den 14 november
Interpellation
2006/07:70
Arvet från forntiden
av Ulf Nilsson
(fp)
till
statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Södra
Sverige är rikt på fornfynd. De kända Uppåkrautgrävningarna har delvis ändrat
bilden av vår tidiga historia, och ständigt sker nya upptäckter av arkeologiskt
intressanta fynd i Skåne. Det är därför beklagligt att hela verksamheten med
att ta hand om det skånska arkeologiska kulturarvet nu riskerar att avstanna.
Historiska museet i Lund
har i snart hundra år tagit ansvar för omhändertagande av arkeologiska fynd,
kyrklig konst och mynt från Skåne. Här finns nu den näst största samlingen av
fornfynd i Sverige och norra Europas största samling av medeltida
kyrkoskulpturer. Museets arbete med fornfynd sker på samma sätt som vid Statens
historiska museer och de regionala museer som tar ansvar för
fyndomhändertagande.
Det senaste året har
museets utåtriktade verksamhet genomgått en dynamisk utveckling och är på väg
att bli en stor tillgång för historiskt intresserad allmänhet och turister i
Lund. Lunds universitet har i budgeten säkrat en grundtrygghet för museet, och
därmed har också antalet sponsorer ökat kraftigt. Däremot saknas tillräckliga
medel för att fortsätta omhändertagandet av fornfynd.
I motsats till regionala
museer är Lunds historiska museum ett universitetsmuseum. Detta innebär att
verksamheten ska finansieras av universitetets budget. Man får inte tillgång
till det statliga stöd för fyndomhändertagande som kan komma regionala museer
till del, förutom ett mindre bidrag från Riksantikvarieämbetet.
Museet har i dag tre
huvuduppgifter: a) att medverka i forskning och utbildning, b) att visa
samlingar för allmänheten c) att vårda och förvara fornfynd. Det senare
uppdraget innebär ansvar för lokaler, konservering, systematisering med mera.
Resurserna till museet står inte i proportion till dessa tre omfattande
huvuduppgifter.
Nu har en situation
uppkommit, där museet inte längre har utrymme att ta emot flera fynd. Kostnader
för nya lokaler ryms inte inom budget. Omhändertagandet av fornfynd från Skåne
kan därför komma att upphöra våren 2007. Ett alternativ är naturligtvis att
något annat skånskt museum får detta uppdrag, men i så fall måste även detta
finansieras med höga investeringskostnader, och vinsten av nära samarbete med universitetsmiljön
och arkeologiska institutionen går förlorad. Ett annat alternativ är att för
höga kostnader transportera skånska fynd till Stockholm, något som förefaller
orealistiskt och oförenligt med den allmänt omfattade åsikten att regionala
fornfynd i stor utsträckning ska finnas tillgängliga i regionen.
Problemet för Lunds historiska
museum är att dess verksamhet egentligen ryms inom två statliga budgetområden,
utbildnings- respektive kulturbudgeten, men i dag endast finansieras via
utbildningsbudgeten. Enligt min mening borde man nu överväga att dela ansvaret
för museet, så att vården av fornfynd blir en angelägenhet för kulturministern.
En institution som har
Sveriges näst största arkeologiska samling är inte bara av lokalt intresse.
Därför menar jag att det behövs en utredning för att se över hur Lunds universitets
historiska museum ska få förutsättningar att fortsätta med sin uppgift att
omhänderta fornfynd.
Med anledning av
ovanstående vill jag fråga:
Vilka åtgärder avser statsrådet
att vidta för att underlätta omhändertagande och vård
av skånska fornfynd?