den 16 februari

Fråga

2006/07:663 Avskaffande av balanskravet

av Jan-Evert Rådhström (m)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

I Sverige infördes 2005 nya regler för adoptionsorganisationer bland annat i form av balanskravet, vilket innebär att om två adoptionsorganisationer begär auktorisation i samma givarland, ska enbart den minsta organisationen bli auktoriserad. Detta medför en snedvriden konkurrenssituation och minskad valfrihet. Anmärkningsvärt anförs dock som ett av skälen till ändringen att valfriheten ökar genom balanskravet men resultatet har blivit det precis motsatta. Den som vill adoptera från ett särskilt land som exempelvis Bolivia kan med balanskravet nu enbart vända sig till en enda organisation. Som exempel nekades Adoptionscentrum att etablera sig i Bolivia på grund av att man ansågs vara en alltför stor organisation. De människor som blir lidande av detta är i slutändan utan tvekan de barn som förvägras rätten till en familj och en bättre framtid, när de biologiska föräldrarna är avlidna eller inte längre har möjlighet att ta hand om sina barn. Sverige har även ett internationellt gott rykte när det gäller adoptioner. Barns välbefinnande kan inte heller dikteras av kallsinniga byråkrater och balanskravet har ett märkligt skimmer av planekonomi över sig. Än värre riskerar etablerade adoptionsorganisationer att tvingas avbryta samarbetet med givarländer och medföljande kontaktnät som det tagit år att bygga upp. Därmed kommer färre barn att växa upp med föräldrar. För att fler barn ska få möjlighet till nya föräldrar i Sverige bör balanskravet avskaffas. Lagstiftningens mål måste alltid vara att uppmuntra och ge incitament till förbättring för barnens bästa. Inte att hindra och försvåra.

Avser socialministern därför att inom en snar framtid reformera och avskaffa det orättfärdiga balanskravet för adoptionsorganisationer?