den 8 mars
Fråga
2006/07:834 Västerdalsbanans behov av elektrifiering
av Lena Olsson
(v)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
Avregleringar
och uppdelningar i olika trafiksystem av järnvägstrafiken i Sverige har skapat
nya förutsättningar för regionalt inflytande men också problem ur ett
nationellt perspektiv. Tåg i Bergslagen (TIB) är ett trafiksystem som haft en
fantastisk resandeutveckling samtidigt som standarden på infrastrukturen inte
alls är anpassad till behoven. Ett stort problem med avregleringar,
uppdelningar och avstyckningar av järnvägstrafiken i Sverige är avsaknaden av
ett nationellt perspektiv. Varje enskilt företag utgår från sitt
företagsekonomiska perspektiv, men ingen tar ett helhetsansvar utifrån
samhällsekonomin. I Bergslagen finns ett exempel på denna snäva samhällssyn.
Enligt Banverkets Beskrivning av järnvägens riksintressen (december 2006) är
Västerdalsbanan mellan Malung och Repbäcken ett riksintresse. Men nyligen
meddelade Tåg i Bergslagen att de på grund av avsaknad av dieseldrivna
tågfordon för tillfället måste ställa in alla turer på Västerdalsbanan. Om
resandet på banan ska utvecklas, måste banan elektrifieras. En elektrifiering
säkerställer driftssäkerhet och driftsekonomi, är en miljösatsning och innebär
en möjlighet för Sälenturismen att utveckla miljövänliga transportalternativ
för sina besökare. Det är ett stort resursslöseri att inte kunna använda sig av
befintlig infrastruktur. I stället för att människor ges möjlighet att använda
kollektiva transporter på järnväg tvingas de nu att åka buss eller bil. Ökad
biltrafik spär på de globala klimateffekterna och ökar de lokala utsläppen av
luftföroreningar.
Jag
vill därför fråga statsrådet Åsa Torstensson:
Vad
avser statsrådet att göra för att Västerdalsbanan kan
elektrifieras och därmed upprätthålla en god persontrafik?