den 30 mars

Interpellation

2006/07:455 Könsfördelningen bland utnämnda ambassadörer

av Kenneth G Forslund (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde i oktober 2006 har tio ambassadörer utsetts av regeringen. Av dessa ambassadörer är nio män. Dessa är stationerade i Luanda, Bagdad, OECD, Belgrad, Dublin, New Delhi, Colombo, Oslo respektive Kampala. En är kvinna och har utsetts till ambassadör för Burkina Faso. Det är den enda av de tio ambassadörerna som är stationerad i Stockholm.

Det här är inte en rimlig könsfördelning för de ledande positionerna inom den svenska utrikesförvaltningen på 2000-talet.

Sverige är ett land som är känt över världen för sin jämställdhetssträvan. För att det inte enbart ska vara teoretiska resonemang och höga ideal är det viktigt att det också syns tydligt i praktisk handling. Könsfördelningen i tjänstetillsättningar är en mycket viktig signal – en signal hur regeringen ser på maktfördelning och rätten till inflytande för kvinnor respektive män.

Det är viktigt att regeringen har mål för kvinnors andel av utnämningar till ledande poster och en strategi för hur en jämställd utnämningspolitik ska uppnås.

Kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter och UD utgör inget undantag; tvärtom har UD ett ansvar för att också gå före och visa vägen. Mänskliga rättigheter är också kvinnors rättigheter och utgör ett tungt ansvarsområde för regeringen. Ska kampen för kvinnors rättigheter kunna föras med trovärdighet kan man inte själv misstänkas för diskriminering på grund av kön. I dag minskar kvinnors andel av ambassadörsposter, något som också ger en signal till yngre kvinnor om att de i sin karriär kommer att ställas åt sidan inom UD endast på grund av sin könstillhörighet.

Kvinnors andel på våra högskolor och universitet visar på flera procentenheter fler högskoleutbildade kvinnor än män. Hur tas dessa unga kvinnor emot, och hur främjas deras karriärväg inom UD så att de inte hindras från att växa? Är regeringen medveten om de negativa effekter som följer av en ojämställd utnämningspolitik?

Regeringen har ett ansvar för att ta initiativ som främjar en utveckling mot att UD blir jämställt. De negativa effekter som den nu ökande ojämställdheten leder till när det gäller kvalitet och kompetensförsörjning är oroande. Därtill kommer att bilden av Sverige som ett land med fokus på jämställdhet ytterligare har försämrats sedan regeringsskiftet. Vi ser att jämställdheten inom utrikespolitiken har tonats ned av utrikesminister Carl Bildt. Därmed synliggörs en direkt koppling mellan utnämningspolitikens och jämställdhetspolitikens innehåll. Det nationella jämställdhetsarbetet är nära sammankopplat med ambitionerna internationellt. Kvinnor får inte underordnas i beslutande instanser inom statsförvaltningen.

Det är också viktigt att en jämn könsfördelning inte uppnås enbart matematiskt genom att räkna genomsnitt för hela personalstyrkan. Jämn könsfördelning är något som måste känneteckna varje led i organisationen, och det innebär att det även på högsta tjänstenivå inom förvaltningen måste vara en jämn fördelning.

Min fråga till utrikesminister Carl Bildt blir därför:

Vad avser utrikesministern att göra för att könsfördelningen inom UD ska bli jämnare på alla befattningsnivåer?