den 16 februari
Fråga
2006/07:663 Avskaffande av balanskravet
av Jan-Evert
Rådhström (m)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
I
Sverige infördes 2005 nya regler för adoptionsorganisationer bland annat i form
av balanskravet, vilket innebär att om två adoptionsorganisationer begär
auktorisation i samma givarland, ska enbart den minsta organisationen bli
auktoriserad. Detta medför en snedvriden konkurrenssituation och minskad
valfrihet. Anmärkningsvärt anförs dock som ett av skälen till ändringen att valfriheten
ökar genom balanskravet men resultatet har blivit det precis motsatta. Den som
vill adoptera från ett särskilt land som exempelvis Bolivia kan med
balanskravet nu enbart vända sig till en enda organisation. Som exempel nekades
Adoptionscentrum att etablera sig i Bolivia på grund av att man ansågs vara en
alltför stor organisation. De människor som blir
lidande av detta är i slutändan utan tvekan de barn som förvägras rätten till
en familj och en bättre framtid, när de biologiska föräldrarna är avlidna eller
inte längre har möjlighet att ta hand om sina barn. Sverige har även ett
internationellt gott rykte när det gäller adoptioner. Barns välbefinnande kan
inte heller dikteras av kallsinniga byråkrater och balanskravet har ett
märkligt skimmer av planekonomi över sig. Än värre riskerar etablerade
adoptionsorganisationer att tvingas avbryta samarbetet med givarländer och
medföljande kontaktnät som det tagit år att bygga upp. Därmed kommer färre barn
att växa upp med föräldrar. För att fler barn ska få möjlighet till nya
föräldrar i Sverige bör balanskravet avskaffas. Lagstiftningens mål måste
alltid vara att uppmuntra och ge incitament till förbättring för barnens bästa.
Inte att hindra och försvåra.
Avser
socialministern därför att inom en snar framtid reformera och avskaffa det
orättfärdiga balanskravet för adoptionsorganisationer?