den 23 mars

Interpellation

2006/07:433 Klassmorfar

av Anneli Särnblad (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

För oss socialdemokrater är arbetsmarknadspolitiken viktig. Den är en förutsättning för en fungerande arbetsmarknad. Vi vill ha en politik som gör att alla har en chans på arbetsmarknaden.

När jag hör dem som arbetat som klassmorfar eller klassmormor berätta om att de känner sig nyttiga och att de gör ett bra jobb blir jag väldigt glad. Deras positiva känsla är ett tecken på att politiken som gör klassmorfar- och klassmormorsystemet möjligt är bra. Att äldre arbetslösa får möjlighet att arbeta och göra nytta i skolan har ett värde i sig. Deras insats på skolor runt om i Sverige gör verksamheten än mer värdefull.

För barnen är det viktigt att träffa vuxna, och jag minns själv min tid på högstadiet där man inte ville tala med lärarna om sina problem utan letade upp farmor, som vi kallade henne, som jobbade på biblioteket. Hon var en viktig resurs liksom klassmorfar eller klassmormor är i dag.

Alla inom skolan gör ett mycket bra jobb och det är viktigt att i denna debatt poängtera att vi vet att även skolsköterskor med flera behövs i skolans värld, men det ena behöver inte utesluta det andra.

I en intervju i Radio Dalarna den 27 januari sade den tillförordnade chefen på barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna att de redan börjar se effekterna av klassmorfar och klassmormor. Hon menar att en viktig anledning till att de hinner göra sitt jobb i dag är att det blivit fler vuxna i skolan.

Man kan fråga sig om man skapar ett bättre samhälle genom att frånta våra ungdomar en viktig resursperson och i samma slag dessutom ta bort en givande och viktig anställning för många äldre som annars skulle ha varit arbetslösa. Jag tycker inte det. Det är både kortsiktigt och dumt. Om klassmorfar och klassmormor avskaffas berövas hela samhället en stor resurs.

Man vill nu göra den här frågan till enbart en kommunal angelägenhet. Återigen måste jag säga att det är väldigt kortsiktigt tänkt. Det är en arbetsmarknadsfråga och ingenting annat.

Jag hoppas att de som har beslutet i sina händer kommer att lyssna på alla vittnesmål, både från klassmorfar och klassmormor och från skolungdomarna. Gör man inte det måste jag ifrågasätta om man har rätt underlag för beslutet.

Fortsättningsvis hoppas jag att vi låter de goda exemplen på arbetsmarknadsstöd få finnas kvar. Alla människor vill känna sig behövda, alla människor vill känna sig som en resurs i samhället.

Regeringens politik slår dubbelt mot två problemfyllda områden. Dels på skolans område där fler vuxna i skolan är en nödvändighet dels på de äldre arbetslösa som redan nu har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och få en givande sysselsättning.

Med anledning av ovanstående har jag tre frågor till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin:

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att ersätta den resurs som skolan nu förlorar?

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att ge dem som genom regeringes politik förlorat en givande sysselsättning?

Hur tänker ministern agera för att de återigen ska känna sig behövda av samhället?