÀte samt övergÄng frÄn studier till arbete. I studien ingick 18 lÀrosÀten och de aktiviteter som undersöktes var studievÀgledning, uppföljning av studenter efter avslutade studier och annan studiestödjande verksamhet.

Ett övergripande resultat Àr att det arbetslivsinriktade stödet ofta bedrivs under knappa förhÄllanden och att det uppfattas finnas oklarheter över hur ansvaret ser ut. Andra resultat Àr att studievÀgledning eller arbetslivsinformation ofta kommer in sent i studierna. Kvalitets- och utvecklingsarbete som baseras pÄ uppföljningar av tidigare studenter genomförs inte pÄ ett systematiskt sÀtt. De Arbetsmarknadsdagar som genomförs sker vanligen i regi av studenterna vilket kan leda till att kvaliteten och innehÄllet kan variera över tid beroende pÄ vilket engagemang studenterna visar. Studien pekar pÄ svÄrigheten att bedöma hur tillgÄngen till studievÀgledning för studenterna ser ut, de centrala resurserna Àr blygsamma i förhÄllande till antalet studenter men samtidigt kan resurser ocksÄ finnas pÄ institutionsnivÄ. Det Àr ovanligt att studenter som inte fullgör sina studier blir föremÄl för uppföljning medan det anges vara en viktig uppgift att rekrytera studenter och SACO drar slutsatsen att det verkar vara en viktigare uppgift för lÀrosÀtena att rekrytera studenter Àn att se till att de klarar av sina studier.

67

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

Viktiga pÄpekanden görs betrÀffande ansvarsfrÄgor, lÀrosÀtenas företrÀdare Àr inte alltid klara över vem som ska och vem som bör göra vad. Ibland kan det handla om ansvars- och rollfördelning mellan lÀrosÀtet och tillsynsmyndigheten. I andra fall kan det röra frÄgor i grÀnslandet mellan utbildning och arbetsmarknadspolitik.

4.4Samverkan arbetsliv och utbildning

En viktig drivkraft för utbildningspolitiken har varit och Àr arbetslivets krav pÄ vÀlutbildad arbetskraft. Tanken har varit att arbetslivets krav ska pÄverka innehÄllet men ocksÄ att arbetslivet i sig ska ge impulser till de utbildningsansvariga. Detta har varit viktigt för utvecklingen av ungdomsskolan och högskolan men ocksÄ för annan eftergymnasial utbildning som exempelvis KY och den nya samverksform som nu utvecklas och kallas College. En viktig framgÄngsfaktor Àr att arbetslivet lokalt/regionalt kan ha starkt inflytande över utbildningen och ge praktik och tillÀmpningsmöjligheter samt att utbildningen ska ha aktualitet. Det har under flera Är varit en diskussion hur denna kommunikation och samverkan ska formas. NÀr de regionala kompetensrÄden en gÄng inrÀttades var tanken att dessa skulle vara en gemensam plattform för regionens behov av arbetskraft och dÀrmed utbildning. I gymnsieskolan görs lokala arbetslivsrÄd fr.o.m. 2007 obligatoriska för att förbÀttra förutsÀttningarna för en nÀra koppling mellan skola och arbetsliv. De lyckade exemplen finns men Àr förhÄllandevis fÄ, dÀr de uppstÄr vilar de pÄ en grund av ömsesidig nytta och engagemang frÄn sÄvÀl arbetsliv, kommuner och de professionella i skolan/lÀrosÀtet.

Arbetslivskopplingen framhĂ€vs sĂ„ledes som viktig men har haft svĂ„righeter att bli konkret och fĂ„ utrymme trots höga ambitioner. LĂ€rarhögskolan i Stockholm har pĂ„ Skolverkets uppdrag redovisat ett utredningsuppdrag Trettio Ă„r med skola – arbetsliv – en översikt

(2001). I den redovisningen konstateras att under de senaste trettio Ären har ungdomars egna, direkta erfarenheter av arbete och arbetsliv minskat och deras tid i skolan förlÀngts. Skolan har i ökande utstrÀckning tilldelats uppgiften att utbilda elever om arbetslivet, arrangera deras erfarenheter av arbetslivet och genom en förlÀngd och breddad yrkesförberedande utbildning ocksÄ ge dem grundlÀggande kunskaper och fÀrdigheter för att kunna arbeta inom olika yrkesomrÄden. De arbetslivsorienterande inslagen för

68

SOU 2006:31 FrÄn utbildning till arbete

eleverna i grundskolan har fĂ„tt allt mindre omfattning under 1990- talet och i kursplanerna för grundskolan har kopplingen skolaarbetsliv i stort sett försvunnit. Skola-arbetsliv, sett som kunskapsomrĂ„de, framstĂ„r som om det i stora stycken har saknat mĂ„l, innehĂ„ll och mening i nĂ„got mer spritt och förankrat avseende bland de verksamma i skolan. Det har förts in i en konturlös ”syo” som har blivit en angelĂ€genhet för studievĂ€gledare. I rapporten pĂ„pekas att omrĂ„det skulle behöva ges tydligare mĂ„l, det Ă€r inte tydligt idag hur ansvaret ser ut nĂ€r det gĂ€ller tillgĂ„ng till studie- och yrkesvĂ€gledning eller omrĂ„det arbetsliv. Utrymmet för Ă€mnet samhĂ€llskunskap skulle behöva ökas. I lĂ€rarutbildningen syns inga eller fĂ„ spĂ„r av omrĂ„det trots att uppdraget finns och rapporten redovisar slutsatsen att intentionerna bakom skola-arbetsliv saknar mottagare och villkoren för dess genomförande i organisationen Ă€r bristfĂ€lliga.

PÄ högskolans omrÄde pekar bÄde Högskoleverket och SACO i sina refererade rapporter pÄ att det inte finns en systematik i kontakterna med arbetslivet och att oklarheter finns nÀr det gÀller ansvarsfrÄgor. För bÄde ungdomsskolan och högskolan finns bilden av att informationen om valmöjligheter skulle kunna vara mer arbetsmarknadsinriktad. För bÄde ungdomsskolan och högskolan riktas kritik mot att det verkar vara viktigare att rekrytera elever/studenter Àn att se till att de klarar sina studier och ingen systematisk uppföljning görs av elever/studenter som hoppar av sina studier.

För bĂ„da nivĂ„erna Ă€r studie- och yrkesvĂ€gledningen en knapp men uppskattad resurs. Jag ser hĂ€r en paradox – nĂ€r valmöjligheterna ökar och arbetslivets utveckling blir snabbare och mer svĂ„rbedömd sĂ„ minskar vĂ€gledningen bĂ„de i kompetens och omfattning. Samverkan med arbetsförmedlingens vĂ€gledningskompetens förefaller mycket begrĂ€nsad.

Internationella jÀmförelser visar att kontakter med arbetsliv och karriÀrplanering Àr kontinuerliga verksamheter som behöver integreras pÄ ett sjÀlvklart sÀtt i bÄde ungdomsskolan och högskolan. Den breddning av elev- och studentgrupper som skett visar att den homogena gymnasieskolan och högskolan Àr ett minne blott och dÀrför behövs ocksÄ nya arbetssÀtt som passar det nya uppdraget. En arbetsmarknad som ska ta emot nyutexaminerade akademiker och gymnasieelever behöver bÀttre information om deras kvalifikationer och kompetens.

69

FrÄn utbildning till arbete SOU 2006:31

Samma mÄlkonflikter finns bÄde i ungdomsskolan och i högskolan men förtecknen ser annorlunda ut. OcksÄ i högskolan stÀller arbetslivet krav pÄ en utbildning som Àr bredare och med bÀttre anpassningar till arbetslivets snabba utveckling. Parallellt finns ocksÄ vÀlstrukturerade, traditionsbundna yrkesutbildningar med praktik och tillÀmpningar. Dimensioneringen hÄlls inom ramar som branschen har inflytande över och examinerade ges en tydlig yrkesidentitet som ocksÄ ger en vÀg in pÄ arbetsmarknaden. VÀlkÀnda utbildningar med praktik och tillÀmpningsinslag ger bÀttre igenkÀnning i arbetslivet. En viktig slutsats blir dÄ att nyare och mer generella utbildningar mÄste marknadsföras bÀttre gentemot avnÀmarna eller att de utvecklas i kontakt med avnÀmarna.

De elever och studenter som fÄr en utbildning som inte ger en tydlig yrkesidentitet men som svarar mot behoven av bredd och generell kompetens har svÄrare att hitta in i arbetslivet. Det Àr allvarligt eftersom den gruppen Àr stor och kommer att öka. Samtidigt visar Högskoleverket i sin rapport om naturvetare att platsannonser idag sÀllan krÀver en specifik inriktning av högre studier utan formuleras utifrÄn grundkrav pÄ studier och lÀgger vikten pÄ andra faktorer som erfarenheter och personliga egenskaper. Behövs det en bÀttre information om vad en utbildning innehÄller och vilken kompetens den ger? Högre utbildning ger ett förhÄllningssÀtt och metodkunnande som Àr generella kunskaper som kan behöva presenteras pÄ ett tydligare sÀtt för arbetslivet, sÀrskilt viktigt mot bakgrund av att utbildningsnivÄn Àr högre hos de unga idag Àn hos mÄnga av dem som ska anstÀlla dem. BÄde SACO och Högskoleverket konstaterar att detta inte kommuniceras frÄn lÀrosÀtena. LÀrosÀtena bedriver sÀllan marknadsföring av sina utbildningar gentemot arbetslivet utan fokuserar pÄ att rekrytera studenter. Incitamenten att ge korrekt information om arbetslivsutsikter Àr inte tillrÀckligt starka konstateras ocksÄ av Högskoleverket.

Utvecklingen i arbetslivet förefaller ha gĂ„tt lĂ„ngsammare Ă€n högskolans expansion nĂ€r det gĂ€ller insikten att arbetslivet behöver en mer utbildad ung arbetskraft. Andelen â€Ă¶verkvalificerade” har ökat kontinuerligt frĂ„n 1970-talet, Ă€ven under de perioder antalet nybörjare i högskolan inte har ökat. Att arbetslivets förmĂ„ga att nyttja den kompetens som de högskoleutbildade har Ă€r viktigt bĂ„de ur individernas och samhĂ€llets perspektiv. Det Ă€r sĂ„ledes en mycket viktig frĂ„ga för att kunna snabba upp ungas etablering i arbetslivet.

70

5 Metoder, insatser och program

5.1Yrkesutbildningsavtal

Yrkesutbildningsavtal och yrkesnÀmnder har funnits sedan 1940- talet, dÄ bildades Arbetsmarknadens YrkesrÄd (AY) av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen (LO). Vid bildandet framhölls tre frÄgor som sÀrskilt viktiga, att utreda och följa utbildningsbehovet inom parternas verksamhetsomrÄden, att verka för en ökad och effektivare yrkesutbildning samt att övervaka och samordna lÀrlingsnÀmndernas verksamhet. Ytterligare skÀl till bildandet av yrkesrÄdet var att man ville prioritera rekryteringen av yrkesutbildad arbetskraft och att framhÄlla och öka statusen pÄ yrkesutbildningen samt att Àven genom opinionsbildning synliggöra yrkesutbildningens betydelse. Idag finns totalt ca 450 kollektivavtalsomrÄden inom Svenskt NÀringsliv, varav ca 60 Àr större avtalsomrÄden. Av dessa har endast 20 gÀllande yrkesutbildningsavtal och endast ett fÄtal yrkesutbildningsavtal som innehÄller fÀrdigutbildning i anslutning till gymnasieskolan.

Utredningen skickade i december 2005 ut en enkÀt till 28 yrkesnÀmnder med frÄgor om yrkesutbildningsavtalen. 17 av dessa har svarat, nÄgra efter en pÄminnelse. Av de 17 som svarat har 14 nÄgon form av avtal och tre saknar helt. Utredningen har ocksÄ trÀffat nÄgra av de yrkesnÀmnder som har fÀrdigutbildning i sina avtal. I nÄgra fall har trÀffarna avsett kanslipersonal och i nÄgra har ocksÄ företrÀdare för parterna medverkat.

De flesta av yrkesutbildningsavtalen reglerar utbildning pÄ arbetsplats i samband med prao, APU, företagsintern ungdomsutbildning och praktikarbete men har ingen fÀrdigutbildning efter gymnasieskolan. Inom Byggprogrammets olika inriktningar samt inom Elprogrammet finns en tradition av fÀrdigutbildningar efter avslutad gymnasieutbildning.

Ett exempel pÄ yrkesutbildningsavtal med fÀrdigutbildning Àr PlÄt & Vents yrkesnÀmnd (PVYN). DÀr har parterna faststÀllt fyra

71

Metoder, insatser och program SOU 2006:31

olika former för grundutbildning inom branschen samt kriterier för att godkÀnna utbildningsanordnare.

1.Gymnasieutbildning vid gymnasieskola som har Byggprogrammet och inriktning PlÄtslageri i egen regi. Av totalt 6 800 timmar sker 2 500 i gymnasieskolan och resten i företag med Yrkesexamen under fÀrdigutbildningen efter tidigast 5 350 timmar. Idag finns 20 skolor som erbjuder Byggprogrammet med inriktning plÄtslageri med ca 140 platser. Alla som slutför utbildningen i gymnasieskolan och vill fortsÀtta en fÀrdigutbildning erbjuds anstÀllning med fÀrdigutbildningskontrakt.

2.Skola/Företagsutbildning vid gymnasieskolor som saknar inriktningen plÄtslageri i egen regi. Utbildningsformen krÀver 12 veckors kompletterande utbildning, 3x4 veckor, under Äk 2 & 3, ca 70 platser.

3.AvtalslÀrling som utbildas i företag i kombination med kompletterande utbildning 12 veckor vid branschens skola i Katrineholm.

4.Arbetsmarknadsutbildning, 40 veckor, 23 skolförlagda och 17 i företag.

Branschen har en egen skola i Katrineholm som ansvarar för kompletterande utbildning och Yrkesexamen.

YrkesnÀmnden informerar om dessa utbildningsformer med stöd av 19 Lokala Yrkeskommittéer till skolor, företag, lÀnsarbetsnÀmnder och arbetsförmedlingar samt till ungdomar i grundskolan genom hemsidor, annonser, rekryteringsmÀssor, tÀvlingar och andra aktiviteter.

Yrkesutbildningsavtalet reglerar utbildningens form och omfattning samt beskriver de tidigare nÀmnda utbildningsformerna. Utbildningskontrakt ska tecknas nÀr arbetsgivare och anstÀlld Àr överens om utbildning enligt avtalet. DÀr finns regler om tillgodorÀknande av utbildning, minskning av faststÀlld utbildningstid i förhÄllande till gymnasial utbildning eller annan utbildnings/yrkeserfarenhet som Äberopas och kan styrkas samt obligatorisk utbildning som avser alla som ej har 3-Ärig gymnasial utbildning och inriktning plÄtslageri. Utbildningen omfattar 12 veckor fördelade pÄ tre utbildningstillfÀllen om fyra veckor. Under lÀrlingstiden utgÄr lön som andel av kollektivavtalad lön och följer

72

SOU 2006:31 Metoder, insatser och program

en trappa beroende av hur mÄnga timmar av lÀrlingstiden som Àr fullgjorda.

Det finns bestÀmmelser om Yrkesexamen som faststÀlls av PVYN genom sÀrskild instruktion. Yrkesexamen fÄr avlÀggas tidigast efter 5350 timmars utbildningstid. Den genomförs under tre dagar och omfattar teori och praktik. GodkÀnd yrkesexamen ger 600 timmar bonustid. Efter godkÀnd yrkesexamen och 6 800 timmars utbildningstid utfÀrdar PVYN Yrkesbevis.

