den 9 november

Interpellation

2006/07:52 Kilen

av Elina Linna (v)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Läkemedel är en stor tillgång för bot, lindring och ökat välbefinnande hos många människor, men de kan även innebära risker. Marknadskrafterna kan därför inte tillåtas råda oreglerat utan den producentoberoende forskningen, tillsynen och informationen behövs som motvikt.

Konsumentinstitutet Läkemedel och hälsa (Kilen) grundades 1992, redan då med 17 års erfarenhet av arbete med personer som drabbats av läkemedelsbiverkningar. Kilens arbete har två inriktningar. Den ena är att ge råd, stöd och behandling för människor drabbade av läkemedelsberoende och andra biverkningar. Den andra är att sprida kunskaper om läkemedel och läkemedelsbiverkningar.

Förutom en tidvis mycket omfattande föreläsnings- och utbildningsverksamhet har Kilen under åren arrangerat ett flertal större konferenser. 1995 arrangerades den första konferensen Läkemedelsberoende i ett nordiskt perspektiv, som sedan kom att följas av ytterligare tre konferenser på temat i olika nordiska länder.

Kilens arbete är särskilt betydelsefullt i vårt moderna samhälle där läkemedelsindustrin satsar enorma belopp på reklam för att försöka få oss att konsumera mer läkemedel. Det behövs oberoende röster så att det inte enbart blir det kommersiella intresset som styr läkemedelsanvändningen. Därför har Vänsterpartiet i budgetförhandlingarna med den tidigare socialdemokratiska regeringen värnat anslagen till Kilen.

Mot bakgrund av hur betydelsefull Kilens verksamhet är för många människor är det djupt olyckligt att regeringen i budgetpropositionen föreslår att stödet till Kilen ska dras in. I budgeten återfinns inte heller någon motivering till att man väljer att dra in stödet, men däremot en satsning på 5 miljoner kronor till Läkemedelsverket för producentoberoende läkemedelsinformation.

Ett ökat stöd till Läkemedelsverket kan inte ersätta Kilen. Läkemedelsverket finansieras huvudsakligen av avgifter från industrin. Det behövs en oberoende instans för att ta till vara läkemedelskonsumentens och samhällsekonomins intressen. Läkemedelsverket bistår inte heller med det i sammanhanget livsviktiga mänskliga stöd som Kilen ger.

Därför vill jag fråga socialminister Göran Hägglund:

Avser socialministern att fullfölja att stödet till Kilen dras in och vilka skäl har ministern i så fall till det?

Vad avser ministern att göra för att säkerställa en producentoberoende läkemedelsinformation till läkemedelskonsumenterna med tanke på att den moderna hälso- och sjukvården blir alltmer beroende av läkemedel?

Hur avser ministern se till att Kilens stöd till dem som drabbas av läkemedelsbiverkningar ersätts?