den 15 juni

Fråga

2006/07:1382 Filmarkivet i Grängesberg

av Siv Holma (v)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Filmarkivet i Grängesberg har ett uppdrag att rädda svensk smalfilm från att förstöras. Arkivet har hittills fått in cirka två miljoner meter film (man hinner med att behandla 300 000 meter per år) och har i dag sju accesstjänster. Pengarna räcker till årsskiftet och sedan verkar det oklart vad som händer med verksamheten, det vill säga om arkivet över huvud taget ska kunna fullfölja uppdraget.

Sedan Svenska Filminstitutet fått instruktioner att koncentrera sig på långfilm och biograffilm verkar alltså arkivverksamheten och behovet av bevarande av äldre film ha hamnat i skymundan. Det handlar här om filmer som beskriver platser och miljöer, verksamheter av skilda slag, människors arbete och fritid, filmer som propagerar och dokumenterar.

Såvitt jag kan förstå riskerar man, om det görs ett uppehåll i verksamheten, dels att viss film går helt förlorad under mellantiden, dels att ovärderlig fackkunskap går förlorad, eftersom den gamla typen av film ställer helt andra krav än den som producerats med modern teknik.

Den förra regeringen gav Filminstitutet i uppdrag att ”bevara filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse och i ökad utsträckning göra dem tillgängliga för forskning och allmänhet”. Jag hoppas att även denna regering kan stå bakom ett sådant uppdrag.

Jag vill därför fråga kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth:

På vilket vis avser ministern att slå vakt om att smalfilmerna i filmarkivet i Grängesberg kan bevaras för framtiden?