den 10 oktober

Interpellation

2006/07:6 Föräldraförsäkringen och jämställdheten mellan kvinnor och män

av Josefin Brink (v)

till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)

I regeringsförklaringen för 2006 uppges: ”Jämställdheten i Sverige har förbättrats, men kvinnor och män har fortfarande inte lika möjligheter.” Det slås här också fast att regeringens arbete kommer att präglas av ett aktivt jämställdhetsarbete. Några konkreta exempel på sådant aktivt arbete eller på vilket sätt den orättvisa fördelningen av makt och resurser på grund av kön ska bekämpas anges dock inte.

Ett av de få förslag som enligt regeringsförklaringen över huvud taget antas öka jämställdheten mellan kvinnor och män handlar om jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Förslaget innebär, enligt vad som tidigare förts fram, att den förälder som har lägst inkomst, vanligtvis kvinnan, ska få en skattereduktion när hon börjar jobba efter föräldraledigheten och den andra föräldern tar ut föräldraledighet.

Trots att män i dag har samma rätt till inkomstrelaterad ersättning vid föräldraledighet som kvinnor ska alltså ca 3 000 kr per man och månad, enligt förslaget, användas till att locka män till att ta någon del av sitt föräldraansvar.

I dag tar kvinnorna ut 80 % av antalet ersatta dagar i föräldraförsäkringen och män 20 %. Enligt den jämställdhetsbilaga som avlämnades till budgetpropositionen för 2004 (prop. 2004/05:01) uppgår de ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet för en tioårsperiod till 304 000 kr för mamman och 10 000 kr för pappan. Huvudförklaringen är att det är kvinnor som tar ansvar för att familjens tidsekvation ska gå ihop. Kvinnor subventionerar alltså mäns lönearbete genom sitt eget obetalda arbete.

Frågan om lönediskriminering, otrygg anställning, ofrivillig deltid och lägre pension hör oundvikligen ihop med vem som tar det huvudsakliga ansvaret för omsorgen om barn och familj. Eftersom kvinnor ses som bärare av detta ansvar har kvinnor också en sämre utgångspunkt på arbetsmarknaden. För att komma till rätta med detta behöver föräldraförsäkringen reformeras så att ett jämnt uttag mellan föräldrarna uppnås och därmed stärker ett jämställt vårdnadsansvar. Det som krävs är en individualiserad föräldraförsäkring.

Förslaget om jämställdhetsbonus befäster idén om föräldraskapet som obligatoriskt för kvinnor och ett frivilligt erbjudande för män @ som kan locka en och annan om villkoren är tillräckligt förmånliga. Frågan är om kvinnor ser det uppmuntrande att ”belönas” med eftersläpning i lönesättning, uppsägning under föräldraledighet och osäkra anställningar.

I regeringsförklaringen aviseras också ett införande av vårdnadsbidrag i de kommuner som så önskar. Föräldrar med barn mellan ett och tre år ska då kunna vara hemma längre än vad föräldraförsäkringen ger möjlighet till.

Så länge kvinnor förväntas bära huvudansvaret för hem och barn, och så länge kvinnor utför den största delen av obetalt arbete, är vårdnadsbidraget en uppenbar kvinnofälla. Med ett vårdnadsbidrag ska kvinnor lockas att försätta sig i en situation där de görs beroende av en man för sin försörjning. Dessutom ska ett skattefinansierat bidrag användas för att underlätta det. För ensamstående föräldrar och familjer med mycket låga inkomster kommer det att vara omöjligt att klara sig på de nålpengar bidraget handlar om. Ändå ska också de vara med och finansiera bidraget via kommunalskatten @ skattepengar som annars kunnat användas till barnomsorgen som ju kan nyttjas av alla.

Vårdnadsbidraget river upp den struktur som gör att det lönar sig för kvinnor att arbeta. I stället blir det för många kvinnor mer lönsamt att stanna hemma, framför allt för dem som redan är dåligt etablerade på arbetsmarknaden.

Kvinnor som utnyttjar vårdnadsbidraget kommer sannolikt att ha mycket svårt att någonsin komma i fatt i arbetslivet efter småbarnsåren. Att ytterligare förlänga den period då kvinnor kan förväntas vara borta från arbetsmarknaden kommer att öka arbetsgivares misstänksamhet mot alla kvinnor som arbetskraft och leda till en ökad diskriminering.

Jag vill ställa följande frågor till statsrådet Nyamko Sabuni:

1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att verka för att arbetsgivare ska betrakta föräldraskapet som en angelägenhet lika stor för män som för kvinnor?

2. Vilka verktyg är statsrådet beredd att använda inom familjepolitikens område för att verka för att bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden?

3. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att en jämn fördelning av ansvaret för barn och annat hemarbete mellan kvinnor och män ska uppnås?

4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att regeringens familjepolitik ska gynna alla barn och deras familjer, alltså till exempel även ensamstående kvinnor som inte kommer att ha råd att utnyttja vårdnadsbidrag eller studerande som inte har en beskattningsbar inkomst och som inte kommer att omfattas av jämställdhetsbonus?