den 16 augusti
Interpellation
2006/07:677 Åtgärder för yrkesutbildning inom
kriminalvården
av Lena Olsson
(v)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Kriminalvårdens
uppdrag är att återanpassa sina klienter till ett vanligt samhällsliv; därför
är resurser för återanpassning också väldigt centrala.
En
åtgärd som underlättar för dömda att återanpassas är permanentade verksamheter
med bidrag från Ams som kallas Krami när det gäller män och Moa när det gäller
kvinnor. De är ett samarbete mellan frivården, socialtjänsten och
arbetsförmedlingen för att få ut klienter i arbetslivet och finansieras från
dessa tre parter. Hur fördelningen ser ut sinsemellan varierar över landet.
Vi har
låtit riksdagens utredningstjänst titta på framtiden när det gäller detta och
den ser tyvärr mycket dyster ut. Det nätverk som skapats mellan de kommuner där
Krami och Moa bedrivs är oroade. På flera ställen har man fått indragna anslag.
Nätverket framhåller att länsarbetsnämndernas minskade anslag och
prioriteringar hotar Kramis och Moas existens och att länsarbetsnämndernas
framtida deltagande i projekten är oklart. Nätverket efterlyser även en
långsiktig samordning mellan myndigheterna och ett övergripande ansvar för
verksamheterna.
Inom
kriminalvården erbjuds på vissa håll yrkesutbildningar som finansieras av Ams.
Dessa yrkesutbildningar är populära hos de intagna och när det gäller Stockholmsregionen
får hela 90 procent av dem som gått dessa utbildningar ett arbete, och det ser
också liknande ut i resten av landet. Utbildningarna leder i många fall till
yrken där det är brist på arbetskraft, ett flertal är hantverksjobb.
Jag har
mött många som är rädda att dessa utbildningar ska dras in efter de minskade
resurserna till Ams. Det har förekommit uppgifter om att de ska dras in helt.
Enligt riksdagens utredningstjänst kan Ams inte svara på hur mycket som ska
avsättas, utan det ska diskuteras med Kriminalvården. Att denna viktiga
verksamhet lever under så osäkra former är självklart inte tillfredsställande.
I
tidigare debatter som jag och justitieministern haft om dessa båda frågor har
hon lovat att bevaka dessa och framhållit vikten av dem. Dock har hon inte
utlovat några konkreta åtgärder och hon har menat att regeringens
arbetsmarknadspolitik inte har med saken att göra, trots att det är de minskade
anslagen som är den direkta orsaken till situationen. Regeringens
kriminalvårdspolitik riskerar att ytterligare förvärra situationen, eftersom
talet om straffskärpningar hittills inte åtföljts av förslag på nya pengar.
Min
fråga till justitieministern är:
Avser
justitieministern att vidta åtgärder för att det i budgetproposition eller
regleringsbrev till myndigheterna ska tillföras och säkras resurser för att
hjälpa intagna eller före detta intagna inom kriminalvården till arbete?