den 28 mars

Interpellation

2006/07:450 Skogsbrandflyg

av Sven Bergström (c)

till försvarsminister Mikael Odenberg (m)

Sommaren 2006 ödelade många omfattande skogsbränder stora arealer skogsmark och betydande mängder virkesråvara gick upp i rök. Mest dramatisk var storbranden utanför Boden – den största i modern tid – där virke för 50–100 miljoner kronor beräknas ha gått till spillo och samhällets räddningsinsatser har uppskattats till uppåt 15 miljoner kronor. Men också i Hälsingland och andra landskap härjade skogsbränder. De många skogsbränderna sommaren 2006 illustrerade tydligt vikten av det förebyggande arbetet och tidig upptäckt av begynnande skogsbränder.

Med regelbunden patrullering av skogsbrandflyg finns möjligheter att upptäcka brandhärdar i ett mycket tidigt skede, räddningsinsatser kan sättas in och hotande skogsbränder ofta avvärjas innan branden fått spridning. Men för fyra år sedan drog sig staten ur det övergripande ansvaret för ett fungerande brandflyg i hela landet. Sedan dess har på vissa håll i landet olika provisoriska lösningar tillämpats, men effektiviteten i verksamheten har allvarligt försämrats.

Det borde nu vara mycket tydligt för alla att nedrustningen av skogsbrandflyget varit både dumt och dyrt för hela samhället. De många bränderna sommaren 2006 och inte minst storbranden utanför Boden visar tydligt att frågan snarast måste få en lösning. Inte minst med tanke på att statligt ägda Sveaskog är landets största skogsägare borde det vara ett särskilt ansvar för staten att medverka till ett fungerande skogsbrandflyg.

Fram till 2002 bidrog staten via Räddningsverket med mellan 3 och 8 miljoner kronor för att upprätthålla skogsbrandflyget. Summans storlek varierade beroende på väderförhållandena mellan åren. Detta viktiga förebyggande brandflyg sköttes utmärkt av lokala flygklubbar mot en rimlig ersättning från staten.

Att göra en ”besparing” på några få miljoner för skogsbrandflyget är ett exempel på kortsiktigt tänkande där man inte tar hänsyn till de totala effekterna och kostnaderna för samhället. Enbart den stora branden i Norrbotten innebar att omkring 1 500 hektar skog gick till spillo. Och samhällets kostnader bara för släckningsarbetet skulle ha räckt till ett fungerande skogsbrandflyg i cirka två år.

Skogen är en oerhört viktig resurs för landet som måste vårdas väl – och brandflyget är en ”försäkring” mot stora bränder. Allemansrätten är en stor och unik tillgång för Sverige som ger alla tillträde till skogen och vår natur men som också innebär ökad risk för bränder i skog och mark. Därför finns det starka skäl för att staten ska ta ansvar för att brandflyget fungerar i hela landet. Det kan inte vara rimligt att vältra över dessa kostnader på kommuner, skogsbolag och enskilda skogsägare.

I sitt betänkande om krishantering och skydd mot olyckor den 13 mars underströk riksdagens försvarsutskott att skogsbrandflyget fyller en viktig funktion. Man framhöll också att det ankommer på regeringen och den ansvariga myndigheten att göra de prioriteringar som anses nödvändiga. Det är nu hög tid att inför sommaren 2007 säkra att ett fungerande skogsbrandflyg kan medverka till att förhindra nya förödande skogsbränder.

Mot bakgrund av vad som här anförts vill jag fråga:

1. Vilka initiativ avser försvarsministern att ta för att återupprätta skogsbrandflyget i landet?

2. När avser försvarsministern att ett fungerande skogsbrandflyg kan vara på plats?