den 23 mars
Interpellation
2006/07:436 Förvaltningen av småviltjakten på statens
marker i fjällområdet
av Karin Åström
(s)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Riksdagens
beslut 1992 om ett förändrat upplåtelsesystem för småviltjakt på statens marker
i fjällområdet syftade till att ge Sveriges jägare en ökad tillgång till
småviltjakt. Vid detta tillfälle var man inte medveten om det stora intresse
för jakten i dessa områden som fanns bland utländska jägare. Tämligen snart
blev dock länsstyrelserna i de berörda länen medvetna om att det var nödvändigt
att vid behov kunna införa begränsningar av antalet jägare i och med att ett
mycket stort antal utländska jägare utnyttjade – och i vissa fall missbrukade –
jaktmöjligheten, vilket också framfördes till regeringen.
Regeringen
tillmötesgick länsstyrelsernas begäran när den 1997 ändrade rennäringsförordningens
§ 3 till dess nuvarande lydelse ”… småviltjakt … som inte bedrivs
yrkesmässigt skall upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige, …”.
I dag
verkar det som att regeringen har för avsikt att återgå till ett regelverk som
bevisligen medförde stora problem och störningar för såväl näringar som jägare.
Det är
i så fall ett märkligt agerande från regeringens sida med tanke på
EU-kommissionens milda förfrågan samt att detta regelverk inte omfattar all
statlig mark utan endast ett område med mycket speciella förhållanden.
Med
anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till
jordbruksministern:
Har
jordbruksministern för avsikt att bortse från tidigare erfarenheter rörande
jakten i det aktuella området och utan någon utförlig konsekvensanalys ta
initiativ till en ändring av rennäringsförordningens § 3
och frånta länsstyrelserna möjlighet att vid behov begränsa jaktmöjligheterna
för jägare bosatta utanför Sverige?