den 10 oktober

Interpellation

2006/07:9 Högre mål i äldreomsorgen

av Eva Olofsson (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

I regeringsförklaringen framgår det tydligt att man har för avsikt att införa miniminivåer inom äldreomsorgen. Detta kallar man för en ”värdighetsgaranti”, men risken är stor att det i stället blir en garanti för en sämre äldreomsorg för många.

Vad innebär miniminivåer? Jo, det blir i praktiken en reglering av hur ofta man ska få duscha, bli bytt på, komma ut etcetera. Risken är naturligtvis överhängande att miniminivåerna snabbt också blir maximinivåer. En sådan utveckling skulle kunna leda till kraftiga försämringar av äldreomsorgen på många håll.

Vi vet alla att kommunernas ekonomier är pressade och kommunerna kläms mellan olika gruppers intressen och rättighetslagstiftningar. Om det införs en miniminivå är det inte svårt att föreställa sig att många kommunalpolitiker skulle nöja sig med att leva upp till en sådan nivå. Det riskerar att leda till försämringar på många håll och det minskar också det individuella hänsynstagandet. Alla omsorgstagare har samma miniminivåer, men behoven kan ju variera stort. Förslaget om miniminivåer riskerar att minska det individuella hänsynstagandet inom äldreomsorgen.

Man kan också konstatera att miniminivåer av den här typen är mycket ovanliga i välfärdssamhället. De finns som en reglering inom djurhållningen och inom kriminalvården. Är det dessa sektorers regelverk som är förebilden för den borgerliga äldreomsorgspolitiken?

Ambitionsnivån inom äldreomsorgen måste vara högre än miniminivåer av det slag som den borgerliga alliansen föreslår. Vänsterpartiet har under många år drivit frågor som syftat till att utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen, stärka de äldres rättssäkerhet och självbestämmande, stödja anhöriga och ge ökade möjligheter för äldreomsorgspersonalen att utvecklas i sitt yrke. Det har varit ett målmedvetet och långsiktigt arbete som nu bland annat lett fram till en nationell utvecklingsplan för äldreomsorgen. Det är inte rimligt att i det här läget ”lösa” äldreomsorgens problem genom att sänka ambitionsnivån.

Införandet av miniminivåer riskerar att sänka kvaliteten i äldreomsorgen för många. Samtidigt kommer resursstarka grupper att kunna köpa sig ytterligare service, så dessa blir inte lidande på samma sätt. Förslaget om skattesubventioner till hushållsnära tjänster är ett exempel på ett förslag som ytterligare förstärker en sådan utveckling. Sammantaget ger detta bilden av en borgerlig politik som urholkar den generella välfärden till nackdel för människor med låga inkomster, medan människor med mer resurser kan köpa sig fria från försämringarna.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Maria Larsson:

Kommer statsrådet att vidta några åtgärder för att undvika att miniminivåerna blir maximinivåer?