Fråga
2006/07:468 Sveriges relationer med främmande stater
av Fredrik
Olovsson (s)
till
statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Utrikesminister
Carl Bildt är utsatt för en massiv kritik för sitt sätt att handlägga sina
optionsaffärer med det privata bolaget Vostok Nafta, med starka intressen i
utbyggnaden av en ledning för rysk naturgas i Östersjön. Överåklagare Christer
van der Kwast har också börjat intressera sig för ärendet och genomför just nu
ett insamlande av material som kan leda till att en förundersökning inleds.
Utrikesministern har även stora aktie- och optionsinnehav i andra bolag där han
tidigare i olika grad varit aktiv i styrelsearbete med mera.
Utrikesministern
har också tidigare gjort uttalanden som då bidragit till att gynna hans
ekonomiska intressen, intressen har fortfarande har kvar. Så här sade han 2001:
”Jag tror att oljan är Sudans bästa möjlighet till både fred och utveckling på
sikt.” Detta samtidigt som han ägde aktier i Lundin Oil som utvinner olja i
Sudan. Detta innehav har han kvar.
Det kan
alltså finnas anledning att noga fundera på vem i regeringen som för hela
Sveriges räkning kan ha kontakter med företrädare för regimerna i Ryssland och
Sudan och uttala sig i frågor som rör dessa länder utan att samtidigt misstänkas
tala med något annat än landets bästa för handen.
Samma
förhållande kan självfallet gälla våra relationer även med andra länder där
utrikesministern också har privatekonomiska intressen att bevaka.
Avser
statsministern att vidta några åtgärder så att inte Sveriges röst i utlandet
kan blandas samman med privatekonomiska intressen speciellt i kontakter med och
uttalanden kring Ryssland och Sudan?