den 9 juli

Fråga

2006/07:1482 Kärnbränsle från R 1-reaktorn till Sellafield

av Tina Ehn (mp)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Forskningreaktorn R 1 vid KTH i Stockholm drevs 1954–1970. Den använde tungt vatten. Tekniken anpassades för det svenska atombombsprogrammet. Det avfall som genererades då bör Sverige självt ta ansvar för.

Men AB Svafo i Studsvik har ansökt om att bränslet ska upparbetas i Sellafield. Frågan behandlas nu som om det vore en angelägenhet mellan bolaget och myndigheterna. De vill byta bort R 1-bränslet och i stället importera utländskt avfall.

Sverige är av princip sedan 25 år motståndare till upparbetning. Det är en farlig teknik med avseende på olycksrisker och kärnvapenspridning. Sellafield är därtill världsmästare i utsläpp och incidenter. Island, Norge och Irland arbetar för att få stopp på den äldre anläggningen och hindra återstart av den nyare. Om det svenska bränslet upparbetas tillför det pengar och legitimitet för anläggningen. Vi får också tillbaka avfall av slag som inte passar in i det svenska avfallsprogrammet. Det bryter också principen om att inte ta emot utländskt avfall. Om R 1-bränslet stannar här kan det mellanlagras torrt i 50 års tid.

Den norska miljöministern Helen Bjørnøy bad i ett brev 6 juni 2007 till Andreas Carlgren i starka ordalag att stoppa transporten. I brevet noterade hon också att dåvarande miljöminister Kjell Larsson år 2000 förklarade att det inte var acceptabelt att sända bränslet till Sellafield. Detta är en politisk fråga, inte en myndighetsfråga.

Avser miljöministern att se till att frågan om export av R 1-bränslet åter hamnar på regeringens bord?