Nu diskuterar parterna att gemensamt finansiera den obligatoriska utbildningen för avtalslÀrlingarna med anledning av att företagen i branschen Àr smÄ och att kostnaden för ett litet företag Àr hög i förhÄllande till garantin att den som utbildats stannar kvar i företaget. Branschen avser att ta denna kostnad kollektivt för att minska utbildningskostnaden för enskilda företag och dÀrigenom förbÀttra förutsÀttningarna för utbildning av (unga) vuxna i företag nÀr företag och anstÀlld Àr överens om att starta utbildning.

PlÄt & Vents yrkesnÀmnd Àr ett exempel dÀr avtalet fungerar bra och dÀr den centrala nÀmnden och de lokala yrkeskommittéerna tar ett stort ansvar för utbildningen och dÀr alla som fullföljt en utbildning inom gymnasieskolans byggprogram med inriktning PlÄtslageri ocksÄ fÄr en lÀrlingsanstÀllning. Utbildningen finns endast pÄ 20 skolor i Sverige och har ca 200 utbildningsplatser, vilket naturligtvis underlÀttar planeringen och kontrollen.

Det finns andra exempel av yrkesutbildningsavtal som reglerar den ÄterstÄende utbildningen i företagen och som inte fungerar lika bra. Ett exempel Àr att intagningen till program Àr betydligt större Àn det antal som fÄr möjlighet till en fÀrdigutbildning i företag och dÀrmed möjlighet att fÄ en yrkesexamen. Andra exempel Àr den starka styrningen av rekryteringen till yrket via ett specifikt gymnasieprogram som begrÀnsar förÀndringar i dimensioneringen och stÀnger andra vÀgar in i utbildningen.

Inom nÄgra avtalsomrÄden sÄsom Industrin, Transport, Livsmedel, Hotell och Restaurang och det grafiska omrÄdet finns olika former av yrkesutbildningsavtal som avser att stödja rekrytering och kompetensutveckling. De innehÄller dock inga avtal om fÀrdigutbildning efter avslutad gymnasieutbildning.

Inom andra stora omrÄden sÄsom tjÀnstesektorn, handeln och hela offentliga sektorn saknas yrkesutbildningsavtal.

73

Metoder, insatser och program SOU 2006:31

5.2Andra former av yrkestrÀning i arbetslivet

MÄnga branscher, bÄde arbetsgivare och fackliga organisationer Àr överens om vikten av att gemensamt verka för att höja kvaliteten i gymnasieutbildningen. I LO:s rapport Gymnasieskolans program inom servicesektorn (2006) framkommer vikten av att ha fungerande programrÄd som garanter för kvalitetsarbetet i de yrkesförberedande programmen. Framför allt handlar arbetet om att sÀkra kvaliteten i det arbetsplatsförlagda lÀrandet genom att sÀkra tillgÄngen pÄ seriösa arbetsplatser och utbildning av handledare. Flera branscher ser ett tydligt behov av en fÀrdigutbildning i arbetslivet efter gymnasieskolan. UtbildningsrÄdet för Hotell och Restauranger diskuterar möjligheten att lÀgga till ett fjÀrde Är för fÀrdigutbildning pÄ arbetsplatsen och dÀrefter ett gesÀllprov. Tankarna kring ett sÄdant system pÄminner om byggbranschens yrkesutbildningsavtal.

Gymnasieskolan mÄste hÄlla hög kvalitet, vara treÄrig och ge generell kunskap i form av kÀrnÀmnen. DÀrutöver mÄste det finnas utrymme för karaktÀrsÀmnen som tilltalar de unga, som tillÄts integreras i kÀrnÀmnena och som dÀrmed ökar möjligheterna för eleverna att slutföra sin gymnasieutbildning. Det kommer aldrig att vara möjligt eller ens önskvÀrt att dimensionera gymnasieskolan utifrÄn den lokala arbetsmarknadens behov av arbetskraft inom den nÀrmaste framtiden. IstÀllet Àr det viktigt att man bygger gymnasieutbildningen pÄ elevernas intressen för att fÄ dem att lyckas Àven i andra Àmnen.

Det finns idag Ätminstone 4 000 yrken och endast 14 yrkesförberedande program pÄ gymnasiet. Av det skÀlet kan inte eleverna efter slutförd gymnasieutbildning vara fÀrdigutbildade. För de allra flesta mÄste yrkestrÀningen ske pÄ andra sÀtt Àn genom gymnasieskolans försorg eller med en direkt koppling till ett yrkesförberedande program. Vad jag kan erfara Àr utbudet av sÄdana möjligheter att erhÄlla yrkestrÀning starkt begrÀnsade. Inom det offentliga utbildningsvÀsendet finns Kvalificerad Yrkesutbildning (KY) som i de flesta fall Àr tvÄÄrig med en tredjedel förlagd till arbetslivet. Kommunala pÄbyggnadsutbildningar finns i mindre omfattning. Inom den kommunala vuxenutbildningen Àr yrkesförberedande utbildning i det nÀrmaste borta. Det finns företagsskolor och det finns branscher som har egna skolor. Men detta tÀcker endast en liten del av det behov av yrkeskompetens som efterfrÄgas i olika branscher. DÀrför Àr det bra att Utbildnings- och

74

SOU 2006:31 Metoder, insatser och program

kulturdepartementet nu aviserat att Skolverket ska fÄ i uppdrag att ta fram nationella kursplaner för kortare yrkesförberedande utbildningar inom vuxenutbildningen för dem som har slutbetyg frÄn gymnasiet.

5.3Avtal inom universitet och högskolor avseende verksamhetsförlagd utbildning

Inom den högre utbildningen förekommer olika former av praktik och verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Praktik i utbildningen förekommer frÀmst i professionsutbildningarna och Àr dÄ en del av den poÀnggivande utbildningen. I de flesta fall genomförs praktik inom utbildningstiden och Àr inte som i Yrkesutbildningsavtalen för gymnasieutbildningen nÄgot som förlÀggs efter den formella utbildningens slut.

Avtal för VÄrd, omsorg m.m.

Den verksamhetsförlagda delen av bl.a. lÀkar-, tandlÀkar-, sjuksköterske-, arbetsterapeut- och sjukgymnastutbildningen och dess omfattning Àr reglerad frÄn staten. Det betyder att alla utbildningar inom dessa yrkesomrÄden innehÄller praktik vilket ger de studerande möjlighet att under utbildningen omsÀtta sina teoretiska kunskaper i praktisk handling och ger dem dessutom en starkare knytning till en arbetsplats. De studerande som genomgÄtt dessa utbildningar erhÄller oftast arbete efter studierna, vilket i hög grad kan hÀrledas till de kontakter och nÀtverk de studerande fÄtt under den verksamhetsförlagda praktiken.

Avtal för lÀrarutbildningar

Verksamhetsförlagd utbildning ingÄr som en viktig del i allmÀnt utbildningsomrÄde med minst 10 poÀng och i varje inriktning med minst 10 poÀng. Den verksamhetsförlagda utbildningen ska ge studenterna möjlighet att observera, undersöka, analysera ett problem/skeende/fenomen som underlag för fortsatt behandling inom ramen för de moment som ingÄr i kurserna. VFU ska ocksÄ ge möjligheter för studenterna att skaffa erfarenheter av eget pedagogiskt arbete/undervisning.

75

Metoder, insatser och program SOU 2006:31

Varje lÀrosÀte med lÀrarutbildningar har egna avtal med kommunerna i regionen avseende ett bestÀmt antal praktikplatser.

Avtal övriga utbildningar pÄ högskolenivÄ

Avtal avseende praktik förekommer pÄ andra utbildningar, men Àr inte reglerat av staten pÄ samma sÀtt som praktik inom lÀrarutbildningar och vÄrdutbildningar (legitimationsyrken).

Mindre avtal ”letter of intent” finns för vissa högskoleprogram och utbildningar med arbetslivet avseende arbetsplatsförlagd praktik.

Praktikens omfattning, upplÀgg och kvalitet varierar mellan och inom lÀrosÀtena

Alltfler högskolor och universitet arbetar aktivt för att öka de verksamhetsförlagda delarna av utbildningen, framförallt inom olika program men Àven i fristÄende kurser. Det Àr ett led i regeringens uppdrag till högskolor och universitet att ta ansvar för studenternas möjlighet att fÄ arbete efter utbildningen.

5.4Traineeprogram

Traineeprogram har lÀnge varit ett sÀtt att rekrytera unga högskoleutbildade till frÀmst ledande befattningar inom privata företag men förekommer numera Àven inom den offentliga sektorn och till olika positioner i organisationen.

Traineeprogrammen Àr introduktionsprogram som vanligen Àr 1 2 Är lÄnga. Under den perioden fÄr deltagarna arbeta pÄ flera olika platser i organisationen. Detta dels för att fÄ en helhetsbild, dels för att företaget ska kunna prova deltagarna i olika sammanhang. Programmen rekryterar oftast ett flertal deltagare. Parallellt med ordinarie arbete genomförs ofta verksamhetsrelevant utbildning. Under traineeprogrammet Àr deltagarna anstÀllda och uppbÀr en enhetlig lön som Àr densamma som de andras, för att sedan löneförhandla efter programmets genomförande.

Traineeprogram Àr pÄ sÀtt och vis en motsvarighet till den företagsförlagda fÀrdigutbildningen som finns inom vissa gymnasieutbildningar, fast för högskoleutbildade.

76

SOU 2006:31 Metoder, insatser och program

Programmen har dock som syfte att kunna konkurrera om den bÀsta arbetskraften genom att erbjuda ett spÀnnande program, dÀr möjligheter till att bygga kontaktnÀt i organisationen Àr i fokus.

Konkurrensfördelen Àr ocksÄ ett av skÀlen till att flera offentliga arbetsgivare börjat anvÀnda sig av programmet. Kommunförbundet i Stockholms lÀn genomförde 2004 2005 traineeprogram för att attrahera högskoleutbildade ungdomar till befattningar inom kommunen och för att underlÀtta generationsvÀxlingen i deltagande kommuner. Traineeprogrammet kommer inte att fÄ en fortsÀttning dÄ man menar att man inom kommunerna inte kan erbjuda en karriÀrvÀg för de unga akademikerna, men ocksÄ för att behovet av rekrytering Àr mycket större Àn vad som kan lösas med traineeprogram. Ett flertal sjukhus har traineeprogram för nyutexaminerade sjuksköterskor som fÄr arbeta pÄ flera olika avdelningar, under handledning och med kompetensutveckling.

LuleÄ Tekniska Universitet har tillsammans med kommuner i Norrbotten och VÀsterbotten försökt uppmuntra smÄ och medelstora företag att ta emot trainees pÄ upp till sex mÄnader. En fortsatt anstÀllning har inte varit ett krav men har setts som positivt. Deras syfte har varit att höja kompetensnivÄn och tillvÀxten hos företagen i regionen dÄ de nyutexaminerades teoretiska kunskaper lÀnkas till företagets entreprenörsanda och dÀrmed höjs nyutexaminerades kunskap om, intresse av och kontakter med företagen i lÀnet. Universitetet gÄr hÀr in och subventionerar anstÀllningen. Universitetet sammanstÀller just nu en rapport om resultaten Ären 2003 till 2005. Under de Ären har 53 traineeanstÀllda placerats ut pÄ ca 45 företag. NÄgra av företagen har Äterkommit sedan de har anstÀllt sina tidigare traineeanstÀllda. Tidigare mÀtningar har ocksÄ visat att omkring 60 procent av traineerna har fÄtt fortsatt anstÀllning i företagen efter avslutat program. Som avknoppning till projektet hÄller universitetet pÄ att se över ett liknande koncept, men som i stÀllet skall vÀnda sig till arbetsgivare inom kommuner, landsting och myndigheter.

Exempel pÄ privata företag som har eller har haft traineeprogram Àr; SEB, SCA, Tele2, Scania, Bonnier AB, Vattenfall AB, Posten AB och SJ.

Exempel pÄ offentliga aktörer som har eller har haft traineeprogram Àr; SödertÀlje Sjukhus, Landstinget VÀstmanland, Universitetssjukhuset Malmö, Kommunförbundet i Stockholms lÀn, Regeringskansliet och LuleÄ Tekniska Universitet.

77

Metoder, insatser och program SOU 2006:31

5.5Arbetsförmedlingarnas arbete med arbetslösa unga som slutfört en utbildning

Arbetsförmedlingarnas arbete med arbetslösa ungdomar upp till och med 24 Är Àr prioriterat. Arbetsförmedlingen ska arbeta strukturerat och intensifierat med ungdomarna enligt en framtagen och fastlagd metod. Enligt denna följer arbetet en process med inskrivning/introduktion och en snabb bedömning om behovet av stöd och hjÀlp (faststÀlla tjÀnst). De unga delas in i en prioritetsordning dÀr de som stÄr lÀngst frÄn arbetsmarknaden, oftast de med avbrutna gymnasiestudier och bedöms vara i behov av mest stöd, kommer först. Arbetet ska utmÀrkas av tÀta kontakter, planering och uppföljning av olika aktiviteter. En handlingsplan ska upprÀttas snarast för den unge dÀr det ska framgÄ vad som förvÀntas av sÄvÀl den unge som av arbetsförmedlaren. Aktiviteterna i handlingsplanen ska följas upp minst var fjÀrde vecka.

Senast efter 12 veckors arbetslöshet ska den unge erbjudas ett arbetsmarknadspolitiskt program som oftast Àr ett kommunalt ungdomsprogram, för dem under 20 Är och Ungdomsgarantin för dem mellan 20 och 24 Är.

För unga arbetslösa som fyllt 25 Ă„r finns inga sĂ€rskilda prioriteringar, Ă€ven om de inte Ă€r etablerade pĂ„ arbetsmarknaden. De ska, precis som de yngre, ha en handlingsplan med aktiviteter som ska följas upp, men det kan dröja lĂ€ngre innan handlingsplanen blir faststĂ€lld och uppföljningarna Ă€r glesare. Är man över 25 Ă„r sĂ„ blir man inte lĂ„ngtidsarbetslös förrĂ€n efter sex mĂ„nader vilket innebĂ€r att det sĂ€llan blir tal om nĂ„gon Ă„tgĂ€rd för den arbetslöse under det första halvĂ„ret. Dessa unga, med gymnasieutbildning eller akademiska studier i bagaget, men sĂ€llan lĂ„ngvariga anstĂ€llningar, fĂ„r i stor utstrĂ€ckning sjĂ€lva söka arbete.

Arbetslösa akademiker pÄ arbetsförmedlingen Àr en relativt ny företeelse vilket ocksÄ innebÀr att det finns en ovana hos arbetsförmedlare att stötta och hjÀlpa dem.

78

SOU 2006:31 Metoder, insatser och program

5.5.1Arbetsmarknadspolitiska program för ungdomar upp till 24 Är

Kommunalt ungdomsprogram (KUP)

Kommunerna har ett samlat ansvar för arbetslösa ungdomar under 20 Är och anordnar ungdomsprogram i form av praktik eller utbildning för att förbereda och underlÀtta intrÀdet pÄ arbetsmarknaden. Ungdomarna fÄr ersÀttning frÄn kommunen och det Àr kommunen som beslutar om ersÀttningens storlek.

Ungdomsgaranti (UNG)

Ungdomsgarantin innebÀr att kommuner, under förutsÀttning att det finns avtal mellan Arbetsförmedlingen och kommunen, har möjlighet att erbjuda arbetslösa ungdomar mellan 20 24 Är, som varit arbetslösa mer Àn 90 dagar en aktivitet pÄ heltid. Arbetsförmedlingen anvisar till programmet. Under tiden i ungdomsgarantin fÄr den unge aktivitetsstöd som motsvarar arbetslöshetsersÀttningen eller utvecklingsersÀttning med 3 280 kr per mÄnad. Aktiveringsprogrammet fÄr pÄgÄ i högst 12 mÄnader.

