den 23 maj
Fråga
2006/07:1222 Lagen om förföljelse på grund av kön
av Anita Brodén
(fp)
till
statsrådet Tobias Billström (m)
Hösten
2005 fattade riksdagen beslut om att förföljelse på grund av kön och sexuell
läggning skulle ge flyktingstatus (2005/06:SfU4). Lagparagrafen ingår i den nya
utlänningslagen som började gälla från och med den 31 mars 2006. I
propositionen som låg till grund för beslutet står det att förföljelse även
inom den privata sfären ska betraktas som förföljelse om staten inte kan ge skydd
med hänsyn till rådande politiska, sociala, religiösa eller kulturella
strukturer, vilka i detta sammanhang får sägas innefatta det som benämns
könsmaktsstruktur.
I Iran
i dag förtrycks kvinnor på olika sätt. De anses vara värda hälften av männens
värde. Den senaste tiden har också förtrycket förstärkts genom razzior där
kvinnors klädsel ifrågasätts och intellektuella kvinnor arresterats. I UD:s
egna dokument om kvinnors rättigheter i Iran står det: ”Kvinnans ställning i
Iran är enligt gällande lag underordnad mannens och kvinnor diskrimineras både
i lag och praktik.”
Trots
detta ska en ensamstående kvinna från Iran som under hela sin uppväxt
misshandlats och utsatts för trakasserier från sin far och sju bröder avvisas
tillbaka till sitt hemland. Till Sverige kom hon sedan hennes far sålt henne
till en person med svenskt uppehållstillstånd, ett äktenskap som snabbt
upplöstes. Dessutom lider kvinnan av sviter efter polio i barndomen. Denna
kvinna är inte enda fallet. Eftersom kvinnans ställning i Iran är sådan som den
är borde man vara mycket försiktig med att avvisa
ensamstående kvinnor dit.
Vad
tänker statsrådet göra för att lagen om skydd mot förföljelse på grund av kön
ska följas enligt de ursprungliga intentionerna?