den 16 november

Interpellation

2006/07:75 Strategi för kärnkraftsavvecklingen och energiomställningen

av Kent Persson (v)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Flera uppmärksammade stopp i svenska kärnkraftsreaktorer sätter säkerheten i fokus. Den 25 juli snabbstoppades reaktorn Forsmark 1 när en kortslutning inträffade i ett ställverk och tidigt på morgonen den 14 november stoppades Ringhals 3 efter att en explosionsartad brand utbrutit i en transformator i anslutning till reaktorn.

Brister i säkerheten och olika incidenter som inträffar över tiden visar att vi aldrig kan garantera hundra procents säkerhet vid våra kärnkraftverk. Efter incidenter som de ovannämnda har ett antal reaktorer tagits ur drift för säkerhetskontroller innan de åter tagits i bruk. Det har lett till ett bortfall av elproduktion.

Stora risker är förknippade med kärnkraften; det gäller allt från uranbrytning via drift av reaktorer till slutförvar av högaktivt avfall. Kopplingen till kärnvapen har blivit allt tydligare i vår omvärld.

Varje ytterligare investering i de kvarvarande tio reaktorerna innebär mindre resurser för hållbara energisystem. Urantillgångarna är begränsade och har de senaste åren lett till större efterfrågan och högre priser. Då även Sverige har urantillgångar är det viktigt att vi är tydliga mot nationella och internationella intressen. Vi accepterar inte att uranbrytning sker i Sverige.

Att hushålla med och effektivisera energianvändningen är av avgörande betydelse för energiomställningen och klimatarbetet. Det minskar beroendet av ändliga resurser som olja, kol, fossilgas och uran.

Mot bakgrund av ovanstående och den debatt som pågår om klimatförändringarna är det angeläget att få till stånd en konstruktiv diskussion om hur vi ska kunna öka tempot i den nödvändiga energiomställningen och fortsätta avvecklingen av kärnkraften.

Vänsterpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna har tidigare samarbetat framgångsrikt kring en energiöverenskommelse. Samtidigt som vi fasade ut kärnkraften satsade vi på förnybar energi. Det har inneburit att Sverige startat omställningen till en ekologiskt hållbar energiförsörjning i framtiden.

Sverige har unika förutsättningar för denna nödvändiga förändring. Vi har vattenkraft och en stor potential för vind- och vågkraft. Sverige har stora arealer i form av skog och åker som kan användas för biobränslen. Forskningsresultat på solcellsmaterial är världsledande. Förutsättningarna för en omställning är goda. Att göra den i tid ger oss dessutom stora fördelar i konkurrensen med andra länders miljöteknikutveckling. Vänsterpartiet är berett att diskutera en långsiktigt hållbar energipolitik.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:

1. Vilken politik avser statsrådet att driva när det gäller kärnkraftens framtid i Sverige?

2. Är statsrådet beredd att verka för ett system med enbart rörliga elpriser för att stimulera eleffektivisering?

3. Har statsrådet gjort några bedömningar i frågan om risken att fortsatta satsningar på kärnkraft bromsar den positiva utvecklingen av förnybar energi?

4. Avser statsrådet att ta något initiativ för att upphäva Euratomfördraget så att inte klyvbart material betraktas som gemensam EU-egendom?

5. Avser statsrådet att ta initiativ till en bred diskussion kring en långsiktigt hållbar energiproduktion?