den 9 november
Interpellation
2006/07:52
Kilen
av Elina Linna
(v)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Läkemedel
är en stor tillgång för bot, lindring och ökat välbefinnande hos många
människor, men de kan även innebära risker. Marknadskrafterna kan därför inte
tillåtas råda oreglerat utan den producentoberoende forskningen, tillsynen och
informationen behövs som motvikt.
Konsumentinstitutet
Läkemedel och hälsa (Kilen) grundades 1992, redan då med 17 års erfarenhet av
arbete med personer som drabbats av läkemedelsbiverkningar. Kilens arbete har
två inriktningar. Den ena är att ge råd, stöd och behandling för människor
drabbade av läkemedelsberoende och andra biverkningar. Den andra är att sprida
kunskaper om läkemedel och läkemedelsbiverkningar.
Förutom en tidvis mycket
omfattande föreläsnings- och utbildningsverksamhet har Kilen under åren
arrangerat ett flertal större konferenser. 1995 arrangerades den första
konferensen Läkemedelsberoende i ett nordiskt perspektiv, som sedan kom att
följas av ytterligare tre konferenser på temat i olika nordiska länder.
Kilens arbete är särskilt
betydelsefullt i vårt moderna samhälle där läkemedelsindustrin satsar enorma
belopp på reklam för att försöka få oss att konsumera mer läkemedel. Det behövs
oberoende röster så att det inte enbart blir det kommersiella intresset som
styr läkemedelsanvändningen. Därför har Vänsterpartiet i budgetförhandlingarna
med den tidigare socialdemokratiska regeringen värnat anslagen till Kilen.
Mot bakgrund av hur
betydelsefull Kilens verksamhet är för många människor är det djupt olyckligt
att regeringen i budgetpropositionen föreslår att stödet till Kilen ska dras
in. I budgeten återfinns inte heller någon motivering till att man väljer att
dra in stödet, men däremot en satsning på 5 miljoner kronor till
Läkemedelsverket för producentoberoende läkemedelsinformation.
Ett ökat stöd till
Läkemedelsverket kan inte ersätta Kilen. Läkemedelsverket finansieras
huvudsakligen av avgifter från industrin. Det behövs en oberoende instans för
att ta till vara läkemedelskonsumentens och samhällsekonomins intressen.
Läkemedelsverket bistår inte heller med det i sammanhanget livsviktiga
mänskliga stöd som Kilen ger.
Därför vill jag fråga
socialminister Göran Hägglund:
Avser socialministern att fullfölja
att stödet till Kilen dras in och vilka skäl har ministern i så fall till det?
Vad avser ministern att
göra för att säkerställa en producentoberoende läkemedelsinformation till
läkemedelskonsumenterna med tanke på att den moderna hälso- och sjukvården blir
alltmer beroende av läkemedel?
Hur avser ministern se
till att Kilens stöd till dem som drabbas av läkemedelsbiverkningar ersätts?