den 8 mars

Fråga

2006/07:834 Västerdalsbanans behov av elektrifiering

av Lena Olsson (v)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Avregleringar och uppdelningar i olika trafiksystem av järnvägstrafiken i Sverige har skapat nya förutsättningar för regionalt inflytande men också problem ur ett nationellt perspektiv. Tåg i Bergslagen (TIB) är ett trafiksystem som haft en fantastisk resandeutveckling samtidigt som standarden på infrastrukturen inte alls är anpassad till behoven. Ett stort problem med avregleringar, uppdelningar och avstyckningar av järnvägstrafiken i Sverige är avsaknaden av ett nationellt perspektiv. Varje enskilt företag utgår från sitt företagsekonomiska perspektiv, men ingen tar ett helhetsansvar utifrån samhällsekonomin. I Bergslagen finns ett exempel på denna snäva samhällssyn. Enligt Banverkets Beskrivning av järnvägens riksintressen (december 2006) är Västerdalsbanan mellan Malung och Repbäcken ett riksintresse. Men nyligen meddelade Tåg i Bergslagen att de på grund av avsaknad av dieseldrivna tågfordon för tillfället måste ställa in alla turer på Västerdalsbanan. Om resandet på banan ska utvecklas, måste banan elektrifieras. En elektrifiering säkerställer driftssäkerhet och driftsekonomi, är en miljösatsning och innebär en möjlighet för Sälenturismen att utveckla miljövänliga transportalternativ för sina besökare. Det är ett stort resursslöseri att inte kunna använda sig av befintlig infrastruktur. I stället för att människor ges möjlighet att använda kollektiva transporter på järnväg tvingas de nu att åka buss eller bil. Ökad biltrafik spär på de globala klimateffekterna och ökar de lokala utsläppen av luftföroreningar.

Jag vill därför fråga statsrådet Åsa Torstensson:

Vad avser statsrådet att göra för att Västerdalsbanan kan elektrifieras och därmed upprätthålla en god persontrafik?