den 15 maj
Interpellation
2006/07:532 Flyktingars rätt till garantipension
av Bodil
Ceballos (mp)
till
statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Kvotflyktingar
borde enligt lagstiftningen tillerkännas garantipension i egenskap av just
kvotflyktingar men nekas ändå detta. Vissa får den och vissa får den inte.
Omständigheterna i det enskilda fallet verkar vara mest beroende av vem som är
deras handläggare på Försäkringskassan eller vem på Migrationsverket som svarar
på Försäkringskassans fråga om flyktingskap.
För dem
som vid sin ankomst räknades som flyktingar och som därefter arbetat och betalat
skatt här i landet i 15–16 år kommer beskedet att de inte är att räkna som
flyktingar och därmed inte har rätt till garantipension som en kalldusch. I stället
hänvisas de till att leva på äldreförsörjningsstöd som ger ungefär samma nivå
som socialbidrag, men utan de förmåner som socialbidraget kan ge i form av
hjälp med till exempel höga läkarkostnader eller nödvändiga
tandläkarbehandlingar. Ofta hänvisas de till socialtjänsten men dit vill de,
precis som de flesta andra invånare i landet, inte gå.
Många
av de flyktingar som kom på 80-talet kom antingen innan den ”nya” utlänningslagen
från 1989 trädde i kraft eller kort därefter. Trots att lagen ännu inte gällde
händer det att Migrationsverket i vissa svar till Försäkringskassan hänvisar
till att personen i fråga kom enligt lagparagrafen i 1989 års lag om humanitära
skäl (2 kap. 4 §), samtidigt som man i nästa mening skriver att de
”avräknas flyktingkvoten”. På frågan varför man då inte räknas som kvotflykting
i pensionsärendet är svaret att ingen flyktingförklaring sökts.
Migrationsverket är dock medvetet om att flyktingarna inte får information om
att de behöver söka flyktingförklaring vid ankomsten till landet. Att söka
denna förklaring i efterhand är inte möjligt eftersom omständigheterna i
hemlandet nu är annorlunda. För den som har blivit svensk medborgare är det
ännu svårare eftersom det då inte, ens om förutsättningarna i hemlandet
fortfarande är desamma, går att söka denna förklaring.
Det kan
inte anses skäligt att myndigheternas underlåtelse att ge nyanlända
kvotflyktingar information om vikten av att ansöka om flyktingstatus ska leda
till dessa orimliga konsekvenser för den enskilda individen längre fram i livet.
I
proposition 1992/93:7 finns ett kapitel om invandrare där det tydligt framgår
att både konventionsflyktingar, krigsvägrare och de facto-flyktingar ska
tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet vid beräkning av pensionsrätt. Även i
lagen om garantipensions övergångsregler finns bestämmelser angående detta.
Jag
vill därför fråga statsrådet Cristina Husmark Pehrsson:
Avser statsrådet
att ta initiativ till att utreda hur myndigheterna tolkar
pensionsbestämmelserna?
Avser statsrådet
att ta initiativ till att förändra regelverket i syfte att förtydliga vilka
pensionsregler som gäller för flyktingar av olika slag?
Avser statsrådet
att ta initiativ till att förändra regelverket i syfte
att förtydliga Migrationsverkets skyldighet att informera kvotflyktingar om vikten
av att ansöka om flyktingförklaring och vad en utebliven sådan kan leda till
längre fram?