den 8 februari
Fråga
2006/07:621 Undantag i Dublinförordningen
av Maria
Lundqvist-Brömster (fp)
till
statsrådet Tobias Billström (m)
Enligt
Dublinförordningen ska asylsökandes rätt till asyl prövas i det första land som
en asylsökande kommer till. Möjlighet till undantag finns dock. Det har visat
sig att Sverige inte använder sig av denna rätt. Situationen för en familj i
Skellefteå uppmärksammades i somras. Familjen hade då ett litet barn på ett och
ett halvt år och en mamma som var och fortfarande är traumatiserad efter
upplevelser både i hemlandet och i det land där de sökte asyl först, Cypern.
Familjen håller sig nu gömd efter migrationsdomstolens
beslut att återvisa familjen till Cypern.
Den 19
maj 2006 fattade riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen
att möjligheten till undantag måste användas i större omfattning.
Följande
reservationstext i socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU10 fick
bifall av en majoritet i riksdagen:
”Flyktingbegreppet
tolkas olika av EU:s medlemsstater. Principen om non-refoulement och
Dublinförordningen kan därvid hamna i konflikt med varandra. Sverige bör därför
i högre grad utnyttja möjligheten till undantag och tillämpa en betydligt mer
generös tolkning av Dublinförordningen, t.ex. vid sjukdom eller
familjeanknytning och särskilt då det gäller barn, varvid prövningen bör ske i
Sverige. Asylansökningar skall alltid prövas individuellt.”
Vilka
åtgärder kommer statsrådet att vidta för att uppfylla riksdagens
tillkännagivande om Dublinförordningen?