den 23 mars
Interpellation
2006/07:433 Klassmorfar
av Anneli
Särnblad (s)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
För
oss socialdemokrater är arbetsmarknadspolitiken viktig. Den är en förutsättning
för en fungerande arbetsmarknad. Vi vill ha en politik som gör att alla har en
chans på arbetsmarknaden.
När jag
hör dem som arbetat som klassmorfar eller klassmormor berätta om att de känner
sig nyttiga och att de gör ett bra jobb blir jag väldigt glad. Deras positiva
känsla är ett tecken på att politiken som gör klassmorfar- och klassmormorsystemet
möjligt är bra. Att äldre arbetslösa får möjlighet att arbeta och göra nytta i
skolan har ett värde i sig. Deras insats på skolor runt om i Sverige gör
verksamheten än mer värdefull.
För
barnen är det viktigt att träffa vuxna, och jag minns själv min tid på
högstadiet där man inte ville tala med lärarna om sina problem utan letade upp
farmor, som vi kallade henne, som jobbade på biblioteket. Hon var en viktig
resurs liksom klassmorfar eller klassmormor är i dag.
Alla
inom skolan gör ett mycket bra jobb och det är viktigt att i denna debatt
poängtera att vi vet att även skolsköterskor med flera behövs i skolans värld,
men det ena behöver inte utesluta det andra.
I en
intervju i Radio Dalarna den 27 januari sade den tillförordnade chefen på barn-
och ungdomspsykiatrin i Dalarna att de redan börjar se effekterna av
klassmorfar och klassmormor. Hon menar att en viktig anledning till att de
hinner göra sitt jobb i dag är att det blivit fler vuxna i skolan.
Man kan
fråga sig om man skapar ett bättre samhälle genom att frånta våra ungdomar en
viktig resursperson och i samma slag dessutom ta bort en givande och viktig
anställning för många äldre som annars skulle ha varit arbetslösa. Jag tycker
inte det. Det är både kortsiktigt och dumt. Om klassmorfar och klassmormor
avskaffas berövas hela samhället en stor resurs.
Man
vill nu göra den här frågan till enbart en kommunal angelägenhet. Återigen
måste jag säga att det är väldigt kortsiktigt tänkt. Det är en arbetsmarknadsfråga
och ingenting annat.
Jag
hoppas att de som har beslutet i sina händer kommer att lyssna på alla vittnesmål,
både från klassmorfar och klassmormor och från skolungdomarna. Gör man inte det
måste jag ifrågasätta om man har rätt underlag för beslutet.
Fortsättningsvis
hoppas jag att vi låter de goda exemplen på arbetsmarknadsstöd få finnas kvar.
Alla människor vill känna sig behövda, alla människor vill känna sig som en
resurs i samhället.
Regeringens
politik slår dubbelt mot två problemfyllda områden. Dels på skolans område där
fler vuxna i skolan är en nödvändighet dels på de äldre arbetslösa som redan nu
har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och få en givande sysselsättning.
Med
anledning av ovanstående har jag tre frågor till arbetsmarknadsminister Sven
Otto Littorin:
Vilka
åtgärder tänker ministern vidta för att ersätta den resurs som skolan nu
förlorar?
Vilka
åtgärder tänker ministern vidta för att ge dem som
genom regeringes politik förlorat en givande sysselsättning?
Hur
tänker ministern agera för att de återigen ska känna sig behövda av samhället?