Unga mellan 20 och 24 Är har ocksÄ sedan 1 februari 2005 och till och med 2006 Ärs utgÄng möjlighet att fÄ del av allmÀnt anstÀllningsstöd efter sex mÄnaders arbetslöshet. Det stora flertalet unga arbetslösa under 25 Är fanns förutom i aktiviteter inom vÀgledning och platsförmedling, andra veckan i mars 2006 i kommunalt ungdomsprogram 5 455 personer, ungdomsgarantin 8 040 personer samt allmÀnt anstÀllningsstöd 1 115 personer.

DÀrutöver kan unga ocksÄ delta i de arbetsmarknadspolitiska program som finns för övriga arbetslösa sÄsom Arbetspraktik.

Arbetsmarknadsutbildning fÄr dock endast erbjudas unga under 25 Är om det finns sÀrskilda skÀl enligt regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket.

Enligt riksdagsbeslut ska ungdomsprogrammen KUP och UNG frĂ„n och med 1 februari 2005 inledas med vĂ€gledning och jobbsökaraktiviteter i arbetsförmedlingens regi. Dessutom stĂ€lls krav pĂ„ bĂ€ttre kvalitet i insatserna för ungdomar mellan 18–24 Ă„r.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvÀrdering gjorde i juni 2005 en beskrivande statistik om ungdomsÄtgÀrderna. (Kommunala arbetsmarknadsinsatser riktade till ungdomar mellan 18 och 24 Är

79

Metoder, insatser och program SOU 2006:31

Rapport 2005:9). IFAU ska under 2006 Äterkomma med en utvÀrdering av programmen.

5.5.2Arbetsmarknadspolitiska program för unga frÄn 25 Är

För de unga över 24 Är gÀller i stort sett samma regler som för övriga arbetslösa oavsett om de Àr etablerade pÄ arbetsmarknaden eller ej. Denna grupp unga utan fast förankring pÄ arbetsmarknaden Àr inte en homogen grupp. I Ärets budget har sÀrskilda satsningar gjorts just pÄ unga som strÀcker sig över 24-ÄrsgrÀnsen. Det gÀller lÀrlingsplatser för de ungdomar som har oavslutade gymnasiestudier och behöver kombinera arbetspraktik med studier och det gÀller sÀrskilda akademikerplatser tillsammans med bemanningsföretagen för arbetslösa med en eftergymnasial utbildning.

Men för den största gruppen, de med en avslutad gymnasieutbildning finns inga sÀrskilda satsningar. MÄnga arbetsförmedlare vittnar om att det Àr en grupp som tenderar att försvinna i hanteringen. De förvÀntas att klara sitt arbetssökande pÄ egen hand och erbjuds oftast inga sÀrskilda insatser eller ÄtgÀrder innan alltför lÄng tid förflutit och de löper stor risk att passiviseras.

5.5.3Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning ska enligt Arbetsmarknadsverkets regleringsbrev för 2006 bedrivas med yrkesrelevans inom omrÄden dÀr efterfrÄgan pÄ utbildning inte kan tillgodoses pÄ annat sÀtt. Arbetsmarknadsutbildningen ska bidra till att öka möjligheten för arbetslösa att fÄ ett arbete samt motverka brist pÄ arbetskraft. Av regleringsbrevet framgÄr ocksÄ att arbetsmarknadsutbildning som insats för arbetslösa ungdomar (18 24 Är) endast bör anvÀndas för ungdomar med sÀrskilda behov och ska inte vara ett alternativ till utbildningar dÀr ordinarie studiestöd kan lÀmnas.

I januari 2006 kom en rapport frĂ„n Arbetsmarknadsstyrelsen ”Arbetsmarknadsutbildningens effekter pĂ„ individen” (Ura 2005:6) som presenterar en undersökning gjord Ă„r 2003 om arbetsmarknadsutbildningen ökar möjligheterna för de arbetssökande att fĂ„ arbete. JĂ€mförelsen Ă€r gjord mellan en grupp som deltagit i arbetsmarknadsutbildning och en jĂ€mförbar grupp som var inskriven vid Arbetsförmedlingen vid samma tidpunkt som deltagarna

80

SOU 2006:31 Metoder, insatser och program

pÄbörjade arbetsmarknadsutbildningen. Studien visar att effekten pÄ sannolikheten att fÄ arbete 180 dagar efter avslutad arbetsmarknadsutbildning ökar med 18,3 procentenheter i förhÄllande till jÀmförelsegruppen som inte fÄtt del av utbildning. Det var framförallt heltidsarbete utan arbetsmarknadspolitiskt stöd som förklarade den positiva effekten, men ocksÄ deltidsarbete, timanstÀllningar och arbete med stöd uppvisade positiva effekter. Arbetsmarknadsutbildningen hade positiv effekt pÄ sannolikheten att fÄ arbete för alla Äldersgrupper. Effekten var dock störst för ungdomar upp till 25 Är.

Ungdomar var nÄgot underrepresenterade i arbetsmarknadsutbildning 2003, deras andel var 16 procent jÀmfört med 19 procent av de arbetslösa. De gymnasialt utbildade Àr överrepresenterade i arbetsmarknadsutbildning jÀmfört med deras andel av de arbetslösa, 57 respektive 46 procent.

Resultaten för arbetsmarknadsutbildningen Àr övervÀgande positiva nÀr det gÀller sysselsÀttningsstatus 180 dagar efter avslutad utbildning. FrÄn tidigare undersökningar av arbetsmarknadsutbildningens effekter pÄ möjligheten att fÄ arbete Àr huvudintrycket att det har varit svÄrt att hitta positiva effekter. Denna studie Àr enligt rapporten den första studien som gjorts av arbetsmarknadsutbildningens effekter nu pÄ 2000-talet och det föreligger tvÄ avgörande skillnader i förhÄllande till tidigare undersökningstillfÀllen. Den ena Àr att volymerna i arbetsmarknadsutbildningen minskat markant och den andra Àr att det sedan 1999 finns ett mÄl för arbetsmarknadsutbildningen satt av regeringen. MÄlet Àr att 70 procent av deltagarna som fullföljer arbetsmarknadsutbildning ska ha arbete 90 dagar efter avslutad utbildning. MÄlet har möjligen bidragit till volymminskningen men ocksÄ till att utbildningarna bÀttre anpassats till efterfrÄgan.

5.5.4Jobbsökaraktiviteter för unga arbetslösa utan fast förankring pÄ arbetsmarknaden

PÄ mÄnga arbetsförmedlingar finns goda exempel pÄ projekt och sÀrskilda satsningar som görs för de unga som Ànnu inte etablerat sig pÄ arbetsmarknaden och som inte har de kontakter och nÀtverk som ofta Àr en förutsÀttning för att fÄ arbete. I mÄnga av projekten flödar det av entusiasm, kreativitet och nytÀnkande. De unga utvecklar nya idéer, ordnar inspirationstrÀffar och förverkligar

81

Metoder, insatser och program SOU 2006:31

drömmar. Problemet med projekten Àr att de alldeles för sÀllan följs upp, utvÀrderas och sprids. De lever sÄ lÀnge de drivs av eldsjÀlar.

Utredningen har tillsammans med ett projekt i VÀxjö, Real Life, som fÄr bidrag frÄn ESF, Nutek m fl utvecklat nÄgra tankar och idéer om hur arbetsförmedlarna som arbetar med unga arbetslösa skulle kunna förberedas och utbildas.

Varje person har mycket kunskaper och erfarenheter och kontaktnÀt av personer och resurser. Alla har spetskompetens inom olika omrÄden och tycker olika saker Àr roliga. I det hÀr konceptet tas alla möjligheter till vara och anvÀnds för att stÀrka bÄde den enskilda personen och gruppen som helhet.

NÄgra viktiga punkter som Real Life lyfter fram Àr:

oAnordna miniutbildningar dÀr deltagarnas egen kompetens anvÀnds.

oTa uppdrag frÄn olika samhÀllssektorer dÀr deltagarna tillsammans utgör ett kompetent arbetsteam.

oUtnyttja externa aktiviteter dÀr man kan dra nytta av sÄdant som finns runt om i samhÀllet kostnadseffektivt.

oSkapa intressegrupper dÀr deltagare samlas kring gemensamma intressen.

oTa fasta pÄ egna idéer och mÄl och vÄga fokusera pÄ dem.

5.6Navigatorcentra

Under senare Är har det vuxit fram navigatorcentra som ser som sin uppgift att hjÀlpa unga att navigera rÀtt mellan olika aktörer och vidare ut i arbetslivet. Dessa kan vara initierade av kommunen eller av föreningslivet. Att aktivt engagera unga och att medverka till delaktighet i samhÀllet Àr kÀnnetecken för dessa aktörer, som sammantaget arbetar med mÄnga metoder. Syftet Àr att samordna de lokala resurser som redan finns.

För att förbÀttra samverkan mellan myndigheter, nÀringsliv och föreningsliv har Ungdomsstyrelsen gett stöd till fem av navigatorcentrumen. De har valts ut pÄ grund av sina tidigare visade goda förmÄgor att samordna olika aktörer och att samarbeta med unga.

‱Communicare i Karlstad

‱Drömmarnas Hus i Malmö

‱Urkraft i SkellefteĂ„

82

SOU 2006:31 Metoder, insatser och program

‱OIKOS i Lund

‱Stockholms stad

Navigatorcentra ska rikta sig till arbetslösa unga mellan 16 och 25 Är och framförallt till de unga som stÄr lÄngt frÄn arbetsmarknaden, till exempel unga som hoppat av gymnasiet. Inom satsningen kommer bland annat olika former av mentorskap att provas som ett ytterligare stöd till de arbetslösa. Navigatorcentrumens verksamhet kommer att följas och utvÀrderas av forskare frÄn högskolor och universitet. Erfarenheterna frÄn försöksperioden ska spridas till andra kommuner.

83

6 AnstÀll unga!

Hur ungas möjligheter till etablering pÄ arbetsmarknaden ser ut beror pÄ mÄnga faktorer. Vad de unga sjÀlva vill Àr en sÄdan. En intervjuundersökning som Ungdomsstyrelsen gjort, och som presenteras i Fokus 05, visar med all tydlighet att hos de unga dÀr det redan tidigt finns en uppfattning om vilken bransch man vill arbeta inom, dÀr finns det ocksÄ en tydlig motivation och en imponerande envishet att uppnÄ detta mÄl.

Men mÄnga unga har inte en insikt om vad de vill eller vad som skulle passa just dem. För mÄnga Àr inte yrket mÄlet utan vad det innebÀr av försörjning, arbetskamrater och ett sjÀlvstÀndigt liv. HÀr Àr det snarare sÄ att mötet med arbetslivet, kanske redan under skoltiden via feriearbete eller prao, avgör vilken bransch de hamnar i eller vilket yrke de fÄr sÄ smÄningom. För mÄnga kan vÀgen dit vara bÄde lÄng och krokig för ungas etablering Àr idag inte linjÀr, dvs. först utbildning, sedan arbete och möjlighet till eget boende och familj. I stÀllet kan utbildning och arbete ske i flera omgÄngar, ofta varvat med arbetslöshet. Det Àr inte heller sÀkert att man flyttar till ett eget boende efter att man etablerat sig pÄ arbetsmarknaden, tvÀrt om Àr det vanligt att man flyttar frÄn hemorten för vidare studier, och dÄ ocksÄ ett eget boende. Det Àr ocksÄ vanligt att unga arbetar och kanske reser under ett eller flera Är innan de gÄr vidare till högskolestudier. MÄnga beskriver detta som ett moratorium, att de helt enkelt inte vet vad de vill nÀr de lÀmnar gymnasieskolan och behöver en tid för eftertanke.

TvÄ tredjedelar av dem som lÀmnar gymnasiet gör det utan en speciell yrkesinriktning, detta gÀller i Àn högre grad för unga kvinnor som Àr överrepresenterade pÄ de generella studieförberedande programmen i gymnasiet.

Vilka förvÀntningar de unga har pÄ utbildning, och vad den ska ge, varierar. Unga som vÀljer studieinriktade program förvÀntar sig liten kontakt med arbetslivet och litet kunskap om detsamma,

85

AnstÀll unga! SOU 2006:31

medan unga som vÀljer yrkesförberedande program förvÀntar sig god kontakt med arbetslivet, och en kontakt av en viss kvalitet. DÀremot visar Ungdomsstyrelsens undersökning att de som gÄr studieförberedande program har en tÀtare kontakt med arbetslivet nÀr det gÀller ferie- eller extraarbete. Det innebÀr att de har arbetslivserfarenhet, eller som en intervjuperson uttrycker det nÄgot att falla tillbaka pÄ, ett sÀkerhetsnÀt (Ungdomsstyrelsen 2005).

Men vad man vill och vad som Àr faktiskt möjligt Àr inte alltid samma sak. Mycket kan hÀnda, sjukdom, mobbing, inlÀrningsproblem och olika skolor Àr olika bra pÄ att hantera problem som kan uppkomma. Tydligt Àr att i de fall unga med en problematisk skolgÄng fÄr stöd och hjÀlp av vuxna, sÄvÀl i som utanför skolan, sÄ ordnar sig det mesta. Men om den unge inte fÄr hjÀlp sÄ leder det ofta till att skolan mÄste kompletteras senare och att den unge fÄr ett dÄligt sjÀlvförtroende vilket kommer att ha en negativ pÄverkan pÄ möjligheten till etablering under mÄnga Är.

6.1Ökad sysselsĂ€ttning i Sverige nödvĂ€ndig för att unga ska fĂ„ arbete

Efter att sÄ hÀr lÄngt i utredningsarbetet tagit del av olika avtal och metoder, trÀffat arbetsmarknadens parter, tagit del av enkÀtsvar frÄn yrkesnÀmnder, samrÄtt med erfarna arbetsförmedlare, samtalat med unga, trÀffat och diskuterat med företrÀdare för de myndigheter, kommittéer och organisationer som arbetar och verkar inom samma eller nÀrliggande omrÄden, kan jag konstatera att den allra viktigaste faktorn för att unga efter avslutat utbildning ska fÄ jobb Àr att det verkligen finns lediga jobb att söka.

Enligt Nuteks Ă„rsbok 06 har Sverige en stark ekonomisk tillvĂ€xt, men trots god tillvĂ€xt utvecklades sysselsĂ€ttningen svagt 2004. Antalet sysselsatta i Sverige har minskat med nio procent mellan 1989 och 2003 trots att antalet personer i arbetsför Ă„lder ökat med sex procent. Störst har minskningen varit bland ungdomar 16–24 Ă„r dĂ€r antalet förvĂ€rvsarbetande halverats under perioden. Huvudförklaringen Ă€r att allt fler unga idag studerar vidare efter gymnasiet. Bland personer mellan 25–49 Ă„r har antalet förvĂ€rvsarbetande minskat med 10 procent.

SysselsÀttningsutvecklingen under 2006 Àr positiv, men baserat pÄ den analys som Nutek genomfört kan det lÄngsiktigt hÄllbara i

86

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

denna utveckling ifrÄgasÀttas. Den svaga sysselsÀttningsutvecklingen i Sverige Àr komplex och svÄr att analysera och Nutek pÄpekar att man skulle behöva betrakta en lÀngre tidsperiod för att göra en mer ingÄende analys. Det gÄr dock enligt Nutek att peka pÄ nÄgra delförklaringar, framför allt tvÄ.

Den första har att göra med att tillvÀxten i svenska företag framför allt sker i Àldre och mogna företag som drar sig för att anstÀlla. De vÀxer istÀllet genom att effektivisera produktionen. En ökad produktivitet kan pÄ kort sikt innebÀra minskad sysselsÀttning men pÄ lÀngre sikt Àr en god produktivitetstillvÀxt ett mÄste för att en sysselsÀttningsökning ska kunna uppnÄs.

