den 8 november

Fråga

2006/07:89 Fria entréer på de nationella museerna

av Nikos Papadopoulos (s)

till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Det senaste årets fria entré på de nationella museerna har på många sätt varit en stor succé. För museerna har det inneburit en ny och större publik. För staten har ökade anslag på 10 % resulterat i en ökning av antalet besök med 159 %. För många av de människor som av tradition inte besöker museer har det slopade inträdet inneburit museibesök som annars inte hade ägt rum. Även den borgerliga majoriteten i Stockholm förstår värdet av fritt inträde på Stockholms kommunala museer som blir fortsatt avgiftsfria. Till DN säger kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, fp, att många stockholmare genom den fria entrén får ut väldigt mycket för en relativt liten kostnad för staden, samt att museerna får in pengar då både kafeterior och museibutiker ökar omsättningen med fler besökare. Det resonemanget borde kulturministern rimligen hålla med om. En viktig del av museitanken är synen på besökaren. Vill man vända sig till den redan kulturvana publiken eller vill man vända sig till nya samhällsgrupper? Museerna har tidigare tenderat att vända sig till högutbildad medelklass. Med 2005 års reform med fri entré lockades nya grupper som låginkomsttagare och förortsinvånare till museerna; det är dessa som kulturministern nu stänger dörren för.

Hur avser statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth att verka för att de ”ovana” museibesökarna besöker museerna, och förhindra att museerna åter tenderar att vända sig till en högutbildad medelklass?