den 3 augusti
Interpellation
2006/07:645 Nationella och internationella åtgärder på
grund av ökad oljetankertrafik i Östersjön
av Carl B
Hamilton (fp)
till
statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Eftersom
ämnet spänner över flera departements ansvarsområden ställer jag interpellationen
till statsministern.
Bakgrund – Detta är
beslutat
Den
ryska regeringen fattade den 21 maj 2007 ett beslut som får viktiga
konsekvenser för Östersjön och Sverige. Rysslands behov av att exportera olja
genom Östersjön skulle genom beslutet kraftigt öka redan om 18 månader.
Exportökningen ska ske genom att fler och väsentligt större oljetankrar än i dag
går från det inre av Finska viken, öster om Gotland till södra Östersjön genom
Bornholmsgattet och Stora Bält, eller till en hamn i Östersjön.
Transneft
– Rysslands oljepipelinemonopol – har fått tillstånd av ryska regeringen att
bygga en ledning för transport av en miljon fat olja per dag från en ort i det
inre av Ryssland, Unecha, till oljehamnen Primorsk i Finska viken. Det innebär
att oljehamnens exportkapacitet ökar med 66 procent, från 1,5 till 2,5 miljoner
fat per dag, det vill säga med två tredjedelar (Financial Times den 22 maj
2007). Ökningen blir enligt EastWeek 45–50 miljoner ton per år, eller från 74,5
miljoner ton per år till 120 miljoner ton per år, eller enligt denna källa ca
60 procent (den 23 maj 2007).
Enligt
den polska tankesmedjan Centre for Eastern Studies veckotidskrift EastWeek är
Rysslands avsikt att upphöra med oljetransport i ledning genom Vitryssland och
Polen, det vill säga det finns risk för ytterligare ökning av tankertrafiken (”unofficial
statements by Russian politicians [claim] that Moscow’s intention is to
completely discontinue the transit of oil via Belarus (and consequently via
Poland)”). Detta är osäkert, men om oljan som i dag transporteras genom den
existerande oljeledningen genom Vitryssland och Polen (oegentligt benämnd
Vänskap) i framtiden helt skulle ersättas av ökad fartygstrafik från Primorsk
innebär det en exportökning med ytterligare 80 miljoner ton per år, det vill
säga på sikt en ökning från dagens 74,5 miljoner ton till ca 200 miljoner ton
olja per år, eller en ökning med ca 170 procent av oljeexporten och fartygsfrakterna
genom Östersjön!
Om en
avgränsning görs till det redan fattade beslutet om den omedelbara framtiden
och trafikökningen kan som jämförelse nämnas att Sveriges förbrukning är 0,3
miljoner fat per dag, Danmarks 0,2 och Tysklands 2,6. Enbart ökningen i
fartygstransporterad rysk olja genom Östersjön skulle alltså om ca 18 månader
kunna bli ca 40 procent av Tysklands förbrukning, eller drygt tre gånger
Sveriges.
Den
totala exporterade volymen efter det att pipelinen Unecha–Primorsk byggts
färdig – inklusive dagens exportkapacitet från Primorsk – blir ungefär lika
stor som Tysklands hela årsförbrukning eller drygt åtta gånger Sveriges.
Det
svenska rederiet Stena Line är djupt involverat i den ökade ryska oljeexporten
och står i begrepp att investera 6 miljarder kronor i sex nya jättetankrar. ”De
[här fartygen] är helt skräddarsydda för Östersjön. Den avgörande skillnaden,
som gör de här väldigt dyra fartygen så attraktiva, är att de är så breda. Det
begränsade djupgåendet i Stora Bält på 15 meter gör att de största tankfartygen
som i dag trafikerar Östersjön normalt ligger kring 110 000 ton. Genom att
[den nya fartygstypen] Baltic-Maxen är mycket bredare än konventionella
[tank]fartyg [i Östersjön] kan vi ta dubbelt så mycket last på samma
djupgående, vilket förstås innebär avsevärda skalfördelar, säger Ulf Ryder [vd
för Stena Bulk]. Vår partner, ryska statens rederi Sovcomflot, har bett oss att
forcera planerna och beställa redan nu. Anledningen är att de vill undvika den
överhängande risken för köer och bristande kapacitet eftersom oljeexporten från
Primorsk är på väg att fördubblas ännu en gång, säger Ulf Ryder.” (Dagens
Industri den 11 juni 2007)
Stenachefen
Ulf Ryder säger sig vara medveten om att Stenas investerings- och
oljetransportplaner kan bli omstridda. En Baltic-Max-tanker är med sina
267 000 ton en jätte och ett totalhaveri skulle kunna innebära en
miljökatastrof i den redan hårt nedsmutsade Östersjön.
Ett
klart uttalat syfte för Ryssland med den nya oljepipelinen är att undvika
beroende av export genom Vitryssland, Polen, Lettland och Litauen. Redan har
Ryssland avbrutit sin oljehandel med Lettland (sedan 2003) och Litauen (sedan
tio månader). Det kan inte helt uteslutas att det ryska beslutet är del i ett
förhandlingsspel främst ägnat att sätta press på Vitryssland och EU-länderna
Polen, Litauen och Lettland. Vitryssland kan kanske förmås att ta lägre
transitavgifter för existerande olje- och gasledningar, men framför allt kanske
den ryska statsägda energiindustrin vill förmå Vitryssland att ge efter så
mycket rygg att Transneft i slutändan inte behöver bygga Primorskledningen utan
i stället med en mer undergiven vitrysk motpart kan utvidga och tjäna mer
pengar på nya ledningar genom Vitryssland.
Gentemot
EU driver Ryssland en traditionell och tydlig söndra-och-härska-taktik. I detta
fall kan en kil drivas mellan de oljeimporterande länderna i Västeuropa och
transitländerna Polen, Lettland och Litauen.
Sverige
Sverige
har inget intresse av fler och större oljetankrar i Östersjön. Vårt nationella
intresse är entydigt det rakt motsatta.
Det
ligger i Sveriges intresse att förmå transitländerna att acceptera
oljeledningar över land och sina territorier och inte ta ut så höga
transitavgifter för ledningar att den lösningen blir kommersiellt olönsam för
Ryssland. Det gäller sannolikt i praktiken den polska regeringen och ledningar
genom Polen.
Den
svenska regeringen bör därför – enligt min mening – tillsammans med bland annat
Finland och Estland genomföra en bred diplomatisk offensiv i de berörda huvudstäderna,
förklara våra intressen och söka förmå framför allt Polen och Ryssland att
agera strikt affärsmässigt och miljömässigt klokt.
Regering
och myndigheter i Sverige bör vidare planera för ökade insatser för övervakning
och navigationskontroll till sjöss och från luften av tankfartygstrafiken i
Östersjön för att kunna hantera den ökade risken med ökade transporter.
Katastrofberedskapen, iordningställande av nödhamnar och mer utvecklade
samarbetsrutiner och övningar vid olyckor med oljeutsläpp måste ytterligare
sannolikt både förbättras och byggas ut.
Källor
En
komprimerad version av texten ovan publicerade jag i Svenska Dagbladet den 24
maj 2007, delvis baserad på en artikel i Financial
Times den 22 maj 2007. Texten ovan innehåller dessutom information från
EastWeek, ett nyhetsbrev utgivet av Centre for Eastern Studies i Warszawa, som
kan läsas på http://osw.waw.pl, samt Dagens Industri den 11 juni 2007.
Frågor:
Mot
bakgrund av problembeskrivningen ovan, vilka åtgärder i internationella
sammanhang avser statsministern att vidta?
Mot
bakgrund av problembeskrivningen ovan, vilka nationella åtgärder avser
statsministern att vidta?