den 8 februari

Fråga

2006/07:621 Undantag i Dublinförordningen

av Maria Lundqvist-Brömster (fp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Enligt Dublinförordningen ska asylsökandes rätt till asyl prövas i det första land som en asylsökande kommer till. Möjlighet till undantag finns dock. Det har visat sig att Sverige inte använder sig av denna rätt. Situationen för en familj i Skellefteå uppmärksammades i somras. Familjen hade då ett litet barn på ett och ett halvt år och en mamma som var och fortfarande är traumatiserad efter upplevelser både i hemlandet och i det land där de sökte asyl först, Cypern. Familjen håller sig nu gömd efter migrationsdomstolens beslut att återvisa familjen till Cypern.

Den 19 maj 2006 fattade riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen att möjligheten till undantag måste användas i större omfattning.

Följande reservationstext i socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU10 fick bifall av en majoritet i riksdagen:

”Flyktingbegreppet tolkas olika av EU:s medlemsstater. Principen om non-refoulement och Dublinförordningen kan därvid hamna i konflikt med varandra. Sverige bör därför i högre grad utnyttja möjligheten till undantag och tillämpa en betydligt mer generös tolkning av Dublinförordningen, t.ex. vid sjukdom eller familjeanknytning och särskilt då det gäller barn, varvid prövningen bör ske i Sverige. Asylansökningar skall alltid prövas individuellt.”

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att uppfylla riksdagens tillkännagivande om Dublinförordningen?