den 29 maj
Interpellation
2006/07:609 Strandskydd
av Kent Persson
(v)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Regeringen
gav den 26 april 2001 i uppdrag till Naturvårdsverket att kartlägga
tillämpningen av strandskyddet och att utreda förutsättningarna för och bedöma
konsekvenserna av såväl eventuella skärpningar som lättnader i strandskyddet.
Naturvårdsverket lämnade i rapport 5185 – Kartläggning m.m. av strandskyddsbestämmelserna
– en redovisning av uppdraget med förslag till författningsändringar.
Miljödepartementet
remitterade utredningen till 128 remissinstanser, däribland samtliga
länsstyrelser, 41 kommuner, en rad övriga myndigheter, intresseorganisationer
och ideella föreningar. Ytterligare 45 instanser inkom med synpunkter på eget
initiativ. Utvärderingen av Naturvårdsverkets rapport och remissvaren
resulterade i att en arbetsgrupp inom Miljödepartementet (från och med den 1
januari 2005 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) tillsattes i september
2004 med uppgift att utarbeta förslag till ändrade strandskyddsbestämmelser. Arbetet
har resulterat i en skrivelse.
Förslaget
resulterade aldrig i någon proposition från den förra regeringen. Nuvarande
regering lär enligt uppgift fundera på saken och en eventuell proposition
kommer tidigast 2008. Denna långbänk är på många sätt förödande då inga beslut
fattas; det gäller inte minst för landsbygdens kommuner.
Under
tiden har Naturvårdsverket utarbetat ett program för att förverkliga riksdagens
miljömål. Programmet bygger på länsstyrelsernas inventering av vattenytor med
naturvärden och kulturvärden. Som ett första steg föreslår Naturvårdsverket att
400 särskilt värdefulla områden ska skyddas fram till 2010. Länsstyrelserna
redovisar även vilka hot som finns vid sjöar och vattendrag. Allra värst anses
skogsbruket vara men högt på listan kommer även exploatering, vägar och
bebyggelse.
Detta
är särskilt allvarligt då Naturvårdsverket sedan länge kämpat för en skärpning
av strandskyddsreglerna. Det går inte att utesluta att Naturvårdsverket nu
försöker skärpa reglerna eller omöjliggöra att bygga sjönära innan riksdagen
hinner behandla frågan om ett förändrat strandskydd som förhoppningsvis kan bli
en del av en ny plan- och bygglag.
Strandskyddsregelverket
är utformat för att skydda stränder så att det rörliga friluftslivet ska ha
tillgång till orörda stränder och att djurlivets utveckling inte ska störas.
Strandskyddet är inte bara en miljöfråga utan har en vidare betydelse för
möjligheten att behålla den för företagen nödvändiga kompetensen i glesbygden.
Anledningen till att välutbildade ungdomar väljer att stanna på landsbygden är
i allmänhet deras preferens för naturliv och hembygdskänsla. I en bygd med
minskande befolkning sjunker fastighetsvärdena och är för närvarande ofta
hälften av nybyggnadsvärdet. Detta gör att det är en stor ekonomisk risk för en
nyetablerad familj att bygga en ny bostad om denna inte kan förläggas till en
attraktiv tomt.
De som
lever och verkar i dessa bygder är mer än de flesta medvetna om värdet av att
vårda, bevara och utveckla dessa tillgångar. Strandskyddet är en viktig del i
detta och ska försvaras. Men utgångspunkten i all lagstiftning är, eller borde
vara, en rimlig avvägning mellan olika intressen och den bör heller inte vara
utformad så att den, för att lösa ett akut problem som bara finns i en
geografiskt begränsad del av landet, lägger en död hand över resten.
Kommunernas kompetens och kännedom om de lokala förhållandena gör att
strandskyddet hör hemma i plan- och bygglagen.
Jag
vill fråga statsrådet:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillmötesgå den nödvändiga anpassningen till
de lokala förhållandena och förutsättningarna vad gäller strandskydd?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med
anledning av Naturvårdsverkets ”första steg”?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att tillförsäkra riksdagen rätten att styra i dessa frågor?