Interpellation
2006/07:533 Konsekvenser av felaktigheter i
kronofogdemyndighetens register
av Carl B
Hamilton (fp)
till
finansminister Anders Borg (m)
Tidigare
har jag ställt en skriftlig fråga till finansminister Anders Borg rörande
uppgifter från Kronofogdemyndigheten om bland annat betalningsanmärkningar
utfärdade på felaktiga grunder och som sedan – bland annat via
kreditupplysningsföretag – spritts vidare till banker, leverantörer, med flera
och åsamkat enskilda och företag stor ekonomisk och mänsklig skada (fråga 2006/07:979,
den 3 april 2007).
Enligt
tidningsuppgifter sitter sålunda hundratals oskyldiga svenskar fast i
kronofogdens register (DN den 31 mars, den 3 och 13 april samt den 9 maj 2007).
Sedan det blivit bekant att jag som riksdagsman intresserat mig för frågan har
jag fått ett flertal e-postmeddelanden som beskriver fall av i en rättsstat
helt oacceptabel rättslöshet och utsatthet på grund av dagens lagstiftning och
dess praktiska konsekvenser. De exempel som refereras till i DN, liksom andra
fall som jag själv fått vetskap om, visar bortom varje tvivel att enskilda
människor med nuvarande regler, helt utan egen förskyllan, råkar synnerligen
illa ut.
Det
värsta i sammanhanget är kanske att en enskild eller ett företag inte kan få till
stånd en rättelse som i det ekonomiska livet där lagarna tillämpas faktiskt
fungerar som en rättelse. ”Många helt oskyldiga svenskar är registrerade hos
kronofogden inte av egen förskyllan utan på grund av slarv från myndigheterna
själva. … De som vänder sig till kronofogdens enhet för rättelser i Visby och
begär att få bli strukna ur den så kallade utsöknings- och indrivningsbasen
samt basen för betalningsföreläggande och handräckning får alla ett likalydande
svar. ’Vad som skett är givetvis beklagligt, men innebär inte att de
registrerade uppgifterna i databasen blir att betrakta som oriktiga’, brukar
det heta.”
Inget
eller föga förefaller ha gjorts från Finans- och Justitiedepartementens sida
trots bland annat en hemställan för mer än tre år sedan (sic!) från
Kronofogdemyndigheten själv om en lagändring.
Anders
Borg har den 12 april i sitt frågesvar till mig icke funnit anledning att
ifrågasätta de faktiska omständigheterna, problemet eller berättelserna om
dessa olyckliga fall. Han har redogjort för att olika regelverk kommit i
konflikt med varandra. Han lägger skulden primärt på
kreditupplysningsföretagen.
Detta
svar skulle innebära att helt oskyldiga människor och företag drabbas
ekonomiskt och personligt av myndigheters misstag och skadas. Detta pågår hela
tiden, till synes utan reaktioner från regering och myndigheter.
Självklart
måste lagar och regler nu ändras så att dagens situation undanröjs. Regering
och riksdag har lagstiftningsmakten och det är för regeringen nu tvunget att
sätta i gång och utnyttja densamma och snarast komma till riksdagen med
lagändringar. Det som måste åtgärdas är både regelverket, så att inte
felaktigheter som uppkommer får dagens vittomfattande konsekvenser, och att
säkerställa rättstrygga och smidiga möjligheter att få rättelse. Den balans av
myndighetsmisstag av detta slag som nu ligger för avgörande måste snabbt
undanröjas.
Det är
de hederliga och oförvitliga medborgarnas och företagens intressen som regering
och riksdag har att främst bevaka och inte till exempel inkassoföretagens
vinstintresse.
Frågor:
Vilka
lagändringar och åtgärder ämnar finansministern vidta för att hindra att
myndigheters felaktiga beslut sprids till bland annat Kronofogdemyndigheten och
av denna vidare till banker, leverantörer och inkassoföretag?
Vilka
åtgärder tänker finansministern vidta med anledning av Kronofogdemyndighetens
tre år gamla brev till regeringen med krav på lagändring i denna fråga?
Vilka
initiativ och lagändringar ämnar finansministern vidta för att lösa den gamla
konflikten med kolliderande regelverk?
Vilka
åtgärder avser finansministern att vidta på kort sikt i syfte att minska
balansen på ännu ej avgjorda ärenden?
Vilka
åtgärder avser finansministern att vidta för att återupprätta förtroendet hos
de drabbade människorna och företagen för myndigheterna och rättsväsendet?