den 28 maj

Interpellation

2006/07:582 Respekt för fri- och rättigheter

av Alf Svensson (kd)

till utbildningsminister Lars Leijonborg (fp)

I dag tar vi för givet att elementär kunskap om Förintelsen ingår i alla ungdomars grundutbildning. Vi utgår från att alla väl vet vad begreppet Förintelsen står för och, i stort, vilka historiska skeenden den hänger samman med. De flesta av oss tar även för givet att alla känner till att FN några år efter andra världskriget och Förintelsen, 1948, antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Men vi riskerar likväl att begå ett fatalt misstag. Vi glömmer att precis som vi ständigt måste påminnas om, i varje uppväxande generation, demokratins nödvändighet och konsekvenserna av brist på demokrati, måste vi också lära och lära ut vad som verkligen menas med de ”mänskliga rättigheterna”. Vi måste känna till bakgrunden till att världssamfundet antog resolutionerna om dessa. Dessa resolutioner är odiskutabelt några av FN:s viktigaste aktstycken, vars giltighet består och vars betydelse blott ökat med åren.

Den grundläggande resolutionen om de mänskliga rättigheterna kom till efter att ett brott begåtts av en omfattning och karaktär som mänskligheten tidigare aldrig skådat. Förintelsen, dess bakomliggande ideologier och den politik som ledde fram till hur hela Europa och stora delar av övriga världen drabbades får inte falla i glömska. Vi och vår samtid lever än i dag – och troligen för lång tid framöver – med dess sviter och konsekvenser.

Regeringen Persson bildade en ny myndighet som skulle bli Forum för levande historia. Dess syfte var att skapa en instans som skulle se till att kunskapen om Förintelsen förs vidare till kommande generationer. Tanken var att lärdomar från Förintelsen och dess bakomliggande faktorer skulle hjälpa oss att förstå vår samtid och kunna analysera andra för mänskligheten förnedrande tilltag och skeenden, som exempelvis terrorn och massmördandet under Stalinepoken, i Rwanda och i Darfur.

Att lära om kommunismens brott och andra folkmord är viktigt i ett samhälle som vill värna sin demokrati. Helt nyligen har en statistisk undersökning visat att ungdomars kunskap om kommunismens framfart, fasor och ideologi är skrämmande liten.

Kunskaper om Tyskland under trettiotalet kan lära oss vad som händer när medborgarna glömmer bort att demokratin i ett land inte är för alltid given, att den måste vårdas om man vill behålla den. Varje generation måste påminnas om grunden på vilken demokratin vilar, om humanismen och de mänskliga rättigheterna.

I Tredje riket uppfostrades ungdomarna med nazismens syften för ögonen. Moraliskt agerande var bannlyst, grymhet och känslolöshet premierades, med känt resultat. En före detta SS-ledare berättar i en tv-dokumentär att han under sin utbildning på militärhögskolan förvisso lärde sig att det fanns möjlighet till ordervägran, men hur skulle han veta när detta var påkallat, var skulle han ha tagit sin moralkarta ifrån?

Sverige är ett sekulariserat land. Undervisning om etik och moraliska rättesnören är knappast något betydelsefullt. När skolan nu ska förändras borde det vara självklart att en moralkodex, en värdegrund, utifrån respekten för fri- och rättigheter får bilda grunden. Undervisning om Förintelsen kan vara den bas som kan användas i alla ämnen för att nå till diskussioner om moral. Förintelsen har relevans för varje disciplin, från SO till gymnastik, således inte enbart historia. Därför bör lärarutbildningen innefatta en obligatorisk, propedeutisk kurs, som ger kunskaper om hur vi kan dra lärdom av Förintelsen.

Undervisningen om Förintelsen handlar i synnerhet om att presentera den historiska bilden. Alltför ofta glöms det bort att det är människor som gör historia, och utan att vi förstår individen är det svårt att förstå historia. Historieundervisningen borde utgå från individen, så att var och en lär känna sig själv, sina fördomar och sina tillkortakommanden och fortsätta med interaktionen mellan individ och samhälle. Först därefter ska historia introduceras.

Detta är ett tillvägagångssätt som har sina rötter i Facing History and Ourselves (FH), en metod som startades i Boston för 30 år sedan. Skolor i flera delstater använder den med mycket goda resultat. År 1996 har FH tilldelats ett pris från Carnegie Corporation för en utvärdering. Den visar att metoden främjar ett mer vidsynt och ett mer humant medborgarskap.

•På sistone har debatterats om hur främlingsfientlighet och rasism vinner terräng i vårt samhälle, också i politiska kretsar.

•I de nya läroplanerna är det enligt min uppfattning nödvändigt att ge elever insikt i faran med antidemokratiska strömningar. Med de instrument som FH ger får läraren en god möjlighet att avslöja förakt för människovärdet.

Kommer statsrådet, som har beslutat att satsa på utveckling av lärarkompetens, att se till att undervisningen om Förintelsen – föraktet för mänskliga fri- och rättigheter – blir en del av den?