den 20 april
Interpellation
2006/07:483 Vård i livets slutskede
av Cecilia
Wikström i Uppsala (fp)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Vård
i livets slutskede – palliativ vård – ska lindra den smärta, oro, ångest och de
andningssvårigheter som människor kan lida av i livets sista timmar eller
dagar. Antalet svenskar som får palliativ vård ökar, men enligt en rapport från
Socialstyrelsen är utbudet ojämnt fördelat i landet.
Alla
län erbjuder någon form av palliativ vård, men skillnaderna är stora. Bara 13
län erbjuder läkarledd hemsjukvård som omfattar patienter i livets slutskede,
palliativa rådgivningsteam som stöttar hemsjukvården och gör hembesök, samt
vårdplatser för palliativ vård. Svenskt palliativregister slog denna vecka larm
om att döende patienter alltför ofta lider av symtom som oro, ångest, smärta,
illamående och andnöd.
Det
borde vara självklart att alla människor har rätt till ett värdigt slut på
livet. Regeringen borde ta initiativ till att bygga ut den palliativa vården
med utgångspunkt i principen om människans okränkbara värde. Alla delar av
Sverige borde ha god tillgång till läkarbaserad palliativ vård. Läkare och
sjukvårdspersonal borde erbjudas mer utbildning. Det behövs tydligare
riktlinjer och mer forskning inom området.
Det är
också viktigt att ta hänsyn till patientens självbestämmande vid vård i livets
slutskede. Patientens och närståendes önskemål kan exempelvis handla om att man
får vård som inte kolliderar med ens religiösa eller etniska tillhörighet.
Samarbete mellan vården, kyrkorna och trossamfunden behövs för att möta
människors olika behov.
Vilka
åtgärder avser socialministern att vidta för att förbättra vård i livets
slutskede?
Vilka
åtgärder kommer socialministern att vidta för att människor i alla delar av
landet ska få god tillgång till läkarbaserad palliativ vård?
Vilka
åtgärder avser socialministern att vidta för att ta fram tydligare riktlinjer
för behandlingen av patienter i livets slutskede?
Är
socialministern positiv till ökade möjligheter för samarbete mellan vården,
kyrkorna och trossamfunden vid vård i livets slutskede?