den 15 december

Fråga

2006/07:373 Vikten av dialektal dokumentation

av Christer Engelhardt (s)

till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Johan Ernst Rietz (1815–1868) utgav 1862–1867 Ordbok öfver Svenska Allmoge-språket. Sedan dess har insamling av material fortsatt över hela det svenska språkområdet. Att vi har behov av att sammanställa all denna kunskap till en ny dialektordbok står klart. Sveriges riksdag insåg detta 1984/85 då man beslutade att starta projektet Ordbok över Sveriges dialekter, OSD (ordboken hade påbörjats 30 år tidigare av en kommitté tillsatt av Kungl. Gustav Adolfs Akademien).

En jämförelse med våra nordiska grannländer är generande – i Danmark arbetar enligt uppgift sju personer med ett motsvarande projekt, ännu fler arbetar på dialektordböckerna i Finland och Norge. Det ovan nämnda riksdagsbeslutet från 1984/85 har inte återtagits. Ändå har den utsedda huvudmannen, Sofi, numera Institutet för språk och folkminnen, förklarat projektet ”vilande”. Detta oroar.

Ett omfattande arbete har redan lagts ned på OSD (Ordbok över Sveriges Dialekter). Regeringen skriver i prop. 2005/06:2 att ”dialekterna representerar en talspråkstradition som är av stort språkligt intresse och en viktig bärare av vårt gemensamma kulturarv”. Att inte låta verksamheten snarast tas upp igen – medan det ännu finns kunniga och erfarna personer att tillgå – med förnyad styrka i form av nödvändiga personalresurser, vore ett stort misstag. Om arbetet läggs ned i dag är det närmast otänkbart att det kan väckas till liv längre fram.

Jag vill fråga statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth vilka åtgärder hon ämnar vidta för att tillgodose OSD:s verksamhet, och därmed säkra dokumentationen av ett viktigt svenskt kulturarv.