den 11 maj
Interpellation
2006/07:530 Rasen belgisk blå
av Ulf Holm
(mp)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
EU-medlemskapet hindrar Sverige
från att helt förbjuda monsterdjuren av rasen Belgian blue, belgisk blå. EU som
vi gick med i under löften att ”de skulle följa oss på miljöområdet” och där ”Belgian
blue aldrig någonsin skulle komma till Sverige” visade sig givetvis inte existera.
Inte heller egna framtagna överenskommelser inom slakteribranschen, att inte
slakta från rasen belgisk blå, visar sig nu hålla. I stället avslöjas en
växande smygslakt av belgisk blå och en dubbelmoral hos en del slakterifirmor.
De som drabbas, förutom själva djuren, är givetvis konsumenterna som inte
längre vet vad det är för kött de köper.
Det har
varit tyst i några år kring frågan om belgisk blå. Kritiken mot rasen belgisk blå
beror på att den är framavlad till bristningsgränsen och de värsta
monstertjurarna har dubbla uppsättningar av vissa muskler, har ben som inte kan
bära kroppen mer än mycket sporadiskt och att kalvarna måste födas med
kejsarsnitt. Allt detta för att ge maximalt med kött alltmedan monsterdjuren
tvingas leva hela sitt liv i lidande. Detta är helt enkelt en ras som inte hör
hemma i ett etiskt tänkande, ekologiskt hållbart, humanistiskt och djurvänligt
samhälle.
Frågan
om belgisk blå ställdes på sin spets den 28 oktober 2000 då bonden Gunnar
Nilsson i Viken utanför Helsingborg sålde kött från rasen belgisk blå i skånska
Röstånga. Det var första gången kött från belgisk blå såldes i Sverige. Den 28 oktober
2000 blev därför en svart dag för medborgarna, ekosystemet och djuren. Fram
till dess var belgisk blå i princip bannlyst i Sverige då de flesta slaktare
inte ville hantera rasen, LRF hade fördömt rasen och kritiken från konsumenterna
var enorm.
Ingen
kan helt redovisa vad som blir konsekvensen av alltför mycket mixtrande med
naturens allra innersta som en hårt driven avel av rasen belgisk blå innebär.
Galna ko-sjukan borde ha lärt oss ett och annat. Men uppenbarligen är de
ekonomiska drivkrafterna övermäktiga och en del tycks glömma väldigt snabbt.
För mig är det helt uppenbart att vi ska ha uppfödningsmetoder där djur inte
utsätts för lidande. Därmed ska vi inte acceptera monstertjurar av rasen belgisk
blå. Det borde därmed vara självklart att vi inom EU ska verka för att
regelverket förändras så att det inte blir tillåtet att avla djur på detta
sätt.
Nu i
all tysthet, eftersom EU tvingar Sverige till att godkänna såväl avel som
försäljning, har antalet djur ökat markant som har anlag från rasen belgisk blå.
Tidningen ATL uppskattar att det föds upp till tusen kalvar per år.
En
frivillig överenskommelse har skett inom slaktbranschen att man inte ska ta
emot belgisk blå. Dock tycks det som, enligt uppgifter i tidningen ATL, att
flera slakterier trots detta är villiga till att köpa belgisk blå. Det är
enligt min uppfattning att föra oss konsumenter bakom
ljuset att göra på detta sätt. Vilket förtroende kan vi ha för slakterierna om
de beter sig på detta sätt? Och om det nu inte visat sig fungera med frivillig
överenskommelse är det naturliga steget att införa lagstiftning om obligatorisk
märkning av kött där slakterier måste redovisa ursprunget på köttet. Då kan
konsumenterna göra aktiva val om de vill köpa och äta kött från bland annat
rasen belgisk blå. Jag tror inte att konsumenterna kommer att vilja köpa detta
kött.
Jag
vill mot bakgrund av ovanstående fråga jordbruksministern följande:
1. Avser jordbruksministern att lyfta fram frågan
om rätten för enskilda länder att skärpa lagstiftningen för att förhindra avel
och slakt av belgisk blå?
2. Avser jordbruksministern att ta några initiativ
till rundabordssamtal med branschen gällande hanteringen av belgisk blå i
Sverige?
3. Avser jordbruksministern att ta några initiativ
för att införa märkning av kött för att möjliggöra för konsumenter att göra ett
aktivt val om man inte vill köpa kött från rasen belgisk blå?