den 26 april

Interpellation

2006/07:494 EU-kommissionen och arbetsmiljön

av Hillevi Larsson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

EU-kommissionen är bekymrad över de arbetsrelaterade sjukdomarna och arbetsolyckorna i EU:s medlemsländer. Kommissionens mål är att få ned dessa sjukdomar och olyckor i hela EU med 25 procent de närmaste fem åren.

Mellan 2002 och 2004 minskade antalet dödsolyckor och olycksfall, men minskningen sker inte överallt. Små och medelstora företag är fortfarande särskilt olycksdrabbade. Kommissionens strategi för att komma till rätta med dessa allvarliga problem består dels av lagändringar, dels av information och utbildning. Nationella strategier ska dessutom tas fram.

Mot bakgrund av detta är det oroande att regeringen lägger ned Arbetslivsinstitutet och genomför en kraftig nedskärning av Arbetsmiljöverket.

Arbetslivsinstitutet är världsledande vad gäller forskning kring arbetsmiljö. Forskningen har resulterat i många viktiga upptäckter om hur vi bäst förebygger sjukdomar och olyckor kopplade till arbetsmiljön. Dessutom har omfattande utbildningsverksamhet bedrivits för att sprida kunskaperna och ge dem praktisk tillämpning i arbetslivet. ALI har dessutom byggt upp en kunskapsbank i världsklass, möjlig för utomstående att söka i.

Arbetsmiljöverket är den yttersta garanten för att lagar och regler gällande arbetsmiljö följs. Man kan utan att överdriva beteckna verkets inspektörer som poliser på arbetsmiljöområdet. Vad skulle hända om Sveriges poliskår drabbades av ett sparbeting motsvarande en tredjedel av deras budget? Ja, självklart skulle det bidra till laglöshet i samhället.

Detsamma gäller på arbetsplatserna. När arbetsmiljöns kontrollanter blir färre kommer laglösheten att öka vad gäller arbetsmiljön på våra arbetsplatser runt om i landet. Dålig arbetsmiljö har oftast sin grund i minst en av tre faktorer. Den första är okunnighet, den andra ansvarslöshet och den tredje kortsiktigt vinstintresse.

Alla dessa faktorer kan påverkas genom besök av Arbetsmiljöverkets inspektörer. Då görs en genomgång av farorna i arbetsmiljön och arbetsgivaren får en viss tid på sig att rätta till felen. Sker inte detta inom föreskriven tid kan vite utdömas. I de allvarligaste fallen kan arbetsplatsen stängas i väntan på att åtgärder vidtas, detta av hänsyn till personalens hälsa och säkerhet.

Skyddsombud finns på de flesta arbetsplatser runt om i landet. De fyller en viktig funktion för att förebygga dålig arbetsmiljö i Sverige. Dessutom kan de slå larm till Arbetsmiljöverket när de upplever att arbetsmiljön på deras arbetsplats är farlig och arbetsgivaren inte åtgärdar problemet. Det krävs uppmuntran för att få fler att ta på sig detta viktiga uppdrag. Det krävs också utbildning för att vässa kompetensen. Allt detta kostar pengar, pengar som en pressad fackföreningsrörelse inte längre kan satsa på grund av regeringens politik. Detta riskerar att leda till färre och sämre utbildade skyddsombud, som därmed har mindre möjligheter att bekämpa dålig arbetsmiljö.

Många har fått sina liv förstörda av dålig arbetsmiljö. Det rör sig om undermåliga byggnadsställningar med fallolyckor som följd, brist på lyfthjälpmedel i vården med förstörda ryggar som resultat och omänsklig arbetsbörda med utbrändhet i förlängningen.

Om regeringen menar allvar med att bryta utanförskapet och förebygga att ännu fler blir sjukskrivna och förtidspensionerade på grund av dålig arbetsmiljö – då är det hög tid att börja satsa på att undanröja de faror som i dag hotar de anställda på otaliga arbetsplatser! Nu gör regeringen tvärtom och drar undan resurser från arbetsmiljöområdet.

FN-organet ILO rekommenderar minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda i industriellt utvecklade länder. Detta skulle för Sveriges del innebära ca 400 inspektörer. För detta skulle det behövas ett tillskott av ca 80 arbetsmiljöinspektörer jämfört med det antal som bestämts av regeringens ekonomiska neddragning av anslaget till Arbetsmiljöverket. Enligt verkets bedömningar bör Sverige år 2010 ha en regional tillsyn i nivå med Danmarks, vilket innebär en inspektör per 6 000 anställda. Detta innebär ett behov av ytterligare 190 inspektörer i Sverige.

Mina frågor till statsrådet är följande:

1. Stöder statsrådet EU-kommissionens strategi mot arbetssjukdomar och arbetsrelaterade olyckor i EU?

2. Kommer statsrådet att utarbeta en nationell strategi för att minska dessa problem på den svenska arbetsmarknaden, i enlighet med kommissionens övergripande strategi?

3. På vilket sätt kommer statsrådet att se till att kompensera det kompetens- och resursbortfall på arbetsmiljöområdet som blir resultatet av ALI:s nedläggning, bantningen av Arbetsmiljöverket och det minskade stödet till landets skyddsombud?

4. Avser statsrådet att verka för att ILO:s rekommendationer följs av FN:s medlemsländer?