den 14 november

Interpellation

2006/07:70 Arvet från forntiden

av Ulf Nilsson (fp)

till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Södra Sverige är rikt på fornfynd. De kända Uppåkrautgrävningarna har delvis ändrat bilden av vår tidiga historia, och ständigt sker nya upptäckter av arkeologiskt intressanta fynd i Skåne. Det är därför beklagligt att hela verksamheten med att ta hand om det skånska arkeologiska kulturarvet nu riskerar att avstanna.

Historiska museet i Lund har i snart hundra år tagit ansvar för omhändertagande av arkeologiska fynd, kyrklig konst och mynt från Skåne. Här finns nu den näst största samlingen av fornfynd i Sverige och norra Europas största samling av medeltida kyrkoskulpturer. Museets arbete med fornfynd sker på samma sätt som vid Statens historiska museer och de regionala museer som tar ansvar för fyndomhändertagande.

Det senaste året har museets utåtriktade verksamhet genomgått en dynamisk utveckling och är på väg att bli en stor tillgång för historiskt intresserad allmänhet och turister i Lund. Lunds universitet har i budgeten säkrat en grundtrygghet för museet, och därmed har också antalet sponsorer ökat kraftigt. Däremot saknas tillräckliga medel för att fortsätta omhändertagandet av fornfynd.

I motsats till regionala museer är Lunds historiska museum ett universitetsmuseum. Detta innebär att verksamheten ska finansieras av universitetets budget. Man får inte tillgång till det statliga stöd för fyndomhändertagande som kan komma regionala museer till del, förutom ett mindre bidrag från Riksantikvarieämbetet.

Museet har i dag tre huvuduppgifter: a) att medverka i forskning och utbildning, b) att visa samlingar för allmänheten c) att vårda och förvara fornfynd. Det senare uppdraget innebär ansvar för lokaler, konservering, systematisering med mera. Resurserna till museet står inte i proportion till dessa tre omfattande huvuduppgifter.

Nu har en situation uppkommit, där museet inte längre har utrymme att ta emot flera fynd. Kostnader för nya lokaler ryms inte inom budget. Omhändertagandet av fornfynd från Skåne kan därför komma att upphöra våren 2007. Ett alternativ är naturligtvis att något annat skånskt museum får detta uppdrag, men i så fall måste även detta finansieras med höga investeringskostnader, och vinsten av nära samarbete med universitetsmiljön och arkeologiska institutionen går förlorad. Ett annat alternativ är att för höga kostnader transportera skånska fynd till Stockholm, något som förefaller orealistiskt och oförenligt med den allmänt omfattade åsikten att regionala fornfynd i stor utsträckning ska finnas tillgängliga i regionen.

Problemet för Lunds historiska museum är att dess verksamhet egentligen ryms inom två statliga budgetområden, utbildnings- respektive kulturbudgeten, men i dag endast finansieras via utbildningsbudgeten. Enligt min mening borde man nu överväga att dela ansvaret för museet, så att vården av fornfynd blir en angelägenhet för kulturministern.

En institution som har Sveriges näst största arkeologiska samling är inte bara av lokalt intresse. Därför menar jag att det behövs en utredning för att se över hur Lunds universitets historiska museum ska få förutsättningar att fortsätta med sin uppgift att omhänderta fornfynd.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att underlätta omhändertagande och vård av skånska fornfynd?