Det Àr sannolikt kombinationen av att vi Àr starkt beroende av Àldre och mogna företag och att vi saknar nya snabbvÀxande företag som gör att den svenska ekonomin har tappat kraft att skapa nya arbetstillfÀllen. Bland smÄföretagen Àr det soloföretagen, de utan anstÀllda, som stÄr för en stor del av den ekonomiska tillvÀxten. Dessa avstÄr i det lÀngsta frÄn att anstÀlla. Det som i första hand avskrÀcker soloföretagare frÄn att anstÀlla Àr arbetsgivaravgifterna, övriga skatter, arbetsgivaransvaret för anstÀllda och administration till följd av offentliga regelverk.

Den andra förklaringen har att göra med att tillvÀxtförutsÀttningarna i svenska regioner skiljer sig kraftigt Ät. Det beror i hög grad pÄ att olika regionala kulturer Àr olika skickliga pÄ att ta tillvara sina tillvÀxtförutsÀttningar. Klyftorna mellan svaga och starka regioner har ökat. Speciellt gÀller det mellan de norra och södra delarna av Sverige. Bilden Àr dock inte entydig, det finns undantag som t.ex. Ludvika som trots sitt lÀge tillhör de regioner som har den bÀsta utvecklingen. För GÀvle gÀller det motsatta, trots att man tillhör gruppen större regioncentra, har man utvecklats i en sÀmre riktning Àn förvÀntat. MÄnga regioner har genom konsekvent tillvÀxtarbete kunnat lyfta sig vÀsentligt över de förutsÀttningar de hade frÄn början. Det förutsÀtter dock ett framsynt arbete som bygger pÄ en förstÄelse av de drivkrafter som pÄverkar nÀringslivets strukturomvandling. Den svaga sysselsÀttningsutvecklingen kan alltsÄ till viss del förklaras, enligt Nutek, av att inte alla regioner förmÄr ta hand om de regionala tillvÀxtförutsÀttningarna.

Nuteks förslag till vad som behöver göras kan kort sammanfattas i att nÀringspolitiken mÄste bli sektorsövergripande; mÄlet för ett stort antal politikomrÄden sÄsom arbetsmarknadspolitiken, transportpolitiken, utbildningspolitiken, forskningspolitiken samt

87

AnstÀll unga! SOU 2006:31

regionala utvecklingspolitiken bör styras mot att stÀrka de svenska företagens utveckling, i det ligger att till exempel göra högskolorna till en resurs för regional utveckling, att arbeta med att minska den administrativa kostnaden inom framför allt omrÄdena skatt, miljö och arbetsmarknad samt att frÀmja entreprenörskap och företagande lÄngsiktigt.

6.2Gynnsamma villkor pÄ arbetsmarknaden för unga

Jag utgĂ„r ifrĂ„n att Nuteks analys av vad som kan skapa en gynnsam sysselsĂ€ttningsutveckling Ă€r vĂ€l grundad och kan konstatera att gynnsamma villkor för att starta och driva företag i hela landet lika vĂ€l som goda möjligheter att bedriva offentlig verksamhet av hög kvalitet Ă€r avgörande för att klara en sysselsĂ€ttning pĂ„ hög nivĂ„. Som framgĂ„r av kapitel 2 Ă€r det vanligt att unga redan under sin studietid, sĂ„vĂ€l pĂ„ gymnasiet som i högre utbildning, arbetar extra. Efter utbildningen kommer mĂ„nga unga in pĂ„ en anstĂ€llning genom tillfĂ€lliga jobb. Det ger kontakter och vidare möjligheter till ytterligare anstĂ€llning. Av det skĂ€let avstyrker bl.a. AMS i sitt remissvar pĂ„ utredningen StĂ€rkt rĂ€tt till heltidsanstĂ€llning (SOU 2005:105) förslaget om en lagstadgad rĂ€tt till heltidsanstĂ€llning vid nyanstĂ€llningar. Det skulle enligt AMS innebĂ€ra ökade svĂ„righeter för arbetslösa, framför allt unga, att etablera sig pĂ„ arbetsmarknaden. Deltids- och timanstĂ€llningar utgör en vĂ€xande andel av ungdomars ”ingĂ„ngsjobb” pĂ„ arbetsmarknaden.

För de arbetslösa som fick arbete under Är 2000 och 2005 utgjorde deltids- eller timanstÀllningar 35 procent av alla anstÀllningar. Andelen arbetslösa ungdomar som fÄtt deltids- eller timanstÀllning har dÀremot ökat, vilket visar att dessa anstÀllningsformer anvÀnds i allt högre grad för dem som nyetablerar sig pÄ arbetsmarknaden.

Figur 10 Arbetslösa som fÄtt arbete andel som fÄtt deltids-/timanstÀllningar
         
År   Ungdomar 24 Ă„r Övriga Samtliga
2000   36,6 % 35,1 % 35,4 %
2005   44,7 % 31,9 % 35,2 %
         

Det bör tillÀggas att kvinnornas andel av dem som fÄtt deltids- /timanstÀllningar Àr betydligt högre Àn mÀnnens. Av de arbetslösa

88

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

ungdomarna under 25 Är fick 32 procent av mÀnnen och 57 procent av kvinnorna sÄdana anstÀllningar.

Detta Àr ett exempel pÄ hur förÀndringar i lagstiftning kan fÄ sÄdana effekter som egentligen inte avsÄgs. Det visar att det Àr viktigt att i alla sammanhang som rör förÀndringar avseende arbetsrÀtt, utbildning, skatter m.m., ta hÀnsyn ocksÄ till hur det pÄverkar ungas möjligheter att etablera sig pÄ arbetsmarknaden.

6.3”Snabbare” etablering

Vi har idag en etableringsfas pÄ mellan sju till nio Är för de unga. EtableringsÄldern ligger pÄ 28 Är, vilket Àr högt över intrÀdesÄldern som ligger pÄ 20 Är. Uppdraget Àr att korta etableringsfasen. Viktigaste faktorn för att korta denna Àr som beskrivits ovan en god tillvÀxt som ocksÄ ger en positiv sysselsÀttningsutveckling. En ogynnsam tillvÀxt har den allra största negativa effekten pÄ ungas etablering, och gör att unga stannar i utbildning, eller Àr arbetslösa.

Nu inleds en period med stort ungdomsutbud följt av en period med minskat utbud, (TCO 2004, Utmaningar framtidens arbetsliv, vÀrdeskapande tillvÀxt nr 3). Stora svÀngningar i arbetskraftsutbudet innebÀr perioder med stora tillflöden av ungdomar som följs av stora pensionsavgÄngar. Denna situation ökar risken för utslagning av personer med lÄg eller fel utbildning, lÄnga eller upprepade arbetslöshetsperioder och inte minst unga som aldrig fÄtt möjlighet att etablera sig pÄ arbetsmarknaden. Hur kraftigt genomslag svÀngningarna fÄr beror förutom pÄ konjunkturen, ocksÄ pÄ hur lÀnge de Àldre vÀljer att stanna kvar pÄ arbetsmarknaden. Vi har under senare tid sett att genomsnittsÄldern för pensionsavgÄngar har ökat. Det finns anledning att tro att den trenden fortsÀtter. Det gör att det förvÀntade generationsskiftet fördröjs. Hur lÀnge, Àr svÄrt att veta, men det kan dröja mellan fem till tio Är innan det fÄr fart. DÄ kommer avgÄngarna frÄn arbetsmarknaden att överstiga de nytilltrÀdande och efterfrÄgan pÄ arbetskraft kommer inom flera omrÄden att överstiga tillgÄngen. Fram till dess löper vi stor risk att missa de unga som de nÀrmaste Ären lÀmnar gymnasieskolan och högskolan.

Inom ramen för uppdraget Àr det vÀsentligt att finna olika sÀtt att kunna överbrygga gapet mellan utbildning och arbetsliv för de unga som ett sÀtt att korta etableringstiden. DÀr spelar frÄgan om utbildningssystemen och deras relation till arbetslivet en viktig roll

89

AnstÀll unga! SOU 2006:31

men ocksÄ frÄgan om utbildningarnas dimensionering pÄ olika nivÄer och sambandet med ungas möjligheter att sjÀlva göra kloka val. En viktig frÄga Àr ocksÄ arbetslivets förmÄga att ta emot de unga vÀlutbildade och tillgodogöra sig deras kunskaper och kompetenser. I det sammanhanget Àr frÄgan om möjligheter att fÄ sin fÀrdighetstrÀning pÄ arbetsplatsen avgörande. DÀr har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar för att ta emot unga utan yrkeserfarenhet. Det blir Àn viktigare att klara med tanke pÄ kommande generationsvÀxling och behovet av kompetensöverföring i samband med det. Jag tar upp nÄgra frÄgor som rör möjligheterna att utnyttja de arbetsmarknadspolitiska ÄtgÀrderna bÀttre för unga och jag har för avsikt att tillsammans med nÄgra lÀnsarbetsnÀmnder bedriva försöksverksamhet för att underlÀtta den kommande generationsvÀxlingen pÄ arbetsmarknaden.

6.4Utbildning och etablering

Inom de nÀrmaste Ären kommer de exceptionellt stora barnkullarna frÄn 1990-talets början in i gymnasiet och, nÄgra Är senare, i högskolan. Kapaciteten inom gymnasieskolan stÄr och faller med att det finns vÀlutbildade lÀrare i tillrÀcklig omfattning. Under de kommande Ären kommer mÄnga lÀrare, i likhet med andra i den stora fyrtiotalistgenerationen, att pensioneras.

Gymnasieskolan brottas idag ocksÄ med stora kvalitetsproblem, sÀrskilt inom de yrkesförberedande programmen Àr det alltför mÄnga elever som hoppar av sin utbildning eller som inte nÄr godkÀnd nivÄ efter avslutade studier, ca 30 procent. Sammantaget innebÀr situationen för de kommande Ären att gymnasieskolan bÄde behöver öka sin kapacitet nÀr det gÀller antalet platser och samtidigt höja kvaliteten avsevÀrt i förhÄllande till nuvarande nivÄ. Om inte detta klaras av finns en uppenbar risk för att unga frÄn 1990-talsgenerationen fÄr betala ett mycket högt pris och i förlÀngningen ocksÄ samhÀllet om unga inte ges förutsÀttningar att etablera sig pÄ arbetsmarknaden.

Gymnasieskolan förÀndras frÄn 2007 och flera förslag tar sikte pÄ att kvaliteten ska stÀrkas. Flera förslag gÀller kopplingarna mellan skola och arbetsliv och stÀller krav pÄ nya pedagogiska arbetsformer. Idag gÄr det inte att bedöma om dessa förÀndringar rÀcker för att resultaten ska bli avsevÀrt bÀttre Àn dagens, men inriktningen Àr utmÀrkt.

90

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

I utredningen har en framgÄngsfaktor tydligt tonat fram nÀr det gÀller att underlÀtta ungas etablering och det Àr en stark koppling mellan arbetslivet, branscherna och utbildningsanordnaren. Det gÀller bÄde inom ungdomsskolan och pÄ eftergymnasial nivÄ. Relationen nÀr den Àr som bÀst innebÀr ocksÄ att det finns en ömsesidighet, parterna ser en positiv effekt av kontakterna.

Utbildningssystemen bör ha tydlig koppling till arbetslivet och underlÀtta intrÀdet pÄ arbetsmarknaden. De omrÄden som jag anser angelÀgna Àr:

Att stĂ€rka kvaliteten i gymnasieskolan samtidigt som den kraftigt byggs ut. Det Ă€r viktigt att kommunerna satsar pĂ„ gymnasieprogram för att tillmötesgĂ„ intresse och önskemĂ„l frĂ„n eleverna och branscherna, det gĂ€ller sĂ€rskilt de yrkesförberedande programmen. Det Ă€r ett sĂ€tt att fĂ„ motiverade elever som fullföljer sin utbildning. Som ett led i detta mĂ„ste lĂ€rarna ges förutsĂ€ttningar att förnya pedagogiken och stĂ€rka samspelet mellan karaktĂ€rsĂ€mnen och kĂ€rnĂ€mnen. Myndigheten för skolutveckling har fĂ„tt i uppdrag av regeringen att stimulera lĂ€rare och lĂ€rarlag att arbeta mer integrerat till ökad samverkan mellan kĂ€rn- och karaktĂ€rsĂ€mnen. Det Ă€r ett steg i den riktningen. Myndigheten ska ocksĂ„ utveckla en webbbaserad projektbank med exempel pĂ„ hur olika skolor och program har arbetat med sĂ„ kallad infĂ€rgning. Även erfarenheter av Ă€mnesintegrerat utvecklingsarbete vid lĂ€rarhögskolorna och andra aktörer bör utnyttjas.

Att informationen om utbildning och arbetsliv förbÀttras inom alla delar av utbildningssystemet, frÄn grundskolan till den högre utbildningen. VÀgledning och rÄdgivning har blivit allt viktigare i takt med att arbetsmarknaden har blivit mer komplex med stÀndig förnyelse och utveckling. Gamla yrken försvinner och nya tillkommer. Arbetsmarknaden Àr inte lÀngre lokal och inte regional utan snarare global. Detta stÀller helt nya krav pÄ vÀgledarrollen i skolan. VÀgledning kan vara avgörande för de elever som inte har egna kontakter eller i sin omgivning saknar vuxna med en etablerad kontakt med arbetsmarknaden.

Informationen om gymnasieskolan och de olika programmen behöver utvecklas frÄn att vara en marknadsföring för vissa gymnasieskolor till att mera handla om vart utbildningen leder. Vilka resultat har den hittills givit speglat med exempelvis vad avgÄende elever uttryckt om sin utbildning och vilka vÀgval de gjort, antal avhopp frÄn utbildningen och uppgift om APU-platser

91

AnstÀll unga! SOU 2006:31

och platser för fÀrdigutbildning om det Àr en yrkesförberedande utbildning. Det exempel pÄ arbetsmarknadsindex som LO tagit fram Àr ett bra sÀtt att visa vad gymnasieprogrammen innebÀr nÀr det gÀller möjligheter att etablera sig.

Inom högskolan mÄste karriÀrplaneringen för studenterna starta tidigt. En viktig uppgift för lÀrosÀtena Àr att marknadsföra sina utbildningar ocksÄ mot avnÀmarna, ett eftersatt omrÄde idag. Det kan leda till att den traditionalism som mÄnga gÄnger finns nÀr det gÀller att rekrytera studenter frÄn kÀnda utbildningar förstÀrks och att studenter frÄn nya utbildningar kan mötas av svÄrigheter. Jag anser ocksÄ att det behövs mer av systematisk kvalitativ uppföljning av tidigare studenters uppfattningar om utbildningen och Àven avnÀmarnas synpunkter behöver fÄngas för att sÀkerstÀlla en hög kvalitet.

Att kontakterna mellan utbildning och arbetsliv förstÀrks. Detta gÀller alla nivÄer av utbildningssystemet. Prao skulle behöva vara obligatoriskt och en prioriterad uppgift i grundskolan. Arbetslivet bör tidigt slÀppas in för att kunna förmedla en aktuell och realistisk bild av dagens arbetsliv.

Unga vÀljer ofta utbildning efter intresse och det krÀver att utbudet av program stÀmmer med hur unga vÀljer men att ocksÄ branschens behov speglas i hur utbudet ser ut. Idag fungerar inte matchningen och dimensioneringen, det finns för fÄ platser inom vissa program och för mÄnga inom andra. Det krÀvs mer av samverkan mellan branscher, utbildningsanordnare och kommuner/regioner sÄ att utbudet av program i gymnasieskolan blir bÀttre. Det behövs mer av samverkan mellan arbetslivet och gymnasiet ocksÄ för att ge motivation och kunskaper inför yrkesval och/eller högre studier. De möjligheter som öppnas med APL i gymnasiet 2007 kan innebÀra att unga fÄr chansen till kontakter och erfarenheter de behöver för att kunna komma vidare till ett sÀkrare yrkesval. I gymnasiet idag Àr det alltför vanligt att det inte finns APU-platser till alla elever som dÄ gÄr miste om de kontakter och erfarenheter som kan vara avgörande för att fÄ jobb efter utbildningen. NÀr nu kraven stÀrks i gymnasiet 2007 samtidigt som elevkullarna ökar i antal mÄste större anstrÀngningar till Àn hittills för att lösa problemet. Min bedömning Àr, mot bakgrund av de stora problem som visat sig med att implementera tidigare gymnasiereformer, att detta kommer att krÀva stora anstrÀngningar och kanske ocksÄ nya arbetsformer för att lyckas. DÀrför behöver implementeringen förberedas tidigt och göras noggrannt.

