den 28 maj
Interpellation
2006/07:581 En sammanhållen landsbygdspolitik
av Ann-Kristine
Johansson (s)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Landsbygdskommitténs
betänkande från förra året, Se landsbygden – myter, sanningar och
framtidsstrategier, var efterlängtat. Med sina nydanande förslag för
landsbygdens utveckling ingav det hopp. En enig kommitté – samtliga
riksdagspartier och även experter och sakkunniga – ställde sig bakom
betänkandets grundtanke att statens politik för landsbygden ska vara samordnad
och helhetsinriktad.
Praktiskt
taget alla nationella politikområden innehåller i dag en mer eller mindre
synliggjord landsbygdsdimension. Den utvecklingen måste samordnas för att kunna
utnyttjas effektivt och då krävs samverkan mellan regeringskansli, departement,
myndigheter och regionala och lokala aktörer. Det krävs en samordnad politik
utifrån ett helhetsperspektiv med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna.
Detta konstaterar också Småkom (De små kommunernas samverkan) i sitt remissvar.
LRF betonar därtill att landsbygden behöver både djup och bredd.
Tyvärr
måste jag konstatera att det är en lång väg dit. Några intentioner till ett
helhetsgrepp kan inte skymtas i den landsbygdspolitik som den nya majoriteten
bedriver.
I
Storbritannien har man utvecklat en process – rural proofing – som
analyserar hur offentliga beslut påverkar landsbygdens utveckling. Processen
ger möjlighet att varna för reformer som visar sig slå alltför hårt mot
landsbygden. Kanske kan det vara en metod också för Sverige? Något slags
varningssystem för ogenomtänkta beslut behövs.
I de
gröna näringarna (produktion av produkter och tjänster inom livsmedel, skog,
energi, turism och rekreation samt landskaps- och naturvård) finns en betydande
del av Sveriges framtid. Där finns möjligheterna till fler jobb och till en
långsiktigt hållbar tillväxt. De gröna näringarna är ofta beställare av
tjänster från andra småföretag; de skapar ett landskap som utgör grunden för
turismen och de är ofta ryggraden i viktiga samhällsfunktioner.
Dessa
näringar måste hållas lönsamma. Det är viktigt för de enskilda företagen men
också för landsbygdsutvecklingen som helhet. I sin strävan att få verksamheten
att gå ihop finner många människor kreativa lösningar. De blir mångsysslare och
kombinationssysselsatta och egenföretagare. Regelverket och trygghetssystemen
behöver därför anpassas efter landsbygdens villkor.
Den
borgerliga regeringen bedriver dock en politik som direkt missgynnar
landsbygden, trots att man så ivrigt under valrörelsen förklarade att man ville
satsa på småföretagandet. Här behövs en säkerhetskontroll, exempelvis så kallad
rural
proofing!
Sveriges
landskapsbild varierar väsentligt, från de norra delarnas korta odlingssäsong
till de sydliga trakternas bördighet. Vi måste alltid utgå från de lokala
förutsättningarna och de unika möjligheterna när vi diskuterar
landsbygdspolitik. Ska vi kunna ta vara på möjligheterna måste vi också ta
hänsyn till förutsättningarna. En väl fungerande infrastruktur måste också
till, som binder samman de lokala perspektiven. Därtill ska läggas bra och
billiga bostäder; de är avgörande framgångsfaktorer för landsbygden.
Jag
vill med anledning av det ovan anförda ställa följande frågor till
jordbruksministern:
-
Är ministern beredd att snarast lägga fram konkreta
förslag – med utgångspunkt i Landsbygdskommitténs betänkande – för att lyfta fram
landsbygdens möjligheter?
-
Vilka åtgärder ser ministern som viktiga för att
åstadkomma helhetssyn och samordning?
-
Vilka åtgärder anser ministern behövs för att de
gröna näringarna ska fortsätta att utvecklas i hela Sverige?