den 13 april
Interpellation
2006/07:471 Kulturmiljöpolitiken som en integrerad del av
klimat- och miljöpolitiken
av Eva Selin
Lindgren (c)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Regeringen
har nyligen inrättat en kommission för hållbar utveckling. Klimatfrågan blir
ett huvudtema under kommissionens första år. Därefter förväntas kommissionen
också fördjupa sig i andra prioriterade områden som gäller hållbar utveckling i
dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner för att såväl kommande generationer
som vi som lever i dag ska få en hög livskvalitet.
Kulturmiljön
spelar en viktig roll inom alla de tre hållbarhetsdimensionerna. Den ger oss
tillgång till vårt historiska arv och den ger oss identitet och socialt
sammanhang, vilket i sin tur gör oss trygga i tillvaron och ger oss förmåga att
möta framtidens utmaningar. Kulturmiljön – som innefattar såväl enskilda
föremål som bebyggelsemiljöer och hela landskap – är en viktig resurs för utveckling
av flera näringar, bland annat turism, friluftsliv, odling, hantverk och konst.
Skyddet för och utvecklingen av kulturmiljön har också ett starkt stöd från
allmänheten vilket inte minst illustreras av att ca 400 000 människor är
medlemmar i hembygdsföreningar runt om i vårt land.
I det
miljömålsarbete som regering och riksdag bedriver betonas den helhetssyn på
natur- och kulturmiljövård som behövs för att det hållbara samhället ska
förverkligas. Omsorgen om kulturmiljön och kulturhistoriska värden ska finnas
med bland de grundläggande värden som ska styra arbetet för att nå de
nationella miljömålen (prop. 2000/01:130 s. 11).
Överväganden
kring klimatfrågan bör därför också belysa och motarbeta hoten mot kulturarvet,
till exempel när kulturlandskapet påverkas av ändrade växtbetingelser, skred
och översvämningar, när fornlämningar och fornfynd skadas av markförsurning och
andra ändringar i markens kemi och när bebyggelsemiljön påverkas av
luftföroreningar.
Trots
att riksdagen så tydligt har uttalat sig om kulturfrågornas betydelse och om
behovet av samordning mellan natur- och kulturvårdsinsatser finns det tecken på
problem i det praktiska arbetet. Av Riksantikvarieämbetets rapport (2006:6) om
skydd av kulturmiljöer i skogen framgår att kulturmiljövärdena endast
obetydligt eller inte alls har fångats upp i arbetet med att skydda värdefull
skogsmark. Av den fallstudie som Ájtte, fjäll- och samemuseet, utförde förra
året åt Riksantikvarieämbetet om skyddet för fjällmiljöer framgår att
kulturvärdena beaktats i skötselplanerna för endast 2 av 38 naturreservat i
fjällvärlden. Det finns också färska exempel på att kulturmiljövärden i
tätorter har svårt att hävda sin ställning gentemot mer omedelbara och
kortsiktiga intressen. Sammanfattningsvis har jag fått intrycket att
kulturmiljövården totalt sett har en sämre situation än den som gäller den rena
naturvården.
Mot
bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga kulturministern:
1. Vilka åtgärder är kulturministern beredd att
vidta för att i samarbete med miljöministern integrera kulturmiljövården i
klimat- och miljöpolitiken?
2. Avser kulturministern att ta några initiativ
för att Kommissionen för en hållbar utveckling också
ska hävda det kulturpolitiska perspektivet i sitt arbete?
3. Kommer kulturministern att ta initiativ för att
få till stånd det utvecklade samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och
Naturvårdsverket som riksdagen sedan länge efterfrågat?