den 21 mars
Fråga
2006/07:896 Sveriges roll i EU:s djurpolitik
av Helena
Leander (mp)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Italien
och Tyskland har nyligen fattat beslut om att minkar som hålls i fångenskap för
minkproduktion ska ha tillgång till simvatten. Enligt uppgift förekommer
diskussioner om att införa motsvarande bestämmelse även i andra medlemsstater.
Ett av
alliansregeringens första ingrepp i den svenska djurskyddspolitiken var att
inte ställa sig bakom de krav på skärpta regler för minkhållning som den förra
regeringen arbetat fram tillsammans med Miljöpartiet och som bland annat
innehöll krav om att minkar skulle få sitt behov av att simma tillgodosett.
Bland flera djurskyddsorganisationer i Europa finns det nu en rädsla för att
Sverige, när Tyskland och Italien anmäler sina skärpta regler till
EU-kommissionen, kommer att invända till kommissionen mot att de ska få
införas. Man är helt enkelt orolig för att alliansregeringen ska lägga krokben
för andra medlemsstater när de vill genomföra en djurskyddspolitik som ligger
på samma nivå – eller högre – som den Miljöpartiet kom överens med den förra
regeringen om när det gäller hållning av minkar.
Det
finns ett stort behov av att jordbruksministern tydligt talar om ifall han
avser att arbeta mot nödvändiga djurskyddsmässiga förbättringar även inom EU.
Det vore i så fall ett mycket olyckligt trendbrott.
Mot
denna bakgrund vill jag fråga jordbruksminister Eskil Erlandsson:
Avser
jordbruksministern att verka för att de EU-länder som har högre ambitioner än
Sverige för djurskyddet i pälsdjursuppfödningen ska få kräva till exempel att
minkar ska ha tillgång till simvatten eller avser ministern att verka för att Sverige invänder till EU-kommissionen?