den 23 maj
Interpellation
2006/07:552 Rättssäkerhet i sjukförsäkringen
av Pernilla
Zethraeus (v)
till
statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Antalet
JO-anmälningar mot Försäkringskassan för bristande rättssäkerhet har
flerdubblats på några år och JO:s kritik mot hur handläggningen av sjukskrivningsärenden
skötts har varit både omfattande och skarp. Detta har Vänsterpartiet påtalat i
en tidigare interpellation. Problemen med bristande rättssäkerhet kvarstår
dock. Rapporterna om godtycke och rättsosäkerhet i sjukförsäkringssystemet
fortsätter att dugga tätt.
HSO i
Västernorrland har nyligen genomfört en undersökning där man granskat 115 fall
av indragen sjukpenning. Undersökningen visar att yngre och lågutbildade löper
störst risk att få sin sjukpenning indragen, liksom personer med smärta i
rörelseorganen. Samma tendens syns i Försäkringskassans egen statistik.
Bedömningen av hur olika sjukdomstillstånd påverkar arbetsförmågan varierar
kraftigt mellan försäkringsläkarna och de regionala skillnaderna i hur olika
sjukdomstillstånd bedöms är stora.
En
tidigare avhandling från Linköpings universitet (med. dr Berit Ydreborg) har
visat att det inte är medicinska faktorer som avgör om en person får
sjukersättning. Det är inte de friskaste eller de mest arbetsföra som fått
avslag. Däremot har de som fått avslag oftare varit socialt utsatta, haft låg
utbildning, varit arbetslösa eller födda utanför Norden. De har också ofta haft
en låg självskattad hälsa med flera sjukdomar samtidigt och svårigheter att
formulera sina problem.
Allt
fler överklagar Försäkringskassans beslut. Allt fler avslagsbeslut ändras också
efter omprövning eller beslut i länsrätten. Den som är resursstark, inte alltför
sjuk och har ork och förmåga att lägga fram sin sak på rätt sätt har alltså
goda möjligheter att få rätt i högre instans.
De som
blivit av med sin sjukpenning hamnar däremot i stora svårigheter enligt
Försäkringskassans statistik. Bara hälften återgår i arbete. Av dem minskar 30
procent sin arbetstid på grund av sjukdomen. En del som återgick i arbete
lyckades byta arbetsgivare eller arbetsuppgifter på grund av sina
funktionshinder. 16 procent blev sjukskrivna igen, varav hälften utan
ersättning från Försäkringskassan. Resten hamnade hos Ams, socialtjänsten eller
i försörjning av make eller maka.
Radioprogrammet
Kaliber granskade nyligen några fall då personer fått sin sjukersättning
indragen efter att ett företag i Stockholm genomfört rehabiliteringsutredningar
på Försäkringskassans uppdrag. Utredningarna var undermåliga och innehöll många
felaktigheter, i flera fall rena falsarier. Ändå hade de utgjort grund för
beslut om indragen sjukersättning. Trots att de uppenbara felaktigheterna
påpekats, omprövades aldrig besluten.
Signalerna
är samstämmiga. Rättssäkerheten i sjukförsäkringssystemet har urgröpts
kraftigt. Människor friskskrivs på felaktiga grunder. Den som kan lägga fram
sin sak på rätt sätt eller orkar kämpa vidare genom överklaganden har den
största chansen att få ersättning vid sjukdom eller handikapp, medan de
svagaste blir utan.
En hårdragen
tolkning är att vi håller på att få en sjukförsäkring för starka, välutbildade,
svenskfödda män i övre medelåldern med hjärt-kärlsjukdomar, medan yngre,
lågutbildade, utlandsfödda kvinnor med kroniska smärttillstånd hamnar utanför.
Mina frågor
är:
1. Vilka konkreta förändringar i
Försäkringskassans handläggningsrutiner har JO:s kritik föranlett statsrådet
att ta initiativ till?
2. Vad avser statsrådet i övrigt att vidta för
åtgärder för att stärka rättssäkerheten och likvärdigheten i sjukförsäkringssystemet?