den 9 juli
Fråga
2006/07:1482 Kärnbränsle från R 1-reaktorn till
Sellafield
av Tina Ehn
(mp)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Forskningreaktorn
R 1 vid KTH i Stockholm drevs 1954–1970. Den använde tungt vatten. Tekniken anpassades för det svenska atombombsprogrammet.
Det avfall som genererades då bör Sverige självt ta ansvar för.
Men AB
Svafo i Studsvik har ansökt om att bränslet ska upparbetas i Sellafield. Frågan
behandlas nu som om det vore en angelägenhet mellan bolaget och myndigheterna.
De vill byta bort R 1-bränslet och i stället importera utländskt avfall.
Sverige
är av princip sedan 25 år motståndare till upparbetning. Det är en farlig
teknik med avseende på olycksrisker och kärnvapenspridning. Sellafield är
därtill världsmästare i utsläpp och incidenter. Island, Norge och Irland
arbetar för att få stopp på den äldre anläggningen och hindra återstart av den
nyare. Om det svenska bränslet upparbetas tillför det pengar och legitimitet
för anläggningen. Vi får också tillbaka avfall av slag som inte passar in i det
svenska avfallsprogrammet. Det bryter också principen om att inte ta emot
utländskt avfall. Om R 1-bränslet stannar här kan det mellanlagras torrt i
50 års tid.
Den
norska miljöministern Helen Bjørnøy bad i ett brev 6 juni 2007 till Andreas
Carlgren i starka ordalag att stoppa transporten. I brevet noterade hon också
att dåvarande miljöminister Kjell Larsson år 2000 förklarade att det inte var
acceptabelt att sända bränslet till Sellafield. Detta är en politisk fråga,
inte en myndighetsfråga.
Avser
miljöministern att se till att frågan om export av R 1-bränslet åter
hamnar på regeringens bord?