den 30 maj

Interpellation

2006/07:614 Kulturmålen och demokratin

av Margareta Israelsson (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Regeringen och kulturministern har uttalat att man avser att ta fram nya mål för kulturpolitiken i Sverige. Detta har skett vid två tidigare tillfällen, 1974 och 1996. Vid båda tillfällena inleddes arbetet med en parlamentarisk utredning. Riksdagspartierna och företrädare för kultursektorn kunde på så sätt gemensamt dryfta problem och möjligheter för kulturen i Sverige.

Både under utredningstiden och efter riksdagsbeslutet använde man ett brett samråd som metod för att förankra målen. Detta blev i sig en del av en mycket stark samsyn, något som varit bärande för båda utredningarna. Det har också lett till att de kulturpolitiska målen varit djupt förankrade ute i samhället. Många känner till målen och de har en stark bäring på samhällsplanering och bidragsgivning.

Ett sådant arbetssätt innebär också en viktig politisk poäng och skapar i sig en kraftfull demokratisk förankring.

Kulturmålen och kulturen i sig har en mycket stor inverkan på många människor, både i den grå vardagen och till fest och nöje. Därav kommer att det är av stor betydelse att arbetet med nya kulturmål inte bara blir ett tillfälle för politisk retorik och förändring, utan snarare ett tillfälle att skapa samling och gemenskap.

Nu tycks det som att även denna fråga ska inskränkas till att bli en enmansutredning och jag vill därför fråga kulturministern:

Avser ministern att ge utredaren ett brett politiskt mandat som öppnar för samtal och diskussion?

På vilket sätt avser ministern att stimulera till en bred politisk debatt kring nya kulturmål?