den 28 mars

Interpellation

2006/07:449 De svenska minoritetsspråken och skolan

av Helene Petersson i Stockaryd (s)

till statsrådet Jan Björklund (fp)

De språk som utgör nationella minoritetsspråk i Sverige är samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska), jiddisch och romani chib. Dessa språk omfattas av Sveriges ratifikation av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. De nationella minoritetsspråken är skyddade i lag.

Sedan år 2000 utgör minoritetspolitiken ett eget politikområde på statsbudgeten. Målet med den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Det är viktigt att alla barn i Sverige får kunskap om de nationella minoriteternas historia samt om deras kultur, språk och religion. Därför ingår det i skolans läroplaner att kunskap ska ges om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning har stor betydelse när det gäller att stödja och stärka minoritetsspråken. Skolverket ska inom ramen för sin tillsyn särskilt följa utvecklingen av modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning för de nationella minoriteterna.

Detta är den politik som riksdagen har lagt fast. Men det kommer signaler om att verkligheten ser annorlunda ut. Några exempel:

Sameskolstyrelsen har pekat på de otillräckliga ekonomiska resurserna för att kunna genomföra den samiska undervisningen på ett tillfredsställande sätt.

Enligt den kartläggning som Skolverket gjorde år 2005 fullföljer en stor grupp romska barn inte sin grundutbildning.

De judiska församlingarna fruktar att den aktuella debatten om konfessionella friskolor ska få negativa följder också för de judiska friskolorna.

Jag vill fråga statsrådet vilka åtgärder han är beredd att vidta på sitt ansvarsområde för att de mål som har lagts fast i den svenska minoritetspolitiken ska uppnås.