den 24 maj

Interpellation

2006/07:573 Unga långtidsarbetslösa

av Maryam Yazdanfar (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Långtidsarbetslösheten bland unga har ökat kraftigt sedan regeringen tillträdde. Sedan i oktober har långtidsarbetslösheten fyrdubblats och ligger på nästan 10 000 personer. I Stockholm är utvecklingen densamma. Över 1 000 unga är i dag långtidsarbetslösa; i oktober var siffran 248 unga. Ökningen är dramatisk och inte bara ett hot för den enskilde utan ett hot för samhället att så många unga tvingas till ett utanförskap av regeringens politik. Det är den högsta siffran sedan hösten 2003 då Sverige hade en lågkonjunktur. Trots högkonjunktur leder regeringens politik till ökade klyftor på arbetsmarknaden.

En orsak till den negativa utvecklingen är avskaffandet av ungdomsprogrammen som regeringen beslutande i oktober utan att lägga några andra alternativ. Detta har skapat en stor oro hos arbetsförmedlingarna om hur man ska hantera unga som hamnar utanför.

Regeringens politik har hitintills inte lett till några positiva trender för de långtidsarbetslösa. Nedmonteringen av de särskilda programmen för unga och att ta bort unga som en prioriterad grupp har lett till en kraftig ökning av arbetslösheten. Att införa en så kallad jobbgaranti är heller inte lösningen för denna grupp om det inte finns medel för konkreta åtgärder. Att tvingas söka jobb 30 timmar per vecka hjälper inte den som står längst bort från arbetsmarknaden. Det gör troligen mer skada än nytta eftersom det oftast är andra insatser som behövs. Förslaget att införa handledare eller coacher kan vara en bra åtgärd men bara om det finns resurser som ger arbetsförmedlingarna reella handlingsalternativ till coachningen.

Vi kan ta Emelie, 20 år, som ett exempel på vilka negativa effekter regeringens arbetsmarknadspolitik kan få. Sedan i höstas har hon sökt över 200 jobb utan framgång. I höstas började hon och 15 andra unga på ett ungdomsprogram som innebar att man under sex månader kombinerade praktik och studier. När halva tiden har gått får de besked att programmet ska avslutas men de kan fortsätta tiden ut – utan vare sig handledare eller lärare, eftersom det programmet skulle läggas ned. Emelie är inte ensam eller något undantag utan en konsekvens av en misslyckad arbetsmarknadspolitik.

Det finns en stor oro på arbetsförmedlingarna över utvecklingen. De saknar pengar och resurser att sätta in i utbildning eller praktikplatser. En stor del av ungdomsgruppen som står utanför arbetsmarknaden är de som saknar fullständiga betyg från gymnasiet vilket gör att de har svårare att få ett fotfäste.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder mot den dramatiska ökningen av långtidsarbetslöshet bland unga?

Avser statsrådet att återigen prioritera långtidsarbetslösa unga som prioriterad målgrupp för arbetsmarknadspolitiken?