den 28 mars
Interpellation
2006/07:450 Skogsbrandflyg
av Sven
Bergström (c)
till
försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Sommaren
2006 ödelade många omfattande skogsbränder stora arealer skogsmark och
betydande mängder virkesråvara gick upp i rök. Mest dramatisk var storbranden
utanför Boden – den största i modern tid – där virke för 50–100 miljoner kronor
beräknas ha gått till spillo och samhällets räddningsinsatser har uppskattats
till uppåt 15 miljoner kronor. Men också i Hälsingland och andra landskap härjade
skogsbränder. De många skogsbränderna sommaren 2006 illustrerade tydligt vikten
av det förebyggande arbetet och tidig upptäckt av begynnande skogsbränder.
Med
regelbunden patrullering av skogsbrandflyg finns möjligheter att upptäcka
brandhärdar i ett mycket tidigt skede, räddningsinsatser kan sättas in och
hotande skogsbränder ofta avvärjas innan branden fått spridning. Men för fyra
år sedan drog sig staten ur det övergripande ansvaret för ett fungerande
brandflyg i hela landet. Sedan dess har på vissa håll i landet olika
provisoriska lösningar tillämpats, men effektiviteten i verksamheten har
allvarligt försämrats.
Det
borde nu vara mycket tydligt för alla att nedrustningen av skogsbrandflyget
varit både dumt och dyrt för hela samhället. De många bränderna sommaren 2006
och inte minst storbranden utanför Boden visar tydligt att frågan snarast måste
få en lösning. Inte minst med tanke på att statligt ägda Sveaskog är landets
största skogsägare borde det vara ett särskilt ansvar för staten att medverka till
ett fungerande skogsbrandflyg.
Fram
till 2002 bidrog staten via Räddningsverket med mellan 3 och 8 miljoner kronor
för att upprätthålla skogsbrandflyget. Summans storlek varierade beroende på
väderförhållandena mellan åren. Detta viktiga förebyggande brandflyg sköttes
utmärkt av lokala flygklubbar mot en rimlig ersättning från staten.
Att
göra en ”besparing” på några få miljoner för skogsbrandflyget är ett exempel på
kortsiktigt tänkande där man inte tar hänsyn till de totala effekterna och
kostnaderna för samhället. Enbart den stora branden i Norrbotten innebar att
omkring 1 500 hektar skog gick till spillo. Och samhällets kostnader bara för
släckningsarbetet skulle ha räckt till ett fungerande skogsbrandflyg i cirka
två år.
Skogen
är en oerhört viktig resurs för landet som måste vårdas väl – och brandflyget
är en ”försäkring” mot stora bränder. Allemansrätten är en stor och unik
tillgång för Sverige som ger alla tillträde till skogen och vår natur men som
också innebär ökad risk för bränder i skog och mark. Därför finns det starka
skäl för att staten ska ta ansvar för att brandflyget fungerar i hela landet.
Det kan inte vara rimligt att vältra över dessa kostnader på kommuner,
skogsbolag och enskilda skogsägare.
I sitt
betänkande om krishantering och skydd mot olyckor den 13 mars underströk
riksdagens försvarsutskott att skogsbrandflyget fyller en viktig funktion. Man
framhöll också att det ankommer på regeringen och den ansvariga myndigheten att
göra de prioriteringar som anses nödvändiga. Det är nu hög tid att inför
sommaren 2007 säkra att ett fungerande skogsbrandflyg kan medverka till att
förhindra nya förödande skogsbränder.
Mot
bakgrund av vad som här anförts vill jag fråga:
1. Vilka initiativ avser försvarsministern att ta
för att återupprätta skogsbrandflyget i landet?
2. När avser
försvarsministern att ett fungerande skogsbrandflyg kan vara på plats?