den 12 mars
Interpellation
2006/07:400 Den svenska ISAF-styrkan i Afghanistan
av Hans Linde
(v)
till
försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Två
månader efter angreppet på World Trade Center gick USA-koalitionen med
hänvisning till självförsvarsrätten in i Afghanistan. Den dåvarande svenska
regeringen förklarade att detta angrepp ”saknade tillräcklig folkrättslig
grund”. Under USA-koalitionens intervention i Afghanistan fördrevs talibanerna
från Kabul, men lyckades bita sig fast i andra delar av landet. Sedan dess har
i dessa områden pågått öppet krig mellan koalitionens trupper benämnda
Operation Enduring Freedom (OEF) och talibanerna.
Den
militära strategi som används för att bekämpa talibanerna har i grunden
misslyckats; i dag står talibanerna starkare än man gjort sedan den amerikanska
invasionen inleddes. Den väpnande konflikten eskalerar och sprids till allt
fler provinser. Mycket tyder på att stödet för talibanerna ökat bland vanliga
afghaner de senaste åren, inte för att afghanerna sympatiserar med talibanernas
ideologi, men för att man motsätter sig de utländska trupperna. Man kan fråga
sig hur man bekämpar en fiende som har stöd bland den civilbefolkning som man
avser skydda.
År 2002
bildade FN United Nations Mission in Afghanistan (Unama), vilket följdes av
bildandet av en militär fredsfrämjande säkerhetsstyrka, International Security
Assitance Force (ISAF), till vilken Sverige bidragit med trupp. I oktober
övertog ISAF ansvaret för säkerheten i hela Afghanistan från OEF. ISAF har
tagit över och fortsatt den militära strategi som OEF utgick från. I dag pågår
i Afghanistan ett öppet krig där ISAF utgör en av de centrala parterna.
Den 12
september genomfördes en ”anfallsoperation” mot byn Boka utanför
Masar-i-Sharif. Under svenskt befäl gick svenska, amerikanska och afghanska
trupper in i byn, sammanlagt ett 20-tal fordon. I byn utbröt en tvåtimmars
eldstrid då över 1 000 skott avlossades. Resultatet blev att en lokal
ledare sköts till döds, en ledare som de svenska trupperna under en längre tid
försökt få fängslad. Den svenske befälhavaren Bengt Sandström rapporterade
senare main
target down. Frågan är om en militär insats kan kallas
fredsfrämjande när man genomför ”anfallsoperationer”.
Vänsterpartiet
är motståndare till det svenska deltagandet i ISAF. Ett av våra huvudskäl har
varit risken för sammanblandning mellan den svenska truppen och OEF.
Gränsdragningen mellan ISAF och OEF har successivt undergrävts. Bengt
Kristiansson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén – en
organisation med lång erfarenhet av arbete i Afghanistan – förklarade i DN den
9 mars att ”det skett en bedräglig förskjutning det senaste halvåret då
tidigare krigförande amerikanska trupper inom OEF nu överförts till ISAF”. Att
amerikansk trupp ställs under svenskt befäl torde bidra till att
gränsdragningen mellan ISAF och OEF nu helt upphört.
Jag
vill därför fråga statsrådet:
1. Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för
att utreda händelserna i Boka den 12 september?
2. Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för
att mandatet för den svenska ISAF-styrkan tydliggörs så att inga fler
”anfallsoperationer” genomförs?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att undanröja riskerna för sammanblandning mellan svensk och amerikansk trupp
så att amerikanska trupper i framtiden inte kommer att stå under svenskt befäl?