92

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

Ansvaret för insatser som syftar till att överbrygga klyftan mellan utbildning och arbetsliv behöver förtydligas och insatserna behöver intensifieras. Högskoleverket och SACO pekar bÄda pÄ att andra lÀnder har integrerat denna uppgift som en del av utbildningen vilket inkluderar resurser för vÀgledning och karriÀrplanering. OcksÄ uppföljningen av studenter som blir efter i sina studier och behöver stöd Àr ett viktigt omrÄde att utveckla om genomströmningen ska kunna öka i högskolan. Jag anser att uppdraget till högskolor och universitet i denna del behöver förtydligas.

Slutligen – en effektiv utbildning innebĂ€r att den unga fĂ„r sina val tillgodosedda, att utbildningen hĂ„ller vad den lovar och att kvaliteten blir sĂ„ bra att avhopp, felval och onödiga vĂ€ndor i kommunal vuxenutbildning minimeras. Att istĂ€llet som Utbildnings- och kulturdepartementet nu aviserar anvĂ€nda Komvux i större utstrĂ€ckning till en ny typ av utbildning – yrkesvuxutbildning Ă€r sannolikt ett effektivt sĂ€tt att sĂ€nka etableringsĂ„ldern för unga.

Fler unga bör beredas plats pÄ högskolan direkt efter avslutad gymnasieutbildning. Ett betydande antal av dem som idag studerar pÄ högskolor skulle hellre arbeta om de fick ett jobb. FörbÀttras arbetsmarknaden och ger fler jobbtillfÀllen ökar sÄledes kapaciteten för unga som vill fÄ plats pÄ högskolan. Det Àr en viktig aspekt nÀr de riktigt stora ungdomskullarna ska beredas plats inom nÄgra Är. Andra lÀnder har ocksÄ infört incitament för en snabbare genomströmning, exempelvis olika bonus nÀr det gÀller studiefinansiering som Àr nÄgot vi saknar. Min uppfattning Àr att dessa frÄgor Àr ett omrÄde för utbildningspolitiska övervÀganden och jag nöjer mig med att pÄpeka att om det Àr en viktig frÄga att snabba upp genomströmningen i högskolan sÄ finns det flera exempel pÄ ÄtgÀrder som andra lÀnder prövat och infört.

6.5Behov av justeringar i de arbetsmarknadspolitiska ÄtgÀrderna för unga

Den undersökning om arbetsmarknadsutbildningen ökar möjligheterna för de arbetssökande att fÄ arbete som Arbetsmarknadsstyrelsen gjorde 2003 Arbetsmarknadsutbildningens effekter pÄ individen (Ura 2005:6) visar att arbetsmarknadsutbildning har en

93

AnstÀll unga! SOU 2006:31

positiv inverkan pÄ möjligheterna att fÄ arbete för unga under 25 Är. Av det skÀlet bör man övervÀga om inte begrÀnsningen avseende möjligheterna för ungdomar att fÄ del av arbetsmarknadsutbildning bör tas bort. För unga som slutfört sin gymnasieutbildning inom ett studieförberedande program finns i dagslÀget ofta inga andra vÀgar in i ett antal yrken Àn just arbetsmarknadsutbildning. SÄ lÀnge det saknas korta eftergymnasiala yrkesutbildningar och sÄ lÀnge inte arbetsplatserna sjÀlva tillhandahÄller introduktionsprogram som möjliggör anstÀllning bör inte unga stÀngas utanför möjligheten till arbetsmarknadsutbildning. I stÀllet bör begrÀnsningen i tillgÄngen till arbetsmarknadsutbildning avse de unga under 25 Är som inte slutfört sin gymnasieutbildning.

Den ÄldersgrÀns pÄ 20 Är som idag finns för anvisning till de arbetsmarknadspolitiska programmen innebÀr att unga som slutfört sin gymnasieutbildning och Àr i behov av t.ex. arbetspraktik eller anstÀllningsstöd för att fÄ arbete mÄste vÀnta pÄ att fÄ stöd till sin 20-Ärsdag. MÄnga av de som gÄr ut gymnasiet idag började skolan som sexÄringar och kan ha upp till tvÄ Är innan de fyller 20 Är. Möjligheten att fÄ ta del i ett program borde istÀllet Àndras till att ha fyllt 20 Är alternativt fullföljt en gymnasieutbildning och att slutbetyg har utfÀrdats.

Den reseersÀttning som unga tidigare hade möjlighet att söka frÄn arbetsförmedlingen bör Äter bli tillgÀnglig för Äldersgruppen under 25 Är. Ungas mobilitet bör underlÀttas.

6.6Kan fler branscher införa yrkesutbildningsavtal med fÀrdigutbildning?

Yrkesutbildningsavtal med fÀrdigutbildning i direkt anslutning till gymnasieutbildning Àr ovanligt i arbetslivet. Det förekommer endast för de yrkesförberedande programmen Bygg och El med sina olika inriktningar, program som till övervÀgande del rekryterar pojkar. I denna fÀrdigutbildning blir eleverna anstÀllda och kallas lÀrling. LÀrlingstiden varierar mellan tvÄ och tre Är och under den tiden utgÄr lÀrlingslön som Àr en andel av kollektivavtalsenlig lön enligt en trappa beroende pÄ antalet timmar i lÀrlingsanstÀllning. Styrningen av fÀrdigutbildningen varierar och den avslutas med i vissa fall gesÀllprov och i andra godkÀnnande efter fullgjort antal timmar.

94

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

Yrkesutbildningsavtalen med fÀrdigutbildning i arbetslivet reglerar hur intrÀdet pÄ arbetsmarknaden efter fullföljd gymnasieutbildning ska ske. Andra vÀgar in i yrket Àr begrÀnsade och antalet lÀrlingsplatser blir en flaskhals för att öka dimensioneringen av utbildningen. Detta stÀller till problem i flera branscher, bl.a. för dem som har stora rekryteringsbehov. Det kan ocksÄ leda till konservering av arbetsformer och hindra utveckling av branschen. Detta upplevs som negativt framförallt av arbetsgivarna. För de unga som vÀljer ett program som krÀver fÀrdigutbildning i arbetslivet Àr vÀgen till examen ofta lika lÄng som för en högskolestuderande. Men möjligheterna att byta inriktning eller att efter utbildning arbeta i ett annat yrke Àr ytterligt begrÀnsade.

Fördelarna med fÀrdigutbildningsavtal Àr att de ger eleverna frÄn dessa program goda arbetsmarknadsutsikter. Eleverna som gÄr dessa program har tre Är efter avslut i genomsnitt högre lön, oftare ett arbete och har i regel fasta heltidsjobb. Dessa program ger den bÀsta intrÀdesbiljetten till arbetsmarknaden.

De branscher som har vÀl fungerande avtal ser detta som en fördel för branschen med möjlighet att styra dimensioneringen efter rekryteringsbehov och som ett medel för att hÄlla hög kvalitet i utbildningen. Troligen skulle fler branscher kunna kopiera modellen under förutsÀttning att bÀgge parter anser att ovanstÄende frÄgor Àr vÀsentliga för yrket. Det krÀvs vÀl definierade yrkesroller och ett stort engagemang och vilja att ta ansvar för utbildningen frÄn parterna om det ska lyckas.

6.7Är yrkesutbildningsavtal nĂ„got för omvĂ„rdnadsassistenter?

En bransch som enligt direktiven bör analyseras sÀrskilt Àr vÄrd och omsorg, dÄ det inom detta omrÄde förutsÀtts finnas ett stort behov av arbetskraft de kommande Ären. Det största behovet kommer enligt SCB:s Trender och prognoser (2005) att finnas inom den kommunala vÄrden och omsorgen av Àldre, av gymnasieutbildad arbetskraft.

År 2004 fanns drygt 320 000 omvĂ„rdnadsassistenter1 anstĂ€llda i kommuner och hos enskilda utförare som utför verksamhet pĂ„

1 OmvÄrdnadsassistent som yrkestitel finns inte idag men anvÀnds av Socialstyrelsen som en samlad yrkesbenÀmning för undersköterskor, vÄrdbitrÀden, skötare, vÄrdare, personliga assistenter, boendestödjare, hemvÄrdare och personal med andra liknande benÀmningar. (Socialstyrelsen: OmvÄrdnadsassistentens kompetens, 2005).

95

AnstÀll unga! SOU 2006:31

kommunens uppdrag inom vÄrd och omsorg om Àldre och funktionshindrade personer. Av dessa var ca 75 000 timavlönade. I landstingen arbetade ca 53 000 personer i motsvarande funktioner Är 2003. HÀrtill kommer uppskattningsvis 7 000 personer som arbetade hos enskilda utförare som arbetar pÄ uppdrag av landsting eller i övrigt inom privat hÀlso- och sjukvÄrd. Sammanlagt bedöms nÀrmare 385 000 personer vara yrkesverksamma inom detta omrÄde som beskrivningen avser (Socialstyrelsen 2005, OmvÄrdnadsassistentens kompetens).

Regeringen uppdrog Är 2002 Ät ett antal berörda myndigheter att övervÀga vad staten bör göra för att underlÀtta kompetensförsörjningen inom kommunernas vÄrd och omsorg om Àldre och funktionshindrade personer. I rapporten Investera nu (Socialstyrelsen m.fl. 2004) redogör myndigheterna för att den största utmaningen för den framtida kompetensförsörjningen Àr bristande tillgÄng till yrkeskompetenta omvÄrdnadsassistenter. TillgÄngen till omvÄrdnadsassistenter i arbetskraften förvÀntas minska kraftigt med nuvarande utbildningsdimensionering, samtidigt som efterfrÄgan berÀknas öka.

Myndigheterna föreslog en rad ÄtgÀrder för att komma till rÀtta med den förvÀntat lÄngsiktiga bristen pÄ omvÄrdnadsassistenter. De flesta handlade om tydliggörande av kompetenskrav och ansvar. Som exempel kan nÀmnas grundlÀggande yrkeskompetens i form av gymnasiets omvÄrdnadsprogram, erkÀnnande av yrkeskompetens, utvecklingsvÀgar frÄn grundkompetensnivÄn till specialiseringar. BefattningsbenÀmningar och yrkestitlar bör i högre grad, menar man, motsvara arbetets innehÄll och bli könsneutrala.

En ÄtgÀrd som gavs högsta prioritet var att Socialstyrelsen skulle precisera de grundlÀggande kompetenskraven för omvÄrdnadspersonal. Det arbetet redovisas i rapporten OmvÄrdnadsassistentens kompetenskrav, som fram till januari 2006 varit ute pÄ remiss hos berörda myndigheter och organisationer. Rapporten lyfter fram vikten av att pÄ olika sÀtt stÀrka omvÄrdnadsassistenternas yrkesstatus om det ska vara möjligt att rekrytera till yrket i tillrÀcklig omfattning i framtiden. I rapporten redovisas i 12 punkter de förmÄgor som omvÄrdnadsassistenter bör ha för att uppnÄ grundlÀggande yrkeskompetens. UtgÄngspunkten Àr att OmvÄrdnadsprogrammet i gymnasieskolan bör utformas sÄ att det bidrar till att eleven tillÀgnar sig merparten av de förmÄgor som krÀvs för grundlÀggande yrkeskompetens. DÀrtill krÀvs kompletterande yrkestrÀning i arbetslivet.

96

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

Bland dem som idag arbetar som omvÄrdnadsassistent i kommunerna saknar ca 40 procent yrkesförberedande utbildning inom vÄrd och omsorg men 90 procent har en gymnasieutbildning. Detta kommer, enligt Socialstyrelsens bedömning, att gÀlla de personer som nyanstÀlls nu och framgent. För den gruppen som saknar yrkesförberedande utbildning pÄ omvÄrdnadsprogrammet finns idag ingen kompletterande yrkesutbildning eller yrkestrÀning i organiserad form.

Det finns enligt min mening en möjlighet för parterna inom vÄrd och omsorg att sluta avtal om fÀrdigutbildning i arbetslivet pÄ motsvarande sÀtt som inom byggbranschen. Det skulle innebÀra ett större ansvarstagande frÄn arbetsgivare och fackliga organisationer att se till att de som fullföljer OmvÄrdnadsprogrammet ocksÄ fÄr anstÀllning i yrket efter en lÀrlingstid. Det skulle ocksÄ med all sannolikhet leda till ökat intresse för yrket och behov av en utökad dimensionering i gymnasieskolan. Men Àven i fortsÀttningen Àr det realistiskt att utgÄ ifrÄn att endast hÀlften av alla nyrekryteringar kommer att ske frÄn OmvÄrdnadsprogrammet. För de som kommer frÄn andra program i gymnasiet mÄste kunskaperna i karaktÀrsÀmnena kunna erhÄllas pÄ annat sÀtt och fÀrdighetstrÀningen ske pÄ arbetsplatsen.

FrÄgan om rekryteringen av unga till i första hand vÄrden och omsorgen om Àldre kommer under ett antal Är framöver att vara avgörande för om vi Àven i fortsÀttningen ska kunna garantera alla Àldre en god vÄrd och en trygg Älderdom. Jag avser dÀrför att gÄ vidare i arbetet med att analysera behoven av arbetskraft inom sektorn och möjligheterna att tillgodose branschens kompetensbehov och samtidigt attrahera unga att vÀlja yrket.

97

AnstÀll unga! SOU 2006:31

6.8ÖnskvĂ€rt med nya avtal för introduktion av unga

Jag anser det nödvÀndigt att det skapas ingÄngar i arbetslivet för de unga som lÀmnar skolan genom att de erbjuds att fÄ ta del av ett introduktionsprogram pÄ arbetsplatsen, med avsikt att övergÄ i anstÀllning. Ett sÄdant introduktionsprogram ska ge möjlighet till fÀrdighetstrÀning i specifikt yrke. LÀngden pÄ introduktionsprogrammet kan variera bÄde med anstÀllningens innehÄll och den unges utbildning och erfarenhet. Introduktionsprogrammet ska vara en individuell plan för hur de olika delarna i programmet ska genomföras. Den unge ska fÄ en möjlighet att gÄ igenom de olika momenten i programmet och under tiden fÄ stöd av en handledare. Detta Àr nödvÀndigt för sÄvÀl gymnasieutbildade som de som genomgÄtt en högre utbildning utan direkt koppling till och/eller praktik i ett yrke. Avtal bör komma till stÄnd inom olika branscher mellan fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer, om hur dessa introduktioner ska genomföras.

Förslaget har likheter med de trainee-, aspirant- och praktikantprogram som finns i olika former frÀmst i större företag och organisationer och som till övervÀgande del vÀnder sig till högskoleutbildade. Det hÀr förslaget ska kunna anpassas till alla arbetsgivare, sÄvÀl offentliga som privata och det bör gÀlla bÄde yrken för gymnasieutbildade och eftergymnasialt utbildade. FrÄn mitt perspektiv Àr det inte alltid enklast att börja med centrala avtal utan ofta kan det vara enklare att komma överens pÄ regional eller lokal nivÄ.

Ett exempel pĂ„ hur det bör kunna fungera Ă€r det avtal som i februari 2006 har slutits mellan arbetsgivarorganisationen Almega och SACO-förbunden Jusek, Civilekonomerna samt Civilingenjörsförbundet; UngAkademiker. Avtalet innebĂ€r att en nyexaminerad akademiker fĂ„r en ”prova pĂ„ anstĂ€llning” pĂ„ mellan sex och tolv mĂ„nader. Till anstĂ€llningen kopplas ett individuellt program som ska innehĂ„lla förslag pĂ„ lĂ€mpliga arbetsuppgifter samt handledare. Arbetsuppgifterna ska ha nĂ€ra samband med den nyexaminerades utbildning och handledaren ska ha relevant kompetens. Under anstĂ€llningstiden erhĂ„ller den unge akademikern en lön pĂ„ 18 000 kronor i mĂ„naden. Efter anstĂ€llningstiden Ă€r förhoppningen att anstĂ€llningen övergĂ„r i en ordinarie anstĂ€llning.

Avtalet innebÀr att förbunden rekommenderar de parter som sluter kollektivavtal inom Almegas avtal att anta överenskommelsen. Parterna rÀknar med att det behövs olika insatser i

98

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

form av attitydpÄverkan, informationstrÀffar och spridande av goda exempel för att företagen ska börja anstÀlla de nyexaminerade akademikerna.

Vi vet av bl.a. SCB:s prognoser för framtidens arbetsmarknad (Trender och Prognoser 2005) att behovet av utbildad arbetskraft inom praktiska yrken kommer att vara stort de nÀrmaste Ären. DÀrför Àr det viktigt att ocksÄ möjliggöra andra vÀgar och ingÄngar som ger efterfrÄgad yrkeskompetens och fÀrdigheter för specifika yrken. Det behövs korta yrkesutbildningar efter gymnasiet dÀr arbetsmarknadens parter Àr med och tar ett stort ansvar. Det behövs ocksÄ mer av fÀrdighetstrÀning pÄ arbetsplatserna.

En modell liknande den som finns inom nÄgra branscher dÀr arbetsmarknadens parter sÄvÀl som utbildningsanordnare tar ett stort ansvar för att nyutbildade, frÄn gymnasieskolan och frÄn den högre utbildningen, ska fÄ ökade etableringsmöjligheter genom fÀrdighetstrÀning och praktik pÄ arbetsplatser Àr viktig att bygga vidare pÄ.

MÄnga jobb krÀver inte ytterligare utbildning efter gymnasieskolan utan det behövs istÀllet en introduktion i jobbet. Skolverket har, som jag tidigare beskrivit, intervjuat arbetsledare om deras erfarenheter av att ha unga anstÀllda i olika branscher (VÀl förberedd? 2005). Undersökningen visar att arbetsledarna pÄ det hela taget anser att de unga i deras arbetsgrupp Àr vÀl förberedda för det arbete de anstÀlls i. Trots det visar flera olika intervjuundersökningar med arbetsgivare frÄn bl.a. Svenskt NÀringsliv och Företagarna att företag inte anstÀller unga nyexaminerade dÀrför att de anser att deras kunskaper Àr för dÄliga och att det dÀrför Àr ett för stort risktagande.

En tÀnkbar förklaring till skillnaden Àr att i intervjuer med företag svarar VD eller personalchef och i Skolverkets rapport Àr det de arbetsledare som de facto har haft den unge direkt understÀlld sig. Detta visar att det finns ett gap mellan formell utbildning och arbetslivet som pÄ olika sÀtt mÄste överbryggas. Det görs pÄ lÄng sikt bÀst genom att utveckla samverkan och samarbete med arbetslivet bÄde i gymnasiets alla program och i den högre utbildningen. Alla former av prao, APU och annan verksamhetsförlagd utbildning bör utvecklas och intensifieras. Dessutom bör arbetslivets medverkan sÀkras pÄ olika sÀtt i utbildningen.

Efter utbildningen som Àr förberedande kommer ÀndÄ i mÄnga branscher att ÄterstÄ en viss del som handlar om just kompetensen för det specifika yrket. DÀr mÄste arbetsgivare och arbetstagar-

99

AnstÀll unga! SOU 2006:31

organisationer gemensamt pÄ varje arbetsplats ta ansvar för att en sÄdan yrkesspecifik introduktion kommer till stÄnd.

6.9Situationen för unga arbetslösa idag

Gruppen arbetslösa unga med eftergymnasial utbildning har vuxit under senare Är, det gÀller frÀmst de kategorier av högskoleutbildade dÀr det inte finns nÄgon tydlig koppling till nÄgot yrke eller nÄgon bestÀmd del av arbetslivet. Det gÀller humanister, samhÀllsvetare och naturvetare med mera allmÀn inriktning. För de som investerat i en utbildning Àr det viktigt att snabbt fÄ jobb inom det omrÄde de studerat eftersom kunskap Àr fÀrskvara och nya kullar pÄ arbetsmarknaden annars gÄr före.

Även gruppen arbetslösa med en avslutad gymnasieutbildning har vuxit orovĂ€ckande mycket enligt beskrivningen i kapitel 2. MĂ„nga av dessa har valt ett studieförberedande program sĂ„som samhĂ€llsvetenskapligt, naturvetenskapligt eller estetiskt för att de har tĂ€nkt fortsĂ€tta sina studier men inte kommit in pĂ„ önskade utbildningar eller har av andra skĂ€l Ă„ngrat sig. De Ă€r i Ă€nnu högre grad Ă€n de högskoleutbildade arbetslösa utan yrkesidentitet och tillhör dĂ€rför inte nĂ„gon facklig organisation eller kĂ€nner sig tillhöra nĂ„gon bestĂ€md yrkeskĂ„r.

6.9.1Ungdomskullarna

Utvecklingen under den kommande 10-Ă„rsperioden innebĂ€r enligt SCB:s befolkningsprognos ökande kullar i Ă„ldern 19–25 Ă„r. Ökningen av antalet personer i hela denna grupp innebĂ€r en faktisk volymökning frĂ„n knappt 750 000 individer Ă„r 2005 till knappt 900 000 Ă„r 2013, en ökning med lite drygt 150 000 individer. Det innebĂ€r att under de nĂ€rmaste fem Ă„ren ökar kullarna i gymnasieskolan alltmer och det kommer att gĂ„ 25 procent fler i gymnasieskolan Ă€n idag. Det betyder att kommunerna mĂ„ste bygga ut gymnasieskolan sĂ„ att alla ska fĂ„ plats. Samtidigt vet kommunerna att efter femĂ„rsperioden vĂ€nder antalet gymnasieungdomar ner igen och minskningen kommer att pĂ„gĂ„ nĂ€sta femĂ„rsperiod. Detta gör att planeringen i de flesta kommuner stĂ€lls inför stora pĂ„frestningar, först utbyggnad och sedan neddragning. Den enda lösningen för mĂ„nga kommer sannolikt att vara

100

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

inrÀttande av gymnasieplatser som inte krÀver stora investeringar i lokaler eller inventarier, dvs. i de flesta fall, studieförberedande. Vilket i sin tur betyder fler ungdomar utan yrkesinriktad utbildning som kommer ut i arbetslivet.

För att fÄ en uppfattning om effekterna av de vÀxande Ärskullarna pÄ övergÄngen till högskolan har Utbildnings- och kulturdepartementet i en skrift Den demografiska utvecklingen och övergÄngen till högskolan (2006), gjort en berÀkning. Den bygger pÄ de genomsnittliga Ärskullarna i Äldern 19 25 Är samt pÄ det antal högskolenybörjarplatser som kan berÀknas. BerÀkningen inkluderar de nya platser som Àr föreslagna för 2006 och 2007. Resultatet visar att den berÀknade övergÄngskvoten sjunker frÄn knappt 47 procent 2004 till cirka 39 procent Är 2010, allt annat lika.

Det betyder att om inte Sverige fÄr en kraftig tillvÀxt kommer gruppen arbetslösa unga med avslutade gymnasiestudier att vÀxa allt mer de nÀrmaste Ären. Vi vet ocksÄ att mÄnga ungdomar som inte efter en avslutad utbildning fÄr möjlighet att försörja sig genom yrkesarbete, antingen fortsÀtter att studera med ytterligare studieskulder som följd eller pÄbörjar alternativa karriÀrer för sin försörjning. Att inte kunna etablera sig pÄ arbetsmarknaden sÀtter spÄr som kan ta Ätskilliga Är att sudda ut. För mÄnga av de hÀr ungdomarna kan det betyda att de aldrig fÄr chansen att etablera sig.

De ungdomar som precis har lĂ€mnat gymnasiet har i mĂ„nga fall en svag stĂ€llning i samhĂ€llet. De flesta av dem har inte kvalificerat sig för a-kassa utan mĂ„ste efter avslutad utbildning under 90 dagar klara sig utan försörjning innan de uppfyllt studerandevillkoret och blir berĂ€ttigade till ersĂ€ttning enligt grundförsĂ€kringen. Är de under 20 Ă„r och har fullföljt en treĂ„rig gymnasieutbildning fĂ„r de Ă€ndĂ„ vĂ€nta tills 20-Ă„rsdagen innan de Ă€r kvalificerade för grundförsĂ€kringen. Arbetsgivarna vill inte ha arbetskraft utan erfarenhet om de kan vĂ€lja. De fackliga organisationerna har inte alltid strukturer för att hantera de arbetslösa gymnasieutbildade som inte tillhör tydliga yrkesgrupper. Ungdomarna sjĂ€lva kĂ€nner det som att hela vuxenvĂ€rlden stĂ€nger dem ute. Vi riskerar att förlora en hel ungdomsgeneration om vi inte agerar.

101

AnstÀll unga! SOU 2006:31

6.10GenerationsvÀxlingen

Hur den ekonomiska utvecklingen blir rÄder det en stor osÀkerhet om och dÀrmed ocksÄ om sysselsÀttningsutvecklingen. SÀtter arbetsmarknaden fart kan vi rÀkna med att de studerande som nu dröjer sig kvar i utbildning i avvaktan pÄ jobb, först kommer ut pÄ arbetsmarknaden. Det ser vi redan nu pÄ den sysselsÀttningsökning som kommit, det Àr personer utanför arbetskraften som i stor utstrÀckning tar de jobben. De som stÄr i arbetslöshetskön stÄr kvar. Men om det blir en kraftigare sysselsÀttningsökning de nÀrmaste Ären skapar det i sin tur utrymme för de nya gymnasiekullarna att komma in pÄ högskolan. DÄ kommer sÄ smÄningom ocksÄ de in pÄ arbetsmarknaden som Àr arbetslösa och etableringen pÄ arbetsmarknaden för de unga kan pÄskyndas.

System för att introducera unga nytilltrÀdande i arbete bör enligt min mening parterna pÄ arbetsmarknaden ta ett stort ansvar för. Men just nu befinner vi oss i en situation dÀr alltfler unga gÄr direkt frÄn utbildning in i arbetslöshet och det troliga Àr att gruppen unga, ej etablerade pÄ arbetsmarknaden stiger under ytterligare nÄgra Är innan en möjlig vÀndning kommer. DÄ kommer troligen fler att behöva anstÀllas för att kunna upprÀtthÄlla produktion och vÀlfÀrd. Vi stÄr inför ett gigantiskt generationsskifte i arbetslivet, det gÀller bÄde det offentliga och det privata arbetslivet. Men frÄgan Àr dÄ om de arbetslösa unga fortfarande stÄr till arbetsmarknadens förfogande.

Det Àr nu det finns tid och möjlighet att förbereda generationsvÀxlingen genom att ge de unga vÀlutbildade, möjlighet att fÄ sin fÀrdighetstrÀning i specifika yrkesroller och genom att lÄta de Àldre, mer erfarna, handleda och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper.

Om vi inte gör detta nu, uppstÄr det ett tidsglapp och i det glappet riskerar vi att tappa en hel ungdomsgeneration. DÀrför Àr det viktigt att pÄ kort sikt utnyttja arbetsmarknadspolitiken för att möjliggöra tidigarelÀggning av rekryteringar dÀr yngre kan gÄ parallellt med Àldre för att fÄ en introduktion i jobbet.

102

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

6.11Unga arbetslösa hÀr och nu

Att unga ökar kraftigt i antal under en period, samtidigt som ungdomsgruppen minskar som andel av befolkningen, innebÀr pÄ lÄng sikt, enligt mÄnga bedömare, att vi kommer att ha en arbetskraftsbrist, och inte som idag brist pÄ arbetstillfÀllen. Det Àr lÀtt att i sÄdana sammanhang luta sig tillbaka och se dagens situation som ett övergÄende problem. Men sÄ enkelt Àr det inte. Om vi inte bereder plats för unga hÀr och nu, kommer de, nÀr de behövs, att vara sÄ lÄngt frÄn arbetsmarknaden att mÄnga av dem inte lÀngre har förmÄga och möjlighet att ta ett arbete. Vi kan inte lÄta dessa unga ha studerat förgÀves och inte ge dem chansen till arbete och trygghet.

Vi mÄste göra allt i vÄr makt, hÀr och nu, för att de ska fÄ etablera sig pÄ arbetsmarknaden sÄ snart de sjÀlva vill. De har lika stor rÀtt till etablering och egen försörjning som tidigare generationer.

6.11.1Introduktion i arbetslivet (INTRO) för att klara generationsvÀxlingen

Min avsikt Àr att pÄ försök tillsammans med lÀnsarbetsnÀmnderna i nÄgra lÀn anvÀnda den arbetsmarknadspolitiska ÄtgÀrden Arbetspraktik för att kunna underlÀtta generationsvÀxlingen pÄ arbetsmarknaden för sÄvÀl offentliga som privata arbetsgivare. Arbetspraktiken gör det möjligt att tidigarelÀgga rekryteringar av unga nyutbildade pÄ sÄvÀl gymnasial som eftergymnasial nivÄ med ingen eller begrÀnsad yrkeserfarenhet. De unga ska fÄ möjlighet att med ett introduktionsprogram fÄ stöd och handledning för att tillÀgna sig den kompetens som fordras i det sökta arbetet. Samtidigt ska de Àldres erfarenhet och kunskap som införskaffats under ett lÄngt arbetsliv tas tillvara och förmedlas till de unga. Tanken Àr att pröva en modell som sÀkerstÀller en professionell överföring av kunskaper mellan generationer och samtidigt ökar möjligheterna för unga arbetslösa att fÄ arbete. I första hand berÀknas försöksverksamheten pÄgÄ frÄn 1 juli 2006 till 31 december 2007.

Den unge, upp till och med 29 Är, ska för att fÄ del av INTRO vara anmÀld pÄ arbetsförmedlingen som arbetslös och arbetsförmedlaren ska utifrÄn sin professionella bedömning avgöra om den unge Àr i behov av en introduktion för att fÄ arbete.

103

AnstÀll unga! SOU 2006:31

För att arbetsgivaren ska kunna erbjuda en praktikplats med INTRO bör ett lokalt avtal mellan den fackliga organisationen pÄ arbetsplatsen och arbetsgivaren finnas. Ett individuellt introduktionsprogram ska finnas kopplat till avtalet och ska innehÄlla de arbetsmoment som den unge ska fÄ del av under introduktionsperioden. De lÀnsarbetsnÀmnder som deltar i försöksverksamheten kan teckna övergripande överenskommelser med arbetsgivare i lÀnet om att anstÀlla unga med introduktionsprogram. Vid slutet av INTRO-perioden bör ett möte mellan arbetsförmedling, arbetsgivare och den unge hÄllas, för att utröna möjligheterna till fortsatt anstÀllning.

Privata och offentliga arbetsgivare liksom ideella organisationer bör kunna erbjuda platser med INTRO. INTRO ska utformas utifrÄn arbetets behov men fÄr pÄgÄ i högst sex mÄnader. Arbetsgivaren bör under introduktionsperioden ha en utsedd person med handledaransvar.

Avsikten Àr att pröva denna form av introduktionsprogram som en modell för arbetslivet. Tillsammans med det avtal som nu Àr slutet mellan Almega och tre SACO-förbund om UngAkademiker, bör det utgöra en bas för uppföljning och utvÀrdering inför framtida lösningar. Jag har för avsikt att arbeta vidare med dessa frÄgor.

6.11.2Förslag till slopande av finansieringsbidrag för de som anordnar arbetspraktik med introduktionsprogram

Mitt förslag: De arbetsgivare som anordnar arbetspraktik med INTRO, bör undantas frÄn kravet pÄ att betala ett finansieringsbidrag till staten. Undantaget bör gÀlla under försöksperioden 1 juli 2006 till 31 december 2007.

Enligt nuvarande förordning om arbetsmarknadspolitiska program 15 § ska, innan en person anvisas arbetspraktik, anordnaren genom en skriftlig överenskommelse med lÀnsarbetsnÀmnden ha Ätagit sig att mÄnadsvis i efterskott betala ett finansieringsbidrag om 3 000 kronor per mÄnad till staten. I 16 § görs undantag frÄn detta bland annat om praktiken anordnas för unga handikappade eller personer med arbetshandikapp, för invandrare och för den som tar del av aktivitetsgarantin. PÄ samma sÀtt föreslÄr jag att undantag görs nÀr praktiken gÀller introduktion av unga personer som avslutat sina

104

SOU 2006:31 AnstÀll unga!

gymnasiestudier eller avslutat sina eftergymnasiala studier och som saknar eller har begrĂ€nsad yrkeserfarenhet (19–29 Ă„r). FörutsĂ€ttningen Ă€r att arbetsgivaren har utsett en handledare och att det finns ett överenskommet introduktionsprogram för praktikperioden.

6.11.3MÄl 3 bör anvÀndas för att sÀkra generationsvÀxlingen pÄ arbetsmarknaden

Som jag tidigare beskrivit stÄr vi inför en stor generationsvÀxling pÄ arbetsmarknaden inom nÄgra Är. DÄ ska den stora 40-talist- generationen, som finns inom hela arbetslivet och ofta pÄ viktiga strategiska poster, gÄ i pension. I nÀra hÀlften av smÄföretagen kommer medarbetare i stor eller viss utstrÀckning att gÄ i pension inom en tioÄrsperiod2. PÄ samma sÀtt stÄr den offentliga sektorn inom en snar framtid inför betydande pensionsavgÄngar och samtidigt ett stort behov av rekrytering.

Inför den kommande generationsvÀxlingen Àr det viktigt att finna system som sÀkerstÀller den professionella kunskapsöverföringen mellan generationerna. En modell som, med anpassning till olika sektorer, bör prövas Àr den föreslagna modellen för introduktion i arbetslivet och till den koppla ett system med mentorer eller handledare bland dem som inom nÄgra Är ska gÄ i pension. DÄ underlÀttar vi ungas etablering pÄ arbetsmarknaden samtidigt som vi sÀkerstÀller kunskapsöverföringen frÄn de erfarna till de nyanstÀllda.

För att underlÀtta detta inom bÄde privat och offentlig sektor föreslÄr jag att prioriteringarna i Europeiska socialfondens mÄl 3, inför kommande programperiod som inleds 2007, utformas sÄ att det blir möjligt.

Jag har uppfattat att regeringens prioriteringar för den kommande programperioden kommer att fokusera tre grupper; lĂ„ngtidssjukskrivna, de som stĂ„r lĂ„ngt frĂ„n arbetsmarknaden och kompetensutveckling av sysselsatta. Inom ramarna för detta föreslĂ„r jag att tolkningen av ”de som stĂ„r lĂ„ngt frĂ„n arbetsmarknaden” inkluderar unga, ej etablerade pĂ„ arbetsmarknaden, eftersom tröskeln till arbetslivet för unga nyutbildade idag Ă€r vĂ€ldigt hög och

2 Morgondagens yrkesutbildning, Företagarnas enkÀt till 600 företag med en till 49 anstÀllda hösten 2002, svarsfrekvensen var 41 procent.

105

AnstÀll unga! SOU 2006:31

svÄrforcerad. Allt fler unga hinner vara arbetslösa alltför lÀnge innan de fÄr en förankring pÄ arbetsmarknaden.

Jag föreslĂ„r dessutom att ”kompetensutveckling av sysselsatta” inkluderar möjligheten att utbilda de anstĂ€llda som ska fungera som mentorer/handledare. De ges dĂ„ en möjlighet att föra vidare den kunskap de under ett lĂ„ngt arbetsliv tillĂ€gnat sig och kan kanske ocksĂ„ hĂ€rigenom förmĂ„s senarelĂ€gga sin pensionsavgĂ„ng.

106

7 Det fortsatta arbetet

Den höga arbetslösheten bland unga engagerar mÄnga. Jag har i mitt utredningsarbete mött en stark vilja hos alla berörda att verkligen finna vÀgar att anstÀlla unga. De unga sjÀlva vill ha jobb och Àr ofta beredda att pÄ olika sÀtt förbereda sig för att klara de krav och villkor som följer med anstÀllningar. MÄnga arbetsgivare Àr ocksÄ angelÀgna om att öka möjligheterna att anstÀlla unga. Olika Äsikter om hur man ska lyckas med detta förekommer frekvent i debatten. DÀrför Àr det angelÀget i det fortsatta arbetet att lyssna och ta del av olika Äsikter och förslag, inte minst hur unga sjÀlva agerar för att bryta sin arbetslöshet. Det Àr ocksÄ viktigt att ta del av arbetsgivares, frÄn olika sektorer, synpunkter pÄ hur vi ska Ästadkomma en snabbare etablering pÄ arbetsmarknaden för unga. SÀrskild vikt kommer i det arbetet att lÀggas vid branschen vÄrd och omsorg som inom de nÀrmaste Ären förutses fÄ ett stort behov av att anstÀlla.

En viktig frÄga i det fortsatta utredningsarbetet Àr hur de som Àr unga idag ska fÄ samma chanser till utbildning och arbete trots att de tillhör en extremt stor ungdomsgrupp. Hur ser de unga sjÀlva pÄ sina utbildningsbehov och vad anser de om skolans och högskolans möjligheter att klara de stora Ärskullarna med bibehÄllen eller helst förbÀttrad kvalitet?

Det saknas sÄ vitt jag kan bedöma en aktuell lÄngsiktig och övergripande analys av effekterna av de stora ungdomskullarna kopplat till de i tiden nÄgot uppskjutna pensionsavgÄngarna dels för arbetsmarknaden, dels för individerna sjÀlva. DÀrför har jag för avsikt att lÀgga ut ett uppdrag för att studera nÄgra olika scenarier och konsekvenserna av dessa i det fortsatta arbetet.

I arbetet kommer jag att fortsÀtta uppdraget enligt direktiven, att kartlÀgga och analysera olika metoder, insatser och program för att underlÀtta ungas etablering pÄ arbetsmarknaden. Genom att fÄ till stÄnd den beskrivna försöksverksamheten fÄr vi möjlighet att testa

107

Det fortsatta arbetet SOU 2006:31

en ingÄng i arbetslivet och ett system för att underlÀtta generationsvÀxlingen. Men det behövs flera!

Det finns inga tydliga föresprÄkare för unga, dÀrför Àr det viktig att trÀffa enskilda unga sÄvÀl som olika organisationer, till exempel elev- och studentorganisationer, unga företagare och arbetslösa unga, unga som etablerat sig sÄvÀl som unga som har svÄrigheter att etablera sig. Inför delbetÀnkandet har vi bett Real Life utarbeta en kompetensutvecklande utbildning för förmedlare, sÄ att de ska kunna ge bÀttre stöd till unga som Àr arbetslösa. Real Life Àr ett projekt som drivs av Tech Group i VÀxjö. Arbetslösa unga gÄr med i projektet och fÄr dÀr gemensamt utföra olika uppdrag och utveckla sina talanger. Detta ska vi gÄ vidare med.

Det Àr ocksÄ viktigt att ytterligare belysa gruppen arbetslösa unga utifrÄn olika perspektiv sÄsom kvinnor mÀn, gymnasieutbildade högskoleutbildade samt bosatta i olika regioner.

Vi kommer ocksÄ att fortsÀtta samrÄda med de Navigatorcentra som finns i Sverige, dÀr man bygger upp och utvecklar kompetens kring unga och vÀgar till arbetslivet.

Jag kommer att engagera olika aktörer framöver för att dels ge kritik och del för att komma med förslag pÄ vÀgar som underlÀttar ungas etablering. SamrÄdsgruppen med arbetsmarknadens parter Àr viktig Àven i det fortsatta arbetet.

OsÀkerheten om framförallt konjunkturen och sysselsÀttningsutvecklingen de kommande Ären kombinerat med stora ungdomskullar leder till att det inte nu gÄr att bortse frÄn att svÄrigheterna för unga pÄ arbetsmarknaden under denna tid kan bli avsevÀrda. Det kommer i sin tur att leda till stora svÄrigheter att klara en generationsvÀxling pÄ arbetsmarknaden med oförÀndrad vÀlfÀrd i Sverige. Denna insikt kommer att styra det fortsatta koordineringsarbetet.

108

Referenser

Andersson, P., Wadensjö, E. (2004). Hur fungerar bemanningsbranschen? Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvÀrdering, IFAU rapport 2004:15. Uppsala, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvÀrdering.

Arbetsmarknadsstyrelsen (2005). Arbetsmarknadsutbildningens

effekter pÄ individen. Undersökning (Ura 2005:6), Stockholm,

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arnell Gustafsson, U. (1999). FrĂ„n utbildning till arbete. Problem och institutionella lösningar. I: Tom Hagström (red.). Ungdomar i övergĂ„ngsĂ„ldern – handlingsutrymme och rationalitet pĂ„ vĂ€g in i arbetslivet. Lund, Studentlitteratur.

Arnell Gustafsson, U. (2003). Ungdomars intrĂ€de i arbetslivet – följder för individen och arbetsmarknaden. I: Casten von Otter (red.). Ute och inne i svenskt arbetsliv. Arbetsliv i omvandling 2003:8. Stockholm, Arbetslivsinstitutet.

Axelsson, L. (2005). Youthand the future manpower. Studies on employment, quality of life and work attitudes. Lund, Lunds universitet.

Ekström, E. (2001). Arbetsgivarnas rekryteringsbeteende. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvÀrdering, IFAU Forskningsrapport 2001:3. Uppsala, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvÀrdering.

Europakommissionen (2005). SysselsÀttningen i Europa 2005.

Bryssel, Europakommissionen.

Högskoleverket (2005). Sverige behöver fler naturvetare – eller?

Högskoleverkets rapport 2005:46R, Stockholm, Högskoleverket.

109

Referenser SOU 2006:31

Landsorganisationen (2005). Hur har det gÄtt för yrkesprogrammen? En rapport om yrkesprogrammen i gymnasieskolan. Stockholm, Landsorganisationen (LO).

Landsorganisationen (2006). Gymnasieskolans program inom servicesektorn. Stockholm, Landsorganisationen (LO).

LÀnsarbetsnÀmnden i SkÄne (2005). Arbetssökande akademiker i SkÄne, september 2005, Malmö, LÀnsarbetsnÀmnden i SkÄne.

MĂ„rtensson, K., Wennemo, I. (2005). Vad blev resultatet av 1990- talets utbildningspolitiska satsningar? Stockholm, Arenas Ă„rsskrift.

Nutek, Verket för nÀringslivsutveckling (2006). Nya fakta och statistik, Framtidens NÀringsliv Nyhetsbrev nr. 2. Stockholm, Nutek.

Nutek, Verket för nĂ€ringslivsuteckling (2006). Årsbok 06. Stockholm.

OECD (2005). Education at a Glance 2005. Paris, OECD.

Olofsson, J. (2005). Svensk yrkesutbildning VĂ€gval i internationell belysning. Bromma, SNS.

Proposition (1990/91:85). VĂ€xa med kunskap. Stockholm, Riksdagen.

Proposition (2003/04:140). Kunskap och kvalitetelva steg för utvecklingen av gymnasieskolan. Stockholm, Riksdagen.

SACO (2006). RÄd och dÄd för studenterna? Studie av arbetlivsinriktade och studierÄdgivande verksamheter vid 18 lÀrosÀten i Sverige. Stockholm, SACO.

Samuelsson, C. (2003). Sökaktivitet och jobbansprĂ„k – kan arbetslösa pĂ„verka sina jobbchanser? I Arbetsmarknad och arbetsliv 2003:1, Arbetslivsinstitutet.

Skolverket (2001). Redovisning av Skolverkets utredningsuppdrag: Trettio Ă„r med ”skola-arbetsliv” – en översikt. Studie utförd av Karin Fransson, Dnr. 01-79/00. Stockholm, LĂ€rarhögskolan i Stockholm.

Skolverket (2002). Efter skolan: en utvÀrdering av gymnasieutbildning. Rapport 233. Stockholm, Skolverket.

110

SOU 2006:31 Referenser

Skolverket (2004). Ungdomars utbildnings- och yrkesval – i egna och andras ögon. Edita VĂ€sterĂ„s, Skolverket.

Skolverket (2005). UtvÀrdering av vÀgledning inom det offentliga skolvÀsendet. Rapport dnr 2004:03201, Skolverket.

Skolverket (2005). VÀl förberedd? Arbetsledare och lÀrare pÄ högskolor bedömer gymnasieutbildades fÀrdigheter. En utvÀrdering av gymnasieskolan utifrÄn mottagarnas perspektiv. Rapport 268. Stockholm, Skolverket.

Socialstyrelsen m.fl (2004). Investera nu! Handlingsplan för kompetensförsörjning inom vÄrd och omsorg. Bohus, Socialstyrelsen med nio myndigheter.

Socialstyrelsen (2005). OmvÄrdnadsassistenters kompetens. Stockholm, Socialstyrelsen.

SOU (2002:120). Åtta vĂ€gar till kunskap. En ny struktur för gymnasieskolan. SlutbetĂ€nkande frĂ„n GymnasiekommittĂ©n.

SOU (2003:92). Unga utanför. SlutbetÀnkande frÄn Utredningen om unga utanför.

Statistiska CentralbyrĂ„n (1999). Arbetskraftsprognos 1999 Utvecklingen till Ă„r 2015 enligt tvĂ„ alternativa scenarier. Information om utbildning och arbetsmarknad 1992:2. Örebro, Statistiska CentralbyrĂ„n (SCB).

Statistiska CentralbyrĂ„n (2004). IntrĂ€det pĂ„ arbetsmarknaden (SM 0401). Örebro, Statistiska CentralbyrĂ„n (SCB).

Statistiska CentralbyrĂ„n (2005). Measurement of unemployment –a comparison of the new and the old Swedish Labour Force Survey.

Örebro, Statistiska CentralbyrĂ„n (SCB).

Statistiska CentralbyrĂ„n (2005). Trender och prognoser. Örebro Statistiska CentralbyrĂ„n (SCB).

Svenskt NÀringsliv (2004). VÀgvalet. 2004. En undersökning om ungdomars val till gymnasiet. Stockholm. Svenskt NÀringsliv.

TCO (2004). Utmaningar – framtidens arbetsliv, vĂ€rdeskapande tillvĂ€xt nr 3 2004. Stockholm, TCO

ThĂ„lin, M. (2004). Överutbildning eller kompetensbrist? Matchning pĂ„ den svenska arbetsmarknaden 1974 2000. Föredrag, SOFI, Stockholms Universitet (opubl.).

111

Referenser SOU 2006:31

Ungdomsstyrelsen (2003). De kallar oss unga – Ungdomsstyrelsens Attityd och vĂ€rderingsstudie 2003, Stockholm, Ungdomsstyrelsen.

Ungdomsstyrelsen (2004). Ungdomsstyrelsens undersökning NUPP. Stockholm, Ungdomsstyrelsen (opubl.).

Ungdomsstyrelsen (2005). Fokus 05 En analys av ungas etablering och egen försörjning. Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:10. Stockholm, Ungdomsstyrelsen.

Utbildningsdepartementet (2006). Den demografiska utvecklingen och övergÄngen till högskolan. Stockholm, Utbildningsdepartementet.

Zune, J. (2005) Dimensionering av högre utbildning en svÄrlöst ekvation. Promemoria upprÀttad inom Högskoleverket (opubl.).

112

Bilaga

Kommittédirektiv

Nationell koordinator för snabbare Dir.
etablering pÄ arbetsmarknaden för 2005:21
ungdomar  

Beslut vid regeringssammantrÀde den 12 maj 2005.

Sammanfattning av uppdraget

En nationell koordinator skall utreda hur ungdomar med slutförd gymnasial eller eftergymnasial utbildning skall kunna ges möjlighet till en snabbare etablering pÄ arbetsmarknaden.

Koordinatorn skall, i samrÄd med arbetsmarknadens parter, sÀrskilt

undersöka förutsÀttningarna samt utarbeta metoder för arbetsmarknadens parter att sluta avtal som möjliggör en snabbare etablering pÄ arbetsmarknaden för ungdomarna.

Koordinatorn skall vidare i samrÄd med arbetsmarknadens parter

kartlÀgga de metoder och insatser som finns genom till exempel olika former av introduktionsprogram för att underlÀtta ungdomars etablering pÄ arbetsmarknaden,

analysera vilken betydelse sÄdana metoder och insatser har för ungdomars etablering pÄ arbetsmarknaden.

Bakgrund

Ungdomsarbetslösheten Àr konjunkturkÀnslig, vilket innebÀr att ungdomar vid en högkonjunktur fÄr arbete relativt sett snabbare Àn andra grupper medan de vid en lÄgkonjunktur ofta förlorar sitt arbete snabbare Àn andra grupper. Utbildning pÄverkar i hög grad möjligheterna till arbete sÄ vÀl pÄ kort som pÄ lÄng sikt. Samtidigt har ett stort antal ungdomar med bland annat högskoleexamen

113

Bilaga SOU 2006:31

inom humaniora, samhÀllsvetenskap och naturvetenskap svÄrt att fÄ intrÀde pÄ arbetsmarknaden inom de yrken som motsvarar deras utbildning. MÄnga ungdomar har ocksÄ funnit att deras utbildning förÄldrats under tiden de stÄtt utan arbete, och att de dÀrför Àven konkurrerar med dem som har en mer aktuell utbildning. Forskning visar ocksÄ att arbetslöshet direkt efter avslutad gymnasieutbildning leder till lÄngvariga negativa effekter hos den arbetslöse.

ArbetsmarknadslĂ€get för ungdomar har de senaste Ă„ren försĂ€mrats, och arbetslösheten bland unga Ă€r för nĂ€rvarande dubbelt sĂ„ hög jĂ€mfört med den övriga befolkningen. Vidare har etableringsĂ„ldern, dvs. Ă„ldern dĂ„ man har en fast förankring pĂ„ arbetsmarknaden, för ungdomar kontinuerligt blivit högre. År 2000 var etableringsĂ„ldern i genomsnitt 27 Ă„r för kvinnor och 26 Ă„r för mĂ€n jĂ€mfört med 1990, dĂ„ den var 20 Ă„r för kvinnor och 21 Ă„r för mĂ€n. En stor grupp unga befinner sig ocksĂ„ lĂ„ngvarigt utanför skola och arbete. Dessa ungdomar har betydande svĂ„righeter att etablera sig i arbetslivet. Det rĂ„der Ă€ven en geografisk variation i arbetslösheten och det finns omrĂ„den dĂ€r ungdomsarbetslösheten Ă€r mer pĂ„taglig Ă€n pĂ„ andra stĂ€llen.

Att ta steget ut i vuxenlivet innebÀr för ungdomar bland annat att fÄ möjlighet att etablera sig pÄ arbetsmarknaden, att kunna försörja sig sjÀlv och att leva ett sjÀlvstÀndigt liv. Detta ökar sjÀlvkÀnslan och drivkraften att vilja göra nÄgot hos individen. Motsatt kan lÄngvarig inaktivitet leda till en ond cirkel av bristande motivation och hopp om framtiden, vilket i sin tur kan leda till försÀmrade möjligheter att fÄ ett arbete. Det finns sÄledes ett behov av att öka ungdomars arbetsdeltagande.

Den demografiska utvecklingen i landet med en Äldrande befolkning, fÀrre personer i arbetsför Älder samt ett lÄgt arbetskraftsdeltagande i vissa Äldrar, kan fÄ lÄngsiktigt negativa konsekvenser för samhÀllet och leda till svÄrigheter att upprÀtthÄlla vÀlfÀrdssystemen i framtiden. Inom de kommande Ären kommer pensionsavgÄngarna att stiga i mÄnga branscher. Den förestÄende generationsvÀxlingen och det förvÀntade behovet av ett ökat arbetskraftsutbud Àr ocksÄ ett skÀl för att öka ungdomars arbetsdeltagande.

Sverige har sedan 1970-talet haft en huvudsakligen skolförlagd gymnasial yrkesutbildning. En viss förÀndring av den gymnasiala yrkesutbildningen pÄbörjades dock i samband med gymnasiereformen i början av 1990-talet. DÄ blev arbetsplatsförlagda inslag

114

SOU 2006:31 Bilaga

(APU) en obligatorisk del av utbildningen pÄ de yrkesinriktade programmen och en möjlighet till lÀrlingsutbildning infördes pÄ de individuella programmen. Ett annat exempel dÀr teori och praktik varvas inom gymnasieskolan Àr försöksverksamheten med lÀrande i arbetslivet, (LIA). Regeringen har i propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) bland annat understrukit vikten av att alla elever ges möjlighet till arbetsplatsförlagt lÀrande av hög kvalitet, som knyter an till den utbildning eleven har valt. Elever som vÀljer yrkesinriktade utbildningar skall, liksom i dag, fÄ minst 15 veckors utbildning förlagd till en arbetsplats, men arbetsplatsförlagd utbildning skall Àven kunna erbjudas pÄ övriga program. Vidare föreslÄs att en modern lÀrlingsutbildning bör införas i gymnasieskolan. Riksdagen har beslutat om propositionens förslag som trÀder i kraft 1 juli, 2007. Statens skolverk har fÄtt i uppdrag av regeringen att utreda frÄgan om en ny lÀrlingsutbildning och föreslÄ utformning och regelverk för en sÄdan lÀrlingsutbildning. Skolverket skall redovisa uppdraget till regeringen den 1 februari 2006.

Inom vissa delar av arbetslivet finns en sedan lÀnge utvecklad tradition med s.k. fÀrdigutbildning pÄ arbetsplatsen för att underlÀtta ungdomars intrÀde pÄ arbetsmarknaden. InnehÄll och villkoren för utbildningen faststÀlls i kollektivavtal. Till exempel finns det inom byggbranschen introduktionsavtal som innebÀr att arbetstagaren fÄr utbildning och praktiska kunskaper pÄ arbetsplatsen. Flera branscher har ocksÄ utvecklat traineeprogram. Erfarenheterna bör kunna överföras till andra branscher och arbetsmarknadssektorer, sÀrskilt sÄdana som starkt kommer att beröras av generationsvÀxlingen de kommande Ären.

Regeringen tillsatte en yrkesutbildningsdelegation hösten 2004 (U2004:7). Syftet med delegationens arbete Àr att bidra till en höjning av kvaliteten i gymnasieskolans yrkesinriktade utbildning. Det skall bl.a. ske genom insatser som underlÀttar och effektiviserar övergÄngen mellan utbildning och arbetsliv.

Uppdragets inriktning och omfattning

En nationell koordinator skall utreda hur ungdomar med slutförd gymnasial eller eftergymnasial utbildning skall kunna ges möjlighet till en snabbare etablering pÄ arbetsmarknaden. Med slutförd

115

Bilaga SOU 2006:31

gymnasial utbildning avses i detta sammanhang att gymnasieutbildningen Àr avslutad och att slutbetyg har utfÀrdats. Koordinatorn skall, i samrÄd med arbetsmarknadens parter, undersöka förutsÀttningarna samt utarbeta metoder för parterna att sluta avtal som möjliggör en snabbare etablering pÄ arbetsmarknaden för ungdomar. Det Àr av sÀrskild vikt att koordinatorn analyserar branschen vÄrd och omsorg, dÄ det inom detta omrÄde förutses finnas ett stort behov av arbetskraft de kommande Ären. Koordinatorn skall ocksÄ kartlÀgga och analysera nuvarande metoder och insatser, sÄsom olika former av introduktionsprogram för att underlÀtta ungdomars övergÄng till arbetsmarknaden efter avslutad utbildning, och se över möjligheterna att utveckla nya sÄdana metoder. Metoderna bör vara fördelaktiga för sÄvÀl arbetsgivare som arbetstagare. Koordinatorn bör Àven vid behov inhÀmta internationella erfarenheter inom omrÄdet.

I uppdraget ingÄr att sprida analyser av framgÄngsrika metoder och insatser.

Arbetsformer

Koordinatorns arbete skall vara utÄtriktat och fÄnga upp relevanta parters Äsikter. Koordinatorn bör Àven bereda ungdomarna sjÀlva en möjlighet att vara delaktiga i utredningens arbete. Koordinatorn Àr fri att arbeta med referens- och arbetsgrupper.

Koordinatorn skall bedriva sitt arbete i nÀra samarbete med de statliga myndigheter som berörs av utredarens arbete, bl.a. Arbetslivsinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Högskolverket, Medlingsinstitutet, Statens skolverk och Ungdomsstyrelsen.

Koordinatorn skall samrÄda med Yrkesutbildningsdelegationen (U2004:7), Utredningen om entreprenader i gymnasieskolan m.m. (U2004:1) och Valideringsdelegationen. Koordinatorn skall Àven samrÄda med Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvÀrdering med anledning av regeringens uppdrag i deras regleringsbrev för 2005 att utvÀrdera de arbetsmarknadspolitiska insatserna för ungdomar.

Koordinatorn skall vidare vid behov inhÀmta relevanta kunskaper och erfarenheter frÄn utredningen om att underlÀtta intrÀdet pÄ arbetsmarknaden för personer utan arbete som Àr beroende av socialtjÀnstens försörjningsstöd (S2005:01).

116

SOU 2006:31 Bilaga

Koordinatorn skall ocksÄ beakta det arbete som förs inom ramen för diskrimineringskommittén En sammanhÄllen diskrimineringslagstiftning (2002:11) samt relevanta erfarenheter frÄn storstÀdernas lokala utvecklingsavtal.

Redovisning av uppdraget

Den nationella koordinatorn skall lÀmna en delredovisning av uppdraget den 28 februari 2006 samt slutredovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2006.

(Utbildnings- och kulturdepartementet)

117

Statens offentliga utredningar 2006

Kronologisk förteckning

1.Skola & SamhÀlle. U.

2.Omprövning av medborgarskap. Ju.

3.StÀrkt konkurrenskraft och sysselsÀttning i hela landet. N.

4.Svenska partnerskap – en översikt. Rapport 1 till Organisationsutredningen för regional tillvĂ€xt. N.

5.Organisering av regional utvecklingspolitik – balansera utveckling och förvaltning.

Rapport 2 till Organisationsutredningen för regional tillvÀxt. N.

6.Skyddsgrundsdirektivet och svensk rÀtt. En anpassning av svensk lagstiftning till EG-direktiv 2004/83/EG angÄende flyktingar och andra skyddsbehövande. UD.

7.Studieavgifter i högskolan. U.

8.MÄngfald och rÀckvidd. U.

9.Kontroll av varor vid inre grÀns. Fi.

10.Ett förnyat programkontor. U.

11.Spel i en förÀnderlig vÀrld. Fi.

12.Rattfylleri och sjöfylleri. Ju.

13.Djurskydd vid hÀstavel. Jo.

14.Samernas sedvanemarker. Jo.

15.Detaljhandel med nikotinlÀkemedel. S.

16.Ny reglering om brandfarliga och explosiva varor. Fö.

17.Ny hÀkteslag. Ju.

18.Kustbevakningens personuppgiftsbehandling. Integritet – Effektivitet. Fö.

19.Att Ă„terta mitt sprĂ„k. ÅtgĂ€rder för att stĂ€rka det samiska sprĂ„ket. Ju.

20.Tonnageskatt. Fi.

21.Mediernas Vi och Dom. Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen. Ju.

22.En sammanhÄllen diskrimineringslagstiftning. Del 1+2, sÀrtryck av sammanfattningen, lÀttlÀst sammanfattning och daisy. Ju

23.Nya skatteregler för idrotten. Fi.

24.Avgift för matservice inom Àldre- och handikappomsorgen. S.

25.Arbetslivsresurs.

Ett statligt Àgt bolag efter sammanslagning av Samhall Resurs AB (publ) och ArbetslivstjÀnster. N.

26.Sverige som vÀrdland för internationella organisationer. UD.

27.Stöd till hÀlsobefrÀmjande tandvÄrd. S.

28.Nya upphandlingsregler 2. Fi.

29.TeckensprÄk och teckensprÄkiga. Kunskaps- och forskningsöversikt. S.

30.Är rĂ€ttvisan rĂ€ttvis?

Tio perspektiv pÄ diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rÀttssystemet. Ju.

31.AnstÀll unga! U.

Statens offentliga utredningar 2006

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Omprövning av medborgarskap. [2] Rattfylleri och sjöfylleri. [12]

Ny hÀkteslag. [17]

Att Ă„terta mitt sprĂ„k. ÅtgĂ€rder för att stĂ€rka det samiska sprĂ„ket. [19] Mediernas Vi och Dom. Mediernas

betydelse för den strukturella diskrimineringen. [21]

En sammanhÄllen diskrimineringslagstiftning.

Del 1+2, sÀrtryck av sammanfattningen, lÀttlÀst sammanfattning och daisy. [22]

Är rĂ€ttvisan rĂ€ttvis?

Tio perspektiv pÄ diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rÀttssystemet. [30]

Utrikesdepartementet

Skyddsgrundsdirektivet och svensk rÀtt. En anpassning av svensk lagstiftning till EG-direktiv 2004/83/EG angÄende

flyktingar och andra skyddsbehövande. [6]

Sverige som vÀrdland för internationella organisationer. [26]

Försvarsdepartementet

Ny reglering om brandfarliga och explosiva varor. [16]

Kustbevakningens personuppgiftsbehandling. Integritet – Effektivitet. [18]

Socialdepartementet

Detaljhandel med nikotinlÀkemedel. [15] Avgift för matservice inom Àldre- och

handikappomsorgen. [24]

Stöd till hÀlsobefrÀmjande tandvÄrd. [27] TeckensprÄk och teckensprÄkiga.

Kunskaps- och forskningsöversikt. [29]

Finansdepartementet

Kontroll av varor vid inre grÀns. [9] Spel i en förÀnderlig vÀrld. [11] Tonnageskatt. [20]

Nya skatteregler för idrotten. [23] Nya upphandlingsregler 2. [28]

Utbildnings- och kulturdepartementet

Skola & SamhÀlle. [1] Studieavgifter i högskolan. [7] MÄngfald och rÀckvidd. [8]

Ett förnyat programkontor. [10] AnstÀll unga! [31]

Jordbruksdepartementet

Djurskydd vid hÀstavel. [13]

Samernas sedvanemarker. [14]

NĂ€ringsdepartementet

StÀrkt konkurrenskraft och sysselsÀttning i hela landet. [3]

Svenska partnerskap – en översikt. Rapport 1 till Organisationsutredningen för regional tillvĂ€xt. [4]

Organisering av regional utvecklingspolitik

– balansera utveckling och förvaltning. Rapport 2 till Organisationsutredningen för regional tillvĂ€xt. [5]

Arbetslivsresurs.

Ett statligt Àgt bolag efter sammanslagning av Samhall Resurs AB (publ) och ArbetslivstjÀnster. [25]