den 28 mars
Interpellation
2006/07:451 Danskonsten
av Siv Holma
(v)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
”Danskonsten
kan göra skillnad”, skriver Kulturrådets generaldirektör Kristina Rennerstedt i
förordet till ”Får jag lov? Ett dansförslag” som överlämnades till regeringen i
mars 2005. Det är i huvudsak ett mycket bra och genomarbetat förslag till
handlingsprogram för den professionella dansen.
Den
socialdemokratiska regeringen tog, trots upprepade påstötningar från
Vänsterpartiet, inte fullt ansvar för att förverkliga förslaget genom en
proposition. Efter förhandlingar med den dåvarande regeringen lyckades
Vänsterpartiet åtminstone få igenom ett startanslag till inrättande av en dansallians
en del medel för ett dansnätverk. Konstnärsnämnden fick också ett uppdrag att
inrätta en dans-Iaspis för att uppmuntra till internationellt utbyte.
Dansalliansen
som i dag har tolv anställda dansare har ännu inte fått något utökat anslag för
att kunna utveckla sin verksamhet. Nu när Dansalliansen startats är det hög tid
att regeringen tillför medel så att fler dansare kan anställas. För närvarande
planeras en nyanställning av ytterligare tio dansare från den 1 augusti men
därefter kommer inga fler anställningar att kunna genomföras på grund av
bristande ekonomi.
Nu när
två år har passerat sedan utredningen överlämnades till regeringen efterlyser
Vänsterpartiet en rad nödvändiga åtgärder som föreslogs i handlingsprogrammet.
Eftersom danskonsten alltjämt brottas med en strukturell underfinansiering ser
vi med oro på att den nuvarande regeringen hittills valt att inte agera. Detta
kan i förlängningen få katastrofala konsekvenser i en tid då bland annat nya
arbetsmarknadspolitiska regler och försämringar i a-kassan slår särskilt hårt
mot danskonstens utövare.
Vi saknar
också konkreta åtgärder från regeringens sida för att främja dansen i skolor
och i samhället i stort.
Frågan
om de institutionsanställda dansarnas och sångarnas pensioner är också den
fortfarande olöst trots att vi många gånger fått veta att den står inför en
snar lösning. Även den nuvarande regeringen har sagt att detta är på gång. Som
vi ser det i Vänsterpartiet kan man inte räkna med att dansare och sångare
själva, genom förtida uttag av pensionsmedel, ska stå för hela kostnaden för
den tidiga pensionsavgång som man i dessa yrken är i behov av.
Ett
stort problem är också pensionsfrågan för de frilansande dansarna som i likhet
med de institutionsanställda dansarna helt och hållet saknar möjligheter till
en tidig pensionsavgång. Genom det sedan några år tillbaka upprättade
kollektivavtalet mellan Danscentrum och Teaterförbundet åtar sig arbetsgivarna
(koreograferna) numera att betala in avgifter som ska täcka försäkringar och
avtalspensioner. Detta försvåras emellertid av att danskonstens utövare inte får
tillräckliga anslag från stat, landsting och kommuner för att fullt ut klara av
finansieringen av åtagandena i kollektivavtalet.
Vi
känner också oro när det gäller utvecklingsmöjligheterna för den så kallade
världsdansen – en växande genre som berikar danslivet i landet och liksom folk-
och världsmusiken kämpar för att få ta utrymme i kulturlivet, både som
professionell och amatörutövad konstart.
Med
hänvisning till ovanstående vill jag därför fråga kulturministern:
1. Avser ministern att lägga fram en proposition
utifrån 2005 års handlingsprogram för den professionella dansen och i så fall
när?
2. Om inte, vad avser ministern att vidta för
åtgärder med utgångspunkt från de förslag som presenterades i
handlingsprogrammet för den professionella dansen?
3. Avser ministern att ge Dansalliansen
möjligheter att utvecklas vidare?
4. När kommer ministern att lägga fram ett
förslag till lösning på problemet med institutionsanställda sångares och
dansares pensioner?
5. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för
att skapa reella möjligheter för de fria koreograferna att som arbetsgivare
fullt ut kunna följa åtagandena i kollektivavtalet?
6. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för
att inkludera världsdansen som genre i det officiella Sveriges kulturliv?