den 16 november
Interpellation
2006/07:75
Strategi för kärnkraftsavvecklingen och energiomställningen
av Kent Persson
(v)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Flera
uppmärksammade stopp i svenska kärnkraftsreaktorer sätter säkerheten i fokus.
Den 25 juli snabbstoppades reaktorn Forsmark 1 när en kortslutning
inträffade i ett ställverk och tidigt på morgonen den 14 november stoppades
Ringhals 3 efter att en explosionsartad brand utbrutit i en transformator
i anslutning till reaktorn.
Brister i säkerheten och
olika incidenter som inträffar över tiden visar att vi aldrig kan garantera hundra
procents säkerhet vid våra kärnkraftverk. Efter incidenter som de ovannämnda
har ett antal reaktorer tagits ur drift för säkerhetskontroller innan de åter
tagits i bruk. Det har lett till ett bortfall av elproduktion.
Stora risker är
förknippade med kärnkraften; det gäller allt från uranbrytning via drift av
reaktorer till slutförvar av högaktivt avfall. Kopplingen till kärnvapen har
blivit allt tydligare i vår omvärld.
Varje ytterligare
investering i de kvarvarande tio reaktorerna innebär mindre resurser för
hållbara energisystem. Urantillgångarna är begränsade och har de senaste åren
lett till större efterfrågan och högre priser. Då även Sverige har
urantillgångar är det viktigt att vi är tydliga mot nationella och
internationella intressen. Vi accepterar inte att uranbrytning sker i Sverige.
Att hushålla med och
effektivisera energianvändningen är av avgörande betydelse för
energiomställningen och klimatarbetet. Det minskar beroendet av ändliga
resurser som olja, kol, fossilgas och uran.
Mot bakgrund av
ovanstående och den debatt som pågår om klimatförändringarna är det angeläget
att få till stånd en konstruktiv diskussion om hur vi ska kunna öka tempot i
den nödvändiga energiomställningen och fortsätta avvecklingen av kärnkraften.
Vänsterpartiet, Centerpartiet
och Socialdemokraterna har tidigare samarbetat framgångsrikt kring en
energiöverenskommelse. Samtidigt som vi fasade ut kärnkraften satsade vi på
förnybar energi. Det har inneburit att Sverige startat omställningen till en
ekologiskt hållbar energiförsörjning i framtiden.
Sverige har unika
förutsättningar för denna nödvändiga förändring. Vi har vattenkraft och en stor
potential för vind- och vågkraft. Sverige har stora arealer i form av skog och
åker som kan användas för biobränslen. Forskningsresultat på solcellsmaterial
är världsledande. Förutsättningarna för en omställning är goda. Att göra den i
tid ger oss dessutom stora fördelar i konkurrensen med andra länders miljöteknikutveckling.
Vänsterpartiet är berett att diskutera en långsiktigt hållbar energipolitik.
Mot bakgrund av detta vill
jag fråga statsrådet:
1. Vilken politik avser statsrådet att driva när det gäller
kärnkraftens framtid i Sverige?
2. Är statsrådet beredd att verka för ett system med enbart
rörliga elpriser för att stimulera eleffektivisering?
3. Har statsrådet gjort några bedömningar i frågan om
risken att fortsatta satsningar på kärnkraft bromsar den positiva utvecklingen
av förnybar energi?
4. Avser statsrådet att ta något initiativ för att upphäva
Euratomfördraget så att inte klyvbart material betraktas som gemensam
EU-egendom?
5. Avser statsrådet att ta
initiativ till en bred diskussion kring en långsiktigt hållbar
energiproduktion?