den 15 juni
Fråga
2006/07:1382 Filmarkivet i Grängesberg
av Siv Holma
(v)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Filmarkivet
i Grängesberg har ett uppdrag att rädda svensk smalfilm från att förstöras.
Arkivet har hittills fått in cirka två miljoner meter film (man hinner med att
behandla 300 000 meter per år) och har i dag sju accesstjänster. Pengarna
räcker till årsskiftet och sedan verkar det oklart vad som händer med
verksamheten, det vill säga om arkivet över huvud taget ska kunna fullfölja uppdraget.
Sedan Svenska
Filminstitutet fått instruktioner att koncentrera sig på långfilm och
biograffilm verkar alltså arkivverksamheten och behovet av bevarande av äldre
film ha hamnat i skymundan. Det handlar här om filmer som beskriver platser och
miljöer, verksamheter av skilda slag, människors arbete och fritid, filmer som
propagerar och dokumenterar.
Såvitt
jag kan förstå riskerar man, om det görs ett uppehåll i verksamheten, dels att
viss film går helt förlorad under mellantiden, dels att ovärderlig fackkunskap
går förlorad, eftersom den gamla typen av film ställer helt andra krav än den
som producerats med modern teknik.
Den
förra regeringen gav Filminstitutet i uppdrag att ”bevara filmer och material
av film- och kulturhistoriskt intresse och i ökad utsträckning göra dem
tillgängliga för forskning och allmänhet”. Jag hoppas
att även denna regering kan stå bakom ett sådant uppdrag.
Jag
vill därför fråga kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth:
På
vilket vis avser ministern att slå vakt om att smalfilmerna i filmarkivet i
Grängesberg kan bevaras för framtiden?