den 17 november
Fråga
2006/07:164
Målsägarbiträde utomlands
av Désirée
Pethrus Engström (kd)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Många
kvinnor, men även män, lever under hot om så kallat hedersrelaterat våld.
Nyligen har den turkiska flickan Tugbas öde uppmärksammats. I Sverige har detta
blivit en realitet och man kan tänka sig att många som befinner sig i den
situationen skulle vara skyddade genom sitt svenska medborgarskap och
anknytningen till den svenska kulturen där alla människor själva kan välja livsstil
och partner.
Samtidigt som vi inom
landets gränser bygger upp olika typer av åtgärder för att hjälpa och skydda de
människor som riskerar att utsättas för eller redan fallit offer för
hedersrelaterat våld har vi ännu inte sett helheten, en helhet där människor,
naturligt nog, har kvar starka emotionella och fysiska band till sitt gamla
hemland. Sverige kan inte tolerera att en medborgare som åkt till ett annat
land och där blir utsatt för hedersrelaterat våld utan att vi på något sätt
markerar vår inställning till kvinnans eller mannens rätt.
I dag finns endast en
skyldighet att lämna rättshjälp för svenskar som
utomlands utsatts för sexualbrott enligt brottsbalkens mening. Denna särskilda
paragraf tillkom på kort tid i början av 90-talet. Sexualbrott ansågs grovt
kränka den enskilda individen och rättsprocessen kan anses särskilt tung för
brottsoffret. Så är fallet också för människor som utsatts för hedersrelaterat
våld. Påtryckningarna kan vara starka och förövarna är ofta närstående.
Vad avser justitieministern
att vidta för åtgärder för att svenska medborgare, som utsatts för
hedersrelaterat våld, i framtiden ska kunna åtnjuta rättshjälp från Sverige?