den 8 november
Fråga
2006/07:89 Fria entréer på de nationella museerna
av Nikos Papadopoulos (s)
till statsrådet Lena Adelsohn
Liljeroth (m)
Det senaste årets fria
entré på de nationella museerna har på många sätt varit en stor succé. För
museerna har det inneburit en ny och större publik. För staten har ökade anslag
på 10 % resulterat i en ökning av antalet besök med 159 %. För många
av de människor som av tradition inte besöker museer har det slopade inträdet
inneburit museibesök som annars inte hade ägt rum. Även den borgerliga
majoriteten i Stockholm förstår värdet av fritt inträde på Stockholms kommunala
museer som blir fortsatt avgiftsfria. Till DN säger kulturborgarrådet Madeleine
Sjöstedt, fp, att många stockholmare genom den fria entrén får ut väldigt
mycket för en relativt liten kostnad för staden, samt att museerna får in
pengar då både kafeterior och museibutiker ökar omsättningen med fler besökare.
Det resonemanget borde kulturministern rimligen hålla med om. En viktig del av
museitanken är synen på besökaren. Vill man vända sig till den redan kulturvana
publiken eller vill man vända sig till nya samhällsgrupper? Museerna har
tidigare tenderat att vända sig till högutbildad medelklass. Med 2005 års
reform med fri entré lockades nya grupper som låginkomsttagare och
förortsinvånare till museerna; det är dessa som
kulturministern nu stänger dörren för.
Hur avser statsrådet Lena Adelsohn
Liljeroth att verka för att de ”ovana” museibesökarna besöker
museerna, och förhindra att museerna åter tenderar att vända sig till en
högutbildad medelklass?