Interpellation
2006/07:546 EU-kommissionen och arbetsmiljön
av Hillevi
Larsson (s)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
EU-kommissionen
är bekymrad över de arbetsrelaterade sjukdomarna och arbetsolyckorna i EU:s
medlemsländer. Kommissionens mål är att få ned dessa sjukdomar och olyckor i
hela EU med 25 procent de närmaste fem åren.
Mellan
2002 och 2004 minskade antalet dödsolyckor och olycksfall, men minskningen sker
inte överallt. Små och medelstora företag är fortfarande särskilt
olycksdrabbade. Kommissionens strategi för att komma till rätta med dessa
allvarliga problem består dels av lagändringar, dels av information och
utbildning. Nationella strategier ska dessutom tas fram.
Mot
bakgrund av detta är det oroande att regeringen lägger ned Arbetslivsinstitutet
och genomför en kraftig nedskärning av Arbetsmiljöverket.
Arbetslivsinstitutet
är världsledande vad gäller forskning kring arbetsmiljö. Forskningen har
resulterat i många viktiga upptäckter om hur vi bäst förebygger sjukdomar och
olyckor kopplade till arbetsmiljön. Dessutom har omfattande
utbildningsverksamhet bedrivits för att sprida kunskaperna och ge dem praktisk
tillämpning i arbetslivet. ALI har dessutom byggt upp en kunskapsbank i
världsklass, möjlig för utomstående att söka i.
Arbetsmiljöverket
är den yttersta garanten för att lagar och regler gällande arbetsmiljö följs.
Man kan utan att överdriva beteckna verkets inspektörer som poliser på
arbetsmiljöområdet. Vad skulle hända om Sveriges poliskår drabbades av ett sparbeting
motsvarande en tredjedel av deras budget? Ja, självklart skulle det bidra till
laglöshet i samhället.
Detsamma
gäller på arbetsplatserna. När arbetsmiljöns kontrollanter blir färre kommer
laglösheten att öka vad gäller arbetsmiljön på våra arbetsplatser runt om i
landet. Dålig arbetsmiljö har oftast sin grund i minst en av tre faktorer. Den
första är okunnighet, den andra ansvarslöshet och den tredje kortsiktigt
vinstintresse.
Alla
dessa faktorer kan påverkas genom besök av Arbetsmiljöverkets inspektörer. Då
görs en genomgång av farorna i arbetsmiljön och arbetsgivaren får en viss tid
på sig att rätta till felen. Sker inte detta inom föreskriven tid kan vite
utdömas. I de allvarligaste fallen kan arbetsplatsen stängas i väntan på att
åtgärder vidtas, detta av hänsyn till personalens hälsa och säkerhet.
Skyddsombud
finns på de flesta arbetsplatser runt om i landet. De fyller en viktig funktion
för att förebygga dålig arbetsmiljö i Sverige. Dessutom kan de slå larm till Arbetsmiljöverket
när de upplever att arbetsmiljön på deras arbetsplats är farlig och
arbetsgivaren inte åtgärdar problemet. Det krävs uppmuntran för att få fler att
ta på sig detta viktiga uppdrag. Det krävs också utbildning för att vässa
kompetensen. Allt detta kostar pengar. Pengar som en pressad fackföreningsrörelse
inte längre kan satsa på grund av regeringens politik. Detta riskerar att leda
till färre och sämre utbildade skyddsombud, som därmed har mindre möjligheter
att bekämpa dålig arbetsmiljö.
Många
har fått sina liv förstörda av dålig arbetsmiljö. Det rör sig om undermåliga
byggnadsställningar med fallolyckor som följd, brist på lyfthjälpmedel i vården
med förstörda ryggar som resultat och omänsklig arbetsbörda med utbrändhet i
förlängningen.
Om
regeringen menar allvar med att bryta utanförskapet och förebygga att ännu fler
blir sjukskrivna och förtidspensionerade på grund av dålig arbetsmiljö – då är
det hög tid att börja satsa på att undanröja de faror som i dag hotar de
anställda på otaliga arbetsplatser! Nu gör regeringen tvärtom och drar undan resurser
från arbetsmiljöområdet.
FN-organet
ILO rekommenderar minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda i
industriellt utvecklade länder. Detta skulle för Sveriges del innebära ca 400
inspektörer. För detta skulle det behövas ett tillskott av ca 80
arbetsmiljöinspektörer jämfört med det antal som bestämts av regeringens
ekonomiska neddragning av anslaget till Arbetsmiljöverket. Enligt verkets
bedömningar bör Sverige år 2010 ha en regional tillsyn i nivå med Danmark,
vilket innebär en inspektör per 6 000 anställda. Detta innebär ett behov
av ytterligare 190 inspektörer i Sverige.
Mina
frågor till statsrådet är följande:
1. Stöder statsrådet EU-kommissionens strategi mot
arbetssjukdomar och arbetsrelaterade olyckor i EU?
2. Kommer statsrådet att utarbeta en nationell
strategi för att minska dessa problem på den svenska arbetsmarknaden, i
enlighet med kommissionens övergripande strategi?
3. På vilket sätt kommer statsrådet att se till
att kompensera det kompetens- och resursbortfall på arbetsmiljöområdet som blir
resultatet av ALI:s nedläggning, bantningen av Arbetsmiljöverket och det
minskade stödet till landets skyddsombud?
4. Tycker statsrådet att ILO:s rekommendationer
bör följas av FN:s medlemsländer, och avser statsrådet att verka för detta?