den 16 november
Interpellation
2006/07:74
Krav på kollektivavtal
av Bengt-Anders
Johansson (m)
till
statsrådet Sven Otto Littorin (m)
I
Sverige har vi valt att låta fackföreningar och arbetsgivarorganisationer genom
så kallade kollektivavtal komma överens om löner och andra anställningsvillkor.
Avtalen är bindande för medlemmarna i respektive organisationer. Detta kallas
också för den svenska modellen. Det är ungefär hälften av alla företag i
Sverige som har kollektivavtal.
Den svenska modellen har
dock en baksida eftersom den är baserad på tvång. Fackföreningar kan vända sig
till enskilda företag och kräva att de ska ansluta sig till ett kollektivavtal.
Företag som inte hörsammar kravet kan bli utsatta för stridsåtgärder i form av
blockad och i förlängningen till sympatiåtgärder från andra fackförbund. Det är
inte många företag som kan stå emot en längre tid. Man blir tvungen att skriva
under. Alternativet är att företaget läggs ned eller går i konkurs.
Det ligger i sakens natur
att det främst är mindre företag som är mest utsatta vid en stridsåtgärd.
När ett företag försvinner
upphör också de arbetstillfällen som är knutna till det företaget men också
till de underleverantörer och avnämare som är aktuella. Detta kan i någon mån
sägas vara kontraproduktivt i den mån kollektivavtalens syfte är att skapa
trygghet.
Det som kan anses märkligt
är att stridsåtgärder kan utlösas oberoende av att företaget erbjuder sina
anställda lika bra eller bättre villkor än vad branschavtalen erbjuder.
Min fråga till arbetsmarknadsministern
är därför:
Avser statsrådet att vidta
några åtgärder med anledning av att ett företag kan drivas till nedläggning där
arbetstagarpartens villkor är lika bra som eller
bättre än branschvillkoren?