den 28 maj
Interpellation
2006/07:582 Respekt för fri- och rättigheter
av Alf Svensson
(kd)
till
utbildningsminister Lars Leijonborg (fp)
I
dag tar vi för givet att elementär kunskap om Förintelsen ingår i alla
ungdomars grundutbildning. Vi utgår från att alla väl vet vad begreppet
Förintelsen står för och, i stort, vilka historiska skeenden den hänger samman
med. De flesta av oss tar även för givet att alla känner till att FN några år
efter andra världskriget och Förintelsen, 1948, antog den allmänna förklaringen
om de mänskliga rättigheterna.
Men vi
riskerar likväl att begå ett fatalt misstag. Vi glömmer att precis som vi
ständigt måste påminnas om, i varje uppväxande generation, demokratins
nödvändighet och konsekvenserna av brist på demokrati, måste vi också lära och
lära ut vad som verkligen menas med de ”mänskliga rättigheterna”. Vi måste
känna till bakgrunden till att världssamfundet antog resolutionerna om dessa.
Dessa resolutioner är odiskutabelt några av FN:s viktigaste aktstycken, vars
giltighet består och vars betydelse blott ökat med åren.
Den
grundläggande resolutionen om de mänskliga rättigheterna kom till efter att ett
brott begåtts av en omfattning och karaktär som mänskligheten tidigare aldrig
skådat. Förintelsen, dess bakomliggande ideologier och den politik som ledde
fram till hur hela Europa och stora delar av övriga världen drabbades får inte
falla i glömska. Vi och vår samtid lever än i dag – och troligen för lång tid
framöver – med dess sviter och konsekvenser.
Regeringen
Persson bildade en ny myndighet som skulle bli Forum för levande historia. Dess
syfte var att skapa en instans som skulle se till att kunskapen om Förintelsen
förs vidare till kommande generationer. Tanken var att lärdomar från
Förintelsen och dess bakomliggande faktorer skulle hjälpa oss att förstå vår
samtid och kunna analysera andra för mänskligheten förnedrande tilltag och
skeenden, som exempelvis terrorn och massmördandet under Stalinepoken, i Rwanda
och i Darfur.
Att
lära om kommunismens brott och andra folkmord är viktigt i ett samhälle som
vill värna sin demokrati. Helt nyligen har en statistisk undersökning visat att
ungdomars kunskap om kommunismens framfart, fasor och ideologi är skrämmande
liten.
Kunskaper
om Tyskland under trettiotalet kan lära oss vad som händer när medborgarna
glömmer bort att demokratin i ett land inte är för alltid given, att den måste
vårdas om man vill behålla den. Varje generation måste påminnas om grunden på
vilken demokratin vilar, om humanismen och de mänskliga rättigheterna.
I Tredje
riket uppfostrades ungdomarna med nazismens syften för ögonen. Moraliskt
agerande var bannlyst, grymhet och känslolöshet premierades, med känt resultat.
En före detta SS-ledare berättar i en tv-dokumentär att han under sin
utbildning på militärhögskolan förvisso lärde sig att det fanns möjlighet till
ordervägran, men hur skulle han veta när detta var påkallat, var skulle han ha
tagit sin moralkarta ifrån?
Sverige
är ett sekulariserat land. Undervisning om etik och moraliska rättesnören är
knappast något betydelsefullt. När skolan nu ska förändras borde det vara
självklart att en moralkodex, en värdegrund, utifrån respekten för fri- och
rättigheter får bilda grunden. Undervisning om Förintelsen kan vara den bas som
kan användas i alla ämnen för att nå till diskussioner om moral. Förintelsen
har relevans för varje disciplin, från SO till gymnastik, således inte enbart
historia. Därför bör lärarutbildningen innefatta en obligatorisk, propedeutisk
kurs, som ger kunskaper om hur vi kan dra lärdom av Förintelsen.
Undervisningen
om Förintelsen handlar i synnerhet om att presentera den historiska bilden.
Alltför ofta glöms det bort att det är människor som gör historia, och utan att
vi förstår individen är det svårt att förstå historia. Historieundervisningen
borde utgå från individen, så att var och en lär känna sig själv, sina fördomar
och sina tillkortakommanden och fortsätta med interaktionen mellan individ och
samhälle. Först därefter ska historia introduceras.
Detta
är ett tillvägagångssätt som har sina rötter i Facing History and Ourselves
(FH), en metod som startades i Boston för 30 år sedan. Skolor i flera delstater
använder den med mycket goda resultat. År 1996 har FH tilldelats ett pris från
Carnegie Corporation för en utvärdering. Den visar att metoden främjar ett mer
vidsynt och ett mer humant medborgarskap.
•På
sistone har debatterats om hur främlingsfientlighet och rasism vinner terräng i
vårt samhälle, också i politiska kretsar.
•I de
nya läroplanerna är det enligt min uppfattning nödvändigt att ge elever insikt
i faran med antidemokratiska strömningar. Med de instrument som FH ger får
läraren en god möjlighet att avslöja förakt för människovärdet.
Kommer
statsrådet, som har beslutat att satsa på utveckling av lärarkompetens, att se
till att undervisningen om Förintelsen – föraktet för mänskliga fri- och
rättigheter – blir en del av den?