den 24 november
Interpellation
2006/07:90
Sexuella trakasserier inom Försvarsmakten
av Gunilla
Wahlén (v)
till
försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Riksdagen
och regeringen har varit klara i ställningstagande för jämlikhet och mot
könskränkningar inom Försvarsmakten. Denna vecka uppmärksammades återigen
förekomsten av sexuella trakasserier inom Försvarsmakten. Denna gång i samband
med uttalanden från den avgående ordföranden för värnpliktsrådet, Ylva
Forsberg.
Återigen försämras
trovärdigheten för Försvarsmakten, dels som arbetsgivare, dels på det sätt som
denna synnerligen viktiga fråga hanteras, detta trots att Försvarsmakten
genomfört åtgärder för att stävja sexuella trakasserier. De vidtagna åtgärderna
och förändringarna har uppenbarligen inte varit tillräckliga.
Den militära verksamheten
inom Försvarsmakten är en miljö där extra uppmärksamhet borde iakttas vad avser
sexuella trakasserier och andra kränkande företeelser. Detta av många skäl,
till exempel organisationens hierarkiska maktstruktur, den fortfarande rådande
manliga dominansen, en naturlig kontakt med våldsanvändning, inslag av stora
psykiska och fysiska påfrestningar samt den ökande internationella
verksamheten.
Det är uppenbart att delar
av Försvarsmakten fortfarande genomsyras av en könsmaktsstruktur liksom andra
maktstrukturer och en människosyn som tillåter respektive hemlighåller
företeelser av kränkande slag. Nu krävs att åtgärder vidtas för att på allvar
komma åt de bakomliggande grundorsakerna.
Då Försvarsmaktens
verksamhet numera inriktas mot internationella uppdrag motiverar detta
ytterligare skärpningar av synen på könskränkningar och andra kränkningar.
Förutom att förband tjänstgörande i internationella miljöer kan utsättas för
ökade psykiska och fysiska påfrestningar ställs höga krav på det moraliska
handlandet. Den utbildning som genomförs i genusperspektiv och kring
FN-resolution 1325 (angående kvinnors roll i krishantering) inför ett
utlandsuppdrag är viktig och bör utvecklas ytterligare.
De ovan beskrivna
omständigheterna som präglar Försvarsmaktens verksamhet samt upprepade
rapporter om sexuella trakasserier motiverar ytterligare skärpningar av de krav
som i dag ställs på de tjänstgörande inom Försvarsmakten samt andra,
strukturella, förändringar.
I tidningen Bohusläningen
den 21 november uttalar sig såväl Ylva Forsberg som Försvarsmaktens
utbildningsinspektör Bengt Axelsson om att det är avgörande att få in flera
kvinnor i Försvarsmakten. Axelsson nämner att det måste finnas 30@40 %
kvinnor. Det är uppenbart att detta mål inte går att nå utan att radikalt
förändra värnpliktssystemet. Den enda rimliga lösningen på detta är att göra
värnplikten könsneutral.
Jag vill ställa följande
frågor till försvarsminister Mikael Odenberg:
1. Avser ministern att i sina kontakter med Försvarsmakten
verka för att utbildning i genuskunskap och förebyggande åtgärder mot
könskränkningar utökas inom Försvarsmakten?
2. Avser ministern att i sina kontakter med Försvarsmakten
verka för att jämställdhets- och likabehandlingsfrågorna får en prioriterad
ställning och omfattning som behövs i syfte att stärka jämställdhetsarbetet?
3. Avser ministern att verka för en könsneutral värnplikt
så att andelen kvinnor uppgår till 30@40 %?