Fråga
2006/07:454 Uppföljning av felaktiga beslut inom
socialtjänsten
av Mikael
Oscarsson (kd)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
Det
är angeläget att samhället i tid upptäcker de barn som lever under
missförhållanden och ingriper för att ge barnen hjälp. Trots det utbyggda
sociala nätverk Sverige har i dag, blir vi ibland bryskt uppmärksammade på barn
som lever under de mest miserabla förhållanden. Nyligen upptäcktes en familj
med sex barn utanför Gävle, som efter att ha flyttat ut ur en släktings
enrummare, bosatt sig i en jordkällare under några dagar. Genom lyckliga
omständigheter räddades familjen från att dö av koloxidförgiftning till följd
av att de hade tänt en öppen eld i källaren.
Enligt
svensk lagstiftning har personal inom förskola, skola, vård etcetera en plikt
att genast göra en anmälan till socialtjänsten vid misstankar om att ett barn
riskerar att fara illa. Socialstyrelsen skriver i rapporten Anmälningsskyldighet
om missförhållanden som rör barn (2004): ”Anmälningsskyldigheten
fungerar dock i praktiken inte alltid på det sätt som lagstiftaren tänkt. Olika
utredningar har visat att bara en liten andel av de barn som misstänks fara
illa anmäls till socialnämnden.” I dag anmäls alltså långt ifrån alla
allvarliga missförhållanden. Frågan är också om socialtjänsten ibland inte
misslyckas med att följa upp och vidta rätt åtgärder efter att missförhållanden
upptäckts.
Sjukvården
har i dag en skyldighet att till Socialstyrelsen anmäla om en patient utsatts
för risken att drabbas av allvarlig skada. Någon liknande lagstiftning finns
inte för det ovan beskrivna området inom socialtjänsten.
Ämnar
statsrådet vidta några åtgärder för att fall som felbehandlats inom
socialtjänsten anmäls för granskning till en ansvarig myndighet?