den 15 maj
Interpellation
2006/07:535 Skötsamhetskriterier för frivård inom
kriminalvården
av Kjell
Eldensjö (kd)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Om resultatet av ett fängelsestraff
ska bli tillfredsställande är det av fundamental betydelse att den intagne
avtjänar sitt straff med utgångspunkt i en verkställighetsplan som den intagne
själv har godkänt. Syftet med en sådan plan ska vara god rehabilitering och
goda förutsättningar för utslussning i samhället efter verkställigheten. Målet
med tiden i anstalten ska ju vara att den intagne bryter med ett liv i
brottslighet och utanförskap och i stället inlemmas i en mer normal
samhällsgemenskap.
Individens
motivation till förändring måste tas till vara bättre inom kriminalvården än
vad som sker i dag. Det är också angeläget att finna vägar att öka motivationen
att sköta sig. En anstaltsvistelse där det lönar sig att följa den fastställda
verkställighetsplanen, och där det ges ökande förmåner, är ett sätt att uppnå
detta. Omvänt måste ett motivationssystem medföra minskade förmåner vid
misskötsamhet och avvikelse från verkställighetsplanen.
Utredningsbetänkandet
Framtidens
kriminalvård (SOU 2005:54) visar just på en möjlig inriktning för
kriminalvården där skötsamhet lönar sig, och där fullföljandet av en verkställighetsplan
som den intagne själv har godkänt blir ett led i rehabiliteringen.
I ett
sådant system bör det ingå lämpliga frigångsformer, det vill säga vistelse
utanför anstalt, en tid före tidpunkten för villkorlig frigivning. Detta bör
dock tidigast bli aktuellt då den intagne har avtjänat halva strafftiden på
anstalt och då vara kopplat till förmånssystemet och fullföljandet av
verkställighetsplanen. I det nämnda betänkandet uttalar kommittén: ”På de högre
förmånsnivåerna i förmånssystemet bör det finnas ett system med aktiva
frigivningsförberedelser där kriminalvården arbetar i nära samverkan med
frivården och andra myndigheter och organisationer och enskilda i samhället.”
Verkställighetsplanen
och förmånssystemet hör alltså ihop enligt betänkandet, vilket är väldigt viktiga
för en god rehabilitering.
Riksdagen
har under föregående riksdagsår antagit proposition 2005/06:123, En modernare
kriminalvårdslag. Till min besvikelse innehöll denna proposition
inte någon koppling mellan frigång och ett förmånssystem där det erfordras att
den intagne har uppnått någon av de högre nivåerna i systemet för att få
frigång. Tyvärr kan detta komma att uppfattas som att frigången, som den nu
utformats, innebär en tänjning nedåt av den villkorliga frigivningen. Detta är
inte minst allvarligt då landets fängelser är överbelagda, och den generösare
frigången kan uppfattas som ett sätt att frigöra anstaltsplatser för andra som
dömts till fängelse. Detta sänder helt klart fel signaler.
Mot
denna bakgrund vill jag fråga justitieminister Beatrice Ask följande:
Vilka
åtgärder ämnar justitieministern vidta för att utökad frigång ska kopplas till
ett förmånssystem?
Vilka
åtgärder ämnar justitieministern vidta för att generösare beviljanden av
frigång inte bara ska framstå som ett sätt att frigöra anstaltsplatser?