den 22 december

Fråga

2006/07:411 Internationella idrottsevenemang

av Hans Backman (fp)

till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Ett stort antal undersökningar visar att stora idrottsevenemang i Sverige, förutom den ökade uppmärksamheten, ger betydande intäkter till såväl den arrangerande kommunen som staten. Och självklart skänker de också alla idrottsintresserade svenskar glädje och stolthet. Trots den samhällsnytta de stora evenemangen gör på olika plan är det oftast den arrangerade idrottsorganisationen tillsammans med berörd kommun som ensamma tvingas stå för riskerna. Ett exempel är friidrotts-VM i Göteborg 1995, som enligt den gjorda utvärderingen genererade avsevärda samhällsintäkter, men ändå medförde ett stort ekonomiskt avbräck för Friidrottsförbundet. Denna situation har lett till att många idrottsförbund i dag säger sig vara tveksamma till att söka arrangörskap för stora internationella mästerskap eftersom de inte vill riskera sin framtida verksamhet. Med tanke på evenemangens samhällsbetydelse bör de inte betraktas enbart som en fråga för idrotten och idrottspolitiken utan lika mycket som en näringspolitisk fråga. Det innebär att alla berörda parter – idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och staten – involveras i diskussionerna och tar sin del av de ekonomiska riskerna och möjligheterna. Den internationella konkurrensen om arrangörskapet för stora idrottsevenemang har hårdnat. I många länder har speciella organisationer, med deltagande från olika berörda parter, skapats för att stötta såväl ansökningar inför som genomförande av evenemang.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga om statsrådet avser att ta initiativ till en samlad diskussion med idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och staten med målet att utveckla en modell för hur Sverige ska vinna hem flera stora internationella idrottsevenemang som en viktig faktor för tillväxt och utveckling i landet.