den 11 maj

Interpellation

2006/07:530 Rasen belgisk blå

av Ulf Holm (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

EU-medlemskapet hindrar Sverige från att helt förbjuda monsterdjuren av rasen Belgian blue, belgisk blå. EU som vi gick med i under löften att ”de skulle följa oss på miljöområdet” och där ”Belgian blue aldrig någonsin skulle komma till Sverige” visade sig givetvis inte existera. Inte heller egna framtagna överenskommelser inom slakteribranschen, att inte slakta från rasen belgisk blå, visar sig nu hålla. I stället avslöjas en växande smygslakt av belgisk blå och en dubbelmoral hos en del slakterifirmor. De som drabbas, förutom själva djuren, är givetvis konsumenterna som inte längre vet vad det är för kött de köper.

Det har varit tyst i några år kring frågan om belgisk blå. Kritiken mot rasen belgisk blå beror på att den är framavlad till bristningsgränsen och de värsta monstertjurarna har dubbla uppsättningar av vissa muskler, har ben som inte kan bära kroppen mer än mycket sporadiskt och att kalvarna måste födas med kejsarsnitt. Allt detta för att ge maximalt med kött alltmedan monsterdjuren tvingas leva hela sitt liv i lidande. Detta är helt enkelt en ras som inte hör hemma i ett etiskt tänkande, ekologiskt hållbart, humanistiskt och djurvänligt samhälle.

Frågan om belgisk blå ställdes på sin spets den 28 oktober 2000 då bonden Gunnar Nilsson i Viken utanför Helsingborg sålde kött från rasen belgisk blå i skånska Röstånga. Det var första gången kött från belgisk blå såldes i Sverige. Den 28 oktober 2000 blev därför en svart dag för medborgarna, ekosystemet och djuren. Fram till dess var belgisk blå i princip bannlyst i Sverige då de flesta slaktare inte ville hantera rasen, LRF hade fördömt rasen och kritiken från konsumenterna var enorm.

Ingen kan helt redovisa vad som blir konsekvensen av alltför mycket mixtrande med naturens allra innersta som en hårt driven avel av rasen belgisk blå innebär. Galna ko-sjukan borde ha lärt oss ett och annat. Men uppenbarligen är de ekonomiska drivkrafterna övermäktiga och en del tycks glömma väldigt snabbt. För mig är det helt uppenbart att vi ska ha uppfödningsmetoder där djur inte utsätts för lidande. Därmed ska vi inte acceptera monstertjurar av rasen belgisk blå. Det borde därmed vara självklart att vi inom EU ska verka för att regelverket förändras så att det inte blir tillåtet att avla djur på detta sätt.

Nu i all tysthet, eftersom EU tvingar Sverige till att godkänna såväl avel som försäljning, har antalet djur ökat markant som har anlag från rasen belgisk blå. Tidningen ATL uppskattar att det föds upp till tusen kalvar per år.

En frivillig överenskommelse har skett inom slaktbranschen att man inte ska ta emot belgisk blå. Dock tycks det som, enligt uppgifter i tidningen ATL, att flera slakterier trots detta är villiga till att köpa belgisk blå. Det är enligt min uppfattning att föra oss konsumenter bakom ljuset att göra på detta sätt. Vilket förtroende kan vi ha för slakterierna om de beter sig på detta sätt? Och om det nu inte visat sig fungera med frivillig överenskommelse är det naturliga steget att införa lagstiftning om obligatorisk märkning av kött där slakterier måste redovisa ursprunget på köttet. Då kan konsumenterna göra aktiva val om de vill köpa och äta kött från bland annat rasen belgisk blå. Jag tror inte att konsumenterna kommer att vilja köpa detta kött.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga jordbruksministern följande:

1. Avser jordbruksministern att lyfta fram frågan om rätten för enskilda länder att skärpa lagstiftningen för att förhindra avel och slakt av belgisk blå?

2. Avser jordbruksministern att ta några initiativ till rundabordssamtal med branschen gällande hanteringen av belgisk blå i Sverige?

3. Avser jordbruksministern att ta några initiativ för att införa märkning av kött för att möjliggöra för konsumenter att göra ett aktivt val om man inte vill köpa kött från rasen belgisk blå?