den 8 maj
Interpellation
2006/07:508 Regeringens nedskärningar på Arbetsmiljöverket
av Torbjörn
Björlund (v)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
I
och med budgetpropositionen för 2007 minskar regeringen anslaget till
Arbetsmiljöverket (AV) med 50 miljoner kronor 2007, 100 miljoner kronor 2008
och 155 miljoner kronor 2009. Enligt motiveringen är det ett led i regeringens
åtgärder för att minska den statliga ”byråkratin”.
I
tilläggsbudgeten för 2007 minskas anslaget till AV med ytterligare 13 miljoner
kronor. Regeringen har avvecklat Arbetslivsinstitutet per den 30 juni 2007. Men
den toxikologiskt inriktade kriterieverksamheten som utgör underlag för
hygieniska gränsvärden, vilken bedrivits av ALI, ska överföras till AV. I
tilläggsbudgeten tillstyrker regeringen därför 2,6 miljoner kronor för 2007
till AV men minskar samtidigt anslaget med 15,2 miljoner kronor för 2007.
Regeringens
nedskärningar på AV innebär att den centrala och regionala tillsynen samt
möjligheterna till förebyggande arbete genom regelutveckling minskar. Av dagens
800 medarbetare på AV måste nästan 225 tjänster avvecklas.
Trots
att Sverige lyckats förhållandevis bra med arbetsmiljöarbetet finns det
fortfarande stora problem. Varje år dör 50–60 personer i arbetet. Ännu fler
människor dör av arbetsrelaterade orsaker, utan att komma med i statistiken.
Mörkertalet är stort, men AV uppskattar att det för Sveriges del kan handla om
drygt 3 000 arbetsrelaterade dödsfall per år. Det är således fler som dör
av arbetsrelaterade orsaker varje år än som dör i trafiken. AV:s utredningar
visar att de rapporterade dödsfallen hade kunnat undvikas om gällande regler
följts.
De
anmälda arbetsskadorna har minskat men ligger fortfarande på en hög nivå.
Enligt AV:s rapport Arbetsmiljöstatistik 2007:2 om
arbetsskador 2005 framgår det att 117 000 arbetsskador anmäldes 2005.
Huvuddelen av de anmälda skadorna var arbetsplatsolyckor. 33 000 av dessa
arbetsplatsolyckor, eller 28 procent, medförde sjukfrånvaro. Av de rapporterade
arbetsskadorna 2005 stod arbetssjukdomar för 15 procent. Den vanligaste
arbetssjukdomen är belastningsskador till följd av tunga lyft samt ensidiga och
ansträngande arbetsställningar.
Enligt
AV:s rapport om arbetsskador 2005 är antalet arbetsolyckor med dödlig utgång
2,5 gånger högre inom EU-15 jämfört med Sverige. Även när det gäller
arbetsolyckor med fler än tre sjukskrivningsdagar ligger Sverige betydligt lägre
än genomsnittet för EU-15.
Sedan
1999 har AV fått en resursökning och kunnat anställa fler
arbetsmiljöinspektörer. Studier visar att det finns ett samband mellan antalet
inspektörer och arbetsmiljöns positiva utveckling. Regeringens nedskärningar
riskerar därför att bromsa den positiva utvecklingen och i stället leda till
ökad sjukfrånvaro och fler olyckor.
ILO
rekommenderar en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Det skulle
innebära 400 arbetsmiljöinspektörer för Sveriges del. För att uppnå denna nivå
måste vi få ytterligare 80 arbetsmiljöinspektörer. Enligt AV borde Sverige dock
ha samma ambition som Danmark med en arbetsmiljöinspektör per 6 000
anställda, vilket förutsätter ytterligare 190 inspektörer. Om regeringen
fullföljer sina nedskärningar kommer Sveriges tillsyn däremot att vara långt
under den nivå som är normal för länder med motsvarande levnadsstandard.
Regeringens
arbetsmarknadspolitik kan dessutom försvåra arbetet för friska arbetsplatser
ytterligare. Med sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen pressas
lönerna ned, och rädslan för omställning ökar. Det drabbar såväl arbetslösa som
löntagare. Med fler privatiseringar och småföretag som ska slå sig in på
”välfärdsmarknaden” riskerar kollektivavtalens omfattning att minska och
arbetsmiljötillsynen att bli för kostsam. Allt fler visstidsanställningar ökar
stressen och tystar ned arbetsplatserna. Med fler löntagare som ska jobba med
hushållsnära tjänster omöjliggörs tillsynen eftersom arbetsmiljölagen inte
omfattar arbete i hushåll.
Regeringens
politik för en låglönemarknad förstärker uppdelningen i ett A- och ett B-lag.
Kvinnor, ungdomar, utlandsfödda och kortutbildade ska hålla till godo med lägre
lön och sämre villkor. Det kommer att försvåra arbetet för ett hälsosamt
arbetsliv.
Syftet
med arbetsmiljölagen är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att
även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Det krävs enligt lagen ett systematiskt
arbete för att uppfylla dessa mål. AV bedriver tillsyn så att arbetsmiljölagen
efterlevs. För att tillsynen ska vara verkningsfull krävs vissa volymer på
tillsynen. Om regeringen fullföljer sina nedskärningar hamnar Sverige däremot
under den nivå som anses godtagbar enligt ILO när det gäller antalet
arbetsmiljöinspektörer.
Arbetet
för friska arbetsplatser är avgörande för samhällsekonomin och för löntagarnas
ställning i arbetslivet. Vi har sett konsekvenserna av nedskärningarna på 1990-talet
i form av ökad ohälsa och än i dag orkar hela 15–20 procent av löntagarna inte
jobba fram till pensionen.
Enligt
AV:s undersökningar anser 90 procent av arbetstagarna och arbetsgivarna att
inspektionerna är relevanta och ger effekt. Arbetsgivarnas administrativa
kostnader för arbetsmiljöarbete beräknas uppgå till 3 miljarder kronor per år
eller 10 000 kronor per år och arbetsplats. Då räknas inte vinsterna för
utebliven sjukfrånvaro in. Arbetsmiljöarbetet utgör således ingen belastning
för arbetsgivarna eller samhällsekonomin; tvärtom är friska arbetsplatser avgörande
för en positiv utveckling.
För att
kunna upprätthålla en effektiv tillsyn av arbetsmiljölagen samt bedriva viss
forskning äskar AV i budgetunderlaget för 2008 ytterligare 126 miljoner kronor
2008, 247 miljoner kronor 2009 och 319 miljoner kronor 2010.
Mot
bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:
1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att
tillstyrka mer resurser till Arbetsmiljöverket för att möjliggöra en
verkningsfull tillsyn av arbetsmiljölagen?
2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att
Sverige ska uppfylla ILO:s rekommendationer avseende antalet
arbetsmiljöinspektörer?
3. Avser statsrådet att införa en nollvision mot
dödsfall i arbetslivet?
4. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att
hushållsnära tjänster ska omfattas av arbetsmiljölagen?
5. Avser statsrådet att
vidta åtgärder för att tillstyrka mer resurser så att tillsynen av arbetsmiljön
i hushåll möjliggörs?