den 17 januari

Svar på fråga

2006/07:448 Valutasäkringsfond för mikrokrediter

Statsrådet Gunilla Carlsson

Birgitta Ohlsson har frågat mig om jag avser att utreda möjligheterna att för biståndsändamål skapa en svensk valutasäkringsfond för mikrokrediter.

Jag välkomnar frågan om mikrokrediter eftersom de utgör en viktig komponent i arbetet med att stödja den finansiella sektorn. Genom stöd till mikrofinansiering och dess integrering i den formella finansiella sektorn skapas förutsättningar för fattiga kvinnor och män att få tillgång till kapital liksom till andra banktjänster, till exempel sparande, betalningsförmedling och försäkringar.

Sverige har i dag genom Sida en pågående verksamhet omfattande ca 800 miljoner kronor som på olika sätt bidrar till utvecklingen av den finansiella sektorn inklusive mikrofinansiering. Förutom att Sverige har bidragit till att bygga upp modeller så som Grameen Bank samarbetar Sverige inom olika mikrofinansieringsprogram i länder i Afrika, Asien, Centralamerika och Europa. Det kan handla om att stärka enskilda organisationers arbete med marknader och utveckling av lagar och utbildning inom sektorn. Det kan också handla om att stödja samordningen mellan olika mikrofinansieringsprogram.

Sverige deltar i det internationella arbetet med att utveckla metoder och tekniker inom mikrofinansiering och att sprida denna kunskap till organisationer och banker som arbetar med mikrofinansiering i såväl Sverige som i utvecklingsländer. Bland annat har ambassadör Bo Jerlström nyligen invalts i en FN-panel för finanssektorsutveckling – UN Advisory Group on Inclusive Financial Sectors – som syftar till att ge råd och stöd till FN-systemet, internationella affärsbanker och regeringar om hur fattiga människor i utvecklingsländer och så kallade transitionsländer bättre ska få tillgång till bank- och finanssektorerna och på det sättet kunna bidra till utveckling. Visionen är att mikrofinansieringssektorn gradvis ska integreras med den formella finansiella sektorn och stå under Finansinspektionens tillsyn, vilket också innebär att mikrobankerna får tillgång till den privata kapitalmarknaden.

Mikrofinansieringsinstitut (MFI) bör stimuleras att bli oberoende av biståndsmedel och främst finansiera sin verksamhet med ränteintäkter och inhemsk inlåning. Detta är det bästa sättet att garantera en stabil verksamhet som på ett varaktigt sätt når ett stort antal fattiga. Grameen Bank tog senast emot givarmedel 1998 och bedömer i dag att bankens egna tillgångar är tillräckliga för att finansiera den fortsatta verksamheten. Detta är en internationellt överenskommen princip inom The Consultative Group to Assist the Poor (CGAP, en gemensam givarplattform för mikrofinansfrågor under Världsbanken) som Sverige ska fortsätta att arbeta i enlighet med.

Många MFI:s har dock inte kommit så långt som Grameen Bank och har därför fortfarande behov av det kapital som internationella investerare gör tillgängligt. På grund av svagheten i många utvecklingsländers valutor finns en valutarisk för investerarna och därmed ett behov av valutasäkring. Detta kapital bör fortsätta att kanaliseras genom internationella aktörer för investeringar i mikrokrediter som är bäst placerade att analysera och identifiera investeringsmöjligheter och hantera risker inklusive valutarisker.

Vidare genomförs svenskt utvecklingssamarbete i enlighet med principerna för harmonisering och koordinering, vilket också understryks i CGPA:s arbete, och vilket innebär att någon separat svensk aktivitet på detta område inte är aktuell.

Mot denna bakgrund ser jag i nuläget inte något behov av att ytterligare utreda frågan om en svensk valutasäkringsfond för mikrokrediter. Däremot är starkare finansiella marknader inklusive mikrofinansiering en prioriterad fråga i det svenska utvecklingssamarbetet. Jag kommer att undersöka möjligheten att gemensamt med andra givare titta på alternativ för att stödja internationella initiativ på valutasäkringsområdet för mikrofinansiering.