den 30 maj
Interpellation
2006/07:614 Kulturmålen och demokratin
av Margareta
Israelsson (s)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Regeringen
och kulturministern har uttalat att man avser att ta fram nya mål för
kulturpolitiken i Sverige. Detta har skett vid två tidigare tillfällen, 1974
och 1996. Vid båda tillfällena inleddes arbetet med en parlamentarisk
utredning. Riksdagspartierna och företrädare för kultursektorn kunde på så sätt
gemensamt dryfta problem och möjligheter för kulturen i Sverige.
Både
under utredningstiden och efter riksdagsbeslutet använde man ett brett samråd
som metod för att förankra målen. Detta blev i sig en del av en mycket stark
samsyn, något som varit bärande för båda utredningarna. Det har också lett till
att de kulturpolitiska målen varit djupt förankrade ute i samhället. Många
känner till målen och de har en stark bäring på samhällsplanering och
bidragsgivning.
Ett
sådant arbetssätt innebär också en viktig politisk poäng och skapar i sig en
kraftfull demokratisk förankring.
Kulturmålen
och kulturen i sig har en mycket stor inverkan på många människor, både i den
grå vardagen och till fest och nöje. Därav kommer att det är av stor betydelse
att arbetet med nya kulturmål inte bara blir ett tillfälle för politisk retorik
och förändring, utan snarare ett tillfälle att skapa samling och gemenskap.
Nu
tycks det som att även denna fråga ska inskränkas till att bli en
enmansutredning och jag vill därför fråga kulturministern:
Avser
ministern att ge utredaren ett brett politiskt mandat som öppnar för samtal och
diskussion?
På
vilket sätt avser ministern att stimulera till en bred
politisk debatt kring nya kulturmål?