den 29 maj
Interpellation
2006/07:611 Sjukvård till asylsökande och gömda
av Kalle
Larsson (v)
till
statsrådet Tobias Billström (m)
En
undersökning från Sveriges Kommuner och Landsting visar att landstingen
missköter hälsoundersökningar av asylsökande. Under 2006 har endast ca 30
procent av samtliga nyanlända asylsökande genomgått en hälsoundersökning. Detta
är mycket otillfredsställande. Landstingen har redovisat brister när det gäller
informationen till asylsökande. Det finns problem dels att nå de asylsökande
med kallelser, dels att få utrymme framför allt vid de små vårdcentralerna på
de små orter där förläggningarna finns också för denna verksamhet.
Det är
mycket angeläget att asylsökandes rätt till hälsoundersökningar tillgodoses och
att landstingen därmed skapar väl fungerande rutiner för att nå så många
nyanlända asylsökande som möjligt. Socialstyrelsen skulle under 2006 lägga fram
förslag till nya allmänna råd i fråga om hälsoundersökningar av asylsökande,
men hittills har inga sådana allmänna råd presenterats. Det finns också ett
stort behov av att diskutera hur dessa undersökningar bör följas upp, hur resultaten
bör sammanställas och så vidare.
Undersökningen
från Sveriges Kommuner och Landsting visar också att den psykiatriska vården av
asylsökande minskat med hela 40 procent de senaste två åren. Den främsta
förklaringsfaktorn är att den tillfälliga asyllagen gav många asylsökande med
lång vistelsetid uppehållstillstånd. Också minskningen av antalet barn med så
kallat uppgivenhetssyndrom har påverkat vårdbehovet för asylsökande som grupp
inom den slutna psykiatrin.
Men
behovet av insatser när det gäller vård för asylsökande och gömda är fortsatt
alarmerande. FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, professor Paul
Hunt, lämnade i en rapport från den 28 mars i år skarp kritik mot Sverige för
att brista avseende de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter
eftersom asylsökande och gömda inte har samma tillgång till vård som andra.
I
Sverige har endast asylsökande barn rätt till full sjukvård. Sjukvård för
asylsökande vuxna ges i dag endast för så kallat akuta tillstånd. Det innebär
att en grupp som ofta har särskilt stora behov av exempelvis primärvård och
psykiatri inte får dessa tillgodosedda. För att Sverige ska leva upp till sina
internationella åtaganden måste asylsökande och så kallade gömda personer ges
rätt till full sjukvård på samma villkor som alla andra i Sverige, det vill
säga rätt till behandling även för icke akuta sjukdomstillstånd.
Gömda
flyktingars tillgång till vård i Sverige är alltså mycket begränsad. I vissa
fall försätts därmed personer i livshotande tillstånd eftersom regelverket inte
möjliggör tidigare behandling. Enligt läkare med stor erfarenhet av vård åt
gömda flyktingar har många patienter fått permanenta skador eller men under
tiden som gömda på grund av att de inte haft tillgång till vård.
Sedan
flera år tillbaka pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet om att
utforma en särskild lagstiftning om asylsökandes sjukvård. Något förslag har
ännu inte kommit fram. Men Utrikesdepartementets promemoria Hälso‑,
sjukvård samt tandvård för asylsökande m.fl., som ligger till grund
för beredningsarbetet utesluter gruppen gömda vuxna. Detta innebär att gömda
även i framtiden enbart skulle erbjudas akutvård enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen.
Promemorians
utgångspunkter medför en särbehandling av vissa patientgrupper och skulle
befästa Sveriges ställning som ett av de mest restriktiva länderna i EU vad
gäller tillgång till vård för gömda och papperslösa personer. Sverige är för
övrigt ett av de få länder där man tar betalt för akutsjukvård.
Det
diskuterade förslaget skulle vidare även fortsättningsvis begränsa vården för
asylsökande. Det är enligt promemorian omedelbar vård, ”vård som inte kan
anstå”, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning samt vård vid abort som
kommer att vara i fråga. För att värna asylsökandes rätt till vård och för att
understryka den medicinska etikens grundläggande principer är det viktigt att
understryka att asylsökande ska omfattas av den allmänna hälso- och sjukvården
och alltså inte av någon särlagstiftning.
Ett
annat mycket stort hinder för gömda att få tillgång till vård är deras egen
rädsla att bli anmälda. På grund av att det är svårt att registrera gömda
patienter och att hela betalningsansvaret ligger på patienten själv är första
bemötandet i receptionen ofta en skräckfylld upplevelse för den vårdsökande.
Eftersom
det blivit känt att sjukvårdspersonal vid flera tillfällen, i strid med
gällande sekretesslagstiftning, meddelat polisen eller Migrationsverket att man
har en patient hos sig för vilken ett lagakraftägande avvisningsbeslut
föreligger väntar många gömda in i det sista med att söka vård.
I andra
fall lämnar de sjukhuset innan de blivit bedömda av en läkare. Mot denna bakgrund
är det angeläget att sjukvårdspersonal ges tillräcklig kunskap om
sekretesslagens innehåll i fråga om gömda personer som söker sjukvård.
Ytterligare
en problematik som gör att gömda ofta undviker att vända sig till sjukvården
handlar om kostnaderna. Eftersom staten inte kompenserar landstingen för vård
till gömda tvingas gömda att betala vårdkostnaderna själva, även efter det att
uppehållstillstånd beviljats. Det rör sig ofta om extrema belopp, och i flera
fall har dessa ärenden gått vidare till kronofogdemyndigheten för indrivning.
Hos flera landsting har man mer eller mindre uttryckligt antagit en policy om
att efterskänka kostnaderna i sådana fall.
Ingen
människa borde kunna nekas vård i Sverige. Behandlingen av asylsökande och
gömda i fråga om rätten till vård är en skam.
Jag
vill därför ställa följande frågor till statsrådet Tobias Billström:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att asylsökandes rätt till hälsoundersökningar ska tillgodoses?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att människor inte ska nekas vård i Sverige?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att asylsökande lagstiftningsmässigt inte ska hamna i ett sidospår där rätten
till sjukvård inte vilar på samma principer som gäller för alla andra?
4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att se över hur en utökad rätt till full sjukvård för asylsökande och gömda ska
genomföras?
5. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att sjukvårdspersonal ska förfoga över nödvändig kunskap om sekretesslagens
innehåll i fråga om gömda personer som söker sjukvård?