den 12 mars

Interpellation

2006/07:400 Den svenska ISAF-styrkan i Afghanistan

av Hans Linde (v)

till försvarsminister Mikael Odenberg (m)

Två månader efter angreppet på World Trade Center gick USA-koalitionen med hänvisning till självförsvarsrätten in i Afghanistan. Den dåvarande svenska regeringen förklarade att detta angrepp ”saknade tillräcklig folkrättslig grund”. Under USA-koalitionens intervention i Afghanistan fördrevs talibanerna från Kabul, men lyckades bita sig fast i andra delar av landet. Sedan dess har i dessa områden pågått öppet krig mellan koalitionens trupper benämnda Operation Enduring Freedom (OEF) och talibanerna.

Den militära strategi som används för att bekämpa talibanerna har i grunden misslyckats; i dag står talibanerna starkare än man gjort sedan den amerikanska invasionen inleddes. Den väpnande konflikten eskalerar och sprids till allt fler provinser. Mycket tyder på att stödet för talibanerna ökat bland vanliga afghaner de senaste åren, inte för att afghanerna sympatiserar med talibanernas ideologi, men för att man motsätter sig de utländska trupperna. Man kan fråga sig hur man bekämpar en fiende som har stöd bland den civilbefolkning som man avser skydda.

År 2002 bildade FN United Nations Mission in Afghanistan (Unama), vilket följdes av bildandet av en militär fredsfrämjande säkerhetsstyrka, International Security Assitance Force (ISAF), till vilken Sverige bidragit med trupp. I oktober övertog ISAF ansvaret för säkerheten i hela Afghanistan från OEF. ISAF har tagit över och fortsatt den militära strategi som OEF utgick från. I dag pågår i Afghanistan ett öppet krig där ISAF utgör en av de centrala parterna.

Den 12 september genomfördes en ”anfallsoperation” mot byn Boka utanför Masar-i-Sharif. Under svenskt befäl gick svenska, amerikanska och afghanska trupper in i byn, sammanlagt ett 20-tal fordon. I byn utbröt en tvåtimmars eldstrid då över 1 000 skott avlossades. Resultatet blev att en lokal ledare sköts till döds, en ledare som de svenska trupperna under en längre tid försökt få fängslad. Den svenske befälhavaren Bengt Sandström rapporterade senare main target down. Frågan är om en militär insats kan kallas fredsfrämjande när man genomför ”anfallsoperationer”.

Vänsterpartiet är motståndare till det svenska deltagandet i ISAF. Ett av våra huvudskäl har varit risken för sammanblandning mellan den svenska truppen och OEF. Gränsdragningen mellan ISAF och OEF har successivt undergrävts. Bengt Kristiansson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén – en organisation med lång erfarenhet av arbete i Afghanistan – förklarade i DN den 9 mars att ”det skett en bedräglig förskjutning det senaste halvåret då tidigare krigförande amerikanska trupper inom OEF nu överförts till ISAF”. Att amerikansk trupp ställs under svenskt befäl torde bidra till att gränsdragningen mellan ISAF och OEF nu helt upphört.

Jag vill därför fråga statsrådet:

1. Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för att utreda händelserna i Boka den 12 september?

2. Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för att mandatet för den svenska ISAF-styrkan tydliggörs så att inga fler ”anfallsoperationer” genomförs?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att undanröja riskerna för sammanblandning mellan svensk och amerikansk trupp så att amerikanska trupper i framtiden inte kommer att stå under svenskt befäl?