den 31 maj

Interpellation

2006/07:639 Mindre vägprojekt

av Gunnar Andrén (fp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

De under mycket lång tid, flera årtionden, eftersatta investeringarna i infrastrukturen – vägar, hamnar, flygplatser, järnvägar – kan givetvis inte åtgärdas omgående.

Jag vill emellertid mot bakgrund av två konkreta exempel aktualisera frågan vad enskilda kommuner ska och kan göra för att åtgärda projekt som skulle underlätta för kommunernas invånare och företag.

De två exempel jag vill aktualisera har helt olika karaktär men kan samtidigt ses som pilotprojekt.

Som jag ser det ligger det i dag i farans riktning att många, många angelägna projekt, viktiga för många kommuner, inte på lång tid kan komma till utförande därför att ett fåtal mycket stora infrastrukturprojekt kostar så mycket att det inte blir något kvar till mindre kommuner.

Mina två exempel kommer från norra Stockholms län, Sveriges – tillsammans med Värmdö kommun – befolkningsmässigt snabbast växande område vilket nedanstående koncentrerade framställning visar:

Ser vi till den demografiska utvecklingen från 1970 fram till 2015 är befolkningsökningen kraftig i Roslagsregionen från Stocksundsbron i söder till Singö i norr (korrigerat för kommungränsändringar Vaxholm–Österåker). 1970 var invånarantalet i regionen 138 074 (SCB). År 2015 beräknas den till 251 500 eller till och med 26  500 enligt Stockholms läns regionplanekontors två alternativa prognoser från 2001.

De sex kommunerna i nordöstra delen av Stockholms län (Täby, Norrtälje, Österåker, Danderyd, Vallentuna och Vaxholm) hade 11,5 procent av länets invånare 1999 och 11,7 procent 2004. Om utvecklingen blir den antydda för perioden 2010–2015 kommer dock befolkningsökningen, särskilt i de tre nordligaste kommunerna Norrtälje, Vallentuna och Österåker, att bli andelsmässigt mycket större, i storleksordningen 15–20 procent. Tendensen är, jämfört med prognoserna från 2001, ökande. Fram till 2015 kan Norrtälje, Vallentuna och Österåker komma att öka med 35 000–45 000 invånare, vilket motsvarar en icke obetydlig svensk stad.

Trafikvolymerna under dessa betingelser kommer att öka dramatiskt. Det är därför nödvändigt även för statsmakten att noga följa utvecklingen och bidra till att kommunikationssystemet byggs ut i en takt som gör att både näringsliv och boende blir mer än drägligt, det vill säga gott.

1. Röda korset i Vallentuna

Trafiksituationen i Vallentuna präglas av köer, köer och åter köer. Den korsning mellan flera stora vägar och Roslagsbanan, bara 200–300 meter från det växande Vallentuna centrum, kallas i folkmun (och det beskriver läget korrekt) för Röda korset.

Detta behöver helt enkelt byggas bort, inte för att få fler bostäder utan för en dräglig trafikmiljö. Den stora vinnaren skulle vara miljön eftersom det osannolika köandet skulle försvinna.

Men parterna som ska diskutera detta, Vägverket, Stockholms läns landsting genom SL-drivna Roslagsbanan och kommunen, har alla intresse av att någon annan betalar. Alltså består Röda korset år efter år; den enda skillnaden är att köerna blir längre och miljöförstöringen större.

Eliminerandet av Röda korset skulle däremot inte omgående generera nya bostadsinvesteringar som kan räknas med i den ekonomiska kalkylen. Däremot skulle människorna som passerar Vallentuna må bättre och bli mindre stressade. Bort med Röda korset från Vallentuna!

2. Västra vägen i Norrtälje

Sedan 1950-talet har Norrtälje haft behov av en förbifartsled i stället för den nuvarande som går bara något hundratal meter från kommunens centrum, säkert mycket väl avvägd då automobiler inte fanns.

Sedan Luftvärnsregementet lades ner har nya förutsättningar skapats för en ny förbifartsväg som skulle dramatiskt förbättra miljön och minska kööööööerna.

Norrtälje kommun har i desperation över bristande gensvar och handling från Vägverket förskotterat ett stort antal miljoner för vägprojektets planering, medvetna om att byggnationen också öppnar för helt nya bostadsprojekt. Men liksom i Vallentunafallet står kommunala intressen mot Vägverkets brist på pengar.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet Åsa Torstensson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att möjliggöra för kommuner med för boende och företagsamhet viktiga trafiksanerande projekt att komma i gång med sådana investeringar till gagn för många men där olika intressenter i dag förhindrar förverkligandet?