den 22 december
Fråga
2006/07:411 Internationella idrottsevenemang
av Hans Backman
(fp)
till
statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Ett
stort antal undersökningar visar att stora idrottsevenemang i Sverige, förutom
den ökade uppmärksamheten, ger betydande intäkter till såväl den arrangerande
kommunen som staten. Och självklart skänker de också alla idrottsintresserade
svenskar glädje och stolthet. Trots den samhällsnytta de stora evenemangen gör
på olika plan är det oftast den arrangerade idrottsorganisationen tillsammans
med berörd kommun som ensamma tvingas stå för riskerna. Ett exempel är
friidrotts-VM i Göteborg 1995, som enligt den gjorda utvärderingen genererade
avsevärda samhällsintäkter, men ändå medförde ett stort ekonomiskt avbräck för
Friidrottsförbundet. Denna situation har lett till att många idrottsförbund i dag
säger sig vara tveksamma till att söka arrangörskap för stora internationella
mästerskap eftersom de inte vill riskera sin framtida verksamhet. Med tanke på
evenemangens samhällsbetydelse bör de inte betraktas enbart som en fråga för
idrotten och idrottspolitiken utan lika mycket som en näringspolitisk fråga.
Det innebär att alla berörda parter – idrottens organisationer, besöksnäringen,
kommunerna och staten – involveras i diskussionerna och tar sin del av de
ekonomiska riskerna och möjligheterna. Den internationella konkurrensen om
arrangörskapet för stora idrottsevenemang har hårdnat. I många länder har
speciella organisationer, med deltagande från olika berörda parter, skapats för
att stötta såväl ansökningar inför som genomförande av evenemang.
Mot
bakgrund av detta vill jag fråga om statsrådet avser att ta initiativ till en
samlad diskussion med idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och
staten med målet att utveckla en modell för hur Sverige ska vinna hem flera
stora internationella idrottsevenemang som en viktig faktor för tillväxt och
utveckling